Hon går in på en bar – Ditt erotiska äventyr – vågar du välja?

Det första valet som du måste göra är vilken typ av underkläder du skall bära, blir det de bekväma trosorna, spetsstringtrosan, gördeltrosan eller kör du helt fräckt utan? När du gjort detta val går du på en lyxig bar,  du slår dig ner för att vänta på din väninna som du skall möta upp här. Efter en liten stund får du ett sms där hon beklagar djupt att hon måste jobba över och faktiskt inte kan komma. Du bestämmer dig för att ändå stanna kvar, nu när du ändå har klätt upp dig. Då kommer en rad olika förslag; Väljer du att dricka body shots med en rockstjärna, eller att förföra den snygge bartendern? Tackar du ja till inviten från den mystiska kvinnan på damtoaletten? Eller till en snabb tur i sportbil med livvakten? Kanske till miljonären med en air av Christian Grey omkring sig? Eller går du i stället hem direkt, för att se om din nye sexige granne är hemma?

Detta är från en nyutkommen bok som jag hittade på Skarpnäcks biblioteks nyhetshylla. Boken heter, Hon går in på en bar – Ditt erotiska äventyr – vågar du välja? och är en precis nyutkommen erotisk roman från Bonniers förlag. Förlaget berättar att detta är den första titeln i en serie erotiska underhållningsböcker, där läsaren själv bestämmer vilken väg berättelsen ska ta.

Efter varje kapitel får du en rad val och utifrån detta skall du gå till olika sidor i boken. Du väljer själv om det blir en mycket kort novell eller en lite längre historia. Självklart kan du läsa om boken och göra nya val så att Melissa/Du kan få ligga med alla, nåja nästan alla hon flirtar med.

Författaren Helena S. Paige är en pseudonym för tre etablerade skribenter. Paige Nick, en prisbelönt copywriter och författare. Hon har en krönika varje vecka i The Sunday Times, om allt från sex och dating till allmän galenskap. Helen Moffett, frilansskribent, poet, redaktör, aktivist och akademiker. Sarah Lotz, en manusförfattare och romanförfattare. Hon skriver skräckromaner under namnet SL Grey med författaren Louis Greenberg, och en ungvuxen serie med sin dotter under pseudonymen Lily Herne.

Av någon outgrundlig anledning så valde jag först att låta Melissa gå på en spännande konstutställning med bilder på fittor och hänga med en av nakenmodellerna hem på en het date där hon lär sig att både njuta av att få och ge oralsex till en kvinna. Det måste vara en lite fyndig översättare för jag tokgillade en kommentar; Du känner dig bokstavligt talat som en våtmark därnere – de kommer att utnämna dig till naturvårdsområde närsomhelst nu. Efteråt får hon en invit till trekant där även nakenmodellens fru skall vara med.

Sedan läste jag om boken några gånger för att låta henne knulla med alla de andra männen. Du, jag eller Melissa är en sexig kvinna som gillar sex och inte drar sig för att vara dominant.

En berömd mediemogul, en rockstjärna, en livvakt som ser ut som en kopia på Georg Clooney, en sushikock, en mysig granne, en konstnärlig fotograf och en nakenmodell/danslärare är de som du har att välja på, alla med olika sexuella preferenser.

Detta är en erotisk bok som har förmågan att göra en kåt, åtminstone ibland. Emellanåt så är det lite tufft att läsa den med de normkritiska genusglasögonen som är så svåra att ta av, det är lite för mycket av den manliga blicken, för många män som förväntas och tar initativet, alla kroppar är perfekta och vid åsynen av någon defekt del så väljer hon att gå. Huvudpersonen bestämmer själv och njuter av sex men boken är ändå alltför normativ för att den skall blir riktigt intressant.

Boken får tre av fem, halvtama snabbt övergående orgasmer.

oh! oh! oh!

Happy Holiday

För kanske ett år sedan läste jag boken Route 66 går till Trollhättan och gillade den skarpt. Vi fick följa paret Lena och Maggan på sin resa via route 66 i USA. Det var befriande att få läsa om två medelålders kvinnor som älskar och lever tillsammans. Det bästa var skildringarna av det vanliga livet. Samtidigt som vi fick följa paret på Route 66 fick vi parallellt följa livet i Trollhättan ett år tidigare, när Lenas mamma insjuknar i alzheimer. Det var en känslosam bok helt i frånvaro av de stora dramerna men fantastiska beskrivningar av det inre livet med stråk av vemod, precis som det är i livet.

