Att enbart älska (med) döda.

Den tysk-franska författaren Gabrielle Wittkop var någon som jag inte tidigare läst men för mig är hon nu en nyupptäckt skatt. Kan man annat än bli lite förälskad i en kvinna som sade sig vilja dö som hon levat: ”som en fri man”, och som dessutom beskrivs som bisexuell och barnhatare. Under andra värlsdskriget gömde hon undan den fyrtio år äldre homosexuelle tyske desertören Justus Wittkop som hon sedermera gifte sig med.

Romanen ”Nekrofilen” är otroligt vackert skriven och en mycket ömsint skildring av en manlig nekrofil tillika antikvitetshandlare. Genom hans dagbok får vi följa hans liv där han vid åtta års ålder måste ta avsked från sin mor som avlidit och som av en slump blir detta till en erotisk upplevelse som följer honom genom livet. Det första kapitlet som beskriver hans älskog med en liten flicka chockerade mig och jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och fundera tills jag kunde ge min i kast med den igen. Lucien tänder inte på levande människor även om en ung charmant pianist vid tillfälle försöker förföra honom. Han tänker då;”jag skulle verkligen ha tyckt om era ögon med ögonvitan synlig, era stumma läppar, ert iskalla kön, om ni bara vore död. Olyckligtvis har ni den dåliga smaken att vara vid liv” men säger naturligtvis inget, det vore en omöjlighet. I november hittar han Suzanne på Montparnassekyrkogården vilken han tar upp från graven och har för avsikt att ta hem då polisen dyker upp. Lucien är uppfinningsrik nog att ta sig ur knipan men måste så småningom lämna Paris och beger sig till Neapel. Lucien njuter verkligen av förruttnelseprocessens starka lukter som påminner honom om en död spinnarfjäril vilket han fått av sin biologilärare men plågas av sveket han upplever när liket blir oanvändbart och måste dumpas i vattnet nattetid.

Denna fantastiska bok är slutsåld i svensk översättning men kommer i en nyutgåva i slutet av januari, i ett ytterst hudliknande ämne till klotbandet, med blodröd foliering och rött sidensnöre, med särskilt len laminering för skyddsomslaget, med nya illustrationer. Ett ädelt stycke bokhantverk kan du få i din hand när den dagen kommer. Ges ut av Vertigo förlag.

Det är onekligen svårt att inte dra paralleller till den uppmärksammade rättegången mot den så kallade skelettkvinnan. I en text som hittats hos målsägande finns orden”Jag har varit nekrofil, om man så vill, hela mitt liv från tidigaste barndomen och mina tidigaste minnen handlar om olika saker som har med döden att göra. /…/ När jag väl kom in i puberteten så övergick det hela ganska naturligt till en ren sexuell attraktion till döda människor. /…/ Min nekrofili handlar inte bara om fysisk njutning utan så mycket mer. /…/ När jag är med döda så känner jag mig komplett, tillfreds och lycklig. /…/Men något jag skulle vilja göra är gräva upp en några år gammal grav. Själva handlingen att gräva upp graven skulle vara sexuell, för att sedan öppna kistan och älska kärleksfullt med den mumifierade kroppen. I polisförhören förnekar den misstänkta kvinnan att hon skrivit detta och framhåller att det är hämtat från nätet. Hon frias också i tingsrätten och döms endast för vapenbrott.

Nekrofili är oerhört skambelagt och inget man berättar om. Det kan skapa en oerhörd ensamhet hos dem som har dessa begär och det skildras fantastiskt väl i boken Nekrofilen. Det viktiga att komma ihåg är också att många som har någon parafili lever aldrig ut dessa utan det stannar vid fantasier.

Sugen på en trekant?

Sugen på en trekant? Den frågan tvingas Lars fundera runt sedan hans sambo Pernilla en dag avslöjat en av sina hemliga sexfantasier. Som sexolog råder jag alltid människor att ta det lite försiktigt med att avslöja alla sina fantasier då effekten kan bli en helt annan än vad som önskas.

