Våga tala om det sexuella våldet!

Media fylls återigen med artiklar om våldtäkter. Inte minst handlar det om den friande domen mot våldtäkten på en 15-årig tjej i Tensta. I Martins polisblogg står detaljer om händelsen som sätter strålkastarljus på ett oerhört angeläget fenomen, victim blaming. En kompis till den våldtagna tjejen säger i ett förhör att hon inte tror på att tjejen har blivit våldtagen eftersom hennes vänner berättat att hon fortfarande är med killar och har urringade kläder. En annan vän till tjejen säger först att hon tror på henne eftersom hon efter det inträffade är ledsen men börjar senare tveka då hon är som vanligt och pratar med killar.

För att vara ett offer för våldtäkt måste du bete dig på rätt sätt. Jag trodde att det kanske hade blivit lite bättre sedan Stina Jeffner 1998 presenterade sin avhandling Liksom våldtäkt, typ. I den visade hon att det fanns olika faktorer som ger killar som utsätter tjejer för sexuella övergrepp ett stort förhandlingsutrymme, om det kan anses som en våldtäkt eller inte. Samtidigt som tjejens (för)handlingsutrymme minskar beroende på hennes sätt att säga nej, om tjejen var kär i killen, om tjejen eller killen hade druckit alkohol, om tjejen ansågs vara en ”hora”, om killen upplevdes som en ”schysst” kille och beroende på hur tjejen mådde efteråt. Det är inte första gången som ett våldtäktsoffret döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Enligt en artikel i Metro så har flickan sagt:

– Vad menar de med ”hjälplöst tillstånd”? Jag förstår inte hur de tänker. Jag var rädd och jag sade nej, men de här killarna lyssnade inte. Jag är ganska liten, de var större och många fler. Jag tänker att om jag skriker så gör de något ännu dummare. Jag sade nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?

Vill du bryta tystnaden runt våldtäkt? Vill du hjälpa människor att minnas? Vill du våga ställa frågor om sexuellt våld och prata om våldtäkt?

Kom på utbildningsdagen – Våga prata i Falun 11/10, Stockholm 14/10, Malmö 21/10 eller Helsingborg 22/10.

Syftet med utbildningsturnén är att nå ut med och sprida ny kunskap om sexuellt våld till de många yrkesgrupper som berörs. Vi vill skapa en plattform där ideella och professionella aktörer kan mötas lokalt för att hjälpa drabbade.
Utbildningsturnén Våga Prata riktar sig till yrkesverksamma inom socialtjänst, rättsväsendet, ideell sektor, polis och skola. Vi genomför dagen för att öka kunskapen om och stärka arbetet mot sexuellt våld. Ny och ökad kunskap kan öka chanserna till bra stöd för drabbade. Genom turnén hoppas vi kunna samla alla som verkar lokalt för att fler människor ska kunna hjälpa, upptäcka och förebygga sexuellt våld i sitt arbete.

Ewa Cederstam kommer att visa och tala om sin film Våga minnas.

Våga Prata genomförs under en heldag som en kompetensutveckling för yrkesverksamma och ideellt verksamma människor som har till uppgift att stödja, möta och arbeta för att hjälpa människor utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Under dagen föreläser Ewa Cederstam, Mats Gehlin och jag, Suzann Larsdotter.

Läs mer här!

Utbildningsdagen är gratis! Skicka din anmälan till: bokningenvagaprata@gmail.com
Ange namn, ort, mail, telefon, profession. (Anmälan är bindande)

Kontaktperson, samordnare och projektledare för Våga prata: Louise Berg, louiseberg220@gmail.com, 070-356 77 36.

Varmt välkommen!

En hyllning till Bengt G Dagrin och Stora fula ordboken

Vad utmärker ett fult ord, blev min första fråga till författaren och maledictologen Bengt G Dagrin. Ett ord kan i sig varken vara fult eller fint. Ett ord har bara den innebörd som en talare eller lyssnare ger det svarade Dagrin. Fula ord är annars ofta kroppsligt behäftade och gärna lokaliserade till den nedre delen som Dagrin så fint sade.