Nu har författaren Bodil Sjöström kommit med en ny bok; Happy Holiday  och vi får återigen träffa Maggan och Lena. Boken inleds med att de sitter i hallen och tar farväl av sin älskade men döende hund Lukas. De har dagen därpå planerat att åka till Thailand där Lena skall göra ett fotojobb. Sorgen efter Lukas är brutal och för Maggan innebär det även att bortträngda minnen och känslor väcks till liv. På planet ner mot Thailand dricker hon lite för mycket och får ett oväntat besök. Hennes döde vän Christian sätter sig bredvid henne och börjar ett samtal. Hon och Christian var båda sjukvårdsbiträden på Stureby sjukhus och har bäddat många sängar tillsammans. De blev nära vänner och umgicks mycket ända tills en vacker augustidag 1989, då Christian dör i aids.

Detta handlar om att tina upp frusen sorg och därmed få tillgång till livet igen. Sjöström är fantastisk på små detaljer, som när Lena och Maggan skall presentera sig för de andra svenskarna nere på hotellet i Thailand och de utbyter blickar om huruvida de skall komma ut eller inte. Om frustrationen över att blir betraktade som väninnor istället för ett par.  Det är också en historia om att leva i tvåsamhet och ibland samtidigt i en frustrerad ensamhet. När Lena åkt iväg för att göra sitt fotojobb börjar Maggan att umgås med Carro och för första gången gläntar hon på locket till sorgen över att inte ha kontakt med sin älskade son.

Även i denna bok, precis som i Route 66 finns två parallella historier. Förutom livet och relationen mellan Maggan och Lena så handlar boken även om när hiv kom till Sverige och om att vara vän till Christian som dör vid 32 års ålder, Antonio bara 26 år och Micke som blev 29 år. Vi får också följa henne när hon som nyutexaminerad sjuksköterska är med och startar upp Aidsjouren 1987, dit människor kunde ringa för att ställa frågor om hiv och aids. Hon arbetade även med andra uppgifter på Noaks Ark som att åka ut till arbetsplatser där någon berättat att de hade hiv, vara volontärsamordnare och rycka ut som kistbärare när det inte fanns anhöriga.

1989 bor jag i Norrtälje och går en volontärsutbildning på Noaks Ark. Det är en grundlig utbildning under kanske 10 kvällar och i min grupp finns en nyskild finsk kvinna, en äldre dam som gått i pension från sitt arbete på Sveriges Radios grammofonarkiv, en kille vars amerikanska pojkvän fått hiv och någon mer. Jag är nyutexaminerad socionom och mycket engagerad i frågor runt hiv. Jag flyttar däremot till Örebrotrakten där jag fått jobb efter avslutade utbildning men innan jag fick ett volontärsuppdrag.

Det har i hbt-communityn alltid funnits vissa spänningar mellan olika grupper. I boken nämner Lena hur det fanns många lesbiska som arbetade mycket med hiv och engagerade sig solidariskt men att få bögar har känt någon solidaritet till lesbiska i frågor som rört dem.

Efter Jonas Gardell uttalat sig kritiskt om hbt-begreppet i tidningen Faktum uppstod under förra året en debatt runt historieskrivningen av 80-90 talet. Det var framför allt kritiken från Sara Edenheim mot Gardell som skapade en intensiv debatt. Med boken Happy Holiday tycker jag att alla icke-heterosexuella kvinnor fått en fin egen historiebeskrivning av både solidariskt arbete med bögar som insjuknade i hiv och de egna kampen som utspelats genom tiderna och som fortfarande kvarstår.

 

 

Sex mot ersättning och föräldraskap

Läser en mycket bra artikel där det framgår att det är lagligt att sälja sexuella tjänster i Sverige men trots detta kritiserade tingsrätten en mamma för att hon inte delade övertygelsen att sex i utbyte mot pengar ALLTID är skadligt. Artikeln är skriven av Lisa Magnusson i senaste numret av NEO. I samma tingsrättsdom tog de däremot inte hänsyn till att barnens pappa varit kriminell och agerat våldsamt. Resonemanget var att detta nu låg bakom honom. Socialtjänsten och tingsrätten tog barnen ifrån sin mamma. De menade att det var bättre att barnen bodde hos en dokumenterat våldsam pappa än hos en mamma som tidigare hade sålt sex och inte hade vett att skämmas.

Lisa Magnusson, journalist

skriver i senaste numret av NEO en oerhört angelägen artikel.

