Heteronormativ moralism hjälper inte mot sexuella tvångsbeteenden!

Vi var många som reagerade på DN:s artikel om sexmissbruk igår. En ny bok är på G, en bok skriven av medarbetare på Dysberoendekliniken i Stockholm. Jag har under en lång tid varit kritisk till deras grundsyn på sexmissbruk.  En lång sexologiutbildning senare är jag ännu mer kritisk. Igår staplade DN upp tio olika sexuella problembeteenden. Ett av problembeteendena var exempelvis sexuella fantasier. Det är illa när något som är grundläggande för vår sexualitet och en mycket viktig grund sexualiteten problematiseras så okritiskt. Problemet idag är att många censurerar sina sexuella fantasier på ett sätt som hämmar dem istället för att ge en god grund för sexualiteter.

På  min arbetsplats gick vi för en tid sedan genom Dysberoendeklinikens kriterier och nästan samtliga blev rekommenderade att kontakta dem för vidare utredning. Frågorna är mycket heteronormativt utformade och de skiljer noggrant på kvinnor och män. Exempelvis:

Fråga till kvinnor: Tillbringar du allt längre tid på internet med fokus på sexuella och/eller romantiska engagemang, intriger och/eller fantasier.

Fråga till män: Använder regelbundet du porrtidningar eller porrvideos?

I litteraturen och i olika diskussioner som handlar om sexmissbruk så finns en kritik mot  personer som bryter mot heteronormativiteten och en hänvisning till att de därför är sexmissbrukare. Jag finner det mycket viktigt att hålla sig kritisk till moraliska ställningstaganden som automatiskt hänför personer som lever i exempelvis polyamorösa relationer, människor som vill ha rekreativt sex och mår bra av det, eller är homo eller bisexuella till att vara onormala, avvikande eller sexmissbrukare. Boken som många socialarbetare hade stående på sina kontor i början av 2000-talet hette Kärlekens dysberoende och var skriven av Torbjörn Fjellström. I den boken står bland annat att ”all homosexualitet är inte normal och naturlig utan styrs ofta av en Sexdiffe som låter sin narcissism avspeglas i umgänget med det ´egna könet´ hos andra personer. Homosexualitet kan i dessa fall betraktas som en form av förlängt självsex utan större komplikationer” (Fjellström, Torbjörn, Kärlekens dysberoende. En studie i Den Sjuka Sexualiteten och Dess Helande, ss 131-132.)  Han går till och med så långt att han påstår att ”homosex bland män ofta har en stark sexuell prägel och därvidlag kan betraktas som en variant av sexmissbruk. /…/ HIV kan inte spridas sexuellt utan någon form av promiskuitet. De mikroblödningar som uppstår – särskilt vid analsex – framstår såsom ohygienska och riskfyllda för allehanda smitta, för att inte tala om det oestetiska i att placera någon kroppsdel i anus-rectum på en annan människa. Var och en känner till det naturliga innehållet i ändtarmen och även om den för tillfället skulle vara tömd på sitt ändamålsenliga innehåll så är den fördenskull inte ren.” Detta ger uttryck för en heteronormativt ståndpunkt där specifikt homosexualiteten som sådan utpekas som något onaturligt. (ibid, ss 131-132).

Det är dock viktigt att även förstå att det finns människor som tvångsmässigt ägnar sig åt sexuella aktiviteter på ett sätt som blir destruktivt för dem själva och deras omgivning men de behöver få professionell hjälp utan moralism och egna tyckanden.

Ännu flera Coregasms!

Det är så himmelens roligt att jag 30 december 2011 bloggade om coregasm och min favoritträningsredskap på gym. För någon dag sedan hittade jag en forskningsartikel från februari i år där forskare från Indiana University nu bekräftat att träning kan ge kvinnor orgasm, detta helt utan annan sexuell stimulans eller sexuellafantasier.

Fenomenet, som ibland kallas ”coregasm” orsakas troligen av övningar för de centrala magmusklerna. ”De vanligaste övningarna som satts i samband med träningsutlöst orgasm var magövningar, klättring på stolpar eller rep, cykling/spinning och styrketräning. Dessa data är intressanta eftersom de antyder att orgasm inte nödvändigtvis behöver komma från sexuell stimulans och kan lära oss mer om de fysiska processer som ligger bakom kvinnors upplevelser av orgasm.
Resultaten baseras på en enkät som riktats till 124 kvinnor som rapporterat att de upplever ansträngningsutlöst orgasmer (EIO) och 246 kvinnor som upplevde ansträngningsutlöst sexuell njutning (EISP). Kvinnorna varierade i ålder från 18 till 63 år..

