Öppet brev till Marléne Lund Kopparklint (M), kommunalråd i Karlstads kommun, författare och mamma

Hej Marléne!

Trots att jag bor i Stockholm så uppmärksammades jag på ditt inlägg ”välmening som kan sluta i misär”.

Det du tar upp är en mycket viktig fråga som även jag som förälder och socialarbetare varit och är engagerad i. Jag har valt att precis som du inte bjuda mina barn på alkohol innan de fyllde tjugo år. Jag skulle vilja tipsa dig och andra föräldrar om en bra skrift som heter Tonårsparlören vilken kan vara användbar för dessa diskussioner. Det är dock både dumt och stigmatiserande att ytterligare skambelägga brottsoffret på det sätt som du gör. i Hur kommer det sig att du lägger ditt fokus på tjejen som blivit utsatt för övergrepp istället för att ge kritik till förövarna?

Måste ett övergrepp innebära att livet blir ett enda stort mörker och att hon i evighet måste påminnas om detta? Har du tänkt på att genom ditt sätt att uttrycka dig medverkar du till att bygga på en myt och föreställning om att det inte är möjligt att bearbeta och lämna en sådan händelse bakom sig. Dessutom förstärker du ett mönster som handlar om att killar får positiv uppmärksamhet efter att de gjort många heterosexuella erövringar och tjejer blir horor när bilder på dem sprids över nätet. Verbala sexuella trakasserier blir ett sätt att straffa tjejer som inte uttrycker sin sexualitet på ett sätt som överensstämmer med normen. Trakasseriernas funktion är att dra upp gränser för hur tjejer skall förvalta sin sexualitet på ”rätt sätt” enligt gruppens regler.

Det är därför oerhört beklagligt att du i denna situation dessutom väljer att fokusera på att tjejen råkar visa lite av sina trosor. Tycker du att hon borde skämmas för att trosan syns? Det är inte omöjligt att dessa killar hade nedhasade jeans där halva kalsongerna syntes men det är troligtvis inte ett problem, eller? Killens händer var överallt och under tiden stod folk runtom, pekade och skrattade. Alkoholen höll skammen långt borta. Det kan väl inte vara så att du tycker att tjejen borde skämmas? Om fallet är så, är du inte ensam, kvinnor har under århundraden förväntats skämmas för att män begår övergrepp mot dem. Vad lär vi unga tjejer med en sådan attityd? Varför skäms mamman? Skulle du skämmas för en dotter som blivit utnyttjad när hon var berusad? Vilket budskap ger en förälder som skäms för sina barn när de hamnat i en utsatt position? Är det bara dygdiga flickor som ”kan hålla på sig” som är skyddsvärda? Filmen hamnar på nätet, kan det vara så att fler förstår och ser att det som sker inte är ömsesidigt? Finns fler personer än tjejen och killen med på bild? Vad gör och säger de?

Sedan till en av mina viktigaste frågor. Vad har föräldrarna till dessa killar för ansvar? Har de pratat med sina söner (och döttrar) om att det aldrig är okey att ha sex om man först inte fått ett tydligt samtycke. Har de varnat sina barn för att inte dricka så mycket alkohol att de inte kan avgöra om det har ett samtycke eller inte.

Det absolut värsta är din historias sensmoral; Allt var förstört. Hennes livsglädje skulle för alltid försvinna. Lealös tänkte hon bara en tanke – att avsluta sitt unga liv här och nu. Det är inte omöjligt att tjejen i den här situationen tänkte såhär men bakgrunden till denna upplevelse av skuld och skam handlar delvis om att vi inte synliggör och ifrågasätter normerna som bakomliggande faktor till problemet. Det faktum att tjejer som överskrider gränsen för vad som anses vara en lämplig sexualitet utsätts för ett förakt vilket de själva ofta internaliserar och därefter utsätter sig för ett självförakt vilket din text ytterligare förstärker.

Till slut vill jag verkligen upplysa henne och alla föräldrar om att det finns inget som kan ursäkta ett övergrep och att det finns bra hjälp att få i en sådan här situation. Tjejen är långt ifrån ensam och det finns många andra tjejer och killar som varit med om liknande situationer, fått professionell hjälp eller stöd av föräldrar, vänner och andra vuxna och går stolta vidare i livet.

med vänliga hälsningar

Suzann Larsdotter

förälder, socionom och sexolog.

