Arkiv för december, 2013

Så lyder det heliga evangeliet;

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helige ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

Skärmavbild 2013-12-19 kl. 00.23.58

Jungfrufödseln har väckt många starka känslor och jag minns när förre ärkebiskopen KG Hammar uttryckte frågan om jungfrufödseln som en ”öppen fråga” det avgörande var inte om det handlade om en biologisk avvikelse, det avgörande var vars och ens personliga relation till honom, vilket väckte enorm uppståndelse. Nuvarande ärkebiskop Antje Jackelén är inne på samma spår och har sagt ”tar man jungfrufödelsen som en biologisk fråga så har man faktiskt missat hela poängen.” I Svd säger Jackelén att jungfrufödelsen är ett antikt exempel på ”mytologiskt språk”, vars syfte är ”att uttrycka det egentligen osägbara, det som spränger språkets gränser och verklighetens kategorier”.

Jag ser liksom både Hammar och Jackelen många problem med begreppet oskuld, oavsett graviditet eller inte. Skuld och oskuld är två svårdefinierade begrepp som, beroende på sammanhang, ändrar betydelse. När det gäller sex och frågan om oskuld och skuld kan en ställa sig frågan, vem som är skyldig och i vilken mening? Ordet oskuld bär betydelsen att vara oskyldig eller att sakna livserfarenhet på något område. Ordet antyder även att den som inte har haft sex skulle vara utan skuld eller att om en haft sex och förlorat oskulden så återstår enbart skulden. Sexualiteter har tyvärr under en lång tid haft en nära koppling till både skuld och skam.

I en alldeles nyligen publicerad artikel i den ansedda British Medical Journal skriver professor Amy H Herring m.fl om jungfrufödslar. Artikeln heter Like a virgin (mother): analysis of data from a longitudinal, US population representative sample survey, (BMJ 2013;347:f7102, Published 17 December 2013)

Skärmavbild 2013-12-19 kl. 00.17.20

Det handlar om kvinnor som uppger att de fött barn utan att ha haft samlag eller blivit befruktade via insemination eller ivf.
Av 7870 kvinnor , rapporterade 5340 att de varit gravida. 45 kvinnor (0,5%) rapporterade minst en jungfrugraviditet vilket inte hade något samband med användandet av assisterad befruktning. 15,5 % av dem hade avgivit kyskhetslöften  Oskulderna som rapporterade att det blivit gravida hade i betydligt högre utsträckning än andra ( 30,5 % )  givit kyskhetslöften, av de som var icke-oskulder och blivit gravida hade ( 15,0 % , P = 0,01 ) givit kyskhetslöften.
Föräldrarnas attityder och vägledning hade också en betydelse. Föräldrar till oskulder som rapporterade graviditet hade i större utsträckning otillräcklig kunskap för att diskutera sex och preventivmedel ( 27,7 % instämmer/håller med ) än föräldrarna till andra oskulder ( 1,7 % , P < 0,001 ) eller de som inte var oskuld med eller utan graviditet ( 5,2 % respektive 3,9 % , P < 0,001 ) . Föräldrarna till oskulder som anmälde graviditet var mer benägna att instämma runt att det var svårt att diskutera sex och preventivmedel med barnet ( 12,2 % ) än föräldrar till oskulder som inte blivit gravida  ( < 0,1 % , P < 0,001 ) eller  icke- oskulder ( 1,4 %, p = 0,02). Föräldrar till oskulder var mer benägna att tycka att deras barn skulle bli generade av dessa diskussioner ( 11,5 %) än föräldrarna till de som var icke- oskulder med eller utan graviditeter ( 2,3 % , P = 0,002 och 2,5 % , P = 0,004 ).
Oskulderna födde pojkar ( 59,8 %) i större utsträckning och var i genomsnitt yngre vid tidpunkten för födelse ( medianålder 19,3 år) än icke-oskulderna ( 21,7 år , p < 0,001 ) .
Sättet som forskarna bakom denna artikel använder begreppen virgin/oskuld är problematisk; We defined virginity as consistent reporting of no history of vaginal intercourse. Women were classified as having virgin pregnancies if they reported a pregnancy before sexual debut. We classified the other women as non-virgins. Oskuld används ofta som benämning på en person som inte haft sexuellt umgänge med en annan person och specifikt om en haft vaginalsamlag eller inte. Det har under lång tid, historiskt, funnits ett krav på kvinnor att de skall vara oskulder fram till äktenskapet.  Samtalet runt oskuldens vara och icke vara bygger ofta på en heteronormativ syn där sex enbart innebär vaginala samlag det vill säga penetrerande (penis i slida) samlag mellan några som definierar sig som man och kvinna. Oskuldsbegreppet stärker även föreställningen om att enbart vaginalsamlag är ”riktigt sex”. Det är dags att slänga oskuldsbegreppet över bord och börja prata om olika sexuella debuter istället.
Förutom detta så visar artikeln med all önskvärd tydlighet att barn och unga måste ha rätten till bra sexualundervisning och att traditionen med kyskhetslöften samvarierar med förekomsten av jungfrugraviditeter. Den tragiska bakgrunden till en del av dessa siffror kan vara otillräckliga kunskaper och en internaliserad känsla av skuld och misslyckande.
Tack Niclas Sandin för  inspiration och tipset om artikeln!