Boken Swing It är Linda Unnhem debutroman, utgiven av Roos & Tegnér 2008. Detta är en relationsroman om samboparet Lars och Pernilla som varit sambo i fyra år och nu tycker att sexlivet behöver hottas upp.

Jag skrattar mycket igenkännande när jag läser en sexrådgivares svar i boken. Jo, jag hade kunnat skriva något liknande själv i min spalt i Upsala Nya Tidning

Lars kommentarer när han läser detta är ljuvlig. ”Prata är bra. Det vet alla män. Kommunikation, kommunikation, kommunikation.” Sedan konstaterar han krasst att om sexrådgivare fått betalt för varje gång de använde det ordet så hade de kunnat gå i pension vid 50, luta sin sexkompetenta kropp mot en solstol och sippa på den drink som dock aldrig är lösningen. De får det att låta så lätt menar han. Oavsett om det handlar om otrohet, dålig sexlust eller en vilt främmande man mellan lakanen så är alltid lösningen att prata. Han menar att sexrådgivare måste ha världens kortaste utbildning, några poäng i kommunikation och sedan är man klar att ge råd till alla svenska par med relationsproblem. Han konstaterar sedan att ingen lär ut hur man pratar och det är verkligen denna romans poäng. Detta par pratar och försöker berätta för varandra vad de tycker och känner ändå går det inte alls bra.

Det jag gillar med denna typ av relationsroman är att vi verkligen får följa Lars funderingar och tankar. Pernilla önskar att paret skall bjuda in ytterligare en man. Lars funderar om varför han tycker att det vore lättare med en till kvinna, är det för att det skulle kännas mjukare, för att det blir dubbelt så många bröst, eller är det för att manligheten blir hotad och någon annan skulle komma in och ta över eller handlar det bara om dåligt självförtroende.

Pernilla försöker övertyga en lite mer tveksam Lars med att jämföra en tredje man med en massagstav. ”Massagestaven använder jag för att tillfredsställa en del av min sexualitet och man kan säga att det här med ytterligare en man är en annan del.” Paret bestämmer att de skall åka till Köpenhamn och gå på swingerklubb men besöket slutar inte på ett sätt som någon av dem hade tänkt…

Eftersom jag hittade boken på erotikhyllan på Biblioteket Plattan så hade jag förväntningar på ett erotiskt innehåll vilket helt uteblev. Det bidde inte mycket av det men det bidde något annat som också var lite kul. Efter en lång startsträcka där jag övervägde att lägga ifrån mig boken några gånger så var det ändå något som fick mig att hålla kvar och hålla ut. Kanske var det nyfikenheten om Pernilla och Lars ändå skulle få till en trekant eller inte.

Johansson versus Zorn

Jag är född och uppvuxen i Mora vilket innebär att jag är dalkulla i själ och hjärta. Jag har alltid älskat Anders Zorn och arbetade flera somrar som guide i hans hem, Zorngården. Mina favoriter har alltid varit hans gestaltningar av vatten i akvarell och de frodiga nakna dalkullorna målade i olja. De nakna kvinnorna är så otroligt vackra med sina runda former och jag minns att jag långt innan jag erkände mitt eget sexuella begär till kvinnor gärna hade velat hålla de rundade brösten i mina händer och smeka deras höfters rundning.

Igår besökte jag den nya utställningen på Zornmuseet, Johansson vs Zorn. Det var en mäktig upplevelse på många sätt. Jag älskar hur Peter Johansson gång på gång dekonstruerar Dalarnas självbild genom skivade dalahästar i charkuteriförpackningar, bilder av sig själv som dalkulla, naken målad som dalahäst och fejkade reklamkampanj med kurbitsförsedda kalsonger. Han har också pekar på en självgodhet som liknar nationalism som stänger ute det nya och förhärligare det som anses tradition bland annat genom att förse prylar som kan kopplas till nazismen med dalaestetik. Bomberjackor, grova kängor och ansiktshuvor broderade med mönster från folkdräkter.