*

Inlägget som jag valt att svara på finns här. Jag har också klippt ut det och publicerar det nedan:

Välmening som kan sluta i misär

Debatt: Alkohol

På bara några sekunder har hennes liv förvandlats till ett enda stort mörker. Från mobil till mobil, dator till dator, mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind, i all evighet, skriver Marléne Lund Kopparklint.

Publicerad: 2013-06-10 07:30 i nwt.se

Flickan och hennes bästa vän gjorde sig i ordning inför skolavslutningskvällen. Stämningen var på topp. Ett härligt sommarlov väntade och nu skulle det ut och firas. Vissa föräldrar hade kommit med stränga förmaningar medan andra mer eller mindre accepterat att alkohol skulle vara med i bilden.

Flickans mamma var en av de accepterande: ”Nu dricker ni inte mer än den här vinflaskan, gumman…” Visst mamma – svarade flickan leende. Hon gjorde sig extra fin och drack det sista ur flaskan hon fått. När de satt på bussen på väg till den föräldrafria festen, skrattade de åt hur fulla de blivit.

Festen var fylld med kända och okända ansikten. Snabbt blev de inbjudna av två äldre killar att slå sig ner. Det bjöds på oräkneliga ciderflaskor. En av killarna visade intresse för henne. Han var definitivt den snyggaste killen hon sett. Hon kunde inte fatta varför han var intresserad av just henne. Hon kände sig smickrad. Alkoholen gick in och förnuftet lämnade kroppen lika fort.

Det dröjde inte länge förrän de kysstes. Hon var alldeles för full för att märka att klänningen glidit upp så att trosorna syntes. Killens händer var överallt och under tiden stod folk runtom, pekade och skrattade. Alkoholen höll skammen långt borta. Han blev mer aggressiv i sin beröring. Till slut tog han hennes hand och drog henne in i ett sovrum. De var inte ensamma. Killens kompis stod för dörren, och filmade med mobilkameran.

Han satte sig på sängen, drog henne snabbt intill sig. Hon tappade fotfästet och hamnade på knä framför honom, nervös. Han tog tag om hennes nacke medan han knäppte upp sina byxor. Våldsamt tryckte han ner hennes huvud. Hon hann knappt reagera. Hon ville gå därifrån men benen bar henne inte. Inte heller klarade hennes kropp av att kämpa mot förödmjukelsen och killarnas övergrepp. När de var klara lämnade de henne ensam kvar. Kväljningar var oundvikliga och hon kräktes oavbrutet. Hon gled allt längre in i en mörk dimma där kvällen sakta men säkert suddades ut.

Mamma satt på sängkanten och såg på sin älskade dotter. Polisen hade ringt henne tidigare den natten. Hon hade fått hämta dottern från en fyllecell, nerspydd, okontaktbar och trasig. Det gjorde ont i mammas själ. Skamset tog hon med sin dotter hem. Tvättat av det värsta, bäddat ned henne och vakat hela natten. Om vartannat hade flickan vaknat, gråtit och kräkts. Orden ekade ut i tomheten: ”Förlåt, mamma. Förlåt.” Hennes lilla flicka, så vilsen och ledsen. Hur hade det kunnat bli så här?

Första veckan på sommarlovet, flera dagar efter den minneslösa kvällen, ringde det på dörren. Hennes vän står utanför, bekymrad. Något är fel. Snart förstår hon varför. Det hennes vän uppskärrat visar upp på mobilskärmen vänder upp och ned på allt. Nu kom minnesbilder. Filmen som visas för henne blir suddig av tårarna som tränger sig fram. I panik knuffar hon undan sin vän och rusar ut. Bort från det overkliga.

Egentligen vill hon till sin mamma. Än en gång krypa ihop i hennes famn men skammen styr hennes steg. På bara några sekunder har hennes liv förvandlats till ett enda stort mörker. Från mobil till mobil, dator till dator, mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind, i all evighet. Hon hade sett det förut.

När hon inte orkade springa längre sjönk hon ihop på en parkbänk, slöt sina ögon, försökte tränga bort det onda. Det gick inte. Allt var förstört. Hennes livsglädje skulle för alltid försvinna. Lealös tänkte hon bara en tanke – att avsluta sitt unga liv här och nu.