Redan när jag visste att han skulle besöka bokmässan var min heta önskan att få utbyta några ord med honom IRL och den drömmen gick i uppfyllelse. Egentligen skulle jag vilja sitta vid hans fötter och lyssna på hans mångaåriga arbete och njuta av hans underfundiga och charmerande sätt att resonera och berätta i timmar.

Bilden är stulen från http://bokoholist.wordpress.com/2013/09/28/bokmasselordag-hela-vagen-in-i-kaklet/

Han släppte nu i september den femte utökade och omarbetade upplagan av fula ordboken. Egentligen så är det väl den sjunde versionen då han innan Carlssons bokförlag faktiskt gav ut två på Wahlströms bokförlag. Denna senaste upplagan har elegant opassande vinjetter gjorda av Cissi Welin

När jag träffade Dagrin kom jag precis från ett möte med en av mina favoritbokbloggare Ann-Sofie Lindholm från Breakfast Book club, hon berättade att hon just nu arbetar med en bok om språksociologi och det var ett spännande samtal runt ords olika innebörder och vilken betydelse det har för sättet vi talar.

Bengt G Dagrin talar mycket om språket och ordens föränderlighet och berättar att vissa ord får upprättelse. Han tar exemplet ordet tjej som kommer från romani, tjaj, tjej som betyder dotter. Sedan förvanskades ordet och fick betydelsen hora för att senare återigen populariseras och betyda flicka på slang. Idag kan en dock kalla i stort sett vem som helst för tjej och det passerar obemärkt. Vissa ord får således upprättelse.

Han menar också att forskare inte alls brytt sig om att forska om de fula orden som kuk, fitta och knulla och deras innebörd och betydelse.

Vet du vilket ord som jag tycker är allra fulast frågar Dagrin med glimten i ögat. Nää, svarar jag och han replikerar snabbt, det är ordet liksom. Vad är budskapet i ordet liksom, säger han med en suck.

Jag frågar om ordet fitta och han är osäker på dess ursprung men vet att det har ett mycket gammalt ursprung och säger att det inte alls omöjligt att det kan betyda fuktig strandäng och drar en liten anekdot om när han sade Fitta istället för Fittja i utropen på tunnelbanan och blev anmäld. Ordet fitta finns belagt i ett svenskt dialektlexikon redan från 1617 tar jag senare reda på i just stora fula ordboken.

Vet du vad bola är, frågar Dagrin. Ingen aning svarar jag men min intellektuella ingenjörsvän svarar direkt, knulla och säger sedan bola med djävulen. Dagrin blir imponerad och jag blir nyfiken och tar reda på mer. Under 1600-talets häxprocesser i Norden fanns det i alla de skandinaviska länderna oskyldiga kvinnor som anklagades för att utöva trolldom och bola med djävulen. Efter summariska rättegångar dömdes de till döden och brändes i flera fall offentligt på bål.

Boken är en formidabel uppslagsbok och här Här finns både alldeles nya ord vid sidan av de traditionella och historiska benämningarna. Här blandas skämtfulla ord med seriöst återgivna historiskt med korrekta referenser. Nu räcker det inte bara med detta utan likaså återfinns kärnfulla citat, roliga historier och små insiktsfulla miniessäer.

JAG ÄLSKAR STORA FULA ORDBOKEN.

Bengt G Dagrin har gjort en ovärderlig insats för folkbildningen genom att samla in över 18 000 fula ord och uttryck. Jag har alltid undrat vart alla ord kommer ifrån och Dagrin förklarar tålmodigt att han läst mycket, inte minst historiska skönlitterära verk har varit en källa till kunskap, han har också samlat in dialektala ord och förortssvenska och betongslang I ordboken finns 1 938 ord för fitta, 2 038 för kuk och 1 641 för att knulla. Förutom en ordbok så är det en berättelse som hur språket lever och förändras. ldag finns ingen motsvarighet, Sexikon som är det mest snarlika är en översatt lexikon.

På förlaget Carlsson bokförlag beskrivs Bengt G. Dagrin som en enmansakademi, ständigt upp tagen med att arbeta fram nya upplagor av Stora fula ordboken. Han är en språkman som saknar motsvarighet inom svenskan och en omtyckt föredragshållare och föreläsare.

Alla ni som är intresserade av sex och språk, köp denna formidabla uppslagsbok och ni har många spännande timmar framför er!

Fallna kvinnor – När samhällets bottensats skulle lära sig att veta hut

En av dagens höjdpunkter var ett seminarium där biskop Caroline Krook diskuterade med Eva F Dahlgren med anledning av hennes bok Fallna kvinnor.

Eva F Dahlgren har tidigare skrivit boken Farfar var rasbiolog, det var under detta arbete som hon hittade fotoalbum med nakna kvinnor på rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala. Dessa tjocka pärmar var fyllda av bilder på nakna kvinnor från ”samhällets bottensats”. Bilderna föreställde ”undermåliga” kvinnor på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona, där landets prostituerade kvinnor spärrades in på 1920- och 30-talen. Kvinnorna skulle lära sig att veta hut och uppfostras till att bli enligt dåtidens samhälle, dugliga samhällsmedborgare. De var en ”moralisk smitta” som behövde isoleras från omvärlden.

Som en röd tråd genom hela boken går rasbiologi och kvinnoförtryck i alla former. I den rasbiologiska andan sågs kvinnorna bära ett genetiskt arv till att vara en del av bottensatsen i samhället. De allra flesta var både hemlösa och arbetslösa. Deras bakgrund var oftast från arbetarklassen, flera hade vuxit upp i fosterhem, fått utomäktenskaplig barn, gått igenom skilsmässa och hade en relation till en missbrukare.

Denna bok är också en berättelse om synen på kvinnlig sexualitet. Den ansågs vara en samhällsfarlig farsot. Kvinnor om blev ofrivilligt gravida hade bara sig själv att skylla och skammen var bara hennes. Bekämpandet av könssjukdomar var i huvudsak riktade mot kvinnor, reglementen föreskrev övervakning genom polismyndighet och tvångsbesiktning av tjänsteläkare. Mannen sågs inte alls som smittbärare på samma sätt. Majoriteten av kvinnor på Landskrona hade gonorré och syfilis och behandlades med bland annat kvicksilver då penicillin ännu inte fanns. Kondomer blev lagliga först 1938. De fallna kvinnorna skulle tuktas med hårt kroppsarbete, gärna trädgårdsarbete ute för att ”minska de sexuella nervretningarna”.

Kvinnorna som hamnade på Landskronas tvångsarbetaranstalt var alla mycket fattiga, socialt utsatta kvinnor trots detta så hävdade Socialstyrelsen att skörlevnaden främst berodde på ”psykisk störning” och ”allmän social mindervärdighet”. Samma myndighet hade också skapat en slags klassificering där kvinnorna delades in i elva olika ”psykologiska typer” däribland berglärkor, demimonder, ligistflickor med mera. Nästan alla kvinnor bedömdes vara psykiskt höggradigt abnorma, imbecilla, debila, hysteriska. nämligen de homosexuella.

Eva F Dahlgren har vid genomgången av materialet fastnat för specifikt två kvinnor, Inga och Karin. Dessa får vi följa genom hela boken. Karin benämns som en ”infantil nymfoman”. Hon har sin dotter placerad på ett hem för barn som smittats av syfilis och hon kämpar för att kunna hämta hem henne. Hon klassas som bergslärka. Dessa kvinnor stod längst ner på rangskalan och höll till i skogsbackar och hamnar. Karin sålde sexuella tjänster på Gärdet där kasernerna för Svea Livgarde fanns och tjänade ungefär 50 öre per tillfälle. Den mer utåtagerande ”demimonden” Inga har växt upp på fosterhem och broderar vackra sidennäsdukar till sin far i väntan på att han skall sända efter henne. Hon tog däremot kunder i stora landspalats och i lägenheter på Östermalm och trots denna geografiska närhet så tjänade hon istället 40 kr per tillfälle.

Författaren använder brev, journalanteckningar, polisrapporter, dagböcker för att så långt som möjligt få fram autentiska fakta. När detta inte räcker så skarvar hon med personliga reflektioner, journalistiska inslag där hon bland annat intervjuar forskare som Gunnar Broberg, Karin Johannisson och Jonas Frykman och så kommer en del skönlitterära inslag. Lite spretigt emellanåt men hon lyckas ändå få det till en helhet.

Eva F Dahlgren och Caroline Krook är överens om att det blivit så mycket bättre och att fallna kvinnor idag inte smutskastas och omyndigförklaras. Idag är det torsken som anklagas säger Dahlgren.

Det är då för mig omöjligt att inte tänka på utvärderingen av sexköpslagen när jag läser om de fallna kvinnorna. I en statlig offentlig utredning publicerad för något år sedan har erfarenheter från personer med erfarenhet av sex mot ersättning inhämtats. Enligt utredaren är de som fortfarande ”utnyttjas” inom prostitution kritiska till kriminaliseringen. De menar att kriminaliseringen förstärkt det sociala stigma det innebär att sälja sex. De har valt att prostituera sig och upplever sig inte vara ofrivilligt utsatta för något men även om det inte är förbjudet att sälja sex upplever de sig vara jagade av polisen och upplever sig vara omyndigförklarade i och med att deras handlingar tolereras men deras vilja och val inte respekteras. Efter att ha redogjort för dessa ståndpunkter och trots utgångspunkten att se till de ”utnyttjades” situation och behov anses kriminaliseringens negativa effekter enligt utvärderaren vara positiva. Osynliggörande och omyndigförklarade nu som då. Kvinnor som säljer sex har en mångfald av olika erfarenheter. Det går inte att generalisera men de borde verkligen som alla andra medborgare räknas som fullvärdiga medborgare och behandlas därefter.

Samma fråga blir aktuell, nu som då, är kvinnor som säljer sex lika mycket värda som andra kvinnliga medborgare?

Bokmässans vackraste bokomslag (enligt mig)

Bokmässans vackraste omslag är omslaget till den erotiska klassikern Flossie utgiven på Vertigos förlag.

Om vi inte älskar oss själva kan vi inte heller älska någon annan – en floskel som det faktiskt kan ligga en del i.

Om vi inte älskar med oss själva så kan vi ha det svårare att älska med någon/några andra. Åtminstone underlättar det att känna sitt kön och hur en på bästa mesta sätt kan njuta av sexuell beröring. Jag älskar onani, som ett sätt för avslappning, njutning, smärtstillande, tidsfördriv och belöning. Bilden på kvinna med handen över sin fitta får mig osökt att tänka på att älska med sig själv.

Lika mycket som jag älskar ordet och innebörden i onani så tycker jag illa om ordet autoerotik som var återkommande under sexologikonferensen. Autoerotik är enligt NE, framkallande av sexuella känslor utan medverkan av en partner.

I serien Vertigos erotiska klassiker har nu nyligen utkommit nr 13. I torsdags när jag intervjuade personalen i deras monter så berättade de att många stannar upp, tittar och fotograferar omslaget. Känner igen det, på Världssexologikonferensen hände detsamma för mig. Personer stannade till vid postern och sedan upp med kameran. Det händer något när andra än de kommersiella sexuellt laddade bilder finns i det offentliga rummet.

Jag har njutit av omslaget på boken Flossie men återkommer om innehållet vid ett senare tillfälle.

Vem står då bakom detta vackra omslag? Jo, en av mina favoritillustratörer; Lo Kanarp.

Männen med rosa triangel – ett oerhört viktigt seminarium

Under Stockholm Pride köpte jag en bok till min sons födelsedag i september. Boken var Männen med rosa triangel” av Heinz Heger (Bokförlaget Atlas, 2013). Förlaget Atlas har i år givit ut en ny översättning av Männen med rosa triangel som är ett vittnesmål frånen homosexuell man som satt på  Sachsenhausen. Eftersom en av mina söner tidigt kom ut som bög och gjorde flera skolarbeten som på olika sätt behandlade ämnet homosexualitet minns jag speciellt ett som handlade om homosexuella under andra världskriget och därför tänkte jag att detta kunde vara en bra present.