Det är tufft av museichefen att låta Peter Johansson begå detta lustmord på Zorn, dessutom i hans eget museum i hjärtat av Dalarna. I museifoajén fanns dessutom t-shirts med texten ”Zorn är död, länge leve Johansson” att köpa.

Till denna temporära utställning har Johansson själv valt ut några av Zorns verk, de flesta nakenstudier, men verken har lyfts ur sina originalramar och försetts med nya i den oranga/röda dalahästfärgen. Jag och mitt sällskap var först osäkra på om det verkligen var Zorn som målat men personalen bekräftade att så var fallet. Bilden förefaller föreställa en vacker kvinna som har somnat efter att ha druckit vin. Bägaren på golvet har vält och vinet runnit ut.

En av tavlorna av Zorn har tidigare aldrig visats förut.  Jag tror att jag förstår varför. När jag tittade på bilden blev själv förvånad över att Zorn verkligen skildrat det nakna könet på ett så vackert och rättframt sätt så att blygdläpparna skymtas. Det är en nakenstudie av en ung kvinna som ligger med huvudet bortvänt i gräset, som betraktare kan man titta rakt in och verkets titel är också Öppen.

Intill dessa originalverk hänger övermålade kopior av Zorns tavlor som Peter Johansson själv målat på 60- och 70-talet. Han har försökt att gestalta Zorn utan att lyckas och har nu målat över verken med samma röd/orange färg. Det vi ser är enbart strukturen av det underliggande verket, ibland finns dock en fejkad Zornsignatur längst ner.

Om någon blev nyfiken men inte har vägarna förbi Mora före 10 mars så finns allt skildrat i en bok ”Johansson vs Zorn” vilken framkommit genom ett samarbete mellan Zornmuseet, P&B – Peter Johansson och bokförlaget Arena. I den nya boken innehåller nytagna bilder från utställningen på Zornmuseet, bilder på Peter Johansson iscensatt som Anders Zorn i olika kända självporträtt och fotografier samt texter av Sinziana Ravini, Per Svensson och Klas Östergren.

Om våldtäktsdelfiner och polygama sjökor.

Under historien har det varit förbjudet att idka homosexuella handlingar och fortfarande kvarstår förbudet i ett antal länder i världen ofta med motivationen att det är ett ”brott mot naturen”.  Detta är fortfarande ett argument som används i katolska och många frireligiösa kretsar. Även från muslimska troende har jag hört detta argument.

Det roliga med detta argument är att det är fullkomligt felaktigt. Istället kan vi konstatera att det är de kontextuellt tidstypiska värderingarna och moral som ofta styr våra tolkningar av naturen. Jag har länge tyckt att det har varit spännande att se hur uppfattningar runt genus och sexualitet styr våra uppfattningar om djur och natur. En av mina favoritforskare är Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap. Hennes bok fick jag i julklapp av en av mina söner.Här undersöker Hillevi Ganetz hur djuren blir genuskodade, vilka sexuella praktiker som inte skildras i tv men framför allt hur natursyn och maskulinitet är tätt sammanflätade. Djurens och sexuella liv och familjebildningar tolkas i naturprogrammen utifrån den ideologiska och moraliska ram som är rådande för människorna i samhället. Det är med andra ord människor som själva bestämmer vad som är naturligt och sedan används denna konstruerade bild av det som anses vara naturligt som argument för vad som också skall anses vara onaturligt.

Först 1995 visades de första filmerna på tv i USA när djur har samkönade sexuella kontakter. Även i Sverige har det funnits sparsamt med parande djur i naturfilmer men på senare år har dessa ökat avsevärt. När det visas är det nästan uteslutande tvåkönat sex i naturfilmer och naturmagasin. Vanemässigt, upprepat och oreflekterat visas endast tvåkönat sex och alla andra sexuella praktiker osynliggörs, snacka om att reproducera heteronormen.

