Gott nytt subversivt 2014!

Jag älskar konstnären Cindy Sherman, det sätt som hon dekonstruerar kvinnokroppar och begär, blandningen av det groteska, äckliga, sexualitet och åtrå. Jag älskar denna dekonstruktionernas drottning som skapar glidningen mellan  surrealism och verklighet, åtrå/begär och äckel. De kvinnliga stereotypa idealen är förstärkta med plasteffekter, till och med på den ammande jungfrun finns ett artificiellt plastbröst. Den tillrättalagda och konstruerade fasaden av stereotyp kvinnlighet döljer de kroppsliga utsöndringarna som spyor, sekret, slem, blod, mögel och förruttnelse vilket är det enda som närmar sig någon form av äkthet.

Kerstin Thorvall var kvinnan som fick en mängd människor att att förfasa sig när hon då som 50-åring berättade och skrev om hur hon åtrådde yngre män med fysiskt mycket påtagliga skildringar av sitt sexliv i romanen ”Det mest förbjudna”, 1976. Hon har inspirerat mig till att påbörja texter om hur alla mina älskare och älskarinnor brukade ta på mig, ett försök till att minnas alla och något speciellt från var och en av dem. På scenen ser vi Kerstin genom Ann Petrén älska, dansa, hysa alla helvetes kval i ångesten över ensamheten och kroppens svek. Hon konstaterar kallt att hon alltid varit otrogen och flytt det kvava familjelivet när frihetslängtan blivit för stor. Hennes engagemang i VPK och Grupp 8 utan att någonsin fullständigt kunna passa in, då det inte passar sig att gå i 1 maj demonstrationer i dräkt och målade naglar liksom hennes gränslösa sexualitet inte riktigt passar sig i Grupp 8. Kerstin Thorwall har alltid haft förmågan att som person gestalta ångest, aggressivitet och sexualitet i en helig förening.

I en essä av Aase Berg läser jag om gurlesque och trots att jag lagt mig för natten måste jag upp och leta på en överstrykningspenna. Citerar från artikeln ”Aggressiv befrielse i klänning och rosett”;

Riktig Flicka betyder: Duktig flicka. Anpassad flicka. Söt och vacker flicka. Sexig flicka. Leende flicka. Lyssnade och inkännande, omhuldande flicka.

I gurlesken är flickan både skör och förbannad. Hon går runt i finklänningar och rosetter och slajsar upp marsvin och sällskapshamstrar till blodiga slamsor, hon vadar i lera och skitar ner sig, hennes flätor ringlar sig ur prydligheten och förvandlas till ormar.

Om man så vill, en motrörelse mot de horder av kvinnor som försöker stå ut med underordningen genom att läsa Femtio nyanser av honom. Gurlesk utövas av personer som är fett trötta på underkastelsemystik.

Källa: http://hungershow.tumblr.com/post/65740006261/actionbookspress-to-engage-in-persona-is-to

Inspirationen till detta inlägg fick jag genom ett besök på Moderna museets utställning  Untitled Horrors som pågår fram till 19/1-2014.

Pjäsen Kvällarna med Kerstin på Stockholm Stadsteater med fantastiska Ann Petrén i huvudrollen

Jag läser det nya num­ret av 10TAL, nr 15  om Gurlesque och hittar något genuint intressant som griper tag.

Via sökningar på Google hittar jag ett fullkomligt fantastiskt förlag, Dockhaveri  och inser genast att jag hittat en skattkista fylld med inspirerande engagerande litteratur.

Nyordslistans sexrelaterade ord

Språktidningen och Språkrådet har presenterat årets nyord. Jag dyker över ordlistan och letar efter orden som har någon form av sexuell anknytning och presenterar dessa här;

Vi börjar med det nya verbet carpa vilket i sig inte är ett sexuellt laddat ord men gode tid så viktigt det är att carpa mer i små stunder av sensuellt och/eller sexuellt skimmer och glitter. Sex är inte bara nakna kroppar och samlag. Mitt nyårslöfte blir att carpa mera!
Carpa
Ökad användning: passa på att njuta av något medan tillfälle ges. 2011

Vet du vad carpa betyder? Jag bara älskar det nya ”hittepå-verbet” som poppar upp allt oftare i min närhet. Att carpa. Att njuta i nuet. Kanske har de skavda vita träbokstäverna som bildat ”Carpe diem” på så många tavellister runt om i Sverige de senaste åren till slut gjort verkan?