Först idag gick det upp för mig hur väl denna bok gestaltar fasorna som fångarna med rosa trianglar verkligen fick genomlida. I ett samtal som Johan Hilton modererande med Jonas Gardell och Christian Antoni Möllerop (vice ordförande RFSL och kollega) om homosexuella i andra världskrigets koncentrationsläger så fick jag än en gång upp ögonen för denna avskyvärda del av historien som vi måste hålla levande i minnet.

 

Jonas Gardell berättade inledningsvis episoden som redan tidigare skapat kramp i magen. Hans far var på besök och syskonen hade förberett med fika när fadern fick se den Rosa triangeln på Jonas jacka (detta var före regnbågsflaggans tid) och utbrast, jaha, skall du skryta med skiten också.

I förordet till boken skriver han ”den här tunna lilla boken kommer att skaka dig i grunden. Och du kommer att förstå att du, liksom jag när jag var ung, också måste bära den rosa triangeln.” Boken förändrade mig i grunden säger Jonas Gardell och när jag efteråt pratar med Christian Antoni Möllerups så berättar även han om att boken skakat om även honom.

RFSLs vice förbundsordförande Christian Antoni Möllerup

Den rosa triangeln började som en symbol för förtryck men står idag för frihetskamp. Vi måste lära känna vår historia och förstå varför det hände. Allt för att detta inte skall upprepas igen.

Homosexuella män var en av de grupper som stod allra lägst ner på skalan i lägren. Dessa personer sågs även efter kriget som rättmätigt bestraffade. Efter krigets slut kunde de därför inte  berätta sin historia då deras existens var kriminaliserade.

Gardell framhåller att romer och homosexuella var de grupper som inte fick upprättelse. De var de främmande andra.

Under seminariet framkommer att lesbiska kvinnor kom lindringare utan då de fortfarande kunde reproducera sig. De sågs enbart som antisociala. Jonas Gardell försvarar sig också i seminariet emot att kvinnor inte nämns i samma omfattning. Här saknar jag som tämligen ofta ett maktperspektiv utifrån mäns överordnade position.

Nästan samtidigt i en annan del av världen finns vår förbundsordförande Ulrika Westerlund från RFSL och hon meddelar att Belgrads prideparad är inställd. Jag läser vidare på Sogi news;

A Pride parade was planned to take place tomorrow in the Serbian capital Belgrade. But the authorities stopped it for the third year in a row. The Deputy Prime Minister banned the parade referring to safety reasons and the Serbian Prime Minister said that a parade would be a ” threat to public order.”

At the same time the Police said that they were prepared and that they would be able to handle security. The police planned to have 6,500 police officers on location to completely encircle the park where the parade was to to be held.

Serbian LGBT-activists are disappointed.

– It is a sad day for Serbia and it is clear that human rights are not respected here, said Goran Miletic, Civil Rights Defenders.

Kampen fortsätter!

Samtal med C-M Edenborg i Vertigos monter

Efter Fifty Shades of Scheike slår jag följe med Edenborg till Vertigo förlags monter.

Får äntligen ställa en del frågor som jag funderat på. Jag undrar hur exempelvis Gabrielle Wittkop böcker mottagits och Edenborg förklarar att hemligheten är att han inte ger ut dåliga böcker. Däremot är han radikal och inte speciellt väluppfostrad. Specifikt Wittkops verk är oerhört välskrivna och håller hög litterär klass. Jag återkommer till det som han sade på montersamtalet, om att bra erotik tillåter en att ta del av ett främmande subjekts njutning långt bortom det tillåtna. Vi kommer utsökt in på en av mina favoriter, Nekrofilen (blogginlägg om boken finns här) av Gabrielle Wittkop och båda är lyriska av denna fantastiska bok som författare själv beskrev som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar. Sedan säger Edenborg det som jag och en väninna diskuterat om men inte vågat säga högt, vi skulle inte ha något emot att testamentera min kropp till en nekrofil..

Sedan rynkar han pannan och drar sig faktiskt till minnes att han faktiskt blivit rejält utskälld av Läsrörelsen som i en kampanj med böcker i McDonalds happymeal hävdade att de som läser blir goda och snälla. Detta ansåg Edenborg var lögn och gjorde en motkampanj där de skrev att Läsrörelsen suger hästballe.

