Sexualbrott

Publicerat: 5 februari, 2013 i Hälsa, Sexualpolitik, Sexuellt våld / sexualbrott
Etiketter:, ,

Igår lämnade regeringen sin lagrådsremiss om sexualbrott. De stora förändringarna handlar om att dagens begrepp hjälplöst tillstånd kommer att ersättas av särskilt utsatt situation. Enligt lagrådsremissen kommer detta att innebär att situationer där offret är passiv och inte gör aktivt motstånd ändå kan klassas som våldtäkt. Detta är enligt mig en mycket välkommen förändring då kraven på hjälplöst tillstånd har varit mycket höga. Mycket skuld har också hamnat på brottsoffren då de av rädsla/skräck inte varit förmögna att ge motstånd eller skrika på hjälp.

En annan förändring är också att grovt sexövergrepp mot barn ändras. Ändringen består i att definitionen av vad som anses vara ett grovt sexuellt övergrepp mot barn inte längre bedöms utifrån vad som rent tekniskt/praktiskt har inträffat. Äntligen går man ifrån att det inte enbart är penetration som anses som vara det grövsta brottet utan utgår istället mer utifrån den faktiska kränkningen Straffminimum höjs också från sex månaders fängelse till ett år.

ImageHandler.ashx

Preskriptionstiden för utnyttjade av barn för sexuell posering förlängs och börjar först löpa från det att barnet fyllt 18 år.  Detta brott samt köp av sexuella tjänster av barn som skett utomlands där dessa handlingar inte är kriminaliserade kan efter detta gått igenom ändå straffas i Sverige.

Den stora diskussionen har varit huruvida en samtyckesreglering skulle införas. Låt oss klargöra att utgångspunkten för sexualbrottslagstiftningen är varje individs rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Intresset av att skydda självbestämmanderätten tillhör alltså kärnan i regleringen. Frågan om det finns ett giltigt samtycke till en sexuell handling blir därför avgörande för om gärningen ska bedöma som ett sexualbrott eller inte. Tvistefrågan gäller alltså om lagstiftningen ska konstrueras med bristande samtycke som grundrekvisit.

Många tycker att detta skulle vara en självklar utgångspunkt MEN problemet är dock bevisproblematiken som redan idag är mycket svår. Jag är rädd att vi med en samtyckesreglering skulle lägga ett ännu större ansvar på brottsoffren att verkligen klargöra att denne inte givit sitt samtycke. Risken finns att fokus flyttas från själva övergreppet till brottsoffret som verkligen måste redovisa hur denne inte givit sitt samtycke.

Eftersom även jag har vissa nördiga drag så tyckte jag att det var intressant att se hur olika remissinstanser resonerat (inte minst därför jag själv varit inblandad i svaren från två av dessa). Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Södertörns tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvården, Statens folkhälsoinstitut, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Juridiska institutionen vid  Uppsala universitet,  Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, Brottsofferjourernas Riksförbund, Kvinnofronten, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Svensk förening för sexologi har tyckt att utredningen gjort en rätt bedömning då de inte lyfter samtyckeskravet.

Däremot anser Brottsoffermyndigheten, Barnombudsmannen (BO), Länsstyrelsen i Stockholms län, Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet, Västerbottens läns landsting, Amnesty International, Svenska sektionen (Amnesty),  ECPAT Sverige (ECPAT), Fredrika-Bremer-Förbundet, Barnens rätt i samhället (BRIS), Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Sveriges Kvinnolobby och UNICEF Sverige (UNICEF), att en  ren samtyckesreglering, dvs. en reglering där bristande samtycke är det grundläggande och enda brottsrekvisitet för våldtäkt.

Min slutsats är att det främst är de juridiska instanserna som ser problematiken med samtyckesreglering men även andra ser primärt till de juridiska svårigheterna som uppstår med en samtyckesreglering och RFSU anser det troligt att en samtyckesreglering under en lång övergångsperiod skulle leda till omfattande tolkningssvårigheter för rättsväsendet och en oförutsägbarhet i hur sexualbrottmål bedöms.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Sugen på att vara med i en utlottning? Kolla gårdagens inlägg.

#blogg100, dag 14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s