I måndagseftermiddag tog jag semester från både ordinarie jobb och andra uppdrag. Sedan dess har jag sovit mellan 14-18 h per dygn och övrig tid läst böcker.

Till min stora glädje har Mehmet Murat Somer kommit ut med sin tredje hop-çiki-yaya-deckare; Gigolomordet.

gigolomordet-en-hop-ciki-yaya-deckare

Boken börjar med att huvudpersonen är deprimerad, nedstämd och totalt ur form efter att ha blivit dumpad av sin senaste älskare. En av ”flickorna” i hens närhet Pon-Pon kommer dit och tvingar upp hen ur sängen, sminkar henne och gemensamt beger de sig till Pon-Pons show. Där träffar hon den framgångsrike advokaten Haluk och blir över öronen förälskad. Tyvärr är hans fru med och efter att de fått ett samtal om att hans svåger är arresterad för mord så måste de ge sig av.

Det är denna mordhistoria som huvudpersonen ser sig tvungen att ge sig i kast med parallellt som hen jobbar som nattklubbsägare och datahacker.

Den stora glädjen med att läsa denna bok är inte deckarintrigen, den lämnar en del att önska. Ändå älskar jag boken då den skildrar en subkultur med transvestiter och transsexuella i Turkiet. I denna deckare är referenserna turkiska och varken engelska eller svenska vilket är är sant uppfriskande.

Jag gillar de överdrivna mesta dels homosexuella transvestiterna som diskuterar om sina gamla älskare; En av mina gamla älskare har blivit mördad. Ni kan inte ana hur fin han var. Hade han väl fått upp den så slaknade den aldrig. Vilken doning! Den var som en Pepsiflaska. En sån karl borde alla nån gång i livet få prova på.

Huvudpersonen är en snygg mestadels kvinna som gärna klär sig som Audrey Hepburn med en sofistikerad make up och för sig tjusigt. Hennes stora faiblesse för Hepburn kommer hela tiden igen; För att inte bli uttråkad gick jag igenom alla Audrey Hepburns filmer i kronologisk ordning. Jag försökte också komma ihåg hennes motspelare och vad hon hade på sig. Sämst var två filmer där hon gick i samma sönderrivna klänning genom hela filmen.

Sexualiteten är hela tiden närvarande både i huvudpersonerna liv såväl i samtal om andra; Min gamla levnadsglada faster som var lite av familjens svarta får chockerande oss alla en gång för flera år sedan. Är jag bara tillräckligt kåt går jag igång på alla killar sa hon.