Som socionom och tidigare socialsekreterare är jag fruktansvärt less på att alltid få höra åtskilliga historier om den onda socialtjänsten som mest består av ett gäng inkompetenta idioter som alltid agerar fel. Att vara utredande socialsekreterare är ett många gånger tufft och otacksamt jobb. Inte minst därför att en alltid är trängd mellan en budget i balans och möjligheten att agera efter lagens intentioner. Socialsekreterare är oftast människor som vill göra gott men de som arbetar med myndighetsutövning behöver återkommande vidareutbildning och möjlighet att ifrågasätta sina egna moraliska uppfattningar och föreställningar. Det som vi inte har möjlighet att synliggöra i form av förutfattade meningar och fördomar blir kvar och styr vårt professionella agerande.

Artikeln får mig genast att tänka på några skrifter som Socialstyrelsen givit ut. De är oerhört viktiga därför att de bygger på forskning och vetenskap och inte på moraliska uppfattningar och ideologi.

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-5

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-6

Under rubriken föräldraskap och prostitution finns följande text; ”Överlag saknas forskning om hur föräldraskap och föräldrars omsorgs förmåga påverkas av prostitution. Kvinnor och män som säljer sex har mycket varierande livsvillkor och omsorgsförmåga, och därför är det också problematiskt att inkludera prostitutionserfarenheter som en riskfaktor i sig själv. I den mån prostitution och omsorgsförmåga finns beskrivet är det via andra problem hos föräldern, t.ex. missbruks- och beroendeproblematik, psykisk ohälsa och våld. Befintlig forskning ger beskrivningar av att kvinnor/mödrar som är involverade i prostitution drar sig för att kontakta myndigheter av rädsla för att bli ifrågasatta som föräldrar och att samhället ska ingripa och placera barnet i samhällsvård (Taylor 1993, Meyer 1997, Lander 2003)”  från Socialstyrelsen, Sex mot ersättning – utbildningsmaterial om stöd och hjälp till vuxna, 2011

I detta aktuella fall så har socialtjänsten fått svidande kritik från Bo Edvardsson, docent i psykologi, docent i socialt arbete, leg psykolog, universitetslektor som granskar och underkänner socialtjänstens utredning. Jag har haft förmånen att läsa forskningsmetodik på avancerad nivå för denna lektor. Han var suveränt bra och jag lärde mig mer om utredningsarbete på den kursen än vad jag gjort under hela socionomutbildningen. Han är någon som socialtjänsten skulle ta in för undervisning i utredningsskrivande och handledning.

Under kapitlet integritet skriver han ”när det gäller uppgifter om bl.a. personers sexualliv finns anledning iaktta stor restriktivitet och försiktighet i journaler och utredningar. Utredningen innehåller för mycket och obehövliga detaljer om modern inom detta område. När föräldrar har arbeten på samma eller högre risknivå så brukar inte detaljer om arbetet redovisas i utredningar. Det gäller även oavsett känslighet hos uppgifter som en generell saklighetsprincip att utredningstext inte skall belastas med icke behövliga uppgifter. Jag finner hanteringen av moderns integritet vara klandervärd, för att inte säga socialt hyenaartad – en allvarlig utredningsetisk fråga. Hans utlåtande kommer också tingsrätten till handa och ansvarig tjänsteman på socialtjänsten avskedas.

I detta fall upprepar sig även en för ofta förekommande historia. En våldsam pappa kan fortfarande ses om en bra pappa, detta har forskningen gång på gång visat. Inte minst forskning av fil. dr i sociologi, Maria Eriksson har visat detta. Om en pappa skall kunna ha vårdnanden om barnen måste han först ha kunnat ta in och stå för att han våldet är hans ansvar och att detta är helt oacceptabelt. Att lägga ansvar på andra för vad han själv gjort, exempelvis på barnet mamma försvårar att fortsätta använda våld, vilket även var fallet i denna familj. Pappan fortsatte sina hot mot mamman och hon var rädd för vad han skulle vara kapabel att göra.

Problemet med ämnet prostitution och sex mot ersättning är det faktum att det blivit ett oerhört infekterat område och styrs mer av ideologier, moral och åsikter än av erfarenhetsbaserad kunskap, forskning och beprövad vetenskap. En av anledningarna till att Socialstyrelsens material inte fått den spridning som borde skett till socialtjänsten är att den av vissa grupper inte bedöms som lämplig i ideologiskt hänseende. Dessa frågor bör bör naturligtvis inte styras av egna fördomar och uppfattningar och i skriften Sex mot ersättning – utbildningsmaterial om stöd och hjälp till vuxna, 2011 finns olika diskussion och fallbeskrivningar, bland annat dessa;

Vilka tankar och föreställningar har du kring personer som säljer sex?