Upsala Nya Tidning 27 september 2013

[efter latinets carpe diem, ’fånga dagen’]

Ordet hämndporr är tyvärr en företeelse som vi kommer att få se mer av. Det är så lätt i förälskelsens hetta ta bilder på varandra i nakna och sexuella sammanhang i syfte att bara ha gemensamt och aldrig sprida. Sedan blir någon lämnad och den/de andra vill hämnas och vips är de privata bilderna ute på nätet. Allt i enlighet med att ingen ser ut att behöva äktenskapsförord innan det är för sent..
Hämndporr
Naken- eller sexbilder som publiceras på internet som en hämnd mot en tidigare partner. 2013.Principen är enkel. Ett gammalt ligg eller ett ex skickar in nakenbilder till en sajt och bilderna sprids med ett par klick över hela världen. Ännu en sajt för ”hämndporr” har retat upp känslor i USA.

Nyheter 24 23 januari 2013

Fenomenet otrohetskontroll gick vi igenom på en kurs vid juridik och sexologi på Malmö Högskola och jag är glad att Högsta Domstolen gav en prejudicerande dom om att detta var att betrakta som våldtäkt även om syftet inte var sexuell stimulans.
Otrohetskontroll
Övergrepp där en kvinnas underliv kontrolleras under förevändning att avslöja sexuell aktivitet. 2013.

Det är inte ett sexualbrott att mot en kvinnas vilja genomföra en ”otrohetskontroll” av hennes underliv eftersom syftet inte är sexuellt.Dagens Juridik 20 februari 2013

[Högsta Domstolen beslutade senare att otrohetskontroll var att betrakta som våldtäkt]

Det har stormat på lite olika sätt runt gruppen Femen detta år. Jag minns specifikt deras insats vid ryska ambassaden i somras där de barbröstade personerna skanderade ”Gay rights are human rights! samtidigt som de tog sig in på ambassadområdet. På Stockholm Pride fanns ett spännande samtal med representanter från gruppen och Sanna Rayman skrev en tänkvärd krönika utifrån detta seminarium;

Saken är den att Femen inte talar samma språk som resten av den normkritiska feministiska scenen. Det är liksom en kulturkrock som utspelar sig där framme, där frågorna ställs på prettokratiska och svaren kommer på vanligt fult vardagsspråk, därtill på bitvis trevande engelska. När diskussionen kretsar kring rapportering och mediebild så säger liksom inte Jenny ”våra kroppar blir ett verktyg som utnyttjar mediernas och marknadsmekanismernas krav på kvinnokroppen” eller något liknande. Nä, hon konstaterar krasst att ”Så länge de gör en stor affär av kvinnors bröst fungerar den här sortens aktivism. När de inte gör stor affär av nakna bröst längre så kommer vi kanske inte att behöva protestera.” Men just nu funkar det och Jennys inbjudan till alla som vill är: ”Ta av dina kläder, skriv ditt budskap och det kommer att spridas.” Sådär fortsätter det. Komplext formulerade frågor besvaras utan krusiduller. /…/ Jag lämnar Kulturhuset med än känsla av att Femen, det är punk det. De accepterar inga försök till stoppbollar och trumfkort och de låter sig inte hejdas av att de saknar ett välutvecklat svar på hur de placerar sig i ett orientalistiskt imperialistiskt paradigm. ”Ta av dina kläder, skriv ditt budskap och det kommer att spridas.” Det framstår som väldigt väldigt sunt. Och naket.

Sextremism
Metod för feministisk direkt aktion, där den kvinnliga sexualiteten används för att göra uppror mot det patriarkala systemet. 2013.

Femen kallar sig själva för feministiska chocktrupper och de kallar sin aktivism för sextremism eftersom de använder sin egen sexualitet för att omvandla stillatigande förtryckthet till arg och högljudd aktion för kvinnor.

Arena 18 juni 2013

Snipp och snoppgympa har funnits i mitt vokabulär under hela året och jag prenumerar på uppdateringar både på Twitter och Facebook från Snippgympa.nuSnippgympa

Ökad användning: knipövningar för muskulaturen kring könsorganet som bland annat syftar till att stärka muskler och förebygga inkontinens. 2012.

Snippgympa är något alla borde göra mer, inte bara nyförlösta kvinnor och gamla. Om man inte gör det för att hålla tätt kan man göra det för sexets skull – det finns lustreceptorer i bäckenbottenmuskulaturen och ju mer vältränad du är desto lättare blir det att komma i kontakt med dem.

TT Spektra 26 mars 2013

 

[ordet snippgympa lanserades på mikrobloggen Twitter och fick snart en efterföljare i snoppgympa]
Nyordslistan är  sammanställd av Per-Anders Jande, Språkrådet och Anders  Svensson, Språktidningen och går att läsa i sin helhet här.

Zombiesexologi

Jag funderar vidare runt detta med zombies och sex. Har nu övergivit populärkulturen för att ge mig ut i forskningsdatabaser på jakt efter fakta som kan ge mig en större kunskap i ämnet zombiesexologi.

