Jag kan varmt rekommendera en relativt nyutgiven bok (2011) från Studentlitteratur, ”Sex och Samlevnad. Perspektiv på undervisning”. Denna bok visar  varför dagens läroböcker och undervisning inte i tillräcklig grad bidrar till att förhindra diskriminering och övergrepp relaterat till sexualitet och kön bland elever. De visar också på nya perspektiv för utformning av sex och samlevnadsundervisning för unga.

Författarna anser att skolans sex och samlevnadsundervisning inte längre bör sätta fortplantningen i fokus. De anser (och jag håller fullständigt med) att sexuell kompetens istället bör stå i fokus. Detta bör innebära att eleverna själva skall få verktyg för självbestämmande och fokus skall ligga på både sexuella praktiker och erfarenheter som är relevanta för ungdomarna själva. Inom de naturvetenskapliga ämnena finns ett stort fokus på biologi och befruktning. Undervisningen har utgått från en biologisk diskurs där sexualitetens främsta syfte är reproduktion. Framställning av befruktningen sker ofta utifrån en bild av den aktive (manligt kodade) spermien som möter det passiva (kvinnligt kodade) ägget. Framställningen av de kvinnliga könsorganen associeras med deras reproduktiva förmågor medan det manliga könsorganet  mer är kopplat till sexuell upphetsning och njutning. Detta reproduktiva fokus gör att sexualiteten reduceras till att enbart omfatta det heterosexuella reproduktiva samlaget.

9789144060408

Innehållet i sex och samlevnadsundervisningen hänger intimt samman med vad som läggs i begreppet sex. I läroböcker finns två olika förståelser av sex, det ena är samlag med penis i vagina och det andra är att ha sex med någon annan än sig själv. När sex blir lika med samlag så kan detta bli en kamouflerad press på att ha samlag.

Många av skolans uppgifter är utformade utifrån en obligatorisk heterosexualitet. Skoluppgifter utgår ofta ifrån en könsdikotomi där eleverna förväntas ge exempel på vad tjejer respektive killar faller för. Skolan understödjer och förväntar sig att killar och tjejer antas ha olika infallsvinklar. Mycket tid går också åt till att försöka underlätta för tjejer och killar att kunna närma sig varandra för relationer och i förlängningen samlag med varandra. Detta är på intet sätt unikt för läroböcker och skolans värld, utan finns i ett övergripande sexuellt samhälleligt script där det heterosexuella samlaget utgör grunden för en förståelse av sexualiteteten. Under rubriken ”såhär fungerar kvinnans underliv” kan en på sajten Gynekologi.info läsa att ”de inre blygdläpparnas naturliga och finurliga funktion är att svullna vid sexuell upphetsning och bilda en mjuk fuktig tratt som leder penis rätt vid samlag.”

Först 1994 kom en läroplan runt sexualiteter som även inbegrep hbt. Ännu idag finns mycket forskning som pekar på att hbt-personer upplever osynliggörande, öppen diskriminering och kränkningar vilket påverkar deras hälsa negativt. Ungdomsstyrelsens utredning ”Hon Hen Han” visar att hälsan kan förbättras genom normkritiskt arbete. Ett heteronormativt förhållningssätt skapar däremot ohälsa hos hbt-ungdomar.

Problemet för skolan är specifikt det heteronormativa förhållningssättet där heterosexualitetens privilegier aldrig eller sällan problematiseras och dess företräde alltid tas för givet. Kön framställs som två olika kategorier vilka är givna och oföränderliga vilket leder till att förväntningar kopplade till kön blir till tvingande krav. Stereotypa föreställningar av kön och sexualiteter reproduceras oproblematiserat istället för att se kön och sexualitet som något som hela tiden omförhandlas i olika sociala samspel. Den heteronormativa synen på både kön och sexualiteter reproduceras genom olika skillnadsskapande praktiker. Heterosexualitet framställs alltid som en självklar norm, detta sker dock oftast i det tysta.

Mycket av skolans undervisning har tidigare varit inriktad på att ”ge kunskap om den andra”. Syftet med detta har varit att skapa kunskap vilket skulle leda till empati och därmed en större tolerans för de andra. Den underliggande ambitionen har varit att visa på att de andra är precis som vi trots olikheter i något avseende. Fokus läggs således på de andra och inte den andragörande processen. Toleranspedagogiken har allt för länge varit förhärskande inom skolan men med denna bok kan lärare och pedagoger ta ett viktigt steg framåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s