• Vad tycker du att det finns för likheter och skillnader när det gäller en person som säljer sex respektive en person som arbetar på strippklubb?
• Enligt samhällets syn, genom lagstiftning och förarbeten, ses prostitution som ett socialt problem och som en form av mäns våld mot kvinnor som inte bör finnas i ett jämställt samhälle. Hur ställer du dig till det?
• Hur tror du att ditt synsätt påverkar dig i mötet med den enskilde personen?
• Tycker du att det går att förena ett bra föräldraskap med att sälja sex? Var anser du att gränsen går för när barn som lever med förälder som säljer sex far illa?

FANTASTISKT FIN FITTFESTIVAL!

Fittfestival, smaka på ordet. Åtminstone hos mig rann det till och jag kände en liten upphetsning bara vid ordet när det presenterades av Sexvägledarna för en tid sedan. Jag och Malinda Flodman fick en förfrågan om att föreläsa och det gick inte att säga nej så vi ropade JAAAAAA. I lördags gick det hela av stapeln i Malmö.

Festivalen inleddes av min nya idol Nino Mick. Hen är estradpoet, sexualpolitisk aktivist och aspirerande serietecknare. I maj 2013 blev hen svensk mästare i Poetry Slam och bjöd på poesi som fick könshåren att krulla sig och hjärtat att krampa. Hen har en bakgrund i frikyrkan och antydningar och referenser till bibelord och kristna metaforer i kombination med sexaktivism fick mig att jubla. När hen ger ut sin första diktsamling så kan jag tänka mig att tälta utanför butiken för att få ett ex.

Nino Mick var gästbloggare hos Ligga med P3 och där finns dessa dikter publicerade;

Men det jag minns mest är
samtalet efter
en madrass, två feminister
det privata är politiskt
och lika barn leka bäst
men en kan inte veta på förhand
hur en ska leka härnäst
när det varken finns kuk
eller heteropekpinne

Samkönat sex har inte samma manus, och däri ligger dess revolutionerande potential.

Och vi har ögonkontakt mellan hoppande kroppar
du säger ”Hej,
vad gör en tjej som du
på ett ställe som det här?”
Tänk att det kan bli så tyst
i en lokal full av ljud
för säkerhets skull upprepar du frågan
med lite högre volym, ”Så,
vad gör en tjej som du,
på ett ställe, som det här?”
På nåt sätt hade jag förträngt detta
på nåt sätt hade jag glömt bort
att alla inte är transmedvetna feminister
som frågar om pronomen
ska jag nu stå här
med basen i bröstet
och tårarna i halsen
och vråla för öron som kanske är döva:
”Alla som har fitta
är inte tjejer”

På festivalen serverades fantastiska fittcupcakes. Eftersom både jag och Malinda är mycket förtjusta i fittor så slickade vi i oss ett antal.

Fantastiskt goda och fina fitt-cupcakes

Älskar fitta

Fitta med flytning

Praktika för klitorissex med matchande fitt-cupcake.

Malinda älskar också F…

Alla är olika men lika fina

Sexvägledarna höll ett träningspass för bäckenbottenmusklerna. Dessa muskler kan verkligen ge oss bättre sex och att träna dem är en ren investering för ens sexliv. Det är fullt möjligt att knipa sig till en orgasm med fittan utan händer.

Att det är Malmös snyggaste brud Linda som håller i träningen gör absolut ingenting. Jag glömmer aldrig när jag träffade henne på socialtjänsten i Malmö för ett antal år sedan och undrade vilken dröm hon hade rymt från.

Linda kniper på en boll.

Ytterligare bäckenbottenträning

Genom att sätta fötterna på det här viset kan du lättare identifiera din bäckenbottenmuskulatur.

Min vän och kollega socionomen, sexologen och den politiska bögen Robert Jacobsson var även han där och föreläste. Han har givit många bra fittips på Ligga med P3. Han hade en normkritisk föreläsning om fittan och delade även med sig av sina bästa fittslickartips från ligga med P3.

Jag älskar mensaktivister! Det kommer mer på detta tema i ett eget blogginlägg.

Jag och Malinda Flodman höll dagen till ära två föreläsningar. Den första handlade om fittaktivism/normkritiska reflektioner på fittan och den andra om klitorissex. Mycket uppskattat från den fantastiskt publiken som var både vetgiriga och ställde många bra frågor.

Demonstrerar något runt fittan med gester och prat.

Pedagogiska Malinda pekar på en del av klitoris och förklarar.

Ger en mycket konkret fittslickarlektion.

Malinda stimulerar klitoris skaft med finess.

Robert ser verkligen förtjust ut.

Yes, we did it again!

På toaletten satt förnämligt bra fittittarspeglar. Borde finnas på ALLA toaletter!

Fitt For Fight var på plats

Underbara Sussies Fittröra visades.