Marléne Lund Kopparklint (M)

Kommunalråd i Karlstads kommun och författare men också mamma som tagit ställning till att inte bjuda

Underkastelse – en sexuell självbiografi

Underkastelse – en sexuell självbiografi av Sophie Morgan från Lind & Co är ytterligare en i raden av erotiska böcker runt BDSM som kommit i kölvattnet efter Femtio nyanser av grått. Denna är dock en av de bättre böcker på att skildra BDSM även om det finns ett och annat att önska gällande storyn.

Sophie Morgan (pseudonym) är en medelklasskvinna strax över 30 år som arbetar som journalist. Hon är dessutom en smart feminist som älskar sitt jobb. Enligt egen beskrivning är hon varken dörrmatta eller dumbom. Hon upptäcker i kontakten med henne av de första pojkvännerna att hon tänder på dominans vilket snart utvecklas till att omfatta även smisk och pisk.

Huvudpersonen är inte speciellt snygg, är inte speciellt ovanligt klädd, har delar av sin kropp som hon upplever som mindre positiva och vilka hon gärna vill dölja. Det är så skönt att träffa på en ickeperfekt kvinna i en erotisk bok. Sedan när vi kommer till männen så är en av dem naturligtvis snuskigt rik som män i dessa böcker alltid måste vara.

Varför är denna bok speciellt bra på att beskriva BDSM? Jo, för att hon med all säkerhet har någon form av egna erfarenheter som hon skriver om men lyckas ändå hålla en någorlunda intellektuell ton och samtidigt skriva erotiskt. När hon första gången är med om en situation där det inte enbart handlade om smärta utan att förlora värdighet och kontroll gör detta henne förvirrad. Hon känner stor genans och samtidigt blir hon väldigt upphetsad. Att få ihop de båda världarna med att vara en aktiv feministisk yrkeskvinna och samtidigt tända på underordning kräver både tid och bearbetning. Huvudpersonen är oerhört smärttålig och har en hög smärttröskel men vi får följa hur hon arbetar  med de psykologiska effekterna efter att ha blivit förnedrad? Sophie Morgan beskriver även kicken när kroppen blir fullkomligt hög av adrenalin och hur blåmärken därefter kan bäras som smycken och minnen av en häftig upplevelse. Hon beskriver också kampen med att göra de där sakerna som en verkligen inte vill men komma till insikt om att sann underkastelse inte är riktig om en bara göra det man själv gillar att göra. Att tvingas bryta sexuella eller andra tabuiserade beteenden gör något med en som person. Detta är mycket spännande med D/s-dynamiken, hur den tvingar en att bryta ny mark, gå utanför sina komfortzoner och tvingar en till att bortse från att kroppen inte ser ut som en önskar, får en att göra något som en tycker att är för snuskigt eller genant, allt för att komma förbi den lilla del av hjärnan som känner att det är fel att uppleva dessa nya fantastiska saker. Morgan beskriver även ett tillfälle när hon får en mycket stark psykologisk upplevelse, börjar gråta förtvivlat och sedan somnar. Något som inte är helt ovanligt i sammanhanget och hanteras på ett föredömligt sätt. Författaren drar sig inte heller för att beskriva en del komplexa frågeställningar som hon inte levererar några absoluta svar till.

Det framgår att huvudpersonerna skissat upp regler för deras samvaro, diskuterat säkerhetsord, gränser, både relativa och och absoluta. Trots detta som endast nämns i förbifarten så läser jag hela tiden hur hon beskriver sina partners som så oerhört duktiga på att läsa av henne och hon kan tryggt vila i vetskapen om att de gör detta och aldrig hemfaller enbart till egen njuting. I verkligheten fungerar inte alltid detta på samma sätt som i en bok vilket gör att jag ibland kan känna en liten irritation på alla dessa fantastiska män som läser av sin underordnade kvinnor som om de vore öppna böcker och alltid vet vart gränserna går.

Detta är också en bok som bejakar sexualiteten hos kvinnor. Hon är kåt men ibland behövs en annan vinkel för att stimulansen skall bli den rätta; Förändringen i vinkeln var avgörande. Plötsligt gav höfternas rörelse den underbara friktion mot hans knä som behövdes för min klitta. Tydligen är översättare av nutida erotiska böcker överens om att klitoris skall benämnas klitta, kanske är jag omodern som tycker att det är ett infantilt uttryck.

