Arkiv för augusti, 2012

Ibland får en möjlighet att se konst som berör. Konst som kommer in under huden  samtidigt som den väcker intellektuella funderingar. Ikväll var en sådan kväll. Jag och min kära vän som jag verkligen älskar att uppleva saker tillsammans med gick på vernissage hos galleri Andréhn-Schiptjenko. Vi såg Lento Violento av konstnären Cajsa von Zeipel. Vitt vin, små pratstunder med Marina Schiptjenko och flera varv i lokalerna.

Redan vid den första skulpturen blev vi stående, fascinerande av samspelet mellan tre kvinnor i en säng. De är inte objekt men inte heller subjekt. Tre kvinnor och av dem har den andres klack i sin mun, vilket blir till en gränsöverskridande fallossymbol.

De är unga kvinnor eller till och med tonårstjejer med hästsvans och högklackade skor. En flirt med kvinnlig homoerotik i den erotiska leken och de sexiga kläderna. Ändå interagerar de inte med oss som publik, inte kanske heller med varandra, eller vill de ha kontakt? Det vilar en närapå dystopisk stämning över skulpturen och en av kvinnorna ligger också under ett lakan vilken bär tankarna till döden. Konstnären gestaltar den ständiga problematiseringen av  unga kvinnors sexualitet och den smala vägen mellan subversivt utlevande och självdestruktivitet på ett fantastiskt vis. Här finns inga självklara svar!


En kvinna poserar i en spegel. Hon betraktar sig själv med en blick av begär. En flirt med narcissusmyten men också en gestaltning av hur vi i vårt samhälle blir någon, först när vi blir sedda och bekräftade i vår identitet.

En ung man håller sin egen kuk onanerar. Hela hans kropp är spänd och blicken frånvarande. Vi stannar en stund och pratar om hur en egentligen ser ut när en njuter bortom all kontroll.

Bredvid står en gigantisk ung tjej och håller upp håret när hennes väninna spyr. Bilden är så klassisk och jag har sett den åtskilliga gånger IRL men som vit skulptur i stort format blir frågan om offer och aktör mer synlig.

Det sista rummet har sju trosor men veckodagarnas namn på. Flicktrosor, tjejtrosor, sådana vi hade när vi var unga tjejer eller flickor. Texten med lördag står i brand.

En glad överraskning blir ett möte med en av de där intressanta kvinnorna från skrivarkursen. Henne, jag faktiskt inte hade något emot att krama i en kvart eller så. Så djävla vacker är hon med den sköna kombinationen av skönhet, skörhet, mod och intellekt. Jag tror att även hon blev glad av att träffa mig och min vän. Hon möter mig med orden; ”Suzann, jag tänkte på dig hela tiden när jag såg skulpturen med de tre kvinnorna i sängen”. Det får mig onekligen att undra  om vilket intryck jag egentligen gav under förra veckans skrivarkurs på Tärna folkhögskola.

När jag läser om hur uppspelt huvudpersonen i Profetmorden blir av informationen om att den aktade personen inom turkiskt näringsliv, Adem Yildiz var passiv i sängen så kastas jag tillbaka i tiden. Jag tror att det var 2003, då jag av en händelse gick jag förbi ett galleri med en fotoutställning, klev in och såg en utställning med bilder av turkiska transvestiter och transexuella kvinnor som sålde sexuella tjänster. Efteråt funderade jag mycket över en text om att man kan bli dubbelt så mycket man genom att rövknulla en annan man och samtidigt fortsätta att förakta bögar. Senare skulle jag förstå att detta var en kultur som finns i många delar av världen. I många sammanhang har män som föredrar att ”sätta på” en starkare manlig identitet oavsett om de har en maskulin, heterosexuell eller homosexuell identitet än de män som vill bli ”påsatta”.

Boken påminner mig om de nakna bilderna i den svartvita fotoutställningen med prostituerade transvestiter och transsexuella. De poserade, ibland nakna och ibland i sina åtsittande klänningar. Vid något tillfälle var en kund med på bilden men ofta var de i sällskap med varandra och garvade högt åt något. Ibland fanns blickar av erfarenheter jag aldrig varit i närheten av, sorg och en uppkäftighet som jag gillade.

Mehmet Murat Somer skriver att ”våra flickor är överlevare. De står ut med mycket och genomlider det mesta. Alla dessa flickor vi har förlorat. Jag kunde inte komma på en enda som dött en naturlig död. Det var alltid någon form av missöde eller olycka. I polisens register sorteras de in utan undantag in under olösta fall. Om det inte rörde sig om mord var det alltid våra flickor själva som fick skulden.” I Turkiet finns en stor marknad för transvestiter och transsexuella kvinnor att sälja sexuella tjänster till andra män. En marknad som troligtvis växer även i Sverige. Loggar en in på Flashback så går det att hitta mängder av trådar där män efterfrågar ”kvinnor med kuk”. Amnesty skriver att ”var 15:e dag mördas en transperson i Turkiet. Transkvinnor i landet drivs till prostitution i brist på andra försörjningsmöjligheter. Polisen har börjat bötfälla prostituerade transkvinnor för trafikbrott de inte begått. Och i Turkiet räknas inte brott mot hbtq-personer som hatbrott”.

Mehmet Murat Somer låter också huvudpersonen fundera över hatbrott och skriver ”män som har problem blir alltid ångerfulla efter att det har gått för dem. Några vill springa ifrån så fort som möjligt för att få vara ensamma med sina skuldkänslor. Några fylls med hat som de låter gå ut över sin partner. Det är dem jag Där rädd för. De är i stånd att göra vad som helst för att undertrycka sin skam- och skuldkänslor. Vissa går så långt att de till och med mördar.  /…/När lusten och upphetsningen är borta fylls de av skam och vi får skulden för det de har gjort. De försöker parera sina samvetskval med avsky, vilket i bästa fall leder till att de skamset flyr iväg.” Detta känns igen även från hatbrott begångna i Sverige

Till sist, Somer skriver  att ”våra flickor, de flesta i alla fall, är överlägset bättre och mer kvinnliga vad gäller former, uppförande, utstrålning, hållning och sminkning. De är mer attraktiva och mer tilltalande.” Jag förstår vad han menar. Under Stockholm Pride hade jag och min sambo förmånen att stå bredvid en tjusig dragqueen på ett lastbilsflak och kunde konstatera att hon var betydligt mer traditionellt kvinnlig och tjusig än vi både gemensamt. Den killen visade med all önskvärd tydlighet att ett kvinnligt kön inte alls någon förutsättning för ett kvinnligt genus.

Profetmorden, är en turkisk deckare av Mehmet Murat Somer. Boken är utgiven på ett nytt förlag 2244, som specialiserar sig på litteratur från länderna runt Svarta havet. Detta är den första av hans deckare som översatts till svenska men fler väntar.

I fredags ringde de även från P3 nyheter och ville att jag skulle kommentera självtesterna på Dysberoendekliniken. Det är bra att verksamheten verkligen granskas. Ligga med P3 fortsätter sin granskning vilket jag är tycker är oerhört bra. Kliniken har själva lagt ut ett svar på sin hemsida som här publiceras i sin helhet:

Som tidigare meddelat har vi nyligen upptäckt ett tekniskt fel i våra självtester. Nu har ett oseriöst radioprogram i Malmö, med det lustiga namnet ”Ligga med P3” (!?) utnyttjat detta för att försöka sabotera vår verksamhet och skrämma allmänheten (och därigenom sabotera för alla de enskilda och familjer som söker hjälp för tvångsmässiga sexuella aktiviteter).

Det är synd om de som bor i Malmö som blir matad med paranoid och felaktig information, dessutom av ett radioprogram som de själva betalar för via sina skatter. På DBK slutar vi aldrig att förundras över hur långt olika organisationer kan gå för att slippa ta tag i problemet med att mellan 3-6 % av befolkningen i Sverige idag lider av sexberoende – utan att få den hjälp de behöver (för att inte tala om alla de anhöriga som lider). Att Public Service radio skulle sälla sig till bunten av förnekare var däremot någonting helt nytt. De tycks sakna förståelse för den mänskliga sexualitetens sårbarhet.

Det är intressant att de skriver att de upptäckt ett tekniskt(?) fel i självtesterna efter kritiken. Dessa självtester har funnits under lång tid och har säkerligen använts av många människor men direkt efter kritik så plockas de bort av tekniska skäl. Det är pinsamt att kritiken mot Ligga med P3 beskrivs som paranoid vilket är ett ord som professionella terapeuter knappast skulle användas. P3 har aldrig förnekat att människor kan ha problem med sin sexualitet tvärtom så är det inte sällan som detta uppmärksammas. Själv förnekar jag inte att personer kan ha en tvångsmässig sexualitet men jag tycker att det är oerhört viktigt att dessa får en professionell hjälp genom samhällets försorg och inte behöver söka hjälp hos icke professionella enheter med vinstintresse.