Huvudpersonen älskar män och i denna bok suktar hen förgäves efter den ståtlige advokaten Haluk och istället tröstar hen sig med ett gäng yngre killar som bokstavligen raggar upp hen i grupp. Hen reflekterar återkommande runt sexuella föreställningar och praktiker; Jag känner många flickor, och riktiga kvinnor också för den delen, som bara de blundar tillräckligt hårt kan föreställa sig att vem de än har sex med är deras drömprins. Sådan är inte jag. Jag är fullt fokuserad på den jag är med och förväntar mig att mannen är lika koncentrerad på mitt intellekt som på min kropp. Eller kvinnan, de ytterst få gånger det har hänt.

Jag jublade inombords när han med sina kunskaper och meriter i thaiboxning på egen hand överfaller två inbrottstjuvar i sitt eget hem som dessutom bär på skarpladdad pistol och fäller följande underbara kommentar;  Jag lade de medvetslösa inkräktarna på golvet och satte handklovar på dem. Det hade aldrig slagit mig att sexleksaker som handklovar skulle kunna användas för ett sådant här ändamål, men voilà. Se så bra!

Författaren visar att tillvaron som transvestit i Turkiet minsann inte bara är glamorösa klubbar och härlig gemenskap och den första boken handlade också om hatbrott och mord. Här utspelas också en dialog som många normbrytare oavsett nationell bakgrund är tvungen att genomlida;

– Varför går du klädd så där?

Man kan bli förbannad för mindre.

–  Man ser att du är man. Varför går du i kvinnokläder?

–  För att jag gillar det.

Det var uppenbarligen inte ett tillfredsställande svar.

– Känner du dig som kvinna?

– Ibland…” sa jag.

– Hur länge har du varit sån?

– Transvestit, menar du?

– Mmm

– Ganska länge tror jag.

Kanske kan Mehmet Murat Somer ge en aning om att det finns många olika sätt att leva sitt liv och att många normer egentligen är väldigt begränsade för alla.

I vilket fall, vill du ha något roligt att ha läsa, rekommenderas  Gigolomordet, en hop-çiki-yaya-deckare av Mehmet Murat Somer. Utgiven på förlag 2244.

I helgen var jag på ett bröllop, förutom den förvåning som jag alltid känner över hur oerhört heteronormativt något verkligen kan bli så fascinerades jag också över hur föräldraskap fastställs som en närapå tvingande konsekvens efter ett bröllop. Brudparet hade provocerande för många valt att inte välkomna barn till sin fest. Ändå så var det flera tal som anknöt till förväntningar om att de nu skulle skaffa egna barn.

I antologin Ingens Mamma skriver en rad kvinnor om valet att leva utan barn.

1829709335Josefin Adolfsson inleder hela boken med en återberättad händelse från lågstadiet. Hon var på besök hos skolsköterskan som klämmer på hennes bröst och konstaterar att körtlarna växer som de skall. Efter en frågande blick förklarar sköterskan att hennes bröstkörtlar utvecklas till dess hon själv skall bli mamma och amma ett barn. Jag drar mig genast till minnes att jag skrev om en liten bok riktad till unga tjejer för en tid sedan. Där stod; brösten har vi alltså för barnen, inte för snygga bh:ar! Det kan vara bra att påminna sig om för det är mycket prat om man ska ha små eller stora bröst. Boken vänder sig till tjejer i 10-12 års åldern och de skall från början veta att deras kroppar egentligen inte är till för dem själva utan finns i egenskap av dem som blivande mödrar.

Ranelid och Sara Lis låt Mirakel i melodifestivalen där Ranelid säger att om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år så dör hela mänskligheten ut kommenterar Adolfsson med att; bildligt, eller bokstavligt, säga nej till säd i 60 år skulle vara något av det mest radikala och intressanta som kunde ske just nu, så väl på dansgolvet som i det allmänna medvetandet.

Katarina Sjögren, konstnär skriver om hur hon inte romantiserar familjelivet. ”Kanske har jag inte samma behov av social trygghet som många andra. Jag kommer alltid välja frihet framför trygghet och modersrollen är en stark arketyp som präglar hela vår civilisation”.