Delfiner beundras av många och är sinnebilden för de snälla och oskyldiga djuren men flocken leds av en dominant hona och delfiner kan utgöra en fara då de äger en stor sexuell aggressivitet. Flera delfiner kan tvinga sig på en ensam individ. Hanar kan ha sex med andra hanar, delfinungar med sina mammor och de stimulerar också sig själva. På Kolmården berättade en av skötarna att delfinhanarna gärna smekte sina penisar mot deras våtdräkter och att de lärt sig när de måste hålla sig undan.

För ett antal år sedan var det en intressant utställning på Naturhistoriska museet i Stockholm ”Rainbow Animals” baserad på den amerikanske biologen Bruce Bagemihls forskning. Han hade under nio år forskat om djurens sexualiteter och kom ut med en bok ”Biological exuberance. Animal homosexuality and natural diversity”. Utställningen visade att samkönade kontakter var beskrivet hos mer än 1.500 arter och hos 500 av dem var det mycket väldokumenterat. Exempelvis lejon, elefant – både afrikansk och indisk – zebra, gorilla, schimpans, giraff, amerikansk bison, myskoxe, varg, mård, delfin, gråval och späckhuggare har samkönade sexuella kontakter. Vissa kallar detta för homosexualitet medan jag hellre använder begreppet samkönade sexuella kontakter. I min värld kan djur inte definieras som homo- eller heterosexuella utan det är deras beteenden som är intressanta. Studier av djurs sexuella beteende visar att sex inte bara sker för fortplantningens skull. Djuren har också sex för nöjes skull, utanför parningstiderna, ibland med flera partner samtidigt och alltså inte sällan med individer av samma kön.

På bokmässan i Göteborg lyckades jag och Siv, kvinnan bakom (inte så) Anonyma Biblioholister pricka in ett suveränt seminarium med evolutionsbiologen och genusforskaren Malin Ah-King. Bilden har jag också lånat från (inte så) Anonyma Biblioholister

Där presenterade hon sin bok ”Genusperspektiv på biologi”. Denna lilla skrift är fantastiskt bra och finns för nedladdning på högskoleverket. Även Ah-King pekar på hur biologin präglas av föreställningar om manligt och kvinnligt och kulturella normer kring kön och sexualitet.

Denna fantastiska skrift anlägger ett genusperspektiv på allt från gener och hormoner till hjärnforskning och evolutionsbiologi. En spännande reflektion är hur spermier än idag ses som de aktiva med uppdrag att hitta ägget och penetrera det. Ägget i sig har däremot framställts som passivt väntande. Forskning har dock visat att spermierna inte alls kan möjliggöra ett genomträngande av ägghöljet utan molekyler i ägghöljet binder till receptorer i på spermierna vilket gör att enzym avsöndras så att spermien kan komma in. Väl där vandrar äggets cellkärna dit i hög hastighet.

Ett annat exempel är hur sjökor visuellt visas som kärnfamiljer men i verkligheten lever ofta en hane med ett harem av honor.

När jag googlade ”homosexuella djur” drogs min blick till en kristen sajt där filmen ”homosexuella djur” från SVT diskuterades och jag citerar ”Jag är uppvuxen på en bondgård. Och vi hade kor. Ibland så hoppade korna upp på varandra. Men det var ingen som trodde att de var homosexuella. Vi förstod alla att det var en markering av korna att de ville ha en tjur”. Det blev en påminnelse om att vi aldrig går fri ifrån våra kontextuella tolkningar. Vi ser det vi vill se.

Schnaps im Kopf, du holde Braut, Steck Bratwurst in dein Sauerkraut.

Försöker jaga ut julens demoner med musik och videos från Rammstein. Idag vill jag ha det rått, hårt och intensivt. Jag älskar Rammstein sedan min son önskade sig att få gå på Metal Town i Göteborg som konfirmationspresent.

Sedan (Inte så) Anonyma Biblioholister skickade en låt ”Mein Herz Brennt” efter att vi gråtit ikapp över döda mödrar på Fejjan har den gått om och om igen.

