Under några månader har jag tvekat om jag ens kan skriva om denna lästa bok. Detta är den mest fruktansvärda bok som jag någonsin läst och ändå inte. Tröstar mig med att flera recensenter har haft samma problem. Här skriver Athena Farrokhzad om exakt vad det handlar om;
Boken är Barnahandlerskan skriven av Gabrielle Wittkop (även författare till boken Nekrofilen) och utspelar sig i 1700-talets dekadenta Paris. Anledningen att jag gav mig i kast med boken var min fascination över just boken Nekrofilen och denna märkliga men intressanta författare Gabrielle Wittkop.
Boken utspelar sig på en bordell i Paris där barn säljs inte bara för sexuella tjänster utan även för andra avskyvärda ändåmål. Bordellmamman Marguerite berättar i brev för sin väninna, som själv är på väg att starta upp en bordell om hur hon bör gå till väga för att få tag på barn, hur de bäst förbereds för bordellivet och vart och hur lik smidigast dumpas. Hon berättar i sina brev om alla grymheter som händer på hennes bordell vilket inkluderar pedofili, våldtäktsscener och barnamord i total avsaknad av all moralism. Allt händer med ett amoraliskt Paris och den franska revolutionen som en fond. I boken finns också markis de Sade som en av romankaraktär vilken besöker hennes bordell.
Språket är vackert dock inte lika tjusigt som i Nekrofilen, däremot iskallt kalkylerande utan den minsta medkänsla. Detta gör att barnen aldrig blir några subjekt utan vi som läsare står på avstånd och betraktar bara det avskyvärda som händer. Antagligen är det därför som det går att läsa. Om boken hade varit i nutid och skildrat barn som säljs som sexslavar hade det inte varit möjligt att läsa denna bok, det hade varit för fruktansvärt och nära. Är faktiskt tveksam om den ens är moraliskt försvarbart att läsa denna bok men landar i att det ändå är viktigt att författare kan gå över gränser och våga skriva även det mest förbjudna. Trots allt så är det en läsupplevelse, dock en sådan som inte bara ger trevliga efterdyningar utan också en hel del avsky och vämjelse.
Wittkop ville att Barnahandlerskan skulle ges ut efter hennes död, då hon anande att denna bok skulle väcka oerhörd uppståndelse. Författaren själv hävdade dock att ”det går att skriva om allt, bara man vet hur”.
Barnahandlerskan är utgiven på Vertigo förlag.
#blogg100, dag 69.
Suzann Sexeducator 
Det finns ju en bok som handlar om barn som säljs för sex som heter ”Rosario är död” och är skriven av Majgull Axelsson. Och den utspelar sig i nutid och ibland ur barnets perspektiv. Ärligt talat har jag inte läst hela boken, jag slutade efter kanske halva. Jag kan säga att jag ångrar att jag ens läste halva och att jag ens har fått den rekommenderad är för mig ett mysterium. Jag fick inte förklarat vad den handlade om så jag vart minst sagt chockad. Jag skulle aldrig rekommendera den till någon, jag kan fortfarande må illa när jag tänker på den. Varför jag ändå läste halva tror jag beror på den här tanken att jag inte ska ha någon rätt att blunda för hur det faktiskt ligger till, att jag inte får blunda för verkligheten om det pågår så hemska saker. Men jag har slutat tänka på det sättet eftersom jag kan må så otroligt dåligt över hemska saker som händer. En person kan inte ta på sig att ta in alla hemskheter som händer. Tänker jag i alla fall.