Liknelseboken – en kärleksroman av Per Olof Enquist

Publicerat: 21 maj, 2013 i Böcker om sex & sex i böcker, Bloggambassadör för bokmässan 2013, Sex i ord och bild
Etiketter:,

Denna bok har debatterats redan vid utgivning då ett antal reklambilder fanns uppsatta runt om i Stockholms tunnelbana. Överst fanns en bild av P.O Enquist och under fanns en svartvit bild på en kvinnostjärt. Den äldre påklädda mannen och en naken kvinna utan ansikte. Jag förstår kritiken men jag såg aldrig bilderna med den blicken. Istället såg jag en vackert rundad kvinnostjärt – ett mycket vackert omslag valt av författaren själv, förstod jag vid ett träff på Nordstedts förlag.

1f7e7eaf6b08c9f3ba4e32d70b996594-13049519_O_3

I denna bok gör Enquist en slags resa från barndomen till den väntande döden. Han blandar också minnen från sin barndom och en rad och referenser till sina tidigare böcker.

images

Inledningsvis finns en fantastiskt vackert beskriven episod från ett möte på ett bibliotek i Södertälje.

En kvinna hade rest sig vid en diskussion efteråt, det gällde en erotisk passage i den historiska roman han läste ur, och som så väl dolde hans egna erfarenheter att han inte blev avslöjad; historiska romaner var ju de bästa att ta till om han blev nervös och ville övertäcka. Kvinnan hade läst, bekände hon helt flärdfritt, och plötsligt hade hon fått en sådan värme i kroppen, och underlivet, som hon aldrig känt förut i hela sitt liv vid läsning. Och ville tacka! Kanske hade hon använt ordet värme i skötet. Det hade gått som en susning genom publiken eftersom, efter inlägget, kvinnan mödosamt och nästan knirkande hade satt sig. Och det hon hade sagt var väldigt fint. Men framför allt – alla såg att hon var oerhört gammal! Kanske nittio år! Eller mer! Och hon bekände att hon fortfarande hade känt lust!”

En av de röda trådarna genom historien är det sexuella mötet som äger rum andra söndagen i juli månad 1949, strax efter gudstjänsten i radio. 15-åringen tar en genväg förbi Larssongården som då var uthyrt till en från Stockholm. På en filt ligger en kvinna och läser en bok och solar. När hon reser på överkroppen får pojken syn på hennes ena bröst och det gick som en kyrkstöt genom hans kropp. ”Det att han nästan schwimme å vid anblicken”. Hon var säkert 50 år och bjuder honom på sockerdricka inne i huset och erbjuder att bli hans rådgivare runt eventuella problem att dra tillbaka förhuden. Sedan händer det förunderliga, där på det kvistfria golvet av furu, möjligen kärnsågat, pojken får vägledning i älskandets konst och kommer till porten av livets mening. Upplevelsen är fantastisk men påverkas starkt av tankarna på synden. Hon avkräver ett löfte om att han aldrig skall berätta för någon.

En femtonårig pojke förförs av en 35 år äldre kvinna. Han är pojke och hon är kvinna. Berättelsen är så påtagligt stark och pojken vårdar och värnar om detta minne genom hela livet som en gåva. Han glömmer aldrig henne.

Det vore så enkelt att kalla det för ett övergrepp, speciellt om det hade varit en 35 år äldre man som förfört en 15-årig flicka. Livet är dock mycket mer komplext och vi bör tänka efter innan vi skapar trauman som inte existerar. Ibland måste vi tänka efter innan vi kommer med förklaringsmodeller som passar vår världsbild.

(För tydlighetens skull måste jag verkligen betona att jag är en stark motståndare till övergrepp mot barn.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s