Oavsett om någon lever singel, polyamoröst, med en eller flera kvinnor, har barn med kompis eller lever heteroliv med hus i Bromma så inrymmer alla konstellationer ungefär samma tanke vad det innebär att vara mamma konstaterar Sjögren.

Annina Rabe konstaterar att homosexuella länge inte hade samma förväntningar på att skaffa barn men nu när möjligheterna ökat vilket hon ser som en framgång men ifrågasätter om det även ger konsekvensen  att en också måste. Kanske är det heterovärldens infernaliska sätt att avsexualisera och oskadliggöra homosexualiteten genom att få alla att följa de heteronormativa mönstren.

Vissa hävdar att barnlösa aldrig blir vuxna på allvar men Rabe ifrågasätter detta och hänvisar till Liv Strömquist serie om att barn är kristdemokrater, föräldrar har en tendens att tappa alla andra intressen och gå in i en småbarnstillvaro där de dessutom helt umgås med andra föräldrar. Dvs gå in i en allt annat än vuxenvärld.

Det bränner till när hon sedan talar om att vi gärna pratar om normkritik på många håll och kanter men att det samtidigt existerar något slags femtiotalsideal även hos de mest radikala, man gifter sig och skaffar två barn, stänger ute omvärlden och dessutom försöker göra det till något politiskt projekt. Rabe frågar sig; om världen är ojämställd, varför väljer en då att anamma de strukturer som skapat denna ojämställdhet från början? Lockelsen att leva efter traditionella normer verkar vara obegränsade.

Anna Sol Lindqvist pekar på det faktum att barnfria utgör definitionen av egoism. De kan i större utsträckning göra vad de vill och att det ses som finare att ge upp sitt liv till förmån för ett barn. Som barnfri förväntas att en anpassar sig till de som har barn och ta oerhört mycket hänsyn till deras rutiner med läggtider, mattider och när föräldrarna kan. Hon ställer frågan om det kanske faktiskt är så att det är mer egoistiskt att enbart ägna tid till att rodda i sitt hem och sina barn.

Gunilla Kracht berättar om hur hon blev behandlad när hon som barn hade en docka som hon kallade för Tant Grumse, vilken hon bar i håret och ofta blev liggande naken blev tillsagd att behandla dockan bättre. Redan som barn tvingas barn in i stereotypa genusroller där tjejer tidigt skall börja öva att bli mamma medan killarna mest lär sig att ta bilen till jobbet. Kracht skriver om att redan där fanns en rädsla om att hon skulle kunna bära sina dockor i håret, glömma att sätta på dem kläder och ge dem fula namn.

Jag älskar den här normkritiska boken! Den får mig att skratta, le, bli ilsken och provocerad – sådär som bara en riktigt bra bok kan förmå. Visst har jag hört en del av argumenten många många gånger förr och visst hade den blivit ännu bättre med lite mer nytänkande på sina håll men i nuvarande form är den långt bättre än vad barnpsykologen Winnicott har som mål för föräldrar, good enough!

Ingens mamma av Josefine Adolfsson (red) Övriga medverkande: Jane Magnusson, Katarina Sjögren, Gabriella Boijsen, Natacha López, Faranak Rahimi, Annina Rabe, Anna Sol Lindqvist, Gunilla Kracht, Birgitta Stenberg, Sofie Åberg, Susanne Wigorts Yngvesson, Lena Andersson. Boken är utgiven på Atlas förlag.

I flera tidningar har några fäder till söner Alvikenskolan i Bromölla fått en hel del mediautrymme på grund av att de protesterat emot att skolan bestämt att de vill ha ett luciatåg med bara lucia, tärnor och stjärngossar.
– Det säger sig självt att nioåriga pojkar inte vill gå i vita nattlinnen, säger en av papporna.
– Min son som går i trean och är nio år vill inte bära klänning. Andra barn har sagt att de kommer att skratta åt pojkarna, säger pappan.

Till alla de oroliga papporna i Bromölla skulle jag vilja ge boken Kalle som lucia.