Förutom Rammstein så älskar jag dildos också och faktiskt finns de i en skön kombination. Alla medlemmarna i Rammstein har låtit gjuta av sina kukar och gjort dildos av dem. Lite dyrt dock, ca 120 brittiska pund och jag lockas trots allt inte av att ha manliga substitut mellan benen även om det är Till Lindemann vi talar om. Den silverfärgade boxen med de rosa kukavgjutningarna tillsammans med handbojjor och glid finns trots allt på min önskelista. Kanske hyser jag ändå trots allt någon omedveten längtan. Boxen har dock aldrig sålts i Sverige då den inte anses önskvärd enligt skivbolaget Universal. 

Boxen släpptes i samband med videon ”Pussy” regisserad av Jonas Åkerlund. Idag är jag till och med road av den inte alltför poetiska texten ”Schnaps im Kopf, du holde Braut, Steck Bratwurst in dein Sauerkraut”.

Idag har jag verkligen inte lust till någonting annat än att fortsätta lyssna på Rammstein och dricka avslagen julmust light.
Heute habe ich keine Lust!

Ich hab’ keine Lust
Ich hab’ keine Lust
Ich hab’ keine Lust
Ich hab’ keine Lust

Ich habe keine Lust mich nicht zu hassen
Hab’ keine Lust mich anzufassen
Ich hätte Lust zu onanieren
Hab’ keine Lust es zu probieren
Ich hätte Lust mich auszuziehen
Hab’ keine Lust mich nackt zu sehen

(Rammstein, Keine Lust)

”det våta hos tjejer fungerar som ett smörjmedel för att en killes penis ska kunna komma in i slidan, om flickan vill det”

Jag år så innerligt trött på hur det mesta av allt material som handlar om sex och riktar sig till unga människor är så gräsligt heteronormativt. Idag hade vårt lilla fina bibliotek i Skarpnäck ställt ut en ny broschyr i fönstret som var på 2-veckors lån. Det var Pia Höjebergs ”Tjejer, mens och pubertet”. Detta är en reviderad och omarbetad version av den tidigare ”När jag får mens”. Det är inte en bok utan en liten broschyr på 35 sidor utgiven av Gothia förlag. Den går dock att köpa hos exempelvis internetbokhandlarna för 47 kr.

Första sidan handlar om mens och det är jobbigt fenomen om en skall tro Höjeberg. Jag citerar ”det är jobbigt att att vara först i klassen att få mens. Det är alltid jobbigt att vara ensam om något, men jag kan lova dig, det är ännu jobbigare att vara sist: Alla andra har fått sin mens men inte jag! Då längtar man efter sin mens. Många flickor är oroliga eller rädda för att inte kunna hantera, inte klara av att ha mens, till exempel att det ska synas. Flickor säger ofta: Jag vill inte ha mens. Det går för fort. Jag vill vara liten ett tag till.”

Att skriva dagbok är ett bra sätt att få ur sig sina känslor tipsar Höjeberg om. Det är ett gott råd men exemplen som hon tar upp handlar om två tjejer där en tycker att det är jobbigt att kompisen vill gå till sminkavdelningen på ett varuhus och den andra om det är jobbigt att kompisen inte vill sminka sig. Hur tänkte författaren nu? Att det viktigaste är att förmedla att smink är oerhört viktigt för unga tjejer?

Under kapitlet om bröst lär vi oss om bröstutvecklingen och att det utvecklas mjölkkörtlar inuti brösten. Sedan kommer det spännande budskapet om att ”brösten har vi alltså för barnen, inte för snygga bh:ar! Det kan vara bra att påminna sig om för det är mycket prat om man ska ha små eller stora bröst”. Hur världsfrånvänt blev det nu? Brösten har vi för barnen? Hur många tjejer i 10-12 års åldern kan förhålla sig till sin kropp och sina bröst utifrån att de någon gång kanske skall bli mammor och kanske amma ett barn?

