I livet finns inga säkerhetsgarantier!

Publicerat: 27 januari, 2012 i Sexualpolitik
Etiketter:, ,

Vecka 6 har denna gång Sex och politik/ideologi som tema. Mycket passande en vecka som denna. Det fanns nämligen en intressant krönika i Metro av Lisa Magnusson i veckan.  Hon skrev om hur ett par med ett barn fått sin solsemester förstörd genom att deras ettåring närapå dog efter att fått i sig myrgift när hon kröp omkring i en hotellträdgård i Egypten. Föräldrarna erbjöds 2 000 kronor som ersättning och uppfattade det som ett hån.” De hade litat på att hotellet skulle vara barnvänligt. Samtidigt beskriver hon hur Egypten, är ett land i undantagstillstånd med bristfällig rättssäkerhet. Människor fängslas utan rättegång,och utsätts för tortyr. Amnestys rapporterar att landet konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna på punkt efter punkt. Myndigheterna tillåter ingen som helst kritik.

Detta leder mig osökt in på sociologen Zygmunt Baumans ord ”Turisterna vill bada i det främmande och egendomliga elementet […] på villkor, dock, att det inte häftar vid skinnet och alltså kan skakas av när de önskar.” (Bauman, 1994, s. 29)*

”De mest populära turistmålen känns igen på sin uppseendeväckande, nogsamt framhävda märkvärdighet, men också  på mängden av säkerhetskuddar och ordentligt markerade nödutgångar. Chockerna levereras i standardförpackning med säkerhetsgaranti. Det gör att världen verkar oändligt vänlig, lyhörd för minsta önskan och nyck från turistens sida, villig att stå till tjänst; men också som ett slags byggmodell, angenämt formbar, knådad av turistens begär.”  (Bauman, 1994, s.29)*

Människor vill försöka kringgå döden och istället att skapa en känsla av ordning och förutsägbarhet, en form av odödlighet i de omständigheter som den dödliga människan lever i.

Jag tänker på detta när jag läser om domen mot en man i Malmö. Det handlar om en 20-årig kille som lever med hiv och har haft oskyddade samlag med ett antal kvinnor. Han döms nu för framkallande av fara för annan till åtta månaders fängelse! Detta trots att domstolen slagit fast att han INTE haft som uppsåt att överföra infektionen till någon annan och ingen fick heller hiv. Det är helt absurt att den svenska lagstiftningen medger straffansvar för en hivpositiv person även om samlaget varit frivilligt, ömsesidigt och även om hiv inte överförts. Idag kan de flesta som lever med hiv tack vare effektiva bromsmediciner kraftigt minska överföringsrisken. FNs organisation UNAIDS och Europaparlamentet är med all rätt mycket kritiska till hur Sverige hanterar dettta.

Anna-Maria Sörberg skriver i boken ”Det Sjuka” om att ”rädslan för hiv alltid är mer en rädsla för det främmande än för döden.” Hon menar att vi inte kan förhindra sjukdomens existens, men vi kan se hur vår oförmåga att hantera den röjer en stark ovilja att göra upp med ”främlingskap”. Vi vill skapa en yttre fiende för att upprätthålla föreställningen att vi bara behöver ”rätta till” detaljer för att vara på den rätta vägen mot ett samhälle helt fritt från viruset.

En mycket angelägen bok om hiv i Sverige idag! LÄS DEN!

Genom att media använder de fruktansvärda begreppen  hivman/hivkvinna sänds signaler om att det skulle finnas människor som medvetet går omkring som självdestruktiva ”killers” och vill förgöra allt i sin väg. Sanningen är precis tvärtom, de flesta som lever med hiv är oerhört rädda för att överföra viruset till någon annan, detta till en grad att de många gånger istället stigmatiserar sig själva och inte förmår att leva livet fullt ut. Problemet är många gånger inte sjukdomen utan omgivningens bemötande och stigmatisering.

Smittskyddslagen skapar en situation där människor invaggas i en falsk säkerhet att alla som lever med hiv vet om det samt berättar att de bär på viruset. Därigenom tror personer att det på det sättet kan skydda sig själva från att få hiv. Problemet är bara att de flesta som får hiv erhåller detta genom en person som inte själv vet om sin hivstatus. Idag vill vi ha rätten att bli skyddade från allt som kan hota vår existens och därmed ser människor det som en rättighet att få förutsätta att varje sexpartner är hivnegativ. Detta kan aldrig uppnås! Alla måste själva ta ansvar för sin egen sexualitet och sin egen sexuella hälsa genom att skydda sig med kondom vid anala och vaginala samlag.

*Bauman, Zygmunt (1994) Från pilgrim till turist Artikel ur: Moderna tider, nr 47 (s.20 -34) årgång 5, september 1994.

kommentarer
  1. […] det om sex och osannolika lagar Suzann Larsdotter om att smitskyddslagen måste förändras Forskningsfeministen har bloggat om att Fucking while feminist och att inte göra sex svårt för […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s