Hon sätter dessutom ord på en del viktiga saker, ett exempel är när hon beskriver en del personer i BDSM-communityn som gärna vill dela in aktiviteter i någon slags skala mellan vanilj och riktigt kinky;
Jag är helt övertygad om att internet i allt väsentligt har förändrat sexualitetens landskap. Hur pervers än är kan man vara säker på att det finns någon annan på nätet som är kinky på precis samma sätt. Olyckligtvis finns det förmodligen ytterligare tre personer som tycker att att just ens eget kink inte är tillräckligt perverst, och får de minsta chans att upplyser de en om hur deras eget sätt är mer häftigt eller sexigt eller helt enkelt bättre än ens eget. Det mest frustrerande med att doppa tån i BDSM-subkulturen online är att man får höra minst lika många fördömanden inifrån ”livsstilen”.

Med anledning av detta kan jag faktiskt tycka att hon någon gång kanske skulle kunnat använda sitt stoppord eller på annat sätt satt någon form av gräns. Genom sitt beundransvärt envisa sätt vill hon verkligen uthärda allt men detta sätter också någon slags norm.

Lite snobbigt är det, men jag gillar hennes sätt att beskriva sättet hon går tillväga när hon söker vänner inom communityn på nätet. Hon konstaterar som så många innan henne att det är många som är (milt sagt) lite speciella och mycket rakt på sak. Om det är så att en föredrar att personer uttrycker sin kåthet med mer lite finess än;
-e du kåt din snuskiga hynda? vill du knäa framför din härskare? Så kan det ta lite tid att hitta de personerna. Jag gillar hennes svar på tal;
-Nej för du skriver talspråk och vet inte skillnaden mellan knäa och falla på knä och jag är en sådan stor grammatikfascist att det räcker för att inte vilja underkasta mig dig, sorry!

Sammanfattningsvis, mycket bra story runt BDSM men i övrigt en inte allt för spännande historia om en kvinna som sina parnters in crime.

Om det inte det snart kommer en ny bok om en kvinna som Domina måste jag nästan nog skriva en själv.

Erotik i trädgården

I år kom jag mig äntligen för att besöka erotik i trädgården. Det är Jorma Toivonen som har en av Sveriges största samling av erotisk litteratur som ställer ut en del av sina samlingar i sin egen trädgård. Jag har förstått att det är en återkommande tradition sedan ett antal år tillbaka. Hans hus och utställning ligger nära där vi bor så jag och en vän tog och våra cyklar och cyklade dit och mötte upp även Malinda Flodman

Många tidningar har uppmärksammat Jorma Toivonens samlingar. Här bloggar Carl-Johan Rehbinder om hans samlingar. Om det skall bli något museum behöver nog samlingen struktureras upp en aning eller ärligt talat ganska mycket här ryms dock en skatt.

Jorma Toivonen citeras i en tidning och säger ”jag trodde länge att de erotiska böckerna och bilderna blev fräckare och fräckare, men så är det inte alls. Alla sexuella varianter har funnits hela tiden”. Jag brukar ofta citera en av mina stora förebilder gällande kunskap om pornografi, Mariah Larssson som sade att det historiska förloppet runt porr varken är en framstegssaga eller en förfallshistoria. Det tåls att upprepas många gånger, då detta är ett ämne fyllt av mytbildning.

En av de mest fascinerande med utställningen är mångfalden. Det är fotografier från hela 1900-talet, lp-skivsomslag, vävar, en konstnär som gör en stor tavla på ett lakan? direkt i trädgården, vykort och mitt i allt grillas det korv och en kan köpa både kaffe, dricka och korv med bröd. I en liten rabatt finns en uppblåsbar dam med ett litet i löv i sin buske och inte långt därifrån finns glasmontrar med allt från en massageapparat av tidigt slag, gamla kondomförpackningar och annat smått och gott.

Fick också glädjen att återse en gammal flickvän inte IRL utan naken på bild. Lika vacker nu som då!  Under dagen bjöds också på två workshops/föreläsningar. När vi var där fick vi förmånen att lyssna på praktisk undervisning om pisk och smisk men tyvärr kunde jag inte stanna så länge att jag kunde lyssna till fistingföreläsningen. Bjuder på ågra smakprov från den minst sagt omväxlande utställningen;

För dig sedd, andra delen i Crossfireserien.