Några viktiga slutsatser:
• Cirka 40 procent av kvinnorna som hade upplevt EIO och EISP hade gjort det mer än vid 10 tillfällen.
• De flesta kvinnorna rapporterade att de inte fantiserat sexuellt utan fick orgasm/sexuell njutning enbart av träningen.
• Av dem som fått en ansträngningsutlöst orgasm rapporterade 51,4 procent  att de upplevt en orgasm i samband med bukövningar inom de senaste 90 dagarna.

Andra rapporterade orgasm i samband med sådana övningar som styrketräning (26,5 procent), yoga (20 procent), cykling (15,8), löpning (13,2 procent) och gå/andra (9,6 procent).
I de öppna svaren var specifikt övningar förknippade med ”kaptenens stol” (som består av en ställning med vadderade armstöd och ryggstöd som gör att benen hänger fritt. Målet är att upprepade gånger lyfta knäna mot bröstet eller mot en 90-graders vinkel med kroppen). Hahaha, det finns alltså många fler än jag som upptäckt detta underbara redskap för orgasm.

Mekanismerna bakom ansträngningsutlöst orgasm och ansträngningsutlöst sexuell njutning är fortfarande oklara och i framtida forskning, hoppas de kunna lära sig mer om fenomenet. Dessa studieresultat kan också ge stöd till kvinnor som har dessa erfarenheter och sätta dem i sammanhang. ”Det kan också vara så att motion – som redan är känt för att ha betydande fördelar för hälsa och välbefinnande – också har potential att öka kvinnors sexuella liv också.”
Studien har inte avgöra hur vanligt det är att kvinnor upplever ansträngningsutlöst orgasm eller ansträngningsutlöst sexuell njutning. Men författarna konstaterar att det tog bara fem veckor att rekrytera de 370 kvinnor som upplevt fenomenet, vilket tyder på att det inte är ovanligt.
”Tidningar och bloggar har länge rapporeterat fall av vad de ibland kallar” coregasms men bortsett från tidiga rapporter från Kinsey och hans kollegor, är detta ett område av kvinnors sexuella hälsa forskning som har i stort sett ignorerats under de senaste sex decennierna säger en av forskarna.

Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser och en varning till känsliga personer.

I vecka som gick blev jag så glad för ett reportage som min fina sexologkollega Robert Jacobsson gjorde i Ligga med P3 ”om  det är farligt att ha sex i vattnet”

Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser. Fittan har en unik miljö som tål stora påfrestningar i form av bakteriella angrepp och ständiga hormonella förändringar. Det går alldeles utmärkt att stoppa in fingrarna, även om det kan vara vettigt att tvätta händerna först. Kan inte folk sluta att antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall? Detta är orimligt!

Därför gillar jag Charlotte Roches bok Våtmarker, väldigt mycket.

Foto: Jochen Schmitz

(Nu är det nog viktigt att infoga en varning för känsliga läsare. Ni som är lite känsliga kan nu sluta upp med att läsa min blogg och återvända en annan dag till ett annat inlägg…)

En av min mammas musregler var att musen blir sjuk mycket lättare än snoppen. Det var alltså mycket mer mottagliga för svampar och mögel och sådant. /…/ Därför har jag gjort mig själv till ett levande mushygienexperiment. Inte bara att jag tycker att det är jättkul att alltid breda ut mig fullt på de smutsiga toalettsitsarna , jag tvättar dessutom först rent dem komplett med min mus innan jag sätter mig , med en konstfull schvungfull höftrörelse i cirkel. När jag sätter msen mot toasitsen uppstår ett härligt smackande ljud och alla främmande könshår, droppar, fläckar och pölar av alla dess färger och konsistens sugs upp av min mus. Det har jag gjort nu på varenda toalett i fyra år. Allra helst på värdshus längs motorvägen där det bara finns en toalett för både män och kvinnor. Och hitintills har jag inte haft en enda svamp. Det kan min gynekolog Brökert intyga.

Nu är detta inget som jag skulle rekommendera men håll med om att det är en skön attityd!

 Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet; man reagerar omedvetet på dem. Sekretet tas upp och hålls kvar av talg och könshår. Alla kvinnor uppskattar inte doften av sitt kön, vilket ibland resulterar i uttorkande hygienrutiner och oskicklig rakning med slöa engångshyvlar (Lotti Hellström i Läkartidningen).

Från Våtmarker av Charlotte Roche igen; Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Fortsatt fokus på fittan, nu flera av sommarens vackra fittor.

Marmorfitta på Sexmuseét i Amsterdam, maj 2012.