Ett framträdande drag hos zombies är deras uppenbara ”brist på fri vilja” vilket kan leda till att de blir tämligen platta karaktärer och där personer i dess omgivning blir de agerande subjekten. Kan zombies överhuvudtaget agera som sexuella subjekt? Om de snarare är att betrakta som objekt är en zombie då att betrakta som ett föremål eller en varelse?

Zombies är fullständigt och helt döda vilket gör att de i grunden är ett vandrande lik. De saknar kognitiva processer, medvetande och tal. De är med andra ord enbart en varelse med en blind instinkt (Bishop 2006:201) Om de är ickemedvetna varelser, kan då en zombie lida? Kan en zombie ge samtycke till en sexuell interaktion?

Hur kan då sex med zombies förstås? Är det en nekrofil praktik?

I texter på internet där personer med en nekrofil läggning uttrycker sin åtrå finns beskrivningar som rimligen borde överensstämma även med hur sex med en zombie kan tänkas se ut.

”Det jag gillar främst med döda är öppna ögon, med ögonlocken halvt på glänt och i ojämn höjd. Läpparna ihopdragna så att tänderna blottas, med halvöppen mun. Likfläckar, artärbristningar och i vissa fall även inledande marmorering, livlösheten i en död kropp med tillhörande blekhet, vätskelösa torra ögon med den där supersexiga tomma blicken. Likstelhet är härligt men inget krav. Viktigast av allt är nog lukten av inledande förruttnelse, relativt svag åt det sötaktiga lite småsura hållet. Jag gillar även mumifierade skelett, med kött på benen och huden torkad kring hela alltet, jag gillar verkligen hur huden är sluten nästan som en fyrkant kring de blottade tänderna. Men jag tycker alla stadier att död är härliga dock är de två ovan de jag föredrar främst. Det stadiet jag gillar minst är när kroppen expanderar och blir alldeles förvriden, det är också då de luktar som mest då rötgas bildas i kroppen. Men jag gillar gärna att se förruttnelseprocessen det tycker jag är upphetsande i sig”.

Bild frånVisions from a Crippled Mind at Facebok

Enligt svensk lag är det enligt BrB 16 kap. 10 § olagligt att obehörigen flytta, skada eller skymfligen behandla lik eller avlidens aska. En person som gör sig skyldig till någon av dessa handlingar kan dömas för brott mot griftefriden. Frågan är om denna lag verkligen skulle kunna appliceras på en levande död. Vilket skyddsvärde anses zombies ha?

Zombies är också en plats där mänskliga förtecken som manligt och kvinnligt överträds. Zombies beter sig monstruöst och överträder de sociala regler och roller som vanligen begränsar dem (Berenstein 1996:5). Det finns således en subversiv potential och något queert revolutionärt runt uppfattningen av zombiers könsidentiteter vilket avspeglas i den återkommande användningen av pronomen ”det”.
En beskrivning av en zombie kan låta som följer: ”Det skakade sitt huvud från sida till sida som om den försökte se ut av de tomma hålen som en gång höll sina ögon, och sedan den böjda nacken tillbaka släppte ut ett helt omänsklig vrål” (Herne 2011: 135 ).

Zombien representeras utifrån varken genus eller människa . Ju mer zombie och omänsklig en varelse blir ju mer obestämd blir också dess könsroller. Eller, i omvänd riktning, desto mer suddiga definitionen av kön blir, desto mer monstruösa verkar zombies vara. I post-apokalyptisk zombiefiction finns fantastiska möjligheter till alternativa konstruktioner av genus och sexualitet. I efterdyningarna av en apokalyps, är de flesta former av social organisation och ideologiska konstruktioner kraftigt försämrade och det finns en stor potential för de överlevande att hitta nya sätt att bygga sexuella och könsidentiteter (Murray, 2013).

Tyvärr verkar dock en hel del populärkultur ändå präglas av heteronormativa uppfattningar.

Bild från Visions from a Crippled Mind at Facebok

Här reflekterar min vän och kollega Robert Jacobsson från Ligga med P3 runt filmen Walking Dead.

Tidigare inlägg på samma tema:

Zombiesex

Mer Zombiesex

Härskarinnan

Jag måste erkänna att jag är väldigt besviken på mycket av den både internationella och nationella erotiska mainstream-bokutgivningen de senaste åren. Många har ett BDSM-tema efter Fifty Shades men alldeles för många irriterar snarare än att ge njutning. Kanske beror det på att jag inte tänder på manlig överordning och kvinnlig underordning vilket verkar vara ett genomgående tema.

En serie som jag däremot läst med stor behållning är serien The Original Sinners. Nu har den fjärde boken kommit på svenska; Härskarinnan. Hur kommer det sig att just bokförlaget Harlequin vågar ta in en gränsöverskridande författare i sin utgivning?