Har läst ännu en erotisk chick-lit roman av Sylvia Day, nu andra delen i Crossfiretrilogin. Den första skriver jag om här. Crossfire-serien  är utgivna på Nordstedst förlag.

Böckerna fullkomlig kryllar av framgångsrika personer som alltid är oerhört vackra. Författaren kryddar denna anrättning med många lyxmarkörer och framgångsrika och exklusiva klädmärken och bilar. Här erbjuds en eskapism långt bort från den grå vardagen för oss flesta. Det finns dock några svarta stråk och det handlar om att alla huvudpersoner både Eva, Gideon och Cary har alla varit utsatta för övergrepp i barndomen.

Boken är underhållande med återkommande små erotiska avsnitt. Problemet är de oerhört könsstereotypa beskrivningarna. När Gideon vaknade ville han erövra världen, och han gillade att börja med mig. Det fanns en kärna av styrka och dominans i allt Gideon tog sig för i livet.

Visst är Eva lika kåt som Gideon och hon njuter av hans hårda stora kuk lika mycket som han dyrkar hennes fitta men de enda tillfällena som hon får dominera honom är när han är så kåt att han kan göra allt för att hon skall fortsätta tillfredsställa honom. Lika ofta är också de tillfällena omvända.

…sög i mig känslan av att obevekligt dras till honom enbart på grund av hans viljestyrka/…/När Gideon bestämde sig för det kunde jag känna vad han ville. Och det var riktigt, riktigt svårt att ignorera den del av mig som bad om att få ge honom allt vad han begärde.

Gideon beskrivs naturligtvis som mörk och farlig och han har ett ofantligt kontrollbehov, detta blir ett problem ibland men oftast så njuter Eva av detta; Gideon sög tag i mina höfter och kramade om mig så där dominant och krävande så att jag längtade efter honom.

Eva är ett under av tålamod eller blir hon normaliserad av hans makt och kontrollbegär? I min förra recension så tyckte jag att situationerna påminde oerhört mycket om de berättelser som jag under många år lyssnade på när jag jobbade med våldsutsatta personer. Detta lindras en aning genom att Gideon i denna bok har en icke kommunicerad kunskap om att Eva behöver skydd men fortfarande är det oerhört problematiskt hur Eva tvingas acceptera detta. Hon gör visserligen motstånd men detta har föga framgång.

Ojämlika relationer är fortfarande ett mycket stort problem och psykiskt våld är långt ifrån ovanligt. I relation till detta och texter av forskare som Carin Holmberg och Hanne Haavind skrämmer meningar som denna mig oerhört mycket; Dessutom var Gideons kontrollbehov en del av honom. Det följde med på köpet och jag var tvungen att ta hänsyn till det. Här normaliseras psykiskt våld på ett sätt som jag faktiskt tror att är skadligt.

Eva är upp över öronen förälskade och njuter av hans åsyn, hon går lätt igång och blir oerhört kåt och vill verkligen ha sex.

Plötsligt var jag upptryckt mot väggen av en hård och het hanne på hundraåttio centimeter. Du vet hur det blir när du springer ifrån mig ängel. Gideon nafsade tag i min underläpp med sina tänder och mildrade sedan svedan med sin lena tunga. Jag fångar dig. Inombords suckade jag av tacksam kapitulation.
Problemet blir den hegemoniska maskuliniteten som firar stora triumfer när hon blir upptryckt mot väggen av hård och het hanne på 180 cm. Gideon blir här dessutom reducerad till en hård och het hanne och reduceras till någon slags konstruktion av manlig biologi

Efter att ha skrivit detta så blir jag nyfiken på hur andra kvinnor uppfattar dessa böcker och googlar runt på recensioner;

jag blir frustrerad hela tiden på att Eva inte säger ifrån mer, men samtidigt förstår jag att hon inte kan motstå honom

…säger det, vill ha min egen cross att njuta av

Problemet är att vi i så stor utsträckning erotiserar manlig överordning och kvinnlig underordning. Dominans förknippas med manlighet och den stora andelen av erotisk litteratur som släpps just nu handlar om att män alltid är den dominanta parten. Det vore inget problem om det fanns andra alternativ men som det är nu gäller ständigt att kvinnor tänker på mäns underordning vilket personer med lite könsmaktstänk ofta med all rätt finner problematiskt. En del sexbeskrivningar uttrycker också smärta och någon form av milt våld: sedan satsade han allt och borrade sig in med ett djuriskt morrande. Jag skrek, chockerad och upphetsad av hans aggressivitet. /…/ Han rörde sin kuk inuti mig och drog mig mot sig till han kom så djupt att jag flämtade av smärta.