Kalle går på sexårs och hela denna sagobok börjar med att han känner sig väldigt nervös för dagen till ära skall de lotta om vem som skall bli årets lucia. Alla barn får skriva ett namn på en lapp, sitt eget eller någon annans. Kalle plitar ner sitt namn och håller sedan tummarna hårt och hoppas, hoppas på att fröken skall säga hans namn. Fröken drar en lapp, vecklar upp den och läser KALLE. Han blir så glad att han springer ett varv i klassrummet och bara skrattar. Några av barnen tycker att lucia måste ha långt hår och fröken erbjuder honom att bli stjärngosse istället men inte en chans, Kalle har länge drömt om att bli magisk, strålande och vacker. Med hjälp av sina föräldrar handlar han luciakrona, lucianattlinne och en peruk så det där med håret löser sig.

index

Tillbaka på sexårs berättar fröken att rektorn bestämt att det måste vara en tjej som är lucia. Kalles föräldrar blir arga och går till rektorn för att berätta att det faktiskt inte är rätt att ändra nu när Kalle vunnit lottningen. Rektorn bestämmer ändå att det måste vara en tjej. På lucia ger fröken en stjärngossestrut till Kalle och han kämpar med tårarna. Maja som skulle vara lucia tycker inte heller att detta gått riktigt rätt till så i smyg byter hon bort sin luciakrona mot Kalles stjärngossestrut. Kalle går sjungande in som lucia och trots sin nervositet läser han sin dikt. Alla vuxna är tysta, rektorn verkar både förfärad och arg, många ser som hypnotiserade på Kalle, vissa ler och andra ser arga ut. Till slut applåderar alla föräldrar och DÅ tar alla pappor upp varsin luciakrona ur sina väskor och rockar och sätter på huvudet. Alla har de så länge längtat efter att också få vara magiska, strålande och vackra.

default_11820131209094205

Texten är skriven av Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists har gjort de otroligt charmiga teckningarna på Kalle, hans föräldrar och vänner. Boken är utgiven på Sagolikt bokförlag 2009.

Detta är andra boken om Kalle. Den första handlar om att Kalle får vara som han vill det vill säga både vara värsta målgöraren i fotboll och ha klänning.

kalle-med-klanning

I gårdagens avsnitt av ”Äkta människor” tampas tonårssonen Tobias återigen med att vara transhumansexuell. Hans är väldigt kär i familjens hubot, Mimi men hon avvisar honom. Hans syrra ”outar” hans sexuella läggning till en kompis som definierar sig humanhubot och hon lurar Tobias med att låtsas vara en hubot. Han blir djupt sårad och syrran får be om ursäkt och berättar att hon tycker att han är jättecool som THS.

screen-shot-20130203-at-11211-pm1 2218914

Lyssnade på en intervju med Lars Lundström, manusförfattare till tv-serien Äkta människor och till min stora förtjusning berättar han att en del av inspirationen kommer ifrån boken Sex and Love with Robots precis som jag misstänkte i ett tidigare inlägg på samma tema.

Transhumansexuell, THS finns det på riktigt?

Nja, det finns en robotfetischism som brukar benämnas ASFR – alt.sex.fetish.robots. Detta kallas av vissa för technosexual eller ASFRians .

Vad personer som uppskattar denna form av fetisch går igång på varierar. Vissa gillar robotars utseende, rörelser och ljud, andra, andra vill ha en så verklighetstrogen android som möjligt. Vissa gillar att se att huboten som något helt annat än en själv med blå kroppsvätskor, kretskort och usb-uttag och även mer metallisk eller annan artificiell yta medan andra vill att sexpartnern skall vara så människolik som möjligt med ett eget känsloliv. Ytterligare en variant handlar om transformation då en människa frivilligt eller ofrivilligt förvandlas till en android och där kan själv omvandlingsprocess vara det centrala.