Kapitlet om flytning flyter på bra och är pedagogiskt upplagt med jämförelse med andra slemhinnor på kroppen. Beskrivningen om hur slidan behöver en sur miljö och meningen ”en glad slida är en sur slida” blir nästan lite roligt. Sedan kommer vi tillbaka till den essentiella beskrivningen av kvinnor som primärt blivande mödrar och författaren beskriver att ”mens betyder en förmåga – att du kan! Vadå kan? Jo du kan få barn!” Livmodern beskrivs som ett rum – en barnkammare.

I kapitlet om de inre könsdelarna får vi veta att det måste till ett samlag mellan man och kvinna för att befruktning ska ske. Bullshit! Det är ett direkt faktafel. Befruktning kan ske på andra sätt och detta ger en fel information. Längre fram kommer också ”man kan bara blir befruktad genom att ha penis i slidan. Det går inte att bli befruktad genom munnen eller på något annat sätt.” Hur kan en ens påstå något sådant 2012? Jag minns att min son tidigt var bekymrad över att han skulle behöva genomföra ett samlag för att kunna få barn och informationen om att det gick att adoptera lugnade honom mycket och han återkom till det flera gånger under uppväxten. Idag är han homosexuell och kommer med största sannolikhet inte få barn genom ett samlag med en kvinna däremot är jag helt säker på att han kommer bli pappa en dag. Det är viktigt att också till unga förmedla kunskapen om att det går att få barn på andra sätt än samlag.

I kapitlet om menscykeln kommer några märkliga kommentarer.”28 dagar är ett månvarv. Kvinnan följer månen. För länge sedan offrade man till mångudinnor”. Ursäkta, men jag var tvungen att läsa flera gånger för att försöka förstå vad detta hade med saken att göra, sedan gav jag upp, förstår fortfarande inte.

När slidan beskrivs så är det enkelt, pedagogiskt upplagt och riktigt bra.

I kapitlet om oskuld konstateras otroligt bra att ”det är bara en person som kan veta om hur är oskuld eller inte och det är du själv!” Efter en mening ytterligare så finns ändå ett klargörande ”oskuld betyder att du inte haft samlag”. Detta innebär att alla unga tjejer som haft sex med en annan tjej är oskulder då, eller?

När det handlar om att duga konstateras att det är tråkigt att tjejer sällan är nöjda med sina kroppar och att det är ett väldigt fixande med kroppen, push up-bh eller inte, och så vidare. Jag förstår inte detta fokus på bh, att använda en sådan är väl inte en anledning till att man inte är nöjd med sin kropp?

Vad är sex frågar författaren. Här har hon för en av de första gångerna förstått att alla inte är heterosexuella och gör en definition av vad det betyder att vara homo, hetero och bi. Det blir dock inte mer än en definition av det avvikande för vi får strax därefter veta att det det våta hos tjejer fungerar som ett smörjmedel för att en killes penis ska kunna komma in i slidan om flickan vill det… *djup suck*.

Sedan får tjejer lära sig det viktigaste av allt; ”Tjejer måste lära sig att vara tydliga i sina nej. Högt och tydligt: Nej, låt bli!” De måste naturligvis räddas undan från de testosteronstinna hanarna som annars bara kastar sig över dem.

Köp inte denna broschyr, den är inte prisvärd! Den är heteronormativ och förmedlar enbart delvis en positiv bild av pubertet och mens till tjejer. Förutom kapitlet om att upptäcka sitt eget kön är det mycket ont om budskap med empowerment.

Snuskiga akademin

Jag är en ordälskare som nyligen fått tips om den fantastiska Snuskiga akademin genom en artikel i en av Sveriges bästa tidningar,  Ottar.

Syftet med snuskiga akademin påminner mycket om reglerna för Svenska Akademien. ”Den främsta uppgiften ska vara att arbeta på svenska snuskiga språkets “renhet, styrka och höghet”, dvs. dess klarhet, uttrycksfullhet och anseende. För att uppnå det målet ska Akademien bland annat utarbeta en ordbok. För svensktalande, oavsett nationell bakgrund, ska det snuskiga språket vara jämlikt och utan värderingar baserade på kön eller sexualitet. Alla ska kunna uttala sig snuskigt utan att för den skull framstå som nedlåtande eller plumpa”. 

