Knulla med djävulen

Efter att ha ägnat en avsevärd mängd timmar för att läsa in mig på historier om häxor och färder till blåkulla måste jag säga att det i år känns lite märkligt att se barn utklädda till påskkärringar på väg till Blåkulla…

Under 1300-talet och 1400-talet, skärps hållningen mot trolldom. Lagarna som behandlar dessa frågor blir allt strängare. Under denna tid börjar talet om häxor som reser till Blåkulla uppkomma och därmed även historier om människor som ingår skriftliga överenskommelser med djävulen. Det finns också svenska kyrkmålningar från 1400-talet där kvinnor rider till Blåkulla i sällskap med nakna djävlar, spännande nog finns en i Knutby. Numera känd för andra saker.

Mot slutet av medeltiden växer den folkliga rädslan för häxor växer till att skapa en masshysteri 1600-talet.

Hur tog en sig dit då? Det är inte bara sopkvastar som kan nyttjas utan en mängd olika saker. Det är bakspadar, eldgafflar mm. Om en får för sig att använda en get och har många barn med sig så sätter en helt enkelt en stång i ändan på geten så att alla skall få plats.

För en vecka sedan passerade jag ett antikvariat med utförsäljning av alla sina böcker. I hyllan hittade jag ett lite guldkorn Blåkulle-färderna, Handlingar om Trolldoms-Väsendet i Dalarne 1668-1673. Jag har mitt ursprung i en trakt (Mora i Dalarna) som under 1600-talet hade för Sverige ovanligt många häxor.

Citerar några nedtecknade bekännelser från kvinnor i ovan beskrivna bok;

Gylichs Anna om sine 17 åhr, bekenner sig hafva hafft sin Farmoder Gylichs Marit till Lähremesterinna, hvilken ock fördt till Blåkulla, ved pass för 9 åhr sedan, gifvet sig Sathan i vålldh, till lijf och siähl; Bohlat 3 resor medh satan, hon tiljika medh mycket annat trollpack, mollkat Capellanen Her Giöstaff etc.

Britja Anderdotter, 20 åhr, nekar först alldelles sigh nogot veta af detta trolldoms-väsendet. Kommer dock omsidjer till bekennelse, och tillstår sig bohlat med Sathan, lärdt aff sin moder Britja Michels dotter. Som allt vijdlyftigare af sielfva. Rannsakningarae ähr till at see och förnimma.

Resultio

Dessa skola androm slikjom till sky och varnagel halshuggas och sedan å båhle brännas.

(Bola är ett ålderdomligt ord för att bedriva otukt, dvs. ha otillåtet samlag.)

25 augusti 1669 hölls rättegång i Mora. Ungefär 60 personer var anklagade men endast 23 personer erkände att de åkt till Blåkulla med barn och bolat med djävlulen. Detta resulterade i att femton kvinnor halshöggs och sedan brändes på ett bål. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”.

Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven. Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Illustration till ett av 1600-talets mest spridda sensationsreportage från massavrättningen i Mora 1669. Bilden gjordes året därpå i Tyskland, varför konstnären låter bränna häxorna levande och fjättrade vid en påle. Flygande häxor och smådjävlar ger fart och fläkt åt reportagebilden, som förmodligen är en av de bilder genom alla tider  som mest påverkat omvärldens syn på Sverige. Berättelsen om häxorna i Mora hade exempelvis stor betydelse för en senare häxprocess i Nordamerika. Bild och bildtext från Jan Guillous bok, Häxornas försvarare.

Idag är vi på väg mot Mora och Orsa för att fira påsk. Tänkte passa på att besöka platsen för häxbränningen i Mora. Trots att jag är född och uppvuxen här har jag aldrig besökt platsen.

På sidan Mora Outdoor hittar jag en beskrivning över en tur  ca 1,5 km från Mora Kyrka. Starta vandringen vid grusplanen på vänster sida efter en liten bro över Sandängskanalen. Efter drygt en km på vandringen når man Orsasjön. Härliga sanddyner. Orsasjön och Orsälven på vänster sida av stigen. Små fina stränder finns att fika vid och eventuellt ta ett dopp. Banan går sedan utmed golfbanan och vid Österdalälven. I slutet, strax före “målet” passeras en ganska anonym plats i Mora. Platsen för häxbränningen 1669. Ett antal “häxor”, 15 st, brändes här på sluttningen mot Mora vid älven, ett 30 tal barn pryglades.  Läget förmodligen valt så att Moraborna på andra sidan älven skulle “ta varning”. Den här turen är helt ok för joggning, promenad eller stavgång. Familjeutflykt med fika rekommenderas.

#blogg100, dag 48.