Det är dock viktigt för många att det verkligen är en android, det vill säga en helt konstgjord individ. Många gånger inryms en längtan efter att denna hubot finns enbart för att tillfredsställa ägarens önskemål och det blir en slags utopisk önskan om det perfekta sexet bortanför misslyckanden och tillkortakommanden.

För att tillfredsställa sin fetisch används ofta fantasier i form av filmer, konst, bilder, porr och böcker.

Söker på fembotporn, gynoidporn och androidporn sidor och blir lätt nedslagen. Fembot eller en gynoid är en robot som skall efterlikna en mänsklig kvinna med mycket realistiska drag. I filmer och böcker om  gynoider finns starkt essentialistiska idéer om kvinnlighet vilket inte sällan stämmer mycket väl med  sexuella och könsstereotypa framställningar av kvinnor i traditionell heterosexuell porr.

new_sex_robot_fembot_porn_site_scifi_dream_girls

Många är konstruerade enligt patriarkala stereotyper av den perfekta kvinnan som sexig, dum och lydig.

female-autobots-autobot-autobots-transformers-transformer-ar-demotivational-poster-1248257336

Judith Halberstam menar att dessa gynoider visar åskådaren att kvinnlighet inte är naturligt utan en skapad företeelse och gynoidernas överdrivna så kallade kvinnlighet och sexualitet används tillsammans med stereotypa bilder av manlighet.

Det gäller dock att komma bakom den heterosexuella mainstreamporren och komma upp to the next level där konst, erotik och porr möts i oheliga allianser.

benedict_bea

“The cyborg is a kind of disassembled and reassembled, postmodern collective and personal self. This is the self feminists must code.”
“I would rather be a cyborg than a goddess”
Donna Haraway, I The Cyborg Manifesto

Läser; Zombie – en överlevnads guide, om hur en skyddar sig mot de levande döda. Eftersom jag snöat in på ämnet zombiesex så är det minst sagt lite intressant att forska vidare i ämnet.9789177423805_200_zombie-en-overlevnadsguide_haftad

Författaren framför tesen att zombies blir till genom att viruset solanum överförs till en människa. (Icke att blandas ihop med solanin. Jag blev plötsligt lite orolig för de gröna potatisar jag ätit under årens lopp). Det handlar om en blodsmitta och så fort viruset har kommit in i blodomloppet så sprids det i kroppen och hjärtat stannar. En mutation äger rum och ett nytt organ uppstår. Vissa kroppsfunktioner kvarstår medan andra får en annan funktion och vissa stängs av. Vad gäller genitalierna så dör könsorganen och består endast av död vävnad vilket innebär att zombies är impotenta och sterila. De odöda har inte heller visat några tecken på sexualdrift, varken gentemot sin egen art eller de levande. Odöda kan med andra ord inte befrukta andra odöda och därigenom föda nya odöda. Försök med att befrukta zombieägg med mänskliga spermier och vice versa har misslyckats.

Vidare framgår att zombier inte har några kroppsliga förnimmelser då alla nervreceptorer är och förblir döda efter återupplivandet. Människor har förmågan att uppleva fysisk smärta och ser det som en signal om att kroppen är skadad. Oförmågan att känna igen och undvika smärta gör de odöda till fruktansvärda för även om en zombies kropp är svårt skadad så kan den fortsätta attacker tills ingenting återstår. Note to my self, vid presumtivt BDSM-sex med zombies, ta det lite lugnt, detta med säkerhetsord fungerar troligtvis inte för en zombiedonna.

Skärmavbild 2013-12-08 kl. 19.29.48
Författaren hävdar vidare att det inte finns någon som helst dokumentation på området sexuell kontakt med en odöd. Detta står dock i konflikt med det som jag numera lärt mig är ”en ny sorts zombie” som visar sig kunna känna och tänka och prata och till och med ta hänsyn.

