Med handen under kjolen på Gud

Idag var jag och min fru på prästvigning i Västerås Domkyrka. Min vän och tidigare vapendragare i RFSL Uppsalas styrelse, Peter prästvigdes. Han är också doktorand vid Teologiska institutionen på Uppsala Universitetet, Tros- och livsåskådningsvetenskap; Systematisk teologi med livsåskådningsforskning och har specialiserat sig  på queerteologi.

En gång i tiden läste jag själv teologi och hade som avsikt att bli präst. Under mina studier inriktade jag mig mycket mot feministteologi men lade av olika orsaker teologin och mina planer på tjänst i kyrkan på hyllan precis när queerteologin började göra sitt intåg. I kyrkan idag gladdes jag otroligt mycket med Peter men kände en lika stor tacksamhet för att jag själv aldrig gick vidare till vigning. Jag är för vild för kyrkans hägn både i tanