Peter-Alexander den store

I ett inlägg om normkritik i barnböcker från 9 augusti så skrev jag om ett barnboksseminarium, Upproriska böcker – normbryteri i barnboksvärlden.  Hanna-Karin Grensman var den medverkande författaren som deltog utifrån ett lite annat perspektiv än de andra. Om de andra författarna hade  en intersektionell ansats i barnböckerna så fokuserade Grensman på barn utsatta för övergrepp. Hon berättade att vuxna häpnade och gav henne beröm för hennes mod att skriva om övergrepp men tyckte att det var långt ifrån självklart att barn skulle få höra en bok om ett övergrepp.

Boken hon skrivit heter Peter-Alexander den store och är utgiven på Argument förlag. Den är ett charmigt porträtt av en liten kille som bor med mamma och pappa, älskar att spela fotboll och har Jens som barnvakt när mamma och pappa skall göra vuxensaker. Jens är mer som som en bästis eller som Peter-Alexander den store tänker i smyg, en storebror. De har jättekul tillsammans, spelar fotboll och leker sjörövare men en dag händer något när de skall bada ihop som inte känns bra för Peter-Alexander den store. Han får bryderier för han har tummat på och lovat Jens tystnad. Mamma berättar dock att man alltid får berätta alla hemligheter för en vuxen även om man lovat att inget säga. Det funderar han över och bestämmer sig för att berätta vad som hänt.

Boken förmedlar det viktigaste budskapet som barn behöver för att förebygga övergrepp, ingen får ta på din kropp om du inte vill det, inte ens mamma eller pappa. Dessutom får barn som hör denna berättelse veta att det alltid är okej att berätta hemligheter för en vuxen även om en tummat och lovat tystnad.

Grensman beskriver övergreppet mycket luddigt och det är fantastiskt bra då barn själva kan associera fritt över vad som hänt. De kommer att dra slutsatser utifrån sina egna erfarenheter.

Till boken finns också ett häfte om Att prata med barn om sexuella övergrepp. Jag gav förslag till Stockholms Stadsbibliotek att köpa in denna bok vilket de beviljat så den kommer jag att läsa så fort den finns tillgänglig.

Mina invändningar är bokens normativitet, det vita heterosexuella paret med sonen som spelar fotboll och kör bilbana. När föräldrarna är på väg till en fest får Peter-Alexander den store  förmaningar av pappa att han skall sköta sig och mamma lovar något gott hem. Vi får inte veta något om Jens utseende men när den nya barnvakten Malin kommer så beskrivs hon med ljust hår och bruna ögon, precis som en ängel. Därför är det väldigt befriande att hon faktiskt är duktig på fotboll och kan leka sjörövare.

Sammanfattningsvis så är detta en viktig barnbok med ett budskap som alla barn behöver få höra, oavsett om de blivit utsatt eller inte, då den förmedlar kunskapen om att alla oavsett ålder måste själva få bestämma över sin kropp.

Tänk på att aldrig tjata på barn om att de skall krama moster Eva som tack för födelsedagspresenten, morfar och morfar när de varit på besök eller en jämnårig kompis. Barn måste själva få avgöra vem och vilka de vill krama och pussa – en av de viktigaste sakerna för att förebygga övergrepp.

När jag skrivit detta inlägg fick denna respons från en vän på Facebook, jag minns från min barndom att tanter som ”ville ha en kram” var mycket läbbigare än den fulagubben på cykel som ville vi skulle följa med honom hem. 

Det går inte nog att betona vikten av att respektera barns integritet och att känslan av allt från icke respekt till övergrepp kan komma från både män och kvinnor.