Mjukis klitoris i spets

Innan dagen var slut och vi begav oss trötta men nöjda ut på stan för att äta  middag blev det shopping hos tjusiga Justine &  Juliette som var med och arrangerade denna fantastiska festival.

Den väna fittan hugger till!

Turnén Våga minnas i kombination med att jag börjat en kurs i andrologi har fått mig att fundera mycket över de förtryckande genitala strukturerna som finns i vårt samhälle.

Detta blev också temat på det Brinn och Bränn-tal som jag höll till det feministiska vi-et igår på FAGS.

VARFÖR ses fittan som en plats där en person är mest sårbar både på en psykologisk och fysisk nivå? Fittan är fysiologiskt oerhört tålig. Offer för sexualbrott/sexuella övergrepp får sällan svåra fysiska skador i samband med övergreppet. (Däremot uppstår ofta andra problem.) Fysiska skador som uppstår hamnar ofta på andra delar av kroppen som på armar där gärningspersonen försökt hålla fast eller avvärjningsskador. Skador i underlivet är ännu mer ovanligt. I en amerikansk studie på 819 kvinnor hade enbart var femte skador omkring och runt könsorganen och analområdet. I en dansk studie fanns skador i underlivet hos ca 30% och då handlade det om enstaka ytliga skador. De skador som uppstår är rodnad, svullnad eller ytlig sprickbildning vilket är av samma typ som kan uppstå när en har frivilligt sex. Detta förklaras utifrån expertläkare på området utifrån att fittans fysiologi och läkeförmåga. Vävnaden är mycket mjuk och tänjbar. Lubrikation uppstår även vid ofrivillig penetration och minskar risken för skada. Dessutom kan den paralysering som inträffar vid övergrepp dessutom bidra till att det blir mindre skador.

Källa: Antologi – sju perspektiv på våldtäkt.

Övergrepp mot män är mindre undersökt men de studier som finns visar att lättare skador vid ändtarmsöppningen uppstår och andraskador är mer ovanliga men skador på penis och pung består av bristningar i huden och blåmärken.

Mäns kukar är lika ömtåliga, kanske ännu mer fysiologiskt ömtåliga. Det manliga idealet är ändå en fallos som är ”two feet long, made of steel and lasts all night”. De är laddade med styrka, manlighet och kraft – så länge de är erigerade förstås. Vapenmetaforerna är många. Ingen diskuterar huruvida en kuk förlorat i värdighet om den penetrerat en icke samtyckande kroppsöppning.

Det finns dessutom ett starkt förakt mot slaka kukar. Vi har en tendens att undervärdera penisen och övervärdera fallosen. Det patriarkala tänkandet har lärt att värdesätta större som bättre och fallosen blir emblemet för maskulinitet och symbolen för den sanna manligheten. Den slaka kuken är förknippade med skam och bristande manlighet. Den behöver behandling och de pengar som lagts på utveckling av PDE-5-hämmare som Viagra, Cialis och Levitra är enorma.

Jag är främst fittaktivist men mot alla former av förtryck mot våra genitalier oavsett konstruktion.Vi behöver göra upp med de patriarkala strukturerna och göra uppror mot förstärkningen av den fallocentriska kulturen.

Det är inte konstigt att fittan är så fysiskt tålig med tanke på att vi är en del personer som har låtit ett barn på sådär 2-5 kg med viss variation ta just den vägen, många utan större skador.

Hur kan fittan ändå framställas som den sköraste av kroppsdelar?

När vi vet våra fittors styrka varför kan vi då inte bejakar idén om en vagina dentata? Varför skapar vi en bild av fittan som sårbar, äcklig, kraftlös och ful? Föreställningen om Vagina Dentata har en historia som går långt tillbaka i tiden och återfinns i folktron över hela världen. Myten är ofta förknippad med rädslan för kastrering hos män. Tanken på den gapande, hungrig fittan som har rader av vassa tänder har skrämt många. Från den grekiska mytologin kommer från tanken att den kvinnliga kroppen har dolda, farliga hemligheter och att en man som har sex med en kvinna riskerar kastrering. Från maorifolket på Nya Zeeland finns en uppfattning att fittan är en ett slags olyckans hus där mannens fallos kan mista sin kraft och dö.

Den universella rädslan för den kastrerande kvinnan har hanterats i myter och berättelser med att tänderna har ryckts ut eller att hon blivit dödad. Kvinnorna förvandlas från en häxa till en kvinna och från den kraftfulla andra till en foglig, lätthanterlig och tämjd egendom för mannen.

