Om att inte enbart vilja bada i vaniljsex-havet.

Jag håller på att läsa Statens Offentliga Utredningar utgivna på 30- och 40-talet i samband med att homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige. Jag studsar till emellanåt då man på den tiden såg samkönade praktiker som en utdifferentierad sjuklig företeelse, en abnorm perversion som var onormal och icke önskvärd. Samkönade sexuella handlingar var samhällsfarliga yttringar.

Sexualiteten är inte något privat som händer bara mellan två personer utan är också till mycket stor del en social konstruktion av samhällets era, rådande ideologier och kultur. Det var inte bara på 30- och 40-talet som det fanns normer om vad som var bra respektive dåliga sexuella praktiker.  Fortfarande finns en uppdelning mellan vad som betraktas som ”bra, normalt, naturligt och godkänt” respektive ”dåligt, onormalt och fördömt”. Den som beskrivit detta mycket bra är etnologen Gayle Rubin. Hon konstruerade cirkeln, ”den sexuella hierarkin” (Rubin 1992) som fortfarande är väldigt användbar. Saga om Sexologi har skrivit flera intressanta tankar runt sexualitet och den välsignade cirkeln.

Jag har den grundläggande inställningen att så länge som man själv mår bra och inte skadar andra så har alla rätt att välja sin egen väg och hitta sina egna uttryck för sexualitet. Jag har en positiv syn på sex och så länge det präglas av ömsesidighet – samtycke och en brakänsla i magen hos samtliga inblandade kan jag inte se någon anledning att fördöma sexuella uttryck. Det är dock inte helt lätt för alla att hitta fram till vad som kan vara njutningsfyllda praktiker i en kultur där vissa saker är stämplade som fula och oönskade. Jag blev glad över att hitta A Map of the Lands of Human Sexuality. Där kan man dessutom göra sin egen karta utifrån vad ”jag provat och gillar, vad jag provat och inte gillar, vad jag skulle vilja prova och vad som enbart får stanna som sexuella fantasier.” Jag skapade min karta och blev positivt överraskad över att det fanns flera nya spännande områden som jag gärna skulle utforska. De som vill stanna kvar i vaniljhavet får naturligtvis göra det och det är inte på intet sätt sämre utan en ömsesidig respekt bör finnas runt att vi har olika upptäckarlusta och vilja att uforska nya områden.

Jag blev så till mig att jag dessutom köpte en stor posterkarta som jag klistrade upp på en kartong och tog till jobbet. Jag tyckte att det vore kul om alla satte upp nålar där de varit, men det tyckte inte mina kollegor ;o)

Läxa: Att fundera på sexuella praktiker som vi tycker att är svåra att prata och kommunicera om.

 

Demonisering eller uppmuntran till rehabilitering?

Ibland utmärker sig personer som annars som uppfattas som fredliga ickevåldförespråkare och motståndare till dödsstraff med att kräva att människor skall avrättas, plågas och kastreras. Det gäller oftast sexualbrottsförbrytare som sexuellt utnyttjat barn och unga. Flera som jag talat med tycker dessutom att det är rätt att hänga ut personer offentligt genom att uppge deras adress, visa bilder på deras bostäder. Jag delar avskyn mot att barn utsätts för sexuella övergrepp och får utstå handlingar som traumatiserar dem, ibland för livet. Jag är däremot oerhört kritisk till denna totala lynchning mot sexualbrottsförbrytare då detta menligt inverkar på deras möjligheter att söka hjälp. Hatet mot dem förhindrar de som utsatt eller har funderingar på att ha en sexuell kontakt med barn att ta kontakt för rehabilitering. Som Åsa Linderborg i Aftonbladet skriver ”Demoniseringen gör att pedofiler inte vågar söka hjälp för sin störning, men enda sättet att bota dem är att vi bejakar deras vilja till rehabilitering.

Det är därför som jag med stor glädje konstaterar att PREVENTELL – en nationell telefonlinje för personer som upplever att de tappat kontrollen över sin sexualitet, som kan känna oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra sig själv eller andra illa nu startat upp. Det handlar inte om att man måste gjort någon handling som är problematisk utan alla som upplever oro, rädsla, ångest eller har frågor om sina sexuella fantasier och tankar kan ringa och prata om detta anonymt med någon som har stor erfarenhet av dessa frågor. Stöd, råd, och hjälp till vidare behandling kan erbjudas de som vill och behöver. Även anhöriga eller de som bara har frågor om sexuellt problembeteende kan också ringa.

En hårig fitta…

är oerhört provocerande för många. Så fort det finns ett endaste litet hårstrå på fel ställe så är det helt oförlåtligt. Detta har inte minst den senaste debatten om de håriga armhålorna visat. Personligen tycker jag om hår och älskar att dra mina fingrar igenom kroppshår men bryr mig inte speciellt mycket om hur andra vill ha det.

Något som jag däremot kan reta mig oerhört mycket på är argumentet om att det skulle vara mer ohygieniskt att ha hår på fittan. Vetenskapligt sett är det precis tvärtom! Rakning ger en mycket kraftigt ökad bakterietillväxt. Hudens yttersta skikt hindrar bakterier från att få fäste och därför kan irritationer uppstå vid rakning. Det handlar om att små sår uppstår vid rakning och då läcker det ut vävnadsvätska där bakterier frodas och trivs. Vaxning är ett ännu större trauma för huden när håret dras upp ur hårsäckarna. Det är vanligt att man efter intimrakning upplever klåda och problem orsakade av inflammerade hårsäckar och inåtväxande hårstrån

Att ha håret kvar reducerar spridning av bakterier och är således mer hygieniskt. Håret skapar en luftficka mellan huden och kläderna vilket också hjälper till att hålla slemhinnorna våta. Håret skyddar även mot svamp och hårsäcksinflammationer.

Sedan är en personlig uppfattning om att hårlöst är mer hygieniskt en helt annan sak. Jag tycker dock att det är trist att en grav missuppfattning sprids oemotsagd.

Får kvinnor som har sex med kvinnor könssjukdomar?

Fick chansen att prata om kvinnor som har sex med kvinnor och könssjukdomar i världens bästa radioprogram om sex; Ligga med P3

Klicka på bilden så kommer du till Ligga med P3:s hemsida och du kan lyssna på om flator behöver skydda sig mot könssjukdomar eller något annat spännande inslag.

Parrelationer. Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid – ett boktips

Jag fick en bok rekommenderad av Adrian; Parrelationer. Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid av Anne Kyong Sook Östi. Jag är oerhört tacksam för detta tips. Den var synnerligen läsvärd och jag vill verkligen rekommendera alla socionomer, terapeuter, psykologer och andra som arbetar med människor eller är allmänt intresserade att läsa den.

Den romantiska litteraturen får oss att begära sentimentala känslor på samma sätt som porren fetischerar vissa kroppsdelar. Romantik erotiserar maktrelationer mellan könen och fungerar som en förförisk fälla. I de terapeutiska rummen hörs ekon från magiskt tänkande och romantisk symbolik.

Vi saknar begrepp som speglar komplexiteten i dagens samlevnadsformer. Knullkompisar. icke-sexuella samboförhållanden, fasta sexuella förbindelser med flera parter. Terapeuter behöver begrepp som omfattar sådana icke konventionella former av intimitet, vänskap, kärlek, sexualitet och föräldraskap. Kan vi lämna mörkrummet och gå ut i dagsljuset? Vi kan dock inte välja levnadssätt som vi stod i delikatessbutiken eller resebutiken. Att välja alternativt ifråga om intimitet innebär ofta en stor ambivalens. Det är inga enkla val. Mångtydiga former ger utrymme för osäkerhet, risk, känsla av att sugas med i en stark kulturell ström. Vi lever i en gränszon där social förändring, hopp och desperation, smärta och frihet möts. Dessa rum inrymmer längtan efter att ha få ha sex med en bestämd person, rätten att inte vilja ha sex i ett förhållande, rätten att vilja ha sex med mer än en person, rätten att vilja ha sex med en monogam partner och veta att det är ömsesidigt och rätten att betrakta kärlek som hårt arbete, en övning i dygd eller väntan på något helt annat.

Gränser handlar om att definiera vilka som är innanför och vilka som är utanför. Det är skönt att vara innanför. Vi finner inte så många mormoner, svartrockare eller transvestiter bland socialkontoren. Det behövs terapeuter som behöver mellanformer där människor som har det svårt får vila lite. Det behövs rum där där gamla diskurser som är för trånga och begränsade inte är välkomna.

Allt som skrivits ovan kommer från boken. Parrelationer- Kärlek, intimitet och samlevnad i en brytningstid. av Anne Kyong Sook Öfsti.Visst är citat och vissa rader är tolkningar.

Jag önskar att jag haft denna bok när jag arbetade som kurator med familjer, Jag önskar att familjerådgivare och terapeuter jag mött hade präglats mycket mer av detta sätt att reflektera. Jag önskar att jag hade haft kraften att ifrågasätta de osynliga manus som stod i bokhyllan hos familjerådgivare och terapeuter.

Jag har haft personer i min närhet som definierats som make, älskarinna, bondage-relation, flickvän, sambo, särbo, nära vän, väninna, mer än vän. Nära relationer har omformulerats, några har krossats, andra har omförhandlats och det är inte sällan som det varit en smärtsam process. Mina barn som jag har fött har flera föräldrar/viktiga vuxna även om vi bara är två som står som biologiska förälder. En tid bodde en av barnen inte hos någon av de biologiska föräldrarna utan hos en emotionell förälder utifrån eget val. Även jag har flera föräldrar där en av de viktigaste inte var min biologiska mamma eller pappa utan min farmor.

Mitt liv har inte alltid varit enligt normen och är fortfarande inte men när relationer blir svåra att leva i och när livsmanuskriptet inte längre ger vägledning till framtiden då önskar jag att det fanns fler som tänkte mer utanför fyrkanten.