Fortsätt #prataomdet

Under många år har jag varit ute och pratat om mäns våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och sexuellt våld. I somras beslutade jag mig för att utöka min repertoar och även inkludera det där mer svårdefinierbara våldet som hamnar någonstans mellan dålig sex och sexuellt våld. Gensvaret har varit fantastiskt bra. MÅNGA har stora behov av att reflektera över händelser som de varit osäkra på hur det skulle definieras och hur en skall förhålla sig till. Själv
fick jag i samband med deltagande i en studie också själv möjlighet att fundera högt över händelser och en relation som låg någonstans i det där knepiga gränslandet. Jag köpte boken #prata om det och brukar läsa Johanna Koljonens text högt. Den ger oss en hint om att en som kvinna också kan utsätta andra män, kvinnor och andra för gränskränkningar.

På bokmässan hade jag också förmånen att lyssna på Johanna Koljonen i den fantastiska tidningen OTTARs monter. Hon pratade om prataomdet, som är en livsviktig kampanj om att hitta ett språk för sex utan skam. Koljonen menar att vi  är i stort behov av  att fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata mycket mer om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hon reflekterade också över hur innerligt väl hon hade behövt läsa denna bok innan hon började ha sex då hon inte hade en aning om hur mycket sex består av förhandlingar, kommunikation och att hitta ett samförstånd och samtycke. Sexuella tekniker i alla ära men utan kommunikation är det ändå upplagt för en flopp.

Fortsätt #prataomdet är en ideell förening som nu är ute på en riksomfattande turné till landets gymnasieskolor, universitet och högskolor. Den otroligt viktiga Prataomdet-debatten sprids nu runt om i landet. Turnén genomförs i samarbete med RFSU.

En liten sexualpolitisk rapport från Sankt Petersburg.

Under Sovjettiden var homosexualitet olagligt och avkriminaliserades först 1993. Det fanns under artikel 121 i brottsbalken och klassat som en sjukdom men fortfarande är det många som tycker att det  är en sjukdom och bör omfattas av fängelse. Många tycker också att homosexualitet är något som mycket väl kan uppfostras bort.

Ryskortodoxa kyrkans ökande inflytande gör att stödet mot homofobiska lagar stärks. Det finns nu flera religiösa personer i St Petersburgs ledande skikt och tydligen så har en av dem en grupp av cirka 80 unga religösa män som han kallar in när han behöver personer som kan demonstrera och visa avsky emot händelser som stör kyrkan.

Här i St Petersburg är homosexuell propaganda (lockelser, positiva åsikter och kommentarer som främjar icke-traditionella sexuella relationer och familjeförhållanden, riktade till minderåriga) förbjudet. Jag pratade med Sveriges ambassadör som berättade att den nya lagen gjort det betydligt svårare för skolorna att ha sexualundervisning och att de nu också försöker undvika att ta in utomstående in i skolan på grund av risken för att olaglig propaganda för icke-traditionella sexuella relationer kan uppmuntras.

När Madonna spelade i St Petersburg resulterade hennes spelning i närapå hundra polisanmälningar då hon hade en regnbågsflagga på scenen. Såg nu att Lady Gaga är på väg, välbehövligt men undrar hur många polisanmälningar det kan resultera i?

Att arbeta för att minska hiv-överföring är komplicerat när homosexuella förföljs, blir stigmatiserade och utsatta för trakasserier. Det finns dessutom ett stort antal injektionsmissbrukare med hiv. På den konferens som jag deltagit i nämndes inte många ord om sexuella praktiker eller kondomer, detta trots att män som har sex med män och injektionsmissbrukare och deras partners verkligen bör nås av preventiva interventioner. Att vara hiv+ homosexuell man innebär ett för många oöverstigligt stigma och jag saknade samtalen runt detta.

Något som försvårar ännu mer för exempelvis lokala hbt-organisationer är den nya lagstiftning som kom nu i november. Detta innebär att
”It is now a criminal offense to provid any help or assistance to other countries or to international or foreign organizations whose activities jeopardize state security of the Russian Federation” dessutom kommer en ”New RF Law on state secrets that will ”tighten control over NGOs receiving funds from foreign donors and over those organizations involved in polictical activities in political activities. Colleboration with international NGOs may be punished as high treasure”.  Många organisationer förbereder sig nu på att kontroller kommer att ske och det kommer att bli svårare att samarbeta med utländska organisationer och erhålla ekonomisk hjälp.

Mitt i St Petersburg fanns dock denna fantastiska installation, en fitta med en stor härlig klitoris som jag bara var tvungen att gnida lite på. En uppmuntran i ett annars regntungt mörkt Ryssland.

Om när det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Får en bok rekommenderad av min socionompraktikant. Han känner författaren och säger att han tror att jag skall gilla boken; Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson.

Anna jobbar som publikvärd på Kungliga Dramatiska teatern och föraktar publiken som hon är satt för att hjälpa till rätta. Där befinner sig långt ner i den hierarkiska rangordningen. På nätterna däremot är hon välkänd på Stockholms olika inneställen. Hon festar hårt och alkoholen flödar, den kompletteras vid tillfällen med olika droger. Många av nätterna är hon otroligt kåt och vaknar sällan hemma i sin egen säng utan hemma hos någon tjej eller kille som hon raggat upp. Bakfull och ångestdriven drar hon framåt morgonkvisten hemövers.