Jag är medveten om att Vagina Dentata kanske är en viss överdrift men om du någon gång stoppat kuken eller ett finger i en fitta hos en person som har vältränad bäckenbottenmuskulatur kan du häpna för visst är hon kraftfull och kan nypa riktigt jäkla hårt.

Tar en våldtäkt ifrån någon sitt värde?

Läser boken som jag recenserade för någon dag sedan igen, något skavde och jag fann det redan i inledningen.

Att bli utsatt för våldtäkt är bland det mest kränkande brott man kan blir utsatt för. När en ung människa drabbas av en sådan katastrofal händelse som våldtäkt måste man vid sidan om det omedelbara lidandet också räkna med att risken är stor för att ungdomens fortsatta utveckling allvarligt störs.

Nu läser jag och blir arg, varför måste allt bli förstört efter en våldtäkt?

Jag har alltsedan jag arbetade med våldtagna haft en känsla i magen av att vi behandlare ibland retraumatiserar personer utsatta för våldtäkt. Det blir farligt om vi vägrar förstå att människor kan känna och agera olika. Bara för att en person kan och vill gå vidare efter en relativt kort tid så betyder detta inte att personen förträngt traumat och behöver mer kraftfulla interventioner. Livet behöver inte vara slut efter en våldtäkt, livet fortsätter trots att vi gång efter annan utsätts för olika trauman.

Läser en artikel av Ann Heberlein och ställer samma fråga;

En våldtagen kvinna är förstörd, allt som var hennes har tagits ifrån henne, för alltid. Som om en våldtäkt kommer åt kvinnans kärna, smular sönder den, trampar på den. Som om det vore bättre att vara död än att vara våldtagen.

Heberlein referar till filosofen Jean Hampton som skriver om upplevelsen av ett förminskat människovärde efter en våldtäkt: Hon menar att en våldtäkt kan leda till att den våldtagna upplever en sänkning i människovärde, som om hon vore defekt och skadad, ungefär som en bil som blivit påkörd. En krockskadad Mercedes blir liksom aldrig lika mycket värd igen, hur mycket den än repareras och omlackeras. Där, under den blanka färgen, är den ändå krockskadad.

Vid den senaste visningen av Våga Minnas här på Bio Rio här i Stockholm kom en kvinnojourskvinna fram till filmaren Eva Cederstam efter att hon pratat, hon lade huvudet på sned och frågade hur hon mådde med gråtmild röst. Eva blev förbannad, hon vägrar att finna sig i att människor lutar huvudet på sned och ser på henne som ett stackars våldtäktsoffer. Hon har bearbetat händelsen och till och med gjort en film om den. Inte så att våldtäkten inte skadade henne för det gjorde den, men hon är klar nu och behöver inte väna frågor om hur hon mår om än i välvilja och omtanke.

Ett effektivt sätt att ta ifrån människor deras värde är just att reducera dem till offer, oförmögna att fatta egna beslut och att ta ansvar.

Jag har skrivit om det förut men jag gör det igen, jag älskar Cissi Wallins krönika;

Jag älskar att onanera och kolla på porr. Bra porr där kvinnans njutning inte står i andra rummet. Fast ännu mer än onani älskar jag att ha sex med någon annan. Mycket och länge. Detta intresse rimmar för övrigt tydligen inte så bra med att ha blivit våldtagen (som jag blev 2006) men jag har aldrig förstått den kopplingen. Man kan väl älska sex men ändå bli utsatt för ett övergrepp? Tydligen inte enligt diverse skvallerforum om såväl mig som andra kvinnor.

Lästips:

 

Fortsatt turné och en ny bok om krisbearbetning för tonåringar som utsatts för våldtäkt

På måndag drar turnén med Våga Minnas vidare till Helsingborg och Malmö. Eva Cederstam visar och pratar om sin film Våga Minnas. Polisen Mats Gehlin pratar om hur de arbetar och jag talar om det psykosociala arbetet med personer som utsatts för sexuellt våld och våldtäkt.
Här talar jag på bio Rio i Stockholm.

Hittade två blogginlägg om turnédagen Våga Minnas i Stockholm skrivna av Britta och Fatou, spännande att få läsa ett utifrån-perspektiv.

Eftersom en del i min tillvaro just nu kretsar kring sexuellt våld och våldtäkt så har jag även läst en nyutkommen (2013) bok om att arbeta med tonåringar som blivit utsatta för våldtäkt. Boken heter Krisbemötande för tonåringar som blivit utsatta för våldtäkt – en handbok/Krisgrupp för behandling av våldtagna tonåringar – en handbok, den är skriven av Eva Zachrison och är utgiven på Stiftelsen Allmänna Barnahuset.