I akademin sitter naturligtvis sjutton begåvade människor. Upphovskvinna, grundare och ordförande är Dirty Snow, rappare.

I övrigt hittar vi bland annat fantastiska Mia Engberg, filmaren bakom Sveriges bästa feministiska porr, Ylva Maria Thompson, konstnär och sexualpolitisk aktivist, Bengt G Dagrin, upphovsmannen till Fula ordboken (mitt första exemplar nötte jag sönder).

Dirty Snow har saknat ett bejakande av kvinnlig sexualitet och i artikeln från Ottar exemplifierar hon detta med att det saknas ett ord för kvinnor som knullar runt som inte betyder samma sak som prostituerad eller har en nedvärderande klang som slyna, slampa  och madrass. Här finns verkligen en språklig begränsning och detta är något som jag funderat mycket runt. Exempelvis i forskning runt män och hivprevention finns begreppet ”äventyrliga män med bred sexuell repertoar” – en grupp utsätter sig för fler mer risker för att få en STI eller hiv.  Här resonerar forskarna om att man bör vara försiktigt med att framställa själva äventyrligheten som en risk då detta kan leda till stigmatisering. Istället kan ett icke-patologiserande äventyrlighets-perspektiv fungera som en möjlighet att diskutera sexuellt risktagande. Detta sker aldrig  i relation till kvinnor, hört talas om äventyrliga kvinnor med bred sexuell repertoar? Här är kvinnor självdestruktiva om de har sex med flera.

Akademin publiceras förslag på nya ord på sin hemsidan alla kan därefter rösta på orden. Snuskiga Akademiens ledamöter sammanträder kontinuerligt och godkänner nya ord som kommer att publiceras i en ny ordlista.

Några av de nya och godkända orden som jag bara älskar är;

Burlesbisk – En kvinna som bara intresserar sig för andra kvinnor under vissa typer av festliga tillställningar där burlesk uppklädnad är dresscode.

Dagga -Verb \”att dagga\”; att bli begynnande kåt dvs. lite våt.

Festivalområdet Underliv.

Fick du komma in på festivalområdet?

Gråskugga En bdsm-nybörjare

Sen boken Fifthy Shades of Grey kom ut så har gråskuggorna blivit fler och fler.

Lämna snigelspår När en kvinna blir våt av upphetsning sniglar hon, lämnar snigelspår.
Du har gjort mig så kåt att jag sniglat ner trosorna.

Källa: Snuskiga Akademiens ordlista

En hyllning till Biblioteket Plattan i Stockholm

En snöig decemberdag när det var kallt och mörkt ute promenerade jag över Sergels torg vilket sällan brukar vara en upplevelse som räknas in i dagens vackra och minnesvärda stunder. Slängde en blick in i fönstret på Biblioteket Plattan och tyckte att jag såg ordet CUNT upplyst.

  Först tänkte jag att det var en synhallucination men jag ansåg ändå att det kunde vara värt en omväg in på biblo för att kontrollera min hälsa. Till min stora glädje fanns det en vacker stor tavla med ordet CUNT i trä och inte bara det utan även FUCK, COCK och LOVE fanns gestaltade.

I anslutning till detta fanns en erotikhylla med både skönlitteratur, lyrik och fackböcker. Vilken grej!

 Inte nog med vacker konst, där fanns också lesbian and gay erotica.

Nej, jag skulle inte förbi för att låna böcker. Högarna av olästa böcker är redan meterhöga i sovrummet men vem kunde motstå frestelsen? Inte jag i alla fall. Med mig hem hade jag således sju låneböcker från erotikhyllan.

När Biblioteket Plattan presenterar sig så skriver de så här:

”Här hittar du ett personligt urval av roliga, gripande, samtida, oborstade, gastkramande och lättlästa böcker. Du kan låna till exempel berättelser och kultböcker, poesi och livsöden samt böcker om konst, fotografi, arkitektur, mode och design.
Vi vill uppvigla till läsande och ohämmat litterärt umgänge samt glupsk och ogenerad konsumtion av konst i alla former.”

