Om när det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Får en bok rekommenderad av min socionompraktikant. Han känner författaren och säger att han tror att jag skall gilla boken; Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson.

Anna jobbar som publikvärd på Kungliga Dramatiska teatern och föraktar publiken som hon är satt för att hjälpa till rätta. Där befinner sig långt ner i den hierarkiska rangordningen. På nätterna däremot är hon välkänd på Stockholms olika inneställen. Hon festar hårt och alkoholen flödar, den kompletteras vid tillfällen med olika droger. Många av nätterna är hon otroligt kåt och vaknar sällan hemma i sin egen säng utan hemma hos någon tjej eller kille som hon raggat upp. Bakfull och ångestdriven drar hon framåt morgonkvisten hemövers.

Han har rätt, jag gillar den. Jag älskar de konkreta berättelserna om kvinnors sexualitet som bryter mot de normativa mönstren om hur flickor bör föra sig. Jag älskar när Anna berättar att hon aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och att hon krasst konstaterar att ”egentligen skiter jag fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen.” I många böcker är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa ”Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och  jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande”. Kvinnor luktar och lubricerar, huvudpersonens trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!

Annas kropp vill ha alla läppar att kyssa, både inre och yttre och jag skrockar lite förnöjt och läser vidare.

Jag gillar också de där konkreta kroppsliga och mycket tydliga referenserna till det fittan. Det som annars Charlotte Roche är den okrönta drottningen av. ”Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen”.

I beskrivningarna av boken nämns den som boken där ”Birgitta Stenberg möter Charles Bukowski möter Linda Skugge” men jag tänker hela tiden att detta är Charles Bukowski som möter Charlotte Roche.

Linda Skugge gör en ”Parental Advisory: Explicit Content! Denna bok innehåller en stark och juicy onaniscen inne på Dramaten – mitt under en föreställning. Antagligen är det en sann historia så nästa gång du besöker Lejonkulan så tänk på var du sätter dig. Någon av plyschstolarna har slidsekret på sig.” Den scenen är en av bokens höjdpunkter och du kan höra författaren själv läsa den här:

 Jag har i lite olika sammanhang den senaste tiden fått anledning att reflektera över ett nytt konstruerat samtidsproblem ”de sexuellt destruktiva tjejerna” och det är inte svårt att tänka på detta när en läser Adolfssons bok. I Göteborgsposten skriver en recensent att det är osmakligt att Telegram valt att lansera en bok om en ung, mycket destruktiv och uppenbart plågad kvinna som erotisk litteratur. Jag är dock tveksam om hon är ett offer för sin sexuella självdestruktivitet. Om hon hade varit en man hade det med största sannolikhet aldrig ens kommit upp som fråga. Det är inte svårt att känna igen sig i det där såriga desperata sökandet efter någon som stillar suget och hungern på bekräftelse, närhet och sex, det som ibland bär drag av destruktivitet och ibland bara är så otroligt mänskligt och vardagligt.

Sugen på att vad en annan boktok tycker? Läs då bästa (inte så) Anonyma Biblioholisters recension ”Stenberg möter Bukowski möter Roche möter”.