Boken som egentligen är två böcker i en och samma, tar upp bemötande och krisbehandling av unga kvinnor som utsatts för våldtäkt. Boken kom till utifrån att det idag i princip saknas systematiska sätt att ge vård till våldtagna barn och ungdomar. Den är lätt att läsa och erbjuder ett praktiskt och konkret sätt att arbeta enskilt eller i grupp med unga brottsoffer och deras föräldrar. Metoden är utarbetad på Södersjukhusets ungdomsenhet i Stockholm. Målet är att hjälpa tonåringar som blivit utsatta att återvända till  deras vardag.

Den stora fördelen med denna bok är att den ger konkret och handfast vägledning över hur ett bra krisbemötande kan se ut. Det finns ett omfattande kapitel med en verktygslåda som omfattar praktiska beskrivningar av bemötande, samtalsteman och övningar. Boken bygger på ett tvärprofessionellt krisbemötande där såväl spårsäkring, provtagning och emotionell bearbetning finns med. En stor fördel är att den också tar upp frågan om hur omgivningen och föräldrar reagerar.

När en vänder på boken finns den andra boken, Krisgrupp för behandling av våldtagna tonåringar – en handbok. Denna del innehåller en manual för hur en kan bedriva krisgrupper för tjejer som utsatts för våldtäkt och sexuellt våld. Denna del är lika konkret och handfast.

Det finns också många kroppsövningar vilket jag saknat i arbetet med vuxna.

Det är fantastiskt roligt att hela denna bok finns att ladda ner på pdf.

Metoden är dock inte prövad på pojkar och den beskriver bemötande av tjejer. Det är fruktansvärt att det inte finns mer skrivet om våldtäkt och sexuellt våld mot män. De måste naturligtvis också få ett bra bemötande och traumabearbetning. Där har vi dock en mycket längre väg att gå, därför det vanliga idag är inte ens att unga killar screenas för sexuellt våld.

En annan konkret och bra handbok om att möta våldtagna kvinnor kommer från RFSU, och även den finns att ladda ner;  Våldtagen, en handbok i att möta utsatta kvinnor av Eva Hedlund och Marianne Göthberg.

Ett jäkla liv och beröm.

Jag medverkade för en tid sedan i en intervju med en journalist från tidningen Amelia. Hon ville skriva ett reportage om kvinnor som gillade att vara den andra kvinnan. Historierna om den andra kvinnan handlar oftast om någon som fåfängt hoppas på att mannen skall göra slut med sin fru och välja henne. Ett hopp som är dömt att dö ut med resultatet att hon känner sig lurad på ibland år av engagemang. Linda Newnham ville istället skriva om kvinnor som gjort valet att träffa en upptagen man genom ett medvetet beslut och valde att intervjua mig och Christina Stielli. Innan artikeln skulle publiceras läste jag igenom och gav klartecken.

Nu finns artikeln ute i senaste numret av Amelia, nr 22, 2013. Aldrig hade jag kunnat ana responsen. Många har skrivit och sagt att den varit så otroligt bra och andra har hatat den och krävt förklaringar från mig personligen.

Det finns ett tabu över synen runt den kvinnliga sexualiteten, kvinnor anses inte kunna skilja på sex och kärlek, sexuella relationer kräver emotionell trygghet. Så är det för vissa kvinnor OCH MÄN. När kvinnor tar för sig och bejakar sin sexualitet blir de istället sedda som slampor och människor ser ner på dem. bland tror jag det handlar om ren avundsjuka; att man själv inte har förmåga att njuta på det här sättet, säger jag i artikeln och tillägger: I tusentals år har det varit mannens privilegium att ha sex utan att vara dökär, jag tycker det är häftigt att vi ser omvända roller, där kvinnor inte bara är passiva älskarinnor. Det finns ju annars en stark manlig tradition här, medan kvinnor tidigare inte haft samma förmån. Det har förstås också sin historiska orsak; innan preventivmedlen kom utsatte sig kvinnor för en större risk vid sexuella relationer. Men i takt med att vi fått bättre ekonomi och större jämställdhet har vi börjat agera mer likt män, vilket jag tycker är bra – om man så önskar.

Christina Stielli ger också råd om en slags damage control där alla behöver fråga sig varför en gillar denna typ av relationer. Handlar det om rädsla för nära relationer, obearbetade sorger och separationer eller för att du just nu inte vill ha en relation men ändå ha sex.

Vad handlar då kritiken om? Jo, för det mesta om att kvinnor behöver bry sig om kvinnan som blir bedragen. Att vara tillsammans med någon som är otrogen innebär ett svek mot den inte ont anande kvinnan (i detta fall). Förutom att jag blir förvånad över hur det kan bli kvinnan som måste ta ansvar för att en man väljer att vara otrogen mot sin fru/flickvän/sambo.