Broderad fitta på hemslöjdutställningen på Liljevalchs, juli 2012.

Hårig björkfitta från Bäsna i Dalarna, juni 2012.

Renrakad björkfitta från Bäsna i Dalarna, juni 2012.

Årets midsommarfitta i Torsmo, Dalarna.

Trädfitta på Djurgården i Stockholm, juli 2012.

Västkustfitta från Uddevalla, juli 2012.

Fuktig strandäng utanför kurorten Gustafsberg i Uddevalla, juli 2012.

Ostronfitta på B.A.R (Blaiseholmens Bar och Restaurang, juli 2012.

Tre svenska nutida fittkonstnärer

Det blir mycket fitta i bloggen denna sommar, det har med högsta sannolikhet att göra med ett fittprojekt som jag håller på med. Mer om detta senare.

Nu till dagens tema som är avbildade fittor. Jag minns fortfarande hur jag fastnade framför utställningen ANONYMA EXHIBITIONISTER av Ylva Maria Thompson. Det var i början av 2000-talet och jag stod som förstelnad, totalt fittfascinerad. Jag älskade mångfalden såsom den presenterades och drabbades då av en fittfascination som fortfarande inte gått över utan som bara växer och frodas. Utställningen hade till syfte att ”skapa nya sätt att se på våra kön, som varken skamliga eller vulgära. Det är också ett feministiskt projekt som syftar till att höja kvinnors självkänsla.” ”Anonyma Exhibitionister” är ett projekt som tog två år (1998 – 2000) att genomföra. Utställningen består av 100 avgjutningar av 100 kvinnors unika, yttre könsorgan. Under 2004 läste jag min första kurs i Sexologi på Uppsala Universitet och där ingick att göra ett specialarbete och jag tillsammans med en kursare fördjupade oss i fittkonst. Till vår stora glädje fick vi komma hem till Ylva-Maria Thompson och göra en intervju med henne och se hur det gick till att göra en avgjutning.

En annan person som via fotografier skildrat en mångfald av fittor är Sussie Hedlund med sin FITTRÖRA. Sussie vill att ”Fittröra ska väga upp det stora antalet penisar som syns och visas upp överallt, med att ta fram skönheten och framförallt mångfalden i det kvinnliga könsorganet En utställning för att visa mångfalden på fittor och att vi kvinnor ej behöver skönhetsoperera oss. Vi är vackra som vi är!” Utställningen ökar i takt med att nya modeller fotograferas och inga av bilderna är redigerade.

En tredje person som skapat färgstarka och fantasifulla bilder på fittor är VAGINARTS av Alexander Rudenstam. Förra sommaren hade jag förmånen att träffa honom och hans fru Charlotte Rudenstam, författare till boken Ingen skam i kroppen, frigör din sexuella respons. Jag gjorde en intervju med Alexander om sin konst och han berättade att han vill att hans bilder skall vara en motvikt till de pornografiska uttrycken. Han vill välta världen och människors attityd till fittan. Sättet han arbetar på är konkret och närgånget. Genom att fotografera kvinnors kön, ofta med fokus på blygdläppar och klitorishuva och därefter visa bilderna för modellen skapar han samtal. Dessa handlar om utseende, sex och pornografins influenser men lika ofta om andlighet, filosofi och jämställdhet. Hans avsikt är att bekräfta och visa respekt. Många kvinnor vittnar också om att de känner sig synliggjorda, då den tidigare osynliggjorda framstjärten kommit fram och blivit en kraftfull fitta. Efter detta leker den nästan färgblinda konstnären med bilderna i datorn och tillsätter starka färger, former och skapar vackra, dramatiska och ibland poetiska gestaltningar av kvinnors kön. Han är en konstnär som valt att gestalta fittor konstnärligt i både ett terapeutiskt och politiskt syfte.

Klitorismodeller

Jag har nu fått en skicklig producent av klitorismodeller, min kära sambo Lotta. Hon gör dessa vackra modeller i cerenitlera och det har verkligen varit fantastiskt att ha dem med under föreläsningar och andra fittrelaterade aktiviteter. De är gjorda i autentisk storlek efter mått i olika forskningsartiklar. Nu har vi gjort några extra som vi säljer till andra intresserade. Priserna är exklusive moms och frakt. Det går också att beställa efter egna önskemål i mindre omfattning. Nummer 1 som har även urinrör och slidmynning kostar 150 kr exklusive moms och frakt och övriga nummer 2-5 kostar 100 kr exklusive moms och frakt.  Vid intresse skriv en rad i gästboken eller maila mig på suzann(at)comhem.se, uppge nummer och adress.