För mig som arbetar med sexuellt överförbara infektioner och räknar mig till arten levande så blir det naturligtvis en intressant fråga hur jag behöver förhålla mig till säkrare sex. Viruset solanum är varken vatten eller luftburet. Infektionen kan således endast överföras via utbyte av kroppsvätskor. Många har hävdat att överföringsrisken är låg då odödas kroppsvätskor är mycket trögflytande. Kyssar och oralsex är med andra ord inte speciellt riskfyllt då zombiepatogenerna måste införas direkt i blodet. Läser på en amerikansk sajt att de ändå rekommenderar slicklappar. Personligen är jag otroligt negativ till slicklappars reella förmåga att förhindra överföring. Mitt råd blir således att vid anala och vaginala samlag använda kondom. Men med tanke på den döda vävnaden så rekommenderas strap-on oavsett genital uppsättning vid lust till penetrativt sex.

När processen av kroppsligt förfall blivit alltför extrem och kroppsdelarna börjar falla sönder och vätska läcker från olika kroppsdelar är det värt att investera i en stor rulle med plastfolie.  Detta kan med fördel förenas med mumifiering dvs att binda någon till nästan total orörlighet.

Swedish Zombie gjorde ett mycket intressant inlägg på sin blogg om skönlitterärt zombiesnusk. Där pekade de på att jag missuppfattat sexet mellan zombies i boken Warm Bodies där två zombier som försöker ha sex. Det visar sig att det istället handlade om ett härmande mänskligt liv mer än egentlig lusta. De recenserar dessutom en rad böcker inom genren zombieerotica.

 

För några veckor sedan var jag på Världskultur museet – Etnografiska museet och höll en föreläsning om  sexuella fetischer med anledning av deras utställning Fetisch Modernity. Passa på att se denna fantastiska utställning under kommande veckor då ni kanske har någon extra dag ledig.
FM
Ordet fetisch kommer från det portugisiska ordet feitiço som betyder amulett. Ordet användes av portugisiska handelsmän för att beskriva de kultföremål – ofta i form av knyten eller skulpturer  som användes för främst hos folk på Västafrikas kust på 1500-talet.
 Marx menade att även européer ägnade oss åt fetischism. Pengar och varor är döda föremål, men laddade med egenskaper som sade mindre om föremålen i sig själva än om det samhälle som producerade dem. Marx menade att det skedde ett betingligande av arbetet. Varorna på butikshyllorna var långt ifrån de utarmade arbetare som tillverkat dem. Föreställningen om ränta fick mynten och sedelbuntarna att verka produktiva i sig själva, och därmed dölja den bakomliggande sanningen om att tillväxt på  bankkontona var ett uttryck för ojämna utbytesrelationer. Vad ränta egentligen uttryckte var att de som ägde pengarna gjorde vinst på ojämnt utbyte. Förlorarna var de som sålde sin arbetskraft och sina naturresurser till priser som låg mycket långt under priserna på de produkter som de omvandlades till.
Många etnografiska museer växte fram i ett kolonialt sammanhang som legitimerade den koloniala maktordningen. De framställde världen på ett sätt som stämde överens med deras eget ideologiska ursprung. Det är detta arv och skapandet av exotiska klichéer som en del av utställningen fokuserar på. På vår guidade tur genom utställningen Fetisch Modernity berättar den fängslande utställningskurator Lotten Gustafsson Reinius om hur protestantiska missionärer var helt emot objekt och saker som ansågs ha en magisk kraft. Hela utställningen vill bråka med begreppet fetisch som har rötter i ett kolonialt tänkande.
Elisabet Lind, Etnografiska Museets fd Sydostasienintendent höll ett lysande tal om  den europeiska erotiska blicken med kameraögat riktat mot Orienten. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet blev Bali en stor turistattraktion. Kvinnorna på Bali gick barbröstade i sin vardag men när européerna kom och riktade kamerablicken på kvinnors med fokus på deras bara bröst skedde en erotisering. När Bali blev självständigt 1950 blev konsekvensen att kvinnor skulle skyla sina bröst.
Min favorit Joanna Rytel visade ett videoverk där hon undersökte mensfittan. Vi har mens 5-10 dagar i 35 år och ändå är det fortfarande ett tabu. Mens på insidan går att hantera men när det lämnar vår kropp överskrider det en gräns. Hon vill ladda mensfittan med något åtråvärt.
Kulturer har aldrig varit helt avskilda, enskilda och rena från andra intryck. Även de mest ursprungliga kulturer är en produkt av möten, korsningar, överlappningar och förändringar under tidens lopp. Kulturer är levande, och den som lever med flera perspektiv kan se genom såväl de andras ögon som sina egna. Nationalister spelar på enskilda personers kärlek till sitt lilla hörn av världen genom att stämpla hängivenheten som ”nationalistisk”.
Utifrån marxismen och psykoanalysen har termen ”fetisch” förblivit ett tecken på ”annanhet” och ”särskildhet” och används nu för att beskriva objekt som finns utanför det ”normala”. Den magiska kraften kan inte vidröras och inget märks förutom det föremål som är laddat med kraften.
Själv talade jag om vanliga sexuella fetischer, svenska fetischklubbar, BDSM, lack och läder och lärde alla närvarande gay hanky codes och vikten av att bära näsduken i rätt bakficka. Det var en fantastiskt spännande kväll där Vilken fantastiskt kväll på Etnografiska museet! Tänk att komma till ett museum där minst hälften är över 65 år och tala om fetischer som BDSM, scat, mens, wet, ballonger och hankycodes.
När jag pratade om scat, mens, wet, ballonger och hankycodes möttes jag av full förståelse och intendenterna drar genast paralleller till olika kulturella uttryck runt om i världen och vi pratar om tabun.
Utställningskatalogen är en stor, vacker och mycket innehållsrik bok som jag bara hunit börja läsa i ännu.
image_large
Innehållet i detta inlägg är delvis hämtat från:
Tina Hamrin-Dahl, Kavaskålens undran: Är fetischen nämnbar? Hornborg, Alf. Maskinen som fetisch, Dagens Nyheter, 2008-05-26.