Naturligtvis är idealet relationer där samtliga inblandade kan kommunicera. Det är av största vikt att personer i en relation kan komma överens om att vara monogama eller öppna upp för att ha sex med andra med en gemensam överenskommelse, men så ser inte verkligheten alltid ut. Jag ser det som närapå omöjligt att som professionell lägga några som helst moraliska förpliktelser på någon som väljer att ha en relation med någon som är gift/sambo/i relation.

MEN jag funderar också över den postmoderna och individualistiska kultur som vi lever. Vi har inte längre någon tilltro till objektiva sanningar. Den postmoderna människan ser livet som en serie ständiga förflyttningar och rollbyten, i och ur olika relationer. Ansvaret att skapa sitt eget liv och sina egna relationer vilar på det egna jaget och på vilket sätt jag väljer att konstruera min verklighet.

Hur ser Du på fenomenet om att vara den andra (oavsett kön) och vilket ansvar har en för att den en väljer att ha sex med/en relation lever i en relation med någon annan?

Män är från Mars, kvinnor är från Venus – igen!

Tar mig äntligen tid till att lyssna på ett i sexologiskt sammanhang mycket omdebatterat radioinslag. Efter den friande hovrättsdomen mot de sex killar som först dömdes för att ha våldtagit en 15-årig tjej i Tensta uttalar sig Sveriges Radio Södermanlands barn- och familjeexpert Bente Hansen (barnmorska på Nyköpings Ungdomsmottagning) om hur killar och tjejer fungerar sexuellt.

Förutom att detta är ovetenskapligt, homofobiskt och stigmatiserande så är det också etiskt  problematiskt på flera sätt. Jag skulle önska att detta var ett pinsamt undantag men tyvärr finns denna uppfattning också i sexologikåren och  på världssexologikonferensen i Brasilien reproduceras denna uppfattning av forskare från hela världen. På den nordiska sexologikonferensen i Aalborg, Danmark som avslutas idag var professorn i arkeologi tillika författaren till boken Den Sexuella Evolutionen Göran Burenholt, KeyNote speaker.

Det finns stora risker med detta sätt att resonera, många unga personers sexualitet skam och skuldbeläggs och det är fruktansvärt homofobiskt. Syftet med att diskutera våldtäkt och sexuella övergrepp tenderar dessutom att skapa en förståelse för män som begår sexuella övergrepp utifrån deras biologiska sexualdrift. Katarina Wennstam skrev i veckan ett debattinlägg med anledning av denna uppfattning;

Det är skrämmande att det finns föreställningar om att en man som blir sexuellt upphetsad slutar att fungera intellektuellt och empatiskt. Att blodet som rinner till penis på något märkligt vis dränerar hjärnan på förstånd och i vissa fall till och med på syn- och hörselintryck.

Det kan låta drastiskt, till och med komiskt, men det är tyvärr sant. Gång efter annan intar svenska domstolar förförståelsen att ”män är sådana” eller ”det får man väl förstå hur killar är”.

Lyssnar vidare till fler radioinslag där barn- och familjeexpert Bente Hansen deltar. Hon tycker att kvinnor som ammar offentligt skall sköta det snyggt därför att kvinnor som inte kan amma bär på en stor sorg och de kan bli provocerade samt att även kan även män kan tycka att det är jobbigt att se. Hon hävdar också i ett inslag  att om man väljer att inte amma sitt barn behöver man fundera om man verkligen skall skaffa barn. Spädbarn har rätt till bröstmjölk. Ska man skaffa barn om man förvägrar barnet den här rätten, undrar Bente Hansen. Den naturliga processen är att mamman skall knyta an till barnet. Pappan kommer in senare, det handlar om anknytning.

Det är tydligt att denna essentiella syn på kvinnor inte bara påverkar sexualiteten utan även allvarligt kan hota jämställdhetsarbetet. I sex månader fyller inte fadern någon specifik roll, då är det mamma och barn som gäller hävdar Bente Hansen. Burenholt i sin tur framhåller att många studier visat att barn upp till fem månader kan ta stor skada av en endast tre minuter lång separation från modern. Det är tydligt att de senaste decennierna av spädbarnsforskning har gått totalt förbi dem. Kanske skulle de må bra av att läsa lite av Daniel Sterns forskning. Att samkönade par skulle skaffa barn nämns naturligtvis inte med ett ord.

Kvinnor, intergenders, queergenders, transpersoner, män och de flesta andra kommer från samma planet. Jorden!