Han har rätt, jag gillar den. Jag älskar de konkreta berättelserna om kvinnors sexualitet som bryter mot de normativa mönstren om hur flickor bör föra sig. Jag älskar när Anna berättar att hon aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och att hon krasst konstaterar att ”egentligen skiter jag fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen.” I många böcker är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa ”Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och  jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande”. Kvinnor luktar och lubricerar, huvudpersonens trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!

Annas kropp vill ha alla läppar att kyssa, både inre och yttre och jag skrockar lite förnöjt och läser vidare.

Jag gillar också de där konkreta kroppsliga och mycket tydliga referenserna till det fittan. Det som annars Charlotte Roche är den okrönta drottningen av. ”Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen”.

I beskrivningarna av boken nämns den som boken där ”Birgitta Stenberg möter Charles Bukowski möter Linda Skugge” men jag tänker hela tiden att detta är Charles Bukowski som möter Charlotte Roche.

Linda Skugge gör en ”Parental Advisory: Explicit Content! Denna bok innehåller en stark och juicy onaniscen inne på Dramaten – mitt under en föreställning. Antagligen är det en sann historia så nästa gång du besöker Lejonkulan så tänk på var du sätter dig. Någon av plyschstolarna har slidsekret på sig.” Den scenen är en av bokens höjdpunkter och du kan höra författaren själv läsa den här:

 Jag har i lite olika sammanhang den senaste tiden fått anledning att reflektera över ett nytt konstruerat samtidsproblem ”de sexuellt destruktiva tjejerna” och det är inte svårt att tänka på detta när en läser Adolfssons bok. I Göteborgsposten skriver en recensent att det är osmakligt att Telegram valt att lansera en bok om en ung, mycket destruktiv och uppenbart plågad kvinna som erotisk litteratur. Jag är dock tveksam om hon är ett offer för sin sexuella självdestruktivitet. Om hon hade varit en man hade det med största sannolikhet aldrig ens kommit upp som fråga. Det är inte svårt att känna igen sig i det där såriga desperata sökandet efter någon som stillar suget och hungern på bekräftelse, närhet och sex, det som ibland bär drag av destruktivitet och ibland bara är så otroligt mänskligt och vardagligt.

Sugen på att vad en annan boktok tycker? Läs då bästa (inte så) Anonyma Biblioholisters recension ”Stenberg möter Bukowski möter Roche möter”.

En normkritisk reflektion runt boken Sex och lite sånt.

Hittade en nyutkommen bok på mitt bibliotek, Sex och lite sånt av Torsten Bengtsson, utgiven på Nypon förlag. Det är en bok i serien ”Aha, nu fattar jag!” med ett enklare språk att både läsa och förstå. Boken är dessutom utarbetad för att följa målen i den nya kursplanen Lgr 11. Böckerna kan användas till elever med kognitiva funktionsnedsättningar, till elever med läs- och skrivsvårigheter eller till elever som har ett reducerat ordförråd.

Boken handlar om Simon och hans storsyster Elin som nästan är vuxen. Elin har en kille som heter Rami och en dag när de tre skall titta på video tillsammans så försvinner Elin och Rami. Simon förstår att Elin och Rami har sex inne på Elins rum. Simon vet inte så mycket om sex så han ber Elin berätta lite mer om detta vilket hon gör.

Det finns bilder på varje sida och lättläst text i elva olika kapitel.

I början finns en beskrivning av hur tjejer och killar ser ut och på bilden med tjejen syns de inre könsdelarna och på bilden med killen syns de yttre. Oerhört tröttsamt att klitoris fortfarande inte syns på bilder för tjejers kön utan enbart de delar som är till för reproduktion och slidan.

Överföring av hiv beskrivs ”de kan smitta vid sex eller blod från sår.” Det är inte ett bra sätt att på ett lättfattligt sätt prata om hiv.

Under kapitlet ”du bestämmer och ingen annan” finns en underliggande ton om att man bör vänta med sex. På en sida finns två korta kapitel, först ett om onani som är ett sätt att ha sex med sig själv. Jag tycker vansinnigt illa om ordet sex därför att det kan tolkas på tusen olika sätt. En lättläst bok för unga får inte använda ordet sex (=onanera) och sedan skriva att man måste ha fyllt 15 år för att ha sex.

Därefter följer ett kapitel om när det känns rätt ha sex. Betoningen är att det är inte är något man måste ha. Tvärtom kan vara bra att vänta med att ha sex. Sedan står det att även om en kompis haft sex så betyder det inte att du måste prova. Det är enkelt att ana en negativ bild av ungdomar och sex.

Sedan fortsätter det med två sidor om puberteten och en sida om att man kan bli kär i någon av samma kön. Inte ett ord runt sex varför det verkar vara lite oklart om det går att ha sex mellan ett par av två med samma kön. Sedan följer en sida om olika familjer som jämförs med att vissa tycker om pizza och andra pannkaka och att en familj därför kan bestå av olika personer med barn eller en tjej och en kille med en hund.