Det monogama idealet framställs som det enda rätta, även om det är seriell monogami vi talar om. Eva har känslor kvar för en fd pojkvän Brett men hon tvingas välja en man. Den enda som kan få ha flera partners är hennes rumskamrat Cary. Han är dock bisexuell och måste få ha partners av båda könen för att må bra vilket förstärker en myt om bisexuella.

Det finns även mycket positiva inslag som att Evas klitoris och blygdläppar har en central roll och synliggörs när de har sex. Han nyper och stimulerar hennes blygdläppar och att slickar och suger på hennes klitoris (i boken kallad klitta). Han låter också sina fingertoppar glida längs hennes blygdläppar och lirkar sig in mellan hennes svullna vävnader. Äntligen erotiska berättelser som har någon form verklighetsbeskrivning av den kvinnors kroppar. Vi ett tillfälle finns en fantastisk beskrivning med fokus på att hennes fitta är den aktiva;
Jag gnydde när jag kom, mitt kön drog ihop sig och kramade om honom, mjölkade honom girigt.

Eva gnider sin fitta mot honom och jag gillar att gnid och gnuggsex också får en existens. Lite trist är det att denna kåta kvinna låter sig hejdas av mens men en kan väl inte få allt.

Både hennes och hans orgasmer är i fokus och de är naturligtvis förmögna till många orgasmer efter varandra. Lite biologiskt overkligt att en man kan ejakulera gång på gång men så är det för Gideon Cross…

En sexig scen utspelar sig när Gideon och Eva är på konsert och han smeker henne till orgasm i publikhavet. Denna bok är som godis, lite gott i stunden men ger inga kvarvarande goda effekter utan kan snarare kan skada om det konsumeras i mängd.

Ett positivt liv. En bok om att leva med hiv.

Jag var inbjuden till ett releaseparty på Noaks Ark, en förening som vill förebygga hiv och att stödja de som lever med hiv och deras närmaste för ett boksläpp för några veckor sedan. Tyvärr fick jag förhinder men fick ändå en bok skickat till mig. Boken är nyligen utgiven av läkemedelsbolaget Gilead. Därför bör den verkligen läsas med kritiska ögon.

I boken varvas medicinsk information med personliga berättelser. Personernas egna berättelserna är ibland lite väl genomskinligt positiva till läkemedel och negligerar ibland de biverkningar som fortfarande faktiskt finns. Ändå är det en bok som ger bra kortfattad information om vad hiv är, hivtest, diagnos, behandling och uppföljning. Smittskyddslagen nämns men problematiseras inte alls.

Ett positivt och viktigt budskap genom hela boken är att alla lever med hiv och måste förhålla sig till detta. Omgivningens okunskap och reaktioner påverkar fortfarande personer som bär på hiv i allt för hög utsträckning. Vi måste alla tänka på hur vi kommunicerar och förhåller oss. Därför kan denna lilla bok vara av betydelse när studier fortfarande visar att okunskapen är allt för stor. Kanske måste vi än en gång betona att viruset inte överförs via social kontakter och det är totalt ofarligt att slicka på samma glass, dela bestick, sova tillsammans, jobba ihop och allt det där vi gör varje dag. Dessutom så tåls det att upprepas om och om igen att personer som går på medicinering ofta har omätbara virusmängder vilket gör att samlag med kondom verkligen är säkrare sex.

Boken är uppdaterad avseende att dagens mediciner oftast leder till att personer får omätbara virusmängder och därmed inte kan överföra hiv. De skriver också om att de flesta kvinnor därför kan föda barn vaginalt. Här är det viktigt att säga att de som idag får hiv erhåller oftast detta från en person som inte vet om att denne lever med hiv varför detta med upplysningsplikten i Smittskyddslagen enbart inger en falsk trygghet.

