Läser en spännande uppsats och fascineras över ett för mig nytt ord, monoamorös. När jag utbildar på RFSL så pratar vi ofta om hur vanligt det är att det inte finns ord för det som är befintlig norm utan att vi gärna benämner enbart det som avviker från normen. Det bästa exemplet är kanske transperson versus cisperson.
För transpersoner kan det vara så att kroppen, det myndighetsbestämda könet, det självupplevda könet och könsuttryck inte är lika varandra. Personer som inte är transpersoner kan kallas cispersoner. Ordet cis betyder ”på samma sida”. Det är alltså ett tillstånd där det kroppen är i överenstämmelse med det kön som samhället tilldelat mig, det jag själv definierar mig som och vilket jag mer eller mindre uttrycker.
Personer som vill ha flera kärleks/romantiska/emotionella/sexuella relationer brukar kallas polyamorösa och följdaktligen är personer som önskar enbart en kärleks/romantisk/emotionell/sexuell relation monoamorösa. Nu skall dessa defintioner inte som en binär skala utan kan variera i stor utsträckning på ett komplext vis.
Ett sätt att uttrycka sig mindre heternormativt är således att prata om monoamorösa och polyamorösa relationer för att inte framhålla den alltid önskade och förutsättande tvåsamhetsnormen.