Vi avrundar samtalet med att diskutera porr. Edenborg hävdar att det inte går att vara för eller emot porr. Det har redan hänt. Det är kört. Nu är frågan om vad vi gör med porren. Något han också utvecklat i det parapornografiska manifestet som är bland det bästa som skrivits om porr. Det måste dock läsas teskedsvis och Edenborg säger att han verkligen jobbat på att varje mening skall blir bärande i det lilla sprängfyllda häftet.

Passar också på att prata med hans kollegor på förlaget som säljer deras böcker. Det finns ingen typisk Vertigoläsare säger en av killarna, läsarna är från alla åldrar och har olika bakgrund. De flesta är dock genuint intresserad av deras utgivning. Vad är då Vertigo förlag? På hemsidan så presenterar förlaget såhär; ”texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse – läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket”. Utgivningen domineras av erotik och skräck.

Vill du regelbundet få hem bra högklassig litteratur, gå med i Vertigos stormtrupper. Är du här på mässan, besök dem på mässan i monter B02:01.

Bilder från ett sjukhus av Elsa Lena Ryding

I vimlet på Bokmässan med de stora förlagens stora montrar och iögonfallande marknadsföring är det möjligt att springa förbi en riktig guldgruva. Elsa Lena Ryding, gynekolog, docent vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, sexolog (Specialists in Clinical Sexology, NACS) har tillsammans med Narkos- och intensivvårdsläkaren Hans Huldt en existensiellt mycket berörande, vacker och stark konst och lyrikutställning.

Utställning heter bilder från ett sjukhus och Elsa Lena Ryding är kvinnoläkare som ”levt en del av sitt liv i det innersta av ett sjukhus, där få har tillträde: intensivvården, operationsavdelningarna och förlossningsavdelningen. För dem som arbetar där behövs det en anpassning till en värld av död och sorg, men också nytt liv. Det är en sciencefictionvärld, där vårt samhälles etik ibland kan tyckas ha upphört att vara giltig. Diktsamlingen är fragment från denna värld”. Bilderna är konstnärligt gestaltade av Hans Huldt.

OM jag inte hade känt Elsa-Lena Ryding genom det sexologiska fältet där jag bland annat haft förmånen att ha henne som lärare i praktisk sexologi så hade jag sprungit förbi men nu stannade jag upp och fick erfara dessa guldkorn i sanden.

Är du på bokmässan, besök monter D01:04. Annars finns bilderna även på denna hemsida.

Fifty Shades of Scheike

Vem kan motstå en titel med namnen Fifty Shades of Scheike? Åsa Linderborg i samtal med  Carl-Michael Edenborg om den erotiska litteraturen. Titeln anspelar på den moraliska storm som kom efter att Hans Scheike bedrivit risterapi men att få reagerar med moralisk indignation på att Mr Grey förför en oskuld. Bägge är helt överens om att Fifty Shades är skitlitteratur och Edenborg menar att det är reaktionär och mest påminner om en Harleiquinroman. Linderborg dristar sig till och med att säga att den är en av de dåligaste böcker hon har läst. Han framhåller att det finns en osund fixering av oskulder i litteraturen. Den berättigade frågan är varför författare inte vågar experimentera lite mer.

Trots att Fifty Shades är skit så håller de både med om att det ändå är häftigt att en erotisk bok fått ett sådant genomslag och Edenborg berättar om hur att sett en 70-årig kvinna och ligga och sola vid poolen läsandes Fifty Shades – då har den ändå gjort erotiken lite mer rumsren.

Det viktigaste i den erotiska litteraturen är att ordet blir kött säger Edenborg och att det blir fysiskt påtagligt. Den stora saken med erotisk litteratur är att den erbjuder dig att gå in och njuta av saker som du aldrig kan realisera i verkligheten. Du kan uppleva upphetsning genom ett främmande subjekts njutning.