Det är så fint. Uppvigling till ohämmat litterärt umgänge gillar jag skarpt!

Ni skall inte tro att det räcker med detta. Nej för som grädde på moset så har vi också den fantastiska bibliotekarien Jenny Lindh som svarar på frågor om böcker i DN. Jag svarar på frågor om sex i UNT, nästan så att en tycker att vi har lite äktenskapstycke. Hon också lära oss hur vi kan flirta med bibliotekarier.

Avslöjande om hemliga fantasier runt chockerande kärlekstrend.

2001 kom jag ut ur garderoben genom skvallertidningen Hänt Extra och 2012 delger jag mina sexuella fantasier i tidningen Cosmopolitan.

Nä då, riktig så illa är det inte. Under Stockholm Pride pratade jag med en trevlig kvinna runt ett av mina favoritämnen, sex med robotar. Hon visade sig vara journalist och ville skriva något runt detta ämne.

Hon gjorde en intervju med mig och nu såg jag att hennes artikel fanns i decembernumret av Cosmopolitan. Jag blev däremot full i skratt åt rubriksättningen. ”Robocop i sängen, Nya (chockerande) kärlekstrenden”. Jag som trodde att vi  primärt snackade om sex och inte så mycket kärlek. Sex och kärlek är det dock många som blandar ihop. I Sverige håller vi fast vid kärleksideologin – att sex enbart hör hemma i en kärleksrelation.

Jag kan verkligen hålla med att sex med robotar säkerligen ”har sina fördelar” men säkert en del nackdelar också. Hur som helst är tanken kittlande

Det är inte så mycket skrivet i ämnet men min favoritbok är David Levys ”Love & Sex with Robots” som jag återkommit till flera gånger bland annat i en reflektion runt ”sex med en hubbot”.

Författarafton på PetSounds Bar & Books – Nina Lekander och Sophie Adolfsson.

Igår efter jobbet begav jag mig i snöovädret till söder i Stockholm och PetSounds Bar. Där diskuterade Nina Lekander och Sophie Adolfsson om sin nya böcker. Sophie Adolfssons nya bok ”Det känns konstigt att vakna i sin egen säng” har jag redan hyllat i ett tidigare inlägg. Nina Lekanders nya bok ”Hästar män och andra djur” köpte jag igår direkt från författaren igår.Sophie Adolfsson hade för avsikt att skriva brutalt, hon ville skildra det icke perfekta sexet. Både hon och Lekander talade mycket om skriva om det påtagligt fysiska, att skriva om fukt, när slemmet rinner och hur mens luktar. Under kvällen fick jag bekräftat att en av Sophie Adolfsson favoritböcker var Charlotte Roches bok ”Våtmarker”, vilket knappast går att missa inspirationen från när man läser hur huvudpersonen älskar att dra bort intorkade flytningar från pubeshåren. Allt för att skriva bortanför både fascination och tabun. Det är tydligt att det fortfarande är mycket uppseendeväckande att tjejer blir kåta på jobbet 2012, detta inte minst med anledning av den omdiskuterade onaniscenenen på Dramaten i Adolfssons bok. Drar mig här till minnes att jag faktiskt skrivit in någon krönika i en tidning om fördelen med att onanera på jobbet vilket också då väckte viss uppmärksamhet. Kvinnor som ligger runt är störande för män som vill kontrollera kvinnors sexualitet och specifikt problematiskt är nog sexualiteten hos kvinnor 50+. Det är liksom mer än vad vi orkar med enligt Nina Lekander som passar på att rikta en känga mot den fina, torra och intellektuella litteraturen. Lekander pratar också om sin bok, hästar, män och andra djur vars titel är en hint till ROKS ordförande som vid tillfälle kallade män för djur. Så enkelspårig är dock inte Lekander som filosoferar om män som djur och odjur, djur som kan tämjas och likheten mellan ridning och BDSM. Ryttare och häst handlar mycket om dominans och att bli dominerad men också om att släppa någon fri.