Så blev jag till – gästbloggsinlägg av Boktjuven

Så blev jag till

Jag som gästbloggar hos Suzanne idag heter Ingerun Syrén Sjösvärd och bokbloggar vanligen om barnböcker på min blogg Boktjuven, och precis som Suzanne är jag en av 2013 års bokambassadörer för bokmässan 2013. Jag tänkte gästblogga om boken ”Så blev jag till”, en fakta-bilderbok för barn från 2004, om hur barn blir till.

Boken är skriven av Katerina Janouch, som skrivit böcker om sex för många åldrar, och illustrerad av Mervi Lindman.

Innehåll
Första meningen i boken lyder:

”Innan jag fanns var jag bara ett frö i pappas pung. Och ett litet ägg i min mammas mage. Tänk då att min mamma och min pappa hade varsin pusselbit av mig inuti sig och visste inte om det!”

Historien fortsätter med att barnet fantiserar om var hen var innan hen ”bestämde” sig för att komma, för att en ”mamma och pappa längtade efter just mig”. Sedan beskrivs förälskelse, ihopflyttning, längtan efter barn, sex och graviditet. Boken är skriven i ”jag” form och handlar om ett specifikt barns tillkomst, men det beskrivs också att det kan komma mer än ett barn i magen och att barnet kan tillkomma via IVF.

Sex pågår. Eller kittlas de bara? Kul verkar de iallafall ha!

Boken har fina bilder i milda färger där alla ser snälla och gosiga ut, och det finns viss humor i upplägget. Boken fungerade utmärkt som sexualupplysningsbok för mina barn. För dem var det första gången de lärde sig något som sex och barnalstring, och de ville höra boken många gånger på rad. Ibland med fniss, men för det mesta bara tysta och lyssnande. Boken innehåller vissa försök till genusperspektiv genom t ex att barnet först beskrivs som ett ”frö i sin pappas pung” samt att det är tjejen som spelar fotboll och pojken som målar regnbågar.

Regnbågar?

På tal om regnbågar, ja…. Det finns inte ett ljud i hela boken om att barnet skulle kunna ha två mammor eller två pappor istället. Adoption nämns inte, vare sig för samkönade par eller heteropar.

Man skulle kunna ”försvara” det med att boken handlar om ett specifikt barn, men det räcker inte.

För i minst ett fall nämns alternativ som inte gäller just den flera andra gånger, tex att det kan bli tvillingar och ända upp till sjulingar. Enligt svenska tvillingklubbens statistik har det fötts tre fyrlingar i Sverige sedan 1998, varav de senaste år 2011. Jag kan inte statistiken för barn med föräldrar av samma kön, men rimligen vara gigantiskt mycket större än antal fyrlingar. Dåligt.

Jag har också en annan liten anmärkning på boken. Vad gäller IVF/provrörsbefruktning står det så här om de barn som blir till: ”Vuxna kallar det för provrörsbarn. Fast egentligen är det en helt vanlig bebis.” Mina barn, som är tillkomna med IVF, hajade till rejält för det här. Jag tycker att de vuxna som inte kallar bebisar tillkomna med IVF för ”vanliga” bebisar, borde ta sig en rejäl funderare. Spelar sättet som barnet kom till roll någon roll när det väl finns?

Sammanfattning
En snabb sammanfattning av boken är plus för charmiga bilder, och den är både informativ och lättförsåelig. Överlag är det en trevlig ton i texten, men minus för lite okänslig beskrivning av IVF och att samkönad kärlek ignoreras totalt.

#blogg100, dag 35.