I den senaste boken Prinsen blir Nora nedslagen precis när Wes har friat till henne. I denna bok är hon kidnappad och Søren, Zach, Wes och några till gör allt för att hitta henne levande. Det blir en kamp mot tiden. Vi får följa Nora i sin fångenskap där hon för att blidka sin kidnappare spelar rollen av Scheherazade och köper sig timme för timme av livet mot verkliga erotiska sagor från sitt eget liv med Søren och Kingsley och andra. Parallellt utspelar sig olika drama mellan övriga huvudpersoner, inte minst erotiska sådana.

Det är boken normbrytande teman som jag älskar och jag bjuder på några detaljer här:

I huset där Nora hålls fången vägrar hon underordna sig och vid ett tillfälle griper hon tag i en eldgaffel och försöker övermanna en av männen som vaktar henne. Hon lyckas nästan slå till honom men han stoppar henne snabbt och lägger ner henne. Han hånas av kidnapparen som undrar om han inte var beredd.
– Jo men jag trodde hon skulle sikta mot skrevet.
– Kuktortyr gör jag bara när jag får betalt, svarar Dominatrixen Nora.

Noras förläggare Zach har fått manuskriptet till den nya boken som är en erotisk berättelse om två tonårspojkar i en katolsk skola som knullar med varandra och läraren. Han låtsas sedan vara lite bekymrad när han konstaterar att frun onanerar medan hon läser hans före detta älskarinnas böcker.  Istället för att vara svartsjuk uppmuntrar han istället sin fru Grace att själv ringa till Nora och be att hon visar underjorden. Han säger att hon skall ha lite rolig otrohet för en gång skull.

Kingsley pratar med sin Juliette och bekänner att han tillbringat en natt med Fader Søren, hon svarar att hon vet att han älskar honom och att Fader Søren älskar honom tillbaka. Hon påminner sedan honom om att alla älskar mer än en person, du gör det, han gör det och jag också.

En vän till Kingsley beskrivs som en snäll och trist, gift och med familj. Han är faktiskt hederlig. Kingsley sade till sista som om han fick dålig smak i munnen av det. En snäll och hederlig familjefar upprepade Wes och lät rent utsagt chockad över att en sådan person ingick i Kingsleys umgänge. Varför känner du honom? För att han gillar kinksex och att jag brukade sätta på hans förra fru.

Härskarinnan är en  bra avslutning på en serie som till min stora glädje saknar många romantiska klichéer och istället lyfter fram normbrytande personer som tycker att monogami är trist och hyllar mångfald på mer än ett sätt. Slutet är lite sötsliskigt men vägen dit är fin och ger också en del fysiska effekter på kroppen lite då och då.

Författaren bakom denna succé är Tiffany Reiz, som ger följande beskrivning av sig själv på sin hemsida;

Tiffany Reisz lives in Lexington, Kentucky with her boyfriend (a reformed book reviewer) and two cats (one good, one evil). She graduated with a B.A. in English from Centre College in Danville, Kentucky and is making both her parents and her professors proud by writing BDSM erotica under her real name. She has five piercings, one tattoo, and has been arrested twice.

 She hopes someday life will imitate art (in bed).

It’s Not Erotica Until Someone Gets Hurt

Härskarinnan är utgiven november 2013 på Harlequin förlag.

Det knapplösa knullet

Jag och en sexologkollega diskuterade häromdagen runt begreppet ”det knapplösa knullet”. I den engelska grundtexten, the zipless fuck. Kollegan, något decennium yngre än mig hade inte hört talas om begreppet. I år fyller ”det knapplösa knullet” 40 år, begreppet myntades i den feministiska klassikern Rädd att flyga av Erica Jong. Romanen gavs ut första gången 1973.

Själv minns jag en natt på Härke elevhem ute på Frösön i Östersund, det måste ha varit 1986 då jag hade högläsning ur ”Rädd att flyga” för en militär från Jämtlands fältjägarregemente som jag raggat upp på någon krog inne i Östersund och släpat med ut till Frösön. Vi hade fantastiskt roligt och vi gillade båda Erica Jong. Han kom tillbaka kvällen därpå med vaniljglass med krossad choklad och ville höra mer…

”Det knapplösa knullet” är fantasin om en tillfällig sexuell förbindelse frikopplad från alla krav och baktankar, något som är helt fri från ånger och skuld. Det är tillfälligt sex utan konsekvenser. Det knapplösa knullet är betydligt mycket mer än ”bara ett knull. Det är en utopisk dröm.

