Just nu pågår en reklamkampanj från ett företag som vill sälja färdiga matkassar. De ställer de eviga frågorna och vill på ett humoristiskt sätt infoga frågan om ”vad vi skall äta till middag” till andra stora livsfrågor. Djupt existentiella frågor, vilka ofta kommer från barn ställs; Varför  är rymden svart? Finns Gud? Varför lever man?

Sedan kommer den där frågan som jag hajjat till vid varje gång jag passerat en reklampelare; Var kommer bebisar ifrån? Hupp! Är det en svår fråga? Är det en evig fråga? Är det en lika svår fråga att svara på som om Gud finns eller om varför vi lever? Jag tänker att det är en konkret kunskapsfråga från barn som naturligtvis kräver ett lika konkret och enkelt svar.

Varje gång kommer jag att tänka på en artikel i DN om Nathalie Simonsson och hennes nya bok ”Världens viktigaste bok” som jag tidigare skrivit om. I artikeln säger Nathalie Simonsson det som jag funderat över när jag sett reklamen. Det är så märkligt att så många fort­farande upplever det som konstigt och besvärande att prata om kroppen, känslor och sex.

”Nathalie säger att eleverna verkar kunna förvånansvärt lite om hur deras kroppar fungerar och om sex över huvud taget. Hon berättar att tjejer kan fråga var tampongen ska föras in och killar kan vara livrädda för att deras snopp ser konstig ut. En del vuxna jag möter undrar om det inte är tidigt att ha sexualundervisning redan i mellanstadiet. Men många elever har kommit i puberteten då och har många frågor som de vill ha svar på. Att vänta till högstadiet blir för sent.”

Föräldrar och andra vuxna som har en nära relation till barn är otroligt viktiga personer. De blir barnens första förebilder runt hur man kan prata om svåra ämnen. Inte minst är föräldrarna otroligt viktiga för barnen när det gäller att bekräfta kroppen där könsorganet självklart är inkluderat.

Vad är då sexualundervisning? Sjävklart mycket mycket mer än hur barn kommer till. Samtalen bör handla om sexualiteter i den allra största mening det vill säga hur kroppen fungerar, varför det pirrar i magen när man tycker om någon, att kroppen tillhör en själv och att detta innebär att man inte måste krama någon, inte ens faster Svea som alltid tjatar om att hon vill ha en kram. Samla inte alla frågor till ett speciellt tillfälle utan småprata ständigt runt dessa frågor. Sexualupplysning börjar på skötbordet när du tar i bebisen och lär hen positiv närhet, kroppskontakt och inte minst empati och medkänsla. Genom att vara tillåtande i attityden när barn tar på sig själva och leker sexuella lekar så länge det inte skadar dem själva eller någon annan så ger du barnen en positiv upplevelse tidigt istället för att börja påföra skam och skuld kopplat till sex.

Och förresten, det där med att berätta om hur bebisar kommer till handlar om mycket mer än snopp i snippan. Det kan handla om att barn kommer från ett annat land, att barnet kan ha kommit ut från en annan person än den de lever tillsammans med och att mammorna varit till Danmark för att få bebisfrön i sig.

Behövs det hjälp för att kunna berätta för de yngre barnen kan jag rekommendera Familjeboken av Edward Summanen med bilder av C. Kåberg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s