Moraliserar kvinnorörelsen för mycket på porr frågar Åsa Linderborg. Kvinnorörelsen är splittrad säger Edenborg och konstaterar att kvinnors porrsurfande har stigit i höjden. Själv är han kritisk mot mycket av dagens pornografi vilket han utvecklat i en av de bästa skrifter som finns runt porr, det parapornografiska manifestet vilket är en uppgörelse med såväl  pornografin och antipornografin.

Edenborg pratar sig istället för erotikens kiosklitteratur sig varm om den klassiska erotiska litteraturen. Hans förlag Vertigo har bland annat specialiserat sin utgivning på erotiska klassiker och mästerverk.

Efter avslutat samtal tar jag följe med herr Edenborg till Vertigos monter och gör en intervju med både hans medarbetare och honom själv. Blogg om detta kommer senare.

A Grey World: The Sales Success Fifty Shades of Gray, BDSM and Love relationships in Days of Liquid Relationships

Även här på världssexologikonferensen i Brasilien finns en presentation med temat ”Fifty Shades of Grey”. När jag var på sexualupplysarkonferens i Washington i början av året så fanns det föreläsningar runt boken även där. I december förra året var jag till Ryssland och där fanns stora gatupratare som gjorde reklam för boken. Vi må tycka att boken är hur dålig som helst men vi måste förhålla oss till den och dess innehåll när den  nu sålts i över 70 miljoner exemplar.

Vad sade Mariana Ghetler från Sao Paulo, Brasilien då?

Denna bok har generellt fått omdömet att den är dåligt skriven och till och med Salman Rushdie har uttalat sig om boken; ”I`ve never read anything so badly written that got published. It made Twilight look like War and Peace”.

Vad handlar då boken om frågar sig Ghetler, och svarar; kärlek kärlek, kärlek. BDSM är inte huvudobjektet. Historien om Christian och Anastasia är en ny sagoberättelse om kvinnor som letar efter rika, heta, snygga män som kan ge dem kärlek kryddad med massor av sex. Drömmen om den romantiska relationen som suddar ut alla gränser.

Anastasia är dock inte speciellt förtjust i BDSM utan vill ha det mer vanilj. Vissa detaljer i boken korresponderar med BDSM som exempelvis Christian Grays kontrakt för icke emotionella BDSM-relationer med andra kvinnor, friheten inom relation som följer reglerna för SSC (safe, sane and concensual) och säkerhetsord.

Boken följer dock den klassiska sagan där den rika snygga mannen måste kämpa för att få den unga, (omedvetet vackra), fattiga oskulden. En represention av den romantiska bilden runt passionerad kärlek, universell, naturlig och spontan.

I dessa dagar av liquid love (Zygmunt Bauman) där banden mellan människor inte alls är lika starka som förr, finns behovet av historier som får oss att tro på äkta gammal kärlek. Den plastiska sexualiteten som realitet versus den projektion som skapas genom historien.

Det positiva är att den får kvinnor att verkligen förstå att sexualitet och friheten att få visa sina egna begär är okey. Den får också kvinnor att vilja veta mer om sina kroppar och psykiska reaktioner, visar på behov och sätt att nå sexuell glädje. Här inflikar en gynekolog från Brasilien att hon har haft flera patienter som utifrån boken ställt frågor runt sexualitet och även deras partner har följt med för att höra sig för runt olika frågor.

Det negativa är att den följer de traditionella könsrollsmönstren. Den får också män att tro att alla kvinnor vill utsättas för dominans och smärta som ett sätt att krydda sexlivet. Boken sägs också handla om BDSM men fokuserar inte alls på det och hade den gjort det så hade det säkert inte blivit samma succé.

Efter seminariet passar jag på att fråga forskaren Lotta Carlström som forskar om BDSM på Malmö Högskola om vad hennes informanter sagt om boken. Hon berättar att nästan samtliga, föga förvånande är mycket kritiska.

Understanding Bestiality & Zoophilia

Redan igår pratade jag med Hani Miletski och idag lyssnade jag när hon presenterade sin doktorsavhandling från Institute for Advanced Study of Human Sexuality i San Francisco. Det var mycket intressant och ett exemplar av hennes avhandling införskaffades.

