På söndagens tågresa mellan Göteborg och Stockholm hann jag både läsa en ny ungdomsbok och jobba lite.

Älska mig bara, handlar om Saga, 15 år, snart 16 som bor hemma hos mamma och pappa. Hennes kompis Joline är något äldre, lite mer erfaren och politiskt medveten. Hon introducerar Saga i en tillvaro med unga människor som drivs av en politisk medvetenhet, kampvilja mot främlingsfientlighet och avvisande av flyktingar. Baksidan visar sig bli våld, polisbrutalitet och rädsla.

alska-mig-bara-mig

Hennes frigörelseprocess från föräldrarna tar ny fart i samband med att hennes värld vidgas och hon får möjlighet att pröva föräldrarnas livssyn mot andras. Saga ser också med en knivskarp och smärtsam medvetenhet hur hennes mamma jobbar deltid för att hinna med hem och familj, hur hon lagar middag varje kväll vilken hennes make mestadels kommer för sent till då han i sin tur jobbar över för det mesta. En sak blir klart, så vill hon inte ha det själv.

När Saga möter den karismatiske aktivisten Lex blir hon upp över öronen förälskad och till hennes stora lycka är den besvarad. Problemet är bara att Lex är en mycket upptagen aktivist med tusen järn i elden och Saga vill inte framstå som en trånsjuk tjej som bara väntar på telefon. Dessutom varnar Joline för att han är knepig men vad det där knepiga egentligen är tar lite tid för Saga att fundera ut. När de väl ses så är Saga i sjunde himlen och Lex hjälper henne till och med att komma över den där fruktansvärda upplevelsen tillsammans med Sebastian.

Föräldrarna har svårt att förstå att hon inte längre är ett barn utan vill leva sitt eget liv. Hon har inte lust att sitta hemma och trösta sin mamma eller skratta åt pappans skämt längre. Hon vill vara med Lex, sova över hos Joline och delta på demonstrationer med andra aktivister. Plötsligt en dag inträffar en kris hemma och strax därefter blir hon själv tagen av polisen i samband med en demonstration.

Vänskapsrelationen mellan Saga och Joline klarar av hårda duster, kriser och pojkvänner. Deras relation bär mycket av boken. Vänskapen går som en viktig röd tråd genom hela storyn och blir en fantastiskt fin berättelse om vikten av att ha någon att spegla sig mot och upptäcka världen tillsammans med. Detta ihop med Sagas frigörelseprocess som det är lätt att identifieras sig med gör boken läsvärd. Jag blev så glad när jag såg att det kommit en ungdomsroman om polyrelationer men i det avseendet var boken en besvikelse. Här skildras huvudpersonernas vilja till polyamorösa relationer mest som uttryck för egoism och ovilja att kommunicera. På ett sätt precis tvärtom vad polyamori faktiskt står för.

Boken rekommenderas från 15 år och är skriven av Marie-Chantal Long

kommentarer
  1. Hej Suzann! Jag läste just din kommentar om min senaste bok Älska mig bara mig. Jag är ledsen över att du tydligen missförstått vad boken vill säga om bl a polyamori. Som huvudpersonen mycket riktigt säger eller tänker i slutet på boken så är Lex egoist och icke rak och det har ingenting att göra med att han skulle vara polyamorös. Hon frågar honom om det först men får inget svar. Egentligen gör han det som många gör dvs. har flera parallella relationer men pratar inte om det. Det är DET som är problemet för Saga, och inte att han skulle vara polyamorös. Sen att hon inte skulle stå ut med en polyamorös relation är nästa fråga men det är inte huvudfrågan i boken. Huvudfrågan för Saga är att Lex ljuger. Jag har stor respekt för att människor försöker hitta nya sätt att relatera till varandra, oavsett vad jag själv vill i den frågan. Därför skulle jag aldrig skriva en bok vars budskap är att det är fel med polyamori, SÅ LÄNGE MAN ÄR TYDLIG OCH RAK MED VAD DET INNEBÄR. Ledsen om det blev otydligt i min bok. Fast själv tycker jag att det kommer fram tydligt …mvh Marie-Chanta Long

    • Suzann skriver:

      Hej! TACK för ditt inlägg, det är speciellt roligt när författare själva kommenterar min bokkommentarer. Det är alltid ett problem när en släpper texter och böcker där man tänkt en sak och läsare uppfattar något annat. Jag tycker inte att du skrivit en bok som säger att det är fel med polyamori men du har valt att skildra detta enbart från en negativ synvinkel enligt mitt sätt att läsa boken. Sedan skriver jag mycket positivt om din bok också och jag är en kräsen läsare. mvh Suzann Larsdotter

      • Okej. Sanningen finns ju i betraktarens ögon … Notera dock – jag läste boken igen efter att ha sett din kommentar – att huvudpersonen Sassa/Saga är mycket störd av folks lögner och försöker hitta lösningar på det. T ex tycker hon att pappan är en lögnare som har en annan kvinna vid sidan om och ljuger för sin fru, och när hon får höra om polyamori från Joline, frågar hon sin pappa hur han ser på att också mamman skulle kunna ha en annan relation. Pappan blir chockad över hennes fråga. Vilket visar dubbelmoralen som finns i sådana relationer. För mig kändes det positivt gentemot polyamori att få Sassa att fundera över föräldrarnas relation och komma med ett sådant förslag till pappan. Och återigen, det som är värst för Sassa är att pojkvännen ljugit för henne. Som hon säger på slutet: ”Det värsta är att han ljög. Jag frågade, jag lovar, jag frågade. Han kunde ha berättat om henne.” Eller på sidan 210, i den avgörande scenen mellan henne och Lex: ”Jag frågade dig förut och du ljög. Du kunde ha sagt som det var. Som Joline och Timothy. De säger som det är. Då är det lugnt, tycker jag. Men du ljög.” Hur kan det låta negativt? Och visst är du positiv för övrigt gentemot min bok men denna bok är så otroligt viktig för mig, jag ville verkligen nå läsarna med just detta budskap, att det viktigaste är att vara sann, att inte ljuga och ha dubbelmoral. Jag är verkligen ledsen att det inte kom fram, att även du som är en driven läsare och kan analysera och se diskurser inte kan se det. Då är det ett misslyckande för mig som författare.

      • Suzann skriver:

        …eller så är det så att jag misslyckades med att läsa boken på det sätt som det var avsett. Jag dök över boken i glädje över att det äntligen fanns en ungdomsbok som skrev om polyamori och hittade inte det jag sökte men väl andra skatter. Inga läsare kommer utan förförståelse in i en bok och jag hoppades på att äntligen slippa dessa ständiga problematiseringar av en samlevnadsform som många ser som så problematisk i jämförelse med monogami.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s