Under det senaste veckorna har jag pratat fetischer hos Irwing i P4 och på Världskulturmuseerna – Etnografiska museet i Stockholm. Runt detta planerar jag en serie blogginlägg med några boktips.

I samtalet med Tony Irwing i P4 hade han mest fokus på vad som definieras som en fetisch. Där fick jag också vara med och gestalta en snuskigt lätt rebus.

Skärmavbild 2013-11-22 kl. 20.00.22I strikt mening innebär en sexuell fetischism sexuell åtrå till ett föremål eller en kroppsdel som vanligen inte uppfattas som upphetsande och har i strikt mening inte med identifikation med föremålet eller rollekar att göra. Detta innebär att det är föremålet, materialet eller kroppdelen i sig som är upphetsande och inte att exempelvis underkläderna sitter på en attraktiv person. Att tända sexuellt på en specifik kroppsdel som inte är genitalierna kallas för partialism, vilket innebär en fetisch för en kroppsdel som traditionellt inte med kopplad erotisk laddning. Allmänt så har ordet fetischism en mycket vidare innebörd, och kan även omfatta det som strikt ses som sexuella preferenser.

I den svenska versionen av WHOs manual ICD-10 avskaffades störningsstämplingen av fetischism (tillsammans med BDSM och transvestism) 2009. De finns dock kvar i den internationella versionen.ICD-10 photo

I den internationella psykiatrins handbok DSM-V räknas fetischism som en frisk sexuell variation (så kallad parafili). Men om sättet att använda fetischen blir självdestruktiv kan personens fetischism i stället klassas som en parafil störning.  Det är mycket intressant att det i förra versionen av DSM-IV  inte fanns någon skillnad mellan parafili och parafil störning, även om  självdestruktivitet fortfarandeom krävdes som ett diagnoskriterium. I DSM III sågs  fetischism som stört oavsett om det var självdestruktiv eller inte. Parafilin fetischism betraktades då som en mild psykisk avvikelse.

DSM-V

Med denna bakgrund är det inte svårt att förstå hur fetischer fortfarande kan vara ett så känslig fråga.