Barn & unga, nätet och porr.

Under de senaste veckorna har andelen journalister med frågor runt sexualiteter ökat drastiskt. Igår ringde en journaliststuderande med frågor runt vad som händer med barn som ser på porr. Jag kommunicerade att jag hade mycket begränsat med kunskap på området men han insisterade jag och bad honom återkomma på kvällen för att jag skulle få en rimlig chans att läsa in mig på en del forskning. Jag pratar gärna om olika sexualitetsfrågor men vill verkligen inte bli någon allmäntyckare utan det är för mig alltid viktigt att ha mina ståndpunkter förankrade i forskning.

Jag läste in mig på det jag ville säga och gav idag en kortare intervju där jag valde att lyfta fram det som jag såg som mest angeläget. Min stora kunskapskälla och förebild på området barn och unga på nätet är Elza Dunkels. Hon lyckas förena forskning, normkritik och intersektionalitet på ett suveränt sätt. Ni hittar henne på Netnanny eller på Nätkulturer – Elza Dunkels forskningsblogg om barns och ungas nätkulturer, barns rättigheter, lärande och IT.

Dunkelz kritiserar olika övervakningsprogram till datorer för barn och jämför detta med buggningsutrustning i sovrummet. Att övervaka barnens kommunikation har setts som normalt föräldraskap.

 Förtroende är viktigare än övervakning. I stället för att ha koll på allt barnen gör på nätet bör föräldrarna försäkra sig om att hålla igång kommunikationen med dem.

Elza Dunkels har också skrivit en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera! Vad gör unga på nätet? Där ifrågasätts våra föreställningar om nätet och hon bemöter de vanligaste fördomarna. Samtidigt ger författaren redskap till hur vi bättre kan stödja unga i deras nätanvändande.

Med lite skamligt röda kinder konstaterar jag att denna princip har jag själv använt i relation till två av mina söner (nu är båda över 20 år). Vi hade en ”barnvakt” på datorn när de surfade och de fick komma till oss om de ville in på någon sida som blev stoppad. Det visade sig vara många sidor som stoppades för dem. Den ena sonen som tidigt kom ut som homosexuell hade inte kunnat komma in på vare sig RFSL eller RFSU om han inte uttryckligen vågat be oss att ta bort spärren för dessa sidor. Senare blev han som ung tonåring kontaktad av äldre män på nätet men gemensamt anmälde vi dessa till abuse på sajten

Via Dunkels hemsida hittade jag också studien EU Kids Online III som syftat till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därigenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.

De konstaterar att barns och ungas uppväxtvillkor idag är nära knutna till nätet vilket gör att många ställer frågan hur vi kan skydda barn och unga från risker på nätet. De konstaterar som många tidigare studier att sårbarhet på och utanför nätet går hand i hand. Detta har vi som följer forskning runt unga hbt-personer tydligt sett i flera studier.

Oerhört viktigt är också att konstatera att de flesta barn inte oroas eller känner sig obehagligt berörda av risker på nätet. Däremot kan man se att barn som har svårt att hantera sina känslor och sitt sociala beteende utanför nätet löper större risk att känna oro och bli upprörda på nätet. Av de barn som sett sexuella bilder på nätet så har ca 5% av internetanvändande barn blivit besvärade eller upprörda av sexuella bilder på internet.

Studien styrker också det tidigare nämnda att restriktioner inte ökar barns motståndskraft. Barn som begränsas i sina internetaktiviteter känner sig inte mindre besvärade av risker på nätet och är inte heller bättre på att förebygga faror på nätet.

Känslomässig stabilitet hjälper barn att hantera situationer. Den vanligaste reaktionen om barn råkat ut för något var att prata med någon om det. De flesta barnen hade två eller flera strategier för att hantera risker och problem. Slutsatsen av rapporten blir att det viktigaste är att öka barns motståndskraft på nätet genom att;

• Lär barnen att använda förebyggande motstrategier, som att radera meddelanden och blockera avsändare. Denna utbildning bör ske både i formella och informella sammanhang, som hemmet och skolan.

• Fokusera på att hjälpa barnen att hantera psykologiska problem och att öka deras självförtroende.

• Uppmuntra internetanvändning bland vuxna. Det visar sig att föräldrar som själva är aktiva på nätet har större självförtroende och möjligheter att hjälpa sina barn på nätet.

• Lärares stöd tycks inte uppmuntra till säker nätanvändning, möjligen därför att många lärare känner sig osäkra när det gäller nätet. Lärare behöver därför öka sin digitala kompetens avseende just faror på nätet.

Hela rapporten kan laddas ner på http://www2.lse.ac.uk/media%40lse/research/EUKidsOnline/EU%20Kids%20III/Reports/Copingonlineresilience.pdf

Vad sa jag då, förutom ovanstående;

Med tanke på medias moralpanik finns en risk att prata om porr och unga. Det är allt för lätt att rusa iväg och bli rädd för att varje unge skulle riskera att bli sexmissbrukande porrkonsument som tvångsmässigt använder porr och missköter sin skolgång, hälsa och allmänna välbefinnande.

Barn är sexuella varelser vilket innebär att de har sexuella känslor och tankar. Det innebär inte att de skall behöva få vuxna sexuella uttryck onönskat i ansiktet. Däremot måste vi komma ihåg att det naturligt finns en nyfikenhet och upptäckarlusta. Föräldrar och andra vuxna måste acceptera att barn kan onanera och vara intresserade av olika sexuella uttryck.

Får barnet syn på pornografiska bilder på nätet så är det bättre att de är förberedda och vet att det kan finnas och hur en kan förhålla sig till detta.

Det finns ingen bestämd ålder eller tid när en som förälder skall ta dessa samtal. Barn kan så fort de rör sig ute på nätet hamna på olika sidor med sexuellt innehåll. Som tidigare sagts så löser strikta regler och olika mjukvaror för filtrering inte problemet.

Det viktigaste för vuxna och föräldrar är att prata om sex generellt och om barnen rör sig på nätet prata om att de kan komma in på sidor med porr. Unga behöver veta att porr produceras av porrskådisar, det är inga dokumentärer. Porr utelämnar vissa saker som brukar ske när man har sex. Det är skådespelare spelar olika roller och porr är en påhittad historia precis som Harry Potter.

#blogg100, dag 49.