Det är straffbart att bestämma träff med ett barn (under 15 år) om syftet med mötet är att begå ett sexuellt övergrepp mot barnet, och den vuxne därefter gör något konkret som visar att han eller hon står fast vid sin avsikt att träffa barnet för att begå ett övergrepp mot det, till exempel bokar ett hotellrum eller köper en tågbiljett till barnet. Fenomenet kalla grooming. Ett av de mest kända fallen i Sverige är den sk Alexandramannen, Atheer Al Suhairy. Han lyckades med smicker, bekräftelse, pengar, lyx, tjat och erbjudande av modelljobb förmå ett stort antal unga tonårstjejer att ha sex med honom,. Han dömdes 2005 till 10 års fängelse och livstids utvisning. Det finns en bok som innehåller Atheers egna uppgifter och även några av de utsatta tjejernas upplevelser. Den heter Alexandramannen och är skriven av Katia Wagner. Även den är läsvärd.
I en bok som kom ut under förra året , ”Jag kände mig speciell” skriven av åklagaren Ulrika Rogland (som hade hand om målet mot Alexandramannen) och psykologen Sven Å Christiansson beskrivs hur fenomenet grooming går till och specifikt hur ”Alexandramannen” gjorde. Han surfade på ungdomssidor och presenterade sig som Alexandra. Inledningsvis var han smickrande och lät dem förstå att de skulle kunna få jobb som fotomodeller. Ett exempel är när han smickrar en ung tjej och säger ”Jag såg din bild på Snuttis och du är verkligen söt och annorlunda jämfört med alla andra tjejer.”
Det blev tydligt att vissa av tjejerna kom från familjer där föräldrarna brister i kontakt och omsorg om barnen. Dessa är oftare ett lättare byte för förövare. Det är dock inte så enkelt att det enbart handlar om det, även unga med god föräldrakontakt kan lockas av något spännande och lite förbjudet. Självkänslan hos nyblivna tonåringar är ofta instabil på grund av de individuella och sociala förändringar som ungdomarna genomgår. Dålig självkänsla leder lättare till att personer har svårt att upprätthålla gränssättning. Positiv respons blir ett sätt att bearbeta dåligt självförtroende. För majoriteten stannar det vid detta men vissa får förfrågningar om att skicka bilder på sig själva och även frågor om de kan tänka sig att ha sex mot ersättning. Boken framhåller också pojkar som är osäkra på sin sexuella läggning och könsidentitet löper större risk att utsättas för grooming eftersom de söker andra utomstående för att försöka förstå sig själva. Stärkande av självkänslan är därför en viktig del i mötet med ungdomar för att förebygga sexuellt risktagande.
Boken ger en förståelse och kunskap om hur vuxna som är intresserade av barn i sexuella syften lyckas få kontakt med unga och med manipulativa metoder sedan får dem att träffa förövaren. Det blir också tydligt hur tjejerna lägger skam och skuld på sig själva och därför åtminstone inte i förstone väljer att samarbeta med polisen. Många har inte heller sagt något till sina föräldrar för att de skäms och känner skuld.
Denna fråga inbjuder dock till viljan att moralisera och könsstereotypa normer gällande sex accentueras gärna. Jag reagerade kraftigt på följande text i boken; ”Av chattloggarna framstod det som att de två flickorna sålt sig till flera olika män. Det var därför lätt att tro att dessa och många andra flickor i ärendet var utslagna flickor. Flickorna hämtades upp en bit utanför centrum och kördes till polishuset där man höll förhör med dem. Det visade sig att Göteborgsflickorna, liksom alla andra flickorna i ärendet, var två vanliga unga, söta flickor som hade behov av bekräftelse och som hade haft oturen att träffa på Atheer.” Detta är mycket problematiskt och hänger naturligtvis ihop med att tjejer som överskrider gränsen för vad som anses vara en lämplig sexualitet utsätts för ett förakt vilket de själva ofta internaliserar och därefter utsätter sig för ett självförakt. Frågan är om hur professionella kan medverka till att synliggöra och ifrågasätta normerna?
#blogg100, dag 12.
Suzann Sexeducator 