Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser och en varning till känsliga personer.

I vecka som gick blev jag så glad för ett reportage som min fina sexologkollega Robert Jacobsson gjorde i Ligga med P3 ”om  det är farligt att ha sex i vattnet”

Fittor är inte superkänsliga ömtåliga små varelser. Fittan har en unik miljö som tål stora påfrestningar i form av bakteriella angrepp och ständiga hormonella förändringar. Det går alldeles utmärkt att stoppa in fingrarna, även om det kan vara vettigt att tvätta händerna först. Kan inte folk sluta att antingen betrakta fittan som en skör liten blomma eller kemiskt avfall? Detta är orimligt!

Därför gillar jag Charlotte Roches bok Våtmarker, väldigt mycket.

Foto: Jochen Schmitz

(Nu är det nog viktigt att infoga en varning för känsliga läsare. Ni som är lite känsliga kan nu sluta upp med att läsa min blogg och återvända en annan dag till ett annat inlägg…)

En av min mammas musregler var att musen blir sjuk mycket lättare än snoppen. Det var alltså mycket mer mottagliga för svampar och mögel och sådant. /…/ Därför har jag gjort mig själv till ett levande mushygienexperiment. Inte bara att jag tycker att det är jättkul att alltid breda ut mig fullt på de smutsiga toalettsitsarna , jag tvättar dessutom först rent dem komplett med min mus innan jag sätter mig , med en konstfull schvungfull höftrörelse i cirkel. När jag sätter msen mot toasitsen uppstår ett härligt smackande ljud och alla främmande könshår, droppar, fläckar och pölar av alla dess färger och konsistens sugs upp av min mus. Det har jag gjort nu på varenda toalett i fyra år. Allra helst på värdshus längs motorvägen där det bara finns en toalett för både män och kvinnor. Och hitintills har jag inte haft en enda svamp. Det kan min gynekolog Brökert intyga.

Nu är detta inget som jag skulle rekommendera men håll med om att det är en skön attityd!

 Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet; man reagerar omedvetet på dem. Sekretet tas upp och hålls kvar av talg och könshår. Alla kvinnor uppskattar inte doften av sitt kön, vilket ibland resulterar i uttorkande hygienrutiner och oskicklig rakning med slöa engångshyvlar (Lotti Hellström i Läkartidningen).

Från Våtmarker av Charlotte Roche igen; Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.