Här följer delar av Miletskis presentation från dagen med fakta från andra källor på internet;

Det finns  klasser av människor som har sex med djur :

Bestilality  – sexual contact between a person and a animal.

A Bestialist – a person who engages in sexual relations with animals.

Zoophiliia – an emotional attachment and sexual attraction to an animal

A Zoophilie (Zoo) – a person who has an emotional attachment and sexual attraction to an animal

77% av deltagarna i studien var ”Zoos”.

Personerna bildar ofta djupa emotionella relationer med djuren och Miletski berättar att en man berättade att han har gift sig med sitt sto. Sammanlagt var det 7 män och 3 kvinnor som betecknade sin djur som sina partners.

”I have a deep love and affection for my horse”‘

Miletski undersöker relationen mellan djur och människors sexuella kontakter på många olika områden, från förhistorisk tid till det allra senaste forskningen. När jag surfat runt så nämns hon i alla väsentliga forskningssammanhang i ämnet. Hon får beröm för sina omfattande förteckningar forskning på ämnet.

Miletski använder sig av källor som Krafft – Ebing (1935 ) , Freud (1963 ) , och Menninger (1951 ) , till Kinsey ( Kinsey , Pomeroy , & Martin , 1948 , Kinsey , Pomeroy , Martin , och Gebhard , 1953) och hans medarbetare ( Gebhard , Gagnon , Pomeroy , & Christensen , 1965) , till John Money (1986 ) .

Miletskis sammanfattning visar att det inte finns mycket forskning på ämnet och ingen samsyn om varför människor väljer att ha sexuella kontakter med djur.  djur kan samtycka , eller om djur – människa sexuell kontakt är skadligt för djur , som kör potentiella respondenter ytterligare under jord . Hon rapporterar om de motstridiga åsikter som finns i frågan om allt från att detta är misshandel och skadligt för djur till de som menar att djur visst kan samtycka utan att själv ta ställning.

Miletski egen studie som bygger på en kvantiativ studie av 82 män och 11 kvinnor . Medelåldern för män var 38 ( intervall = 19-78 , median = 37 ) och av kvinnorna 36 ( intervall = 21 till 48 median = 35 ) . 29% var gifta, 47% var singlar och 13% skilda.

De mest populära djuren var

hanhundar:  90% av männen och 100% av kvinnorna

tikar: 72% av männen och 73% av kvinnorna

hingstar: 54% av männen och 55% av kvinnorna

ston: 52% av männen

kvigor: 40% av männen

tackor: 21% av männen

honkatter: 20% av männen

oxar: 18% av männen

De allra flesta var välutbildade

Männen hade sex med djur i genomsnitt 2,96 gånger per vecka från en gång per år till tre gånger per dag.

Kvinnorna hade sex med djur 1,80 gånger per veckan från en gång i månaden till en gång om dagen.

Vad gjorde männen med hondjuren?

Vaginalt samlag med penis 55%

Onanerade åt djuret 38%

Oralsex 34%

Gnuggar sitt kön mot djuret 20%

Avsugning 14%

”I having my cat eat her food off my penis almost every morning”

Varför hade de börjat att ha sex med djuret?

75% var sexuellt attraherade av djuret

67% vara nyfikna

60% ville visa kärlek eller tillgivenhet till djuret

Varför fortsatte de att ha sex med djuret?

92% för att de var sexuellt attraherade av djuret

73% ville visa kärlek eller tillgivenhet till djuret

66% djuret vill det

66% djuret accepterar det och är enkel att tillfredsställa

Miletski har skapat en Kinsey liknande skala runt en sexuell orientering mot människor och djur:

0 = Exclusive with human beings, 2%

1 = Only incidental animal sex, 8%

2 = Both animal and human sex, but more human sex, 20%

3 =  Equally animal and human sex, 16%

4 = Both animal and human sex, but more human sex, 18%

5 = Only incidental human sex, 25%

6 = Exclusively animal sex, 11%

Det finns utförliga citat från respondenterna och det är tydligt att de gärna vill berätta för en intresserad forskare. Miletski säger själv att det inte går att generalisera utifrån hennes studie men att den ändå har något viktigt att säga.

Hani Miletski