På jobbet idag frågade en kollega om jag läst boken American Psycho och jag sade nej och förklarade att jag var för skadad för att kunna läsa om grovt våld. Denna skada uppstod genom att jag hört så otroligt många historier om våld i verkligheten att det en dag blev nog och jag orkade inte längre.

Det är inte det grövsta våldet som finns kvar i mina tankar utan det där raffinerat elaka som jag aldrig glömmer. Männen som stoppade in leverpastej i en kvinnlig kollegas slida och släppte en schäferhund på henne för att få ut det, mannen som använde sin nakna fru som ljusstake på bordet under en herrmiddag där hon fick ha ett stearinljus instoppad i stjärten och pappan som hotade med att döda barnens marsvin om de inte omedelbart återvände hem med sin mamma från kvinnojouren. Jag minns tårarna från mannen vars pojkvän och sambo hade meddelat att om han gjorde slag i saken och separerade så skulle alla få veta hans positiva hivstatus. Tjejen som kom till sjukhuset efter en våldtäkt där hennes flickvän använt en sönderslagen flaska istället för dildo. Fortfarande undrar jag hur det gick för kvinnan som skaffat barn med sin flickvän men ännu inte hunnit gå igenom en närståendeadoption där barnets andra mamma/hennes flickvän hotade med att hon aldrig mer skulle få se sitt barn om hon berättade för någon om våldet. När vi träffades hade hon inte sett sin lilla bebis på en och halv månad.

Under åtta år arbetade jag heltid med våld i nära relationer. Mestadels handlade det om mäns våld mot kvinnor (och barn) men jag mötte även kvinnors våld mot barn, kvinnors våld mot kvinnor och mäns våld mot män. Nu när jag jobbar på RFSL så bistår jag vår fantastiska Brottsofferjour på RFSL med att hålla utbildningsinsatser, men jag är inte kvar i det kliniska arbetet med våldsutsatta.

Med anledning av den tragiska händelsen när en man erkänt dråp på sin 27-årige pojkvän så ringde den mycket duktige journalisten Anders Backlund och ville prata våld. Det blev en artikel på qx.se som du kan läsa här.

Igår skrev jag om en barnbok skriven av författaren Hanna-Karin Grensman och till min glädje så svarade hon och kommenterade mitt inlägg. Hon gav också tips på några texter hon skrivit i anslutning det det jag skrev igår. Jag läste vidare och fastnade för en text om att kvinnor inte kan våldta.

Det finns en rad olika myter som hindrar oss från att se att vår mamma, syster, son, vän eller granne är utsatta för våld. Det beror på att kvinnor tolkas som mindre förmögna och villiga att utöva våld just för att de är kvinnor. Femininitet berättigar inte kvinnor att utöva våld. Detta försvårar för omgivningen att tolka våldet i en mellan två kvinnor. Manlighet är konstruerat runt  aggressioner, våld och makt och det finns en uppfattning att de ”av naturen” är mer aggressiva och våldsamma. Detta gör att många ser två män som jämlika och att om någon slår så förutsätts den andra kunna slå tillbaka

När en kvinna blir utsatt för våld av en annan kvinna i en relation så tror omgivningen att det är som en socialsekreterare sade på en utbildning jag höll;

-Men om två kvinnor slåss, kan det väl på sin höjd uppstå lite rivsår.

NamnlösDå hade jag önskat att hon hade varit i tjänst den där kvällen på akuten när ”Lena” kom in med ett blödande underliv efter att hennes flickvän kört upp en sönderslagen flaska i hennes slida. Så döljs det faktum att sexuellt våld är inte ovanligt vid samkönat partnervåld. Män kan våldtas. En kvinna kan våldta en kvinna.

Ibland när jag utbildar så läser jag upp en mycket stark text skriven av Lars Gårdfelt i boken F-ordet, där han beskriver hur han själv blev våldtagen som ung kille. Ibland räcker inte mina teoretiska utläggningar utan det måste till någon form av verklighetsbeskrivning för att få människor att förstå.
9150109677
Det händer också att jag visar filmen om den kväll där Love blev våldtagen.
Det är som Hanna-Karin Grensman skriver, det handlar inte om kön utan det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss.
Och DU det finns hjälp att få!  Är situationen akut ring 112 annars
RFSL:s Brottsofferjour

020-34 13 16
E-post: boj@rfsl.se

 

KVINNOFRIDSLINJEN

020-50 50 50

kommentarer
  1. bokoholist skriver:

    En mycket bra och otroligt angelägen text. Tack för den.

    (tänker också på kvinnan som fick sin katt ihjälslagen…)

  2. Saga skriver:

    Det här har jag diskuterat med en kollega som arbetat många år med våld, han menade att i motsats till vad en ofta säger, att professionella trubbas av så kan istället förmågan till empati öka och utvecklas då en möter våld på det sättet som vi ofta gör i våra professioner. Hjärnan utvecklas och blir än känsligare, jag skulle väldigt gärna vilja läsa forskning om det här. Han berättade om hur han, efter att ha arbetat ett antal år med våld, reagerar på ex trafikolyckor. Då han åkte förbi en olycksplats som tidigare skulle ha väckt en obehaglig känsla men ingen större reaktion reagerade han istället otroligt starkt. Hans berättelse fick mig att förstå något som jag haft svårt att förklara, att jag har svårt för våld i t ex film och skönlitteratur efter att ha fått berättelser om verkligt våld beskrivna för mig av personer som varit utsatta för det. Det är inte för att jag vill blunda för det artificiella våldet, utan för att jag upplever det starkare, nästintill olidligt. Tack för ditt blogginlägg Suzann, jag tycker att det här är viktigt och väldigt intressant!

    • Suzann skriver:

      TACK Saga för att du läste, tänkte och kommenterade! Jag klarar inte av våld längre, kanske för att jag vet att våldet i verkligheten många gånger är så mycket värre än i fiktionen. En dag stod våldet mig upp i halsen och jag slutade att arbeta kliniskt som kurator. Jag har aldrig kommit tillbaka dit även om jag nu oftare än tidigare börjar längta efter att också syssla med kliniska kontakter. Varm kram

  3. lasaochlyssna skriver:

    Orsaken till att jag tittat på skräckfilmer och läser deckare är att jag inte pallar den mycket hemskare sanningen… Jag utnyttjade dock folks (ungdomars) föreställningar i min bok Ulven där huvudpsykot Erik urskuldrar sig när fd flickvännen anklagat honom för våldtäkt. ”Jag kan väl inte våldta henne. Hon är ju min tjej!” Det finns så mycket elände och vanföreställningar därute och ni som orkar hantera det är hjältar (tänker på Katarina Wennstam…om jag hade orkat hade jag verkligen velat läsa Flickan och Skulden och En RiktigVåldtäktsman, men det går bara inte…).

  4. […] Jag fick ett meddelande från David Färdmar som regisserat kortfilmen LOVE, om en kille som blir utsatt för en våldtäkt, om att denna skall visas på tv. Har visat filmen i utbildningssammanhang säkert runt femtio gånger men blir lika berörd varje gång. Kan nästa replikerna utantill. Det är en mycket bra film som med fördel kan användas på utbildningar om sexuellt våld. Det finns diskussionsfrågor till eller så skapar en egna. Jag har nämnt filmen här på bloggen tidigare. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s