I kapitlet och om sex och och samlevnad finns information om att könssjukdomar och irritationer i könsorganen ökar risken för överföring och mottagande av viruset då antalet vita blodkroppar ökar. Viktig information som inte alla vet om. Dessutom skrivs om sex utan inträngande av en penis och till och med sex mellan kvinnor nämns. Ytterligare något positivt är att personer som lever med hiv uppmuntras att använda kondom vid sex med ny hiv+ partner för att skydda sig själv från andra könssjukdomar. Jag är så innerligt trött på att personer som lever med hiv skall ha 100% ansvar och deras hälsa och risk för STI:er  så sällan nämns. Ansvaret för säkrare sex måste ses som 100% från båda håll, oavsett hivstatus.

En av historierna från real life är om Jeanett som träffar en man och som de flesta andra personer som lever med hiv är ständigt rädd för att överföra viruset. Hon berättar att hon bär på hiv och mannen drar. Senare träffar hon en ny man och då finns denna fruktansvärda skrivning i boken ”Senare träffade Jeanett en annan man som ville vara med henne trots hennes hivstatus.” Jag fullkomlig kräks över dylika uttryck, så stigmatiserande, så nedvärderande och precis som en kronisk sjukdom skulle hindra någon från att älska någon annan.

Jag vägrar känna tacksamhet att Lotta vill vara med mig trots att jag också lider av en kronisk sjukdom.

En annan irritation är hänvisningen till handikappombudsmannen som finns i kapitlet runt arbetslivet. Det är förvisso mycket positivt att det faktum att det finns en lag om förbud mot diskriminering ta upp, men handikappombudsmannen försvann 1/1 2009 och överfördes till Diskrimineringsombudsmannen.

Innehållet i boken finns även här. Vill du ha hela boken så kan den beställas kostnadsfritt från Gilead.

Begär, oanständiga berättelser av Malva B

Malva B (är en pseudonym) har skrivit en novellsamling med erotiska oanständiga berättelser. Det är en brokig samling av historier och vi får följa flera av huvudpersonerna i flera noveller.

Några av novellerna finns också att köpa för nedladdning på Bonniers förlag MIX-sida under sexnoveller.

Flera historier handlar om heterosexuella par som går på swingersklubbar, bland annat novellen Smekmånad. Jonathan och Julia följer sin vän José till Cap d’Agde, det så kallade swingersparadiset på kusten i Frankrike. Där upptäcker de en helt annan värld, med swingersklubbar dit människor från olika delar världen kommer för att leva ut sina lustar.

Författaren Malva B om novellen ”Smekmånad”.

Det finns en lite finstämd historia om två udda lite osäkra personer som hittar varandra i ett stort sällskap uppe i Åre. De beslutar sig för att ha sex med varandra men den planerade stunden får ett abrupt och trist slut.

En sexig berättelse om hur en kvinna onanerar under en bilresa är häftig och har fantastisk potential men slutar med att flera dör.

Min favorit är ”Komma ut” om två kvinnor som finner varandra på en safari i Uganda. Frida åker ensam till Uganda fast det egentligen skulle ha varit hennes och flickvännens gemensamma semester. Frida träffar den lokala guiden Peace från Uganda och blir förälskad. Frida anar dock inte hur kärlek och politik inte är förenligt i hela världen. Novellen är sexig med ett mycket starkt sexualpolitiskt slut.  En historia som lämpar sig för högläsning i något sexualpolitiskt sammanhang där en också vill ha en erotisk touch.

Författaren Malva B om novellen ”Komma ut”

 Det är de där med de märkliga sluten som ger mig dålig smak. De handlar ofta om att personer får skämmas för sin sexualitet, för att de blivit bedragna eller manipulerar någon.

Existensiellt berörande konst i Malmö.

På Fotografins rum, kommendanthuset på Malmö museer pågår just nu utställningen Purity av David Magnusson.

David Magnussons har gjort 45 olika porträtt på fäder och döttrar som deltagit i fenomenet ”Purity Ball” i USA. Under 2010 – 2011 deltog fotografen Magnusson i Purity Balls i Louisiana, Colorado, och Arizona. Flickorna och deras fäder fotograferades i de kläder de bar under ceremonin på platser i närheten av sina hem. I samband med detta intervjuade han också far och dotter om sin tro, kärlek och renhet.

Purity betyder renhet och under en Purity Ball lovar unga döttrar att ”leva sina liv rena inför Gud” och förbli oskulder fram till äktenskapet. De skall därmed beskyddas från att ”dras med in i vår tids kultur av kaos”. I gengäld så undertecknar deras fäder ett åtagande som innebär att de lovar att skydda sina döttrars kyskhet. Ibland utväxlas ringar som en symbol för deras löften.