Detta är blogginlägg nummer 2 i ämnet sexmissbruk. Här kan du läsa del 1. Fantastiska Ligga med P3 och min kära sexologikollega Robert Jacobsson har gjort en kritisk granskning av Dysberoendekliniken och dess självtester i radioprogrammet. Jag blev inbjuden som sexolog att kommentera sjävtesterna. Lyssna gärna på Klinik för sexmissbrukare och sexberoende kritiseras! Det intressanta är att direkt efter intervjun plockades självtesterna bort ifrån Dysberoendeklinikens hemsida.

Samma personer som driver Dysberoendekliniken har också skrivit en bok ”Det är inte kärlek : när sex blir en drog”. Från denna listade Dagens Nyheter tio olika sexuella problembeteenden vilket av naturliga skäl väckte mycket kritik och de valde att plocka bort artikeln från nätet. De medgav att de varit allt för okritiska till innehållet och tog konsekvenserna av detta och tog bort artikeln. Många kritiserade artikeln på nätet, Facebook och Twitter.

En person med stor sexologisk kompetens och erfarenhet, Jack Lukkerz, skrev en intressant krönika ”Moralism made in USA” runt sexmissbruk där han bland diskuterar vilka som kan vinna på att hajpa sexmissbruk. En grupp är just terapeuter som vittrar en lukrativ marknad.  Dysberoendekliniken har också hämtat mycket inspiration från USA. Hela verksamheten bygger på en ideologisk grund som kommer från  USA och ETT institut som heter ”International Institute of Trauma and Addiction Professionals”. De flesta anställda är utbildade eller under utbildning till addiktologer.Utifrån deras hemsida kan man också se att alla inte har någon utbildning utan erfarenhet av att leva med någon som haft sexmissbruk framhålls som merit istället för utbildning.  Utbildningen till addiktolog  är 3 år i sk extra långsam studietakt vilket innebär att man skall kunna jobba heltid under studietiden (3år). Varje termin omfattar två kurstillfällen, tre dagar i internatform. Vem utbildar addiktologer? Jo, Fria Universitetet i Norden vars rektor är författaren till den bok vilket  jag starkt kritiserade i förra inlägget. Han driver även en blogg om andlig vetenskap(?) Min professionella bedömning är att det vetenskapliga underlaget för denna verksamhet har uppenbara brister.

Det mest problematiska är att denna klinik framställs som en av de främsta och dess representanter får uttala sig okritiskt. Många professionella tycker att det är svårt att hantera sexologiska frågeställningar varför de ibland inte är tillräckligt kritiska mot verksamheter som arbetar med sexologiska frågor.

Upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet eller känner oro för ditt sexliv, kontakta PrevenTell – en nationell hjälplinje för dig som känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa.

Världens viktigaste bok!

Publicerat: 7 augusti, 2012 i Sex i ord och bild

När jag först fick höra talas om ”Världens viktigaste bok” tyckte jag att det var ett pinsamt pretentiöst namn på en bok. Nu några veckor senare när jag läst den och köpt ytterligare fyra exemplar så tänker jag att titeln är utmärkt. Den är på ett sätt, världens viktigaste bok, då den är en unik i sitt slag med sin fantastiskt normkritiska utformning. Det är en bok om koppen, känslor och sex för 10-(13 åringar) 99-åringar. Författaren Nathalie Simonsson väjer inte för det som är pinsamt, svårt och väldigt hemligt utan kör rakt på utan att tveka. Lika viktig som texterna är de fantastiska mangainspirerande bilderna från Yokaj Studio. En av mina absoluta favoritbilder är tjejen som sitter i sängen och onanerar. Bilden är så långt ifrån porrig man kan tänka sig men sprudlar av lust och glädje.

Under kapitlet ”pussar, kyssar och hångel” står det att en del testar att pussas tillsammans med en kompis och att det går att öva framför spegeln eller att kyssa sig på ovansidan av handen. ”En del testar att bita hål i en tomat, stoppa in tungan och liksom hångla med tomaten. Men det blir ju inte direkt verkligt… En tomat är ju en tomat, och inte någon riktig person”. Hångla med en tomat, VA, det är bara så underbart och till kvällens middag skall jag testa!