Min blick fastnar på en stor skylt ”Här finns bröllopspresenten!” Bredvid snygga heminredningsprylar på Åhléns City ligger boken Att älska varandra i längden och på bredden, jag blir nyfiken och tittar lite i den. När jag sedan återser den på Bibliotekets nyhetshylla så rycker jag den genast.
Nu har jag läst den och mitt omdöme är en enkel men djup och trött suck. Visst har denna bok sina poänger men hela innehållet andas heteronorm, medelklass och har en allt för könsstereotyp uppfattning för att jag riktigt skall kunna ta till mig det som är bra.
Det handlar lite väl mycket om hur våra hormoner får äggklockan att ringa så högt att en blir lomhörd och inte hör och ser hur tufft det tidvis är att vara föräldrar. Hon skriver att det kommer en domedag i alla relationer, den infaller när vi verkligen lär känna varandra och det inträffar när vi får barn. Jag citerar ”Man vet inget, I N G E T, om varandra innan man får barn. Ingenting.” Hon ställer också frågan; ”Vad vore vi utan barnen?” Jag och Magnus? Bara två personer utan något ankare”. Vid det här laget känner jag mig irriterad, vilken nedvärdering av människor som av någon anledning inte kan eller vill ha barn.
Sedan kommer den sedvanliga biologistiska smörjan om hur kvinnor kräver mer av äktenskapet och därför pysslar och ordnar, messar och ringer. Hennes Magnus funderar inte så mycket över deras äktenskap huruvida det är bra eller dåligt och hon läser The Social Animal av David Brooks och finner att detta naturligtvis är helt naturligt. Män är som strutsar! Denna Brooks har tydligen skriven om bok om två fiktiva personer där han blandar neurovetenskap, med beteendevetenskap, ekonomi och psykologi. En intressant detalj är att boken tydligen gjort ett djupt intryck på den brittiske premiärministern och konservativa partiet ledare, David Cameron så tillvida att han instruerade alla medlemmar av hans kabinett för att läsa boken. Han skapade dessutom ett seminarium på 10 Downing Street för att främja boken i Storbritannien,
Bergensten skriver om sex och hur vi slutar ligga. Om en väntar för länge så försvinner lusten och då är det alltid svårare att börja igen. Det är lätt att det bara begravs. Hur länge kan man låta bli att ha sex? Det är omöjligt att säga hävdar författaren och jag håller med. Jag funderar om inte bristande lust också kan ha att göra med att normen skaver och att paret (naturligtvis ett monogamt heterosexuellt par) kanske faktiskt vill något mer än att ha vanillinsex och leva sitt mellanmjölksliv.
Tidvis finns de roliga och träffande reflektioner om tillvaron som förälder och partner men det överskuggas av den totala frånvaron av ens ett uns intersektionalitet.
Suzann Sexeducator 
Trist 😦