Erica Jong själv beskriver det knapplösa knullet i Rädd att flyga;

Det är fullkomligt rent. Det rymmer inga underliggande motiv. Det står utanför maktkampen. Ingen tar och ingen ger. Ingen bedrar eller förödmjukar den andre. Ingen försöker bevisa någonting eller få någonting av den andra. Det knapplösa knullet är det renaste som finns. Och det är sällsyntare än en enhörning. Och jag har aldrig varit med om det. Varje gång jag trodde att jag var på väg att upptäcka det, upptäckte jag att det bara vara en häst med ett horn i papier-maché eller två pajaser i enhörningsdräkt.

Min reaktion på allt det här var inte (inte än) att skaffa mig en älskare och inte (inte än) att ge mig ut och luffa, utan att utveckla mina drömmar om Det Knapplösa Knullet. Det knapplösa knullet var mer än ett knull. Det var ett platonskt ideal. När man närmade sig varandra för ett knapplöst knull föll knappar undan som rosenknoppar och underkläder svävade bort som maskrosfjun i ett enda andetag. Tungor möttes och smälte samman till en enhet. Hela ens själ flöt ut genom tungan och in älskarens mun.

Det verkliga, absoluta knapplösa förstaklassknullet förutsatte att man aldrig lärde känna mannen i fråga särskilt väl.

Kanske är det knapplösa knullet en förfinad variant av den plastiska sexualiteten som sociologen Anthony Giddens beskriver som sex fri från den tidigare kopplingen mellan sexualitet och reproduktion, fri från förväntningar på livslång kärlek. Giddens menar att intimitetens omvandling kan bidra till en omfattande demokratisering av den intima sfären. Genom den rena relationens karaktär av öppenhet mot den andra, att kunna tala om känslor, genom ömsesidig respekt och genom den plastiska sexualiteten, kan en demokratisering uppstå. Den intima sfären kännetecknas då av jämlikhet och större öppenhet för olika sexuella beteenden; inga gränser sätts för det sexuella handlandet, förutom de som följer av autonomiprincipens utbredning och av den rena relationens framförhandlade normer (Giddens, 1995, s. 167)

Laven Fathi i Uppsala tidningen menar att huvudförutsättningen för det knapplösa knullet är att man inte känner varandra. Det innebär två okända människors möte där man genomför akten på lika villkor utan krav, utan förväntningar och där man möts som okända och skiljs åt som okända. Aktens enda syfte är att befria den påträngande sexualiteten.

Hur tolkar eller använder Du begreppet ”det knapplösa knullet”?

Vad handlar boken Rädd att flyga om? Det återkommer jag till en annan dag, idag ville jag bara utreda begreppet ”det knapplösa knullet”.

Farväl, mitt kvinnofängelse

När jag senast i veckan skulle köpa en tidskrift som enbart finns på välsorterade tidningskiosker råkade det slinka med en novell från Novellix. Det var Karolina Ramqvist, ”Farväl, mitt kvinnofängelse”.

Novellen utspelar sig på ett fängelse med kvinnliga interner.
VI VAR BARA FEM STYCKEN som hade fått kursen. Fem horor, mördare, och narkomaner som försökte blunda där vi satt bredvid varandra på de slitna vita plaststolar som ställts ut i en halvcirkel mitt i rummet. Före detta horor och före detta narkomaner, de flesta av oss – men mördare är man visst livet ut.

Smutsiga grågröna väggar med sprickor, galna Jenny som skiter på golvet och använder avföringen till att skriva på väggarna, hemliga ömsinta tecken i matsalen där alla interner har sin egen plats och sedan den andliga kursen som bara de fem fått tillåtelse att gå.

När det blev dags för Anas frigivning älskar de en sista gång i överslafen i den gemensamma cellen. Båda vet hur den andra skulle beröras på millimetern och med vilken rytm smekningarna skulle utföras.

Sedan minns Anita sin älskade Ana, det första samtalet, kyssen som allt började med. Frånvaron av våld och manlighet i hennes beröring. Hur hon räddat hennes liv när de andra internerna misshandlade henne.

Nu har hon istället välsignats av besök av ett gäng visa kvinnor som kommer med sina gåvor bestående av någon kabbe heroin.

Det är vackert, smutsigt, sorgligt och mycket berörande.

Den här novellen måste läsas, du hinner dessutom köpa den innan julafton, IRL eller som e-bok.

Novellix är ett förlag som ger ut noveller styckevis i fickformat, en novell per bok. Det finns både nyskrivet och gamla klassiker. Hitintill har de givit ut totalt 52 böcker, nu senast fyra noveller av Karolina Ramqvist, Elsa Billgren, Martina Montelius och Gun-Britt Sundström. De är som Pixiböcker för vuxna. Det fantastiska är dessutom att det är lätt att hitta dem inte bara i en bokhandeln utan även i tidningskiosker, på nätet, eller prenumerera på dem.

Rude Girls

Igår var jag och min vän Kalle på Spritmuseum och såg utställningen ”Rude Girls” av den franska konstnären Beatrice Cussol. Hon brinner för kvinnors rättigheter och skapar med sin konst nya dörrar till ett lesbisk universum som ännu inte fått sin hedervärdiga plats i konsthistorien .

Verken sammanfattas med orden ”fransk erotisk feminism, kryddad med surrealism och groteskerier”. Alldeles, alldeles ljuvligt med andra ord. Här finns konstverk skickligt utförda i akvarell, ritad med tuschpennor, bläck och överstrykningspennor.

Vid en första anblick ser en del målningar ut att vara gjorda av en skolflicka. Det är prinsessliknande flickor med tofsar i håret och naivt målade klänningar med spets och volanger men vid en närmare titt så syns deras fittor och blodet rinner därifrån. De är söta och groteska. Flickor, fittor och mensblod bildar prydliga mönsterformationer på ett surrealistiskt sätt.

Det är mycket kroppsligt och de veka, fina, feminint kodade kvinnorna kan hittas bajsande stora bruna korvar. Dessa kvinnor är inte kodade utifrån den manliga blicken utan lever sitt eget liv.

I en recension på nätet läser jag;

Fullt upptagna med sig själva tar de inte ansvar för någon annans behov än sina egna. Deras kroppar sväller över, är våldsamma, sexuella, de njuter och plågas. Och männen lyser med sin frånvaro.

Det är så vackert! Det är så befriande!

Bilderna från utställningen finns också i en bok med samma namn. Det var ett måste att köpa hem den för att i lugn och ro, uppkrupen i soffan med en balja te  betrakta bilderna om och om igen.

Glory hole

Vad gjorde du Suzann, sen lördag kväll? Jo, jag satt uppe och skrev ett blogginlägg om glory holes… Hm!

Som vanligt fascineras jag av att läsa och utforska sex bortanför normen? På gårdagens besök på Spritmuseum fanns en annan utställning om Stockholm klubbliv där de byggt upp tre olika toaletter med olika teman, våld, sex och droger. I ett av dem fanns ett glory hole.

Pissoarer och ett glory hole

Om jag nu har någon läsare som inte vet vad det är så skall jag förklara, det är ett ett hål i en vägg genom vilken en man placerar sin penis för att en annan person på andra sidan skall kunna suga av honom eller ha andra typer av sex. I de flesta fall har hålen skärts till eller borras av dem som velat ha dessa genom skiljeväggar som byggts mellan toaletter för att bilda bås. Dessa återfinns på offentliga toaletter, på lastbilshak, på järnvägsstationer och bussterminaler vilket varit områden där män sökt sex med andra män. Det finns också mer formella eller officiella glory hole på videoklubbar. De kan hittas i väggarna på de bås som byggts för att privata visningar av porrfilmer. Där kan män ha anonyma sexuella fysiska kontakter med andra män utan att identifieras eller exponera mer av sina kroppar än penis och pung. Flera av videoklubbarna i Stockholm har glory hole för att underlätta sexuella möten mellan män.

I intervjuer med män som uppskattar denna form av sex visar sig olika anledningar. En person beskriver det som att han är lite av en exhibitionist, så visa upp sin penis var milt upphetsande. Han tyckte att det var en spännande känsla att bli avsugen samtidigt som han lutade sig mot de kalla hårda träet i väggen. Den taktila upplevelsen blir helt fokuserad vid den våta värmen på en begränsad del av kroppen. En del äldre män upplever spänningen från ungdomen när homosexualitet fortfarande var sjukdomsstämplat och tabu och många kontakter skedde i olika cruisingmiljöer. Vissa tycker att en del av poängen är att göra det i det offentliga rummet för den anonyma spänningen i samband med att göra något du inte normalt skulle göra offentligt och där det finns en chans att någon kommer att se dig. Många tycker att det framförallt är spänningen som de går igång på. Det finns en rad olika drivkrafter och upplevelser i samband med glory hål och det går inte att generalisera.

Det är lätt att tro att det enbart skulle handla om en kuk i ett hål men det är fascinerande att höra personer berätta om sina erfarenheter där det finns betydligt mer kommunikation inblandad än vad en först kan tro. Glory hole lämnar också utrymme för de egna fantasierna där du kan gå ut och bli vad du vill vara. Du spelar karaktären till alla du möter och du går hem efteråt och klär av dig både kläderna och din karaktär och är dig själv igen.

Nu är det inte så att man inte kan kika genom samma håll och även iaktta mannen på andra sidan innan en avgör om en interaktion skall äga rum. Vissa gillar också att smygtitta på någon annan som runkar.