Boken avslutas med en ordlista där bland annat ordet hora förklaras som ”en KVINNA (mina versaler)  som har sex för pengar” och ”ett annat ord för prostituerad.” Hur tänkte författare och förläggare nu? Begreppet hora står antagligen med därför att det är ett ord som unga personer slänger sig med och då är det väl ytterst olämpligt att ge denna förklaring.

Under ”vad menas att runka?” står det ”det är när en kille smeker sin penis eller en tjej sin slida för att det är skönt.” Smeker sin slida? Varför nämns inte klitoris i hela boken och hur kan runka vara att ”smeka sin slida”?

Till boken finns på nätet ett lärarmaterial som är fritt att använda och kopiera vilket är fantastiskt bra MEN innehållet har sannerligen en skiftande kvalitet och jag avrådet starkt från flera mycket heteronormativt utformade tips:

I elevmaterialet finns en fråga om det är jobbigt att prata om sex och om man har någon i närheten att prata med sådana frågor om.

Dessutom skall man rita tjejers snippa och killars snopp. Ber till Fru Gud att de kan ha något kompletterande material till eleverna så de får rita de yttre könsorganen även på tjejernas snippa.

Denna bok får betyg 1 av 5 möjliga. Rekommenderas ej!

Den bästa boken i genren är ”Världens viktigaste bok” av Nathalie Simonsson. Den innehåller fantastiska bilder men är kanske inte riktigt lika lättläst.

En hårresande utställning!

Idag var jag och en väninna på Nordiska museet och såg deras utställning ”Hår”.

Jag har vid flera tidigare tillfällen skrivit om könshår och normer. Dessa har verkligen förändrats över tiden. Könshåret som börjar växa under puberteten blir en markör för sexuell mognad. Historiskt har könet därför vanligen avbildats som hårlöst, för att symbolisera oskuldsfullhet, syndfrihet precis i rakt motsatt syfte till idag då det istället har blivit ett tecken för sexuell medvetenhet. Det visar sig att kvinnor på äldre målningar sällan har könshår och genom historien har kvinnor avbildats utan kroppshår i alla tider. På de tidiga pornografiska bilderna (både teckningar och foton) hade kvinnorna dock nästan alltid könshår.

De senaste decenniet har fokus varit på ett hårlöst kön. Under 1990-talet lanserades stringtrosan i Sverige och fick framgång hos unga kvinnor. Stringtrosan medförde en ökad uppmärksamheten gällande intimbehåring vilket ledde till en ökad efterfrågan på produkter som kunde hjälpa till att avlägsnandet av intimhår. Kroppen skall disciplineras och i dag förknippas båda könens kroppshår med något ohygieniskt och onaturligt. Idag finns en mycket sträng hårfri norm och den som inte håller sig inom ramarna kan råka väldigt illa ut.

Det florerar även en tro om att hårlöshet bidrar till bättre hygien, ett påstående som går tvärtemot den medicinska vetskapen. Kroppshåret minskar friktionen i armhålor och runt könsorganen och om detta tas bort ökar risken för skador och inflammationer. För unga personer har detta medfört att det naturliga könhåret ses som onormalt.

En av de traditionella feministiska tolkningarna mot att ta bort allt könshår handlar om att när flickor blir tonåringar så kommer de mörka, täta könshåren vilket tolkas som att kroppen blir djurisk och sexualiserad. Kravet på hårborttagning innebär att kroppen måste disciplineras,  förtryckas och avsexualiseras. Andra menar att  rakning är  den vuxna, medvetna kvinnans val. Könshåren har avsexualiserats och signalerar numera ointresse snarare än hotande djuriska lustar. I dag är det det släta könet som är sexuellt laddat.

Cecilia Wallqvist, intendent på Nordiska museet menar att det är en allt för lätt förklaring att automatiskt skylla dagens hårideal på de kommersiella produkterna som de rakade könen i pornografin.

Traditionen att ta bort könshåren är dock gammal och fanns redan under antiken. Både egyptier, greker och romare och många troende muslimer uppge att ha rakat bort sina könshår.

Jag blev också otroligt fascinerad av hårfärgningsmedlet som fanns i utställningen. Googlade det vid hemkomst och det går faktiskt att köpa över nätet. Det är till och med rea på det, det ni! Nu kan ni bara fundera på which betty you are?

Själv är jag Betty Hot Pink! Tänk er ett cerise könshår! Tänk att kunna matcha inte bara glasögon, skor och tröja utan också könshår och trosor.

En fantastiskt liten söt historia som visades på utställningen var den donerade asken med könshår.

Foto: Peter Segemark, ©Nordiska museet.

Källor till dagens inlägg:

http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=15906&cat=148&catName=utstallningar&topmenu=148

http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=15905&cat=191&catName=Pressens_sida&topmenu=143

http://har.blogg.nordiskamuseet.se/bloggen/

http://har.blogg.nordiskamuseet.se/om-har/kroppshar/

http://www.dn.se/kultur-noje/har

http://www.aftonbladet.se/kultur/article15710539.ab