Magnusson beskriver projektet som ett sätt att undersöka hur kulturen påverkar våra värderingar och han har medvetet gjort porträtten så vackra att de fotograferade skall vilja ha dem på väggen. Han är dock väl medveten om att bilderna kan ses på ett helt annat sätt i någon annan del av världen. Genom att ställa frågor snarare än att ge svar, så vill Magnusson utmana oss och vår bild av renhet

För mig som under ett antal år befann mig i trosrörelsen/frikyrkan och inte hade haft samlag med min första make innan vi gifte oss är detta ingen exotisk händelse ”over there”. Detta är en verklighet för de som växer upp i trosrörelsen och delar av frikyrkan. Sex före äktenskapet, skilsmässa och homosexualitet ses fortfarande som en stor synd och leder ibland till att människor stöts ut ur gemenskaper.

I slutet av 90-talet och en bit in på 2000-talet var kampanjen ”Värt att vänta på” stark inom dessa rörelser. Boken var utgiven av en ekumenisk arbetsgrupp med representanter för bland annat Nybygget Ung – NU, Oasrörelsen, Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete – PU och Svenska Alliansmissionens Ungdom – SAU. Den hade sitt ursprung från den amerikanska True love waits. Avsikten var att ”förändra kristna ungdomars attityd till sex. Budskapet var att sexualitet är något vackert och fint, en gåva från Gud – men unga människor uppmanades till att inte ha sex före äktenskapet. ”Samlaget”, heter det på ett ställe, ”är den sista stationen på en lång resa, en resa som startar med en första beröring, kanske med att man håller varandra i handen. Någonstans mellan den första och sista stationen på resan måste du sätta en gräns, om du vill leva efter Guds vilja. Det är en gräns som inte ska överskridas förrän du gift dig. Sätt gränsen så tidigt, att det blir möjligt för dig att inte mista självbehärskningen, och sätt den hellre för tidigt än för sent. Det förlorar du ingenting på!” Därefter följer de råd som jag läste redan i slutet på 80-talet om att det inte är lämpligt att smeka varandra på områden som täcks av underkläder. Tyvärr stannar det inte med detta utan även onani  ses som en av de synder som inte är önskvärda i Guds ögon.

”Bibeln är lika klar och när det gäller sex mellan ogifta personer. Bibeln kallar det för otukt. Eftersom det här ordet har en så negativ klang upplever många att det inte kan ha något att göra med deras sexliv. Det är därför viktigt att förstå vad ordet egentligen betyder. Det grekiska ordet som används i Nya testamentet är porneia. Ordet kan också översättas med sexuell omoral. Det används i Bibeln om intima förhållanden utanför äktenskapet där den ena eller båda parterna är ogifta. Det är ingen skillnad i användningen av ordet om det är tillfällig sex med någon, om man ligger med pojk- eller flickvännen eller med den man är förlovad med. Allt det här är otukt, eftersom det är fråga om sex utanför äktenskapets ram. Sammanlagt används olika former av ordet porneia, otukt, ett femtital gånger i Nya testamentet. Någon kanske tror att otukt bara gäller sexuella förbindelser med prostituerade. Men så är det inte. I Bibeln är otukt och sexuell omoral det samma som att ha sex med en person man inte är gift med. Det är i strid med Guds vilja och har inte hans välsignelse.”

En rad myter (enligt författarna) tas upp som exempelvis ”Vi måste kolla om vi passar ihop sexuellt.” Under denna rubrik manifesteras heteronormativiteten.
Fysiskt sett passar alla av motsatt kön ihop med varandra. Den avgörande frågan är därför: Är vi så kära i varandra att vi är villiga att anpassa oss till och ta hänsyn till varandra – både sexuellt och på livets alla andra områden?

När jag 1996 började plugga teologi gjorde jag det på en högskola som inte tillät samboskap och nekade homosexuella prästvigning. Idag tar jag avstånd från allt detta men under så många år plågade detta mig djupt.

Det var med tunga steg som jag promenerade tillbaka mot Malmö City men en titt in på Rönnqvist och Rönnqvist galleri där Ylva Maria Thompson ställer ut fantastiska konstverk muntrade sannerligen upp mig. Jag älskar hennes erotiska konst och drömmer nu om att äga en bronserad eller silverpatinerad rumpa.