Många heterosexuella män som av olika anledningar inte är bekväma med att identifieras på gayställen kan attraheras av att kunna få ha anonymt sex i offentliga lokaler där ansikten på sexuella partners inte är synliga.

Kondom förekommer då dessa praktiker inte är ofarliga ur STI och hiv synpunkt men det vanligaste är att inte använda skydd. Något som kan vara bra att tänka igenom innan.

Det finns även kvinnor som finns på andra sidan för att stimulera en penis men jag har aldrig stött på något motsvarande fenomen för personer med fittor och kvinnor. Jag har flera gånger skämtat med vänner om hur en sådan lösning skulle kunna se ut men det närmaste vi har kommit är typ ett utedass-arrangemang enbart avsedd för detta ändamål. Tanken är dock inte speciellt lockande, varför? Hur kan det komma sig att detta med största sannolikhet enbart handlar om mäns njutning?

En snabb googling visar att det verkar finnas en hel del nyfikenhet runt fenomenet och på flera forum efterfrågas vilka klubbar som rekommenderas. Det finns till och med trådar på Familjeliv där familjefäder efterfrågar glory holes. Som vanligt skymtar en del av homofobins fula tryne fram mellan inläggen.

Källor:
Egna samtal med utövare.
Bapst, Don ( 2001) Glory Holes and the Men who use Them. Journal of homosexuality  år:2001 vol.:41 nummer:1 sid:89 -102
Richeters, Juliet (2007) Through a Hole in a Wall: Setting and Interaction in Sex-on-Premises Venues,  Sexualities, July 2007, 10:275-297.

blå är den varmaste färgen

Ikväll var jag och min fru på bio och såg Blå är den varmaste färgen. Den har fått tre Guldpalmer i maj, för bästa regi och bästa huvudroller. Filmen skildrar en kärlekshistoria mellan den 17-åriga Adèle och den några år äldre konstnären Emma.

Kameran är hela tiden tätt inpå dem, vi får se filmens olika scener i närbild genom deras olika ansiktsuttryck, det är tårar, snor och känslor av sorg, ilska och åtrå som kommer så nära oss i publiken. Alla scener när de äter ger en blandad känsla av både äckel och sensualitet. Allt är mycket påtagligt fysiskt.

Första kapitlet i filmen handlar om när Adèle blir tillsammans med en kille som spanat in henne i skolan. Han lyckas aldrig ge henne rätt känsla oavsett hur fin och ömsint han än är. När hon får en skymt av den rebelliskt blåhåriga Emma som går omslingrad med en annan kvinna händer något hos dem båda och de vänder sig om och ser efter varandra.

På nätterna drömmer hon heta drömmar om hur hon har sex med den blåhåriga kvinnan och när de senare möts igen på en gayklubb finner de varandra direkt och en passion börjar spira under ytan för att sedan blomma ut i en miljon av färger och intensitet. De diskuterar filosofi, litteratur och konst, de rör sig i vacker natur, ser på konst och älskar med varandra innerligt. 

I filmen andra del blir allt mer komplicerat, klasskamraterna har svårt att hantera då Adèle väljer att bryta mot heteronormen. Att vara heterosexuell tjej och lite gränsöverskridande mot andra kvinnor går an men inte det faktum att bli ihop med en flata. Paret kan komma ut för Emmas kulturella medelklassföräldrar som accepterar deras kärlek och bjuder hem dem på en exklusiv middag med ostron och skaldjur medan Adèles föräldrar från arbetarklassen bjuder på spaghetti och tycker att Emma behöver skaffa sig ett riktigt jobb. Där presenteras hon också som en vän vilken hjälper Adèle med sina filosofistudier. Samtidigt som Emma utvecklar sig som konstnär och odlar kontakter i den kulturella världen så har Adèle en dröm att bli förskolelärare. Något som inte ses som det mest intressanta i parets bekantskapskrets. Adèle är den som sköter markservicen hemma och lagar mat när Emma har vernissage. Här är det omöjligt att inte tänka på gårdagens inlägg om Carin Holmbergs forskning runt de asymmetriska rollövertagandena. Här är det två kvinnor men andra hierarkier och vi  ser allt utifrån ett andra maktperspektiv bland annat klass. Adèle tenderar att göra rollövertaganden i större utsträckning än Emma och internaliserar hennes bild av sig själv.
Adèle blir ensam i tvåsamheten och söker förtvivlat bekräftelse och uppmärksamhet hos en manlig kollega. Otroheten uppdagas och en smärtsam konflikt och avslut på den passionerade relationen äger rum.

Filmen bygger på en seriebok skriven av Julie Maroh, en fransk författare. Hon skrev Le bleu est une couleur chaude om livet och kärleken med två unga kvinnor och jag har redan beställt boken…

Detta är en fransk film med ambitioner. De flesta infrias också. Det är vackert, emotionellt krävande, politiskt och erotiskt.
Sexscenerna får nästan högsta betyg då skådespelarnas sexuella möten speglar en genuin åtrå och vilja till njutning, långt mer än att göra eventuella åskådare berörda eller kåta. Till sin hjälp har regissören tagit konstnärliga bilder av kvinnliga kroppar för att ta bort den pornografiska blicken. Det enda jag saknar för att scenerna skulle vara fulländade är väta. När de tuggar, gråter och snorar är det mycket vätskor som levandegör handlingen men sexet är förvånansvärt torrt. Sammanfattningsvis en mycket sevärd film och även om den nästan är tre timmar lång så var min första reaktion, är den redan slut.

Det kallas kärlek – tjugo år senare…

I år fyller en av de viktigaste böckerna i mitt liv 20 år. Det är tragiskt att den fortfarande har en sådan central plats i bokhyllan och numera har delar av pärmen lossnat från bladen. I boken finns många understrykningar och små kommentarer i kanten. Har ingen aning om hur många pocketboks-exemplar som jag har köpt av denna bok och givit till väninnor.

Boken jag talar om är min vän och fd kollega Carin Holmbergs; Det Kallas Kärlek – en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Boken bygger på hennes doktorsavhandling i sociologi och går fortfarande att köpa. I många avseenden är de fortfarande oerhört aktuell även om det nu gått tjugo år sedan studien utfördes. Har du inte läst den så är det ett måste!

Carin Holmberg visar hur unga heterosexuella par utan barn vidmakthåller kvinnors underordning och mäns överordning genom att ingå i en parrelation. De internaliserar samhällets sociokulturella strukturer och gör det dessutom till ett gemensamt projekt att dölja denna ojämlikhet. Kvinnor tenderar att göra rollövertaganden i större utsträckning än män. Män delar inte kvinnors perspektiv och  intar därför inte kvinnans definition av situationen. Kvinnor gör däremot rollövertaganden i högre utsträckning och ett asymmetriskt rollövertagande äger rum när däremot kvinnor internaliserar männens bild av dem själva. Kvinnorna överlämnar sin rätt att definiera och tolka verkligheten.

Både hon och han menar att hon relaterar sig till honom i mycket av vad hon gör. Hon visar tydligt och ofta att hon tycker om honom, hon är uppmärksam på honom och hon frågar hur han har det med allting runt omkring sig. Han relaterar sig inte till henne på samma sätt och anser t ex att det inte är nödvändigt att säga att han tycker om henne oftare än vad han gör.

Både kvinnorna och männen såg beskrivningar av kvinnligt och manligt som individbaserade snarare än könsbundna. Däremot gjordes könsrelaterade redogörelser vid beskrivningen av sina egna och den andres handlingar. Kön hade en väsentlig betydelse i interaktionen hos paren. Vad gäller exempelvis hushållsarbete så ansågs det oftare att kvinnan var skickligare och därmed den som får ta det största ansvaret.

Gällande sex så gör båda rollövertaganden. Hon ställer upp ibland främst för att ta hänsyn till hans sexuella behov. Män förutsätts vara driftstyrda på ett sätt som kvinnor inte är. Kvinnor kan också ställa upp i rädsla för att avvisa honom då hon vet att han tycker att det är jobbigt. Det är även kvinnans ansvar att tydligt signalera om hon inte vill ha sex utan bara kramas för det kan uppkomma en konflikt om hon ”släppt honom för långt”. Interaktionen inom paren grundar sig i den uppdelning runt kön som särskiljer kvinnors och mäns position i samhället.

Jag önskar så innerligt att jag inte skulle känna igen mig i detta så otroligt mycket fortfarande. Tyvärr har jag kollegor i sexologskrået som talar om kvinnlig och manlig sexualitet på samma sätt som paren i denna studie. Jag minns också åren i en heterosexuell familjebildning där jag kämpade hårt för att leva jämställt men att det alltid syntes som ett omöjligt uppdrag. Minns också frustrationen när omgivningen tyckte att jag överdrev i gemensam planering för rättvisa samtidigt som de blinda för sin egen situation hävdade att de precis som Holmberg skriver gjort en arbetsfördelning utifrån individuella intressen där kvinnor omedvetet alltid var förlorarna som fick lägga mest sammanlagd tid på arbete (i hem och på jobb).

Sara Hansson har gjort en rolig recension av boken som finns här nedanför;

Sara Hansson recenserar ”Det kallas kärlek av Carin Holmberg”

Källa: http://www.nittondestolen.se/2008/10/sara-hansson-recenserar-det-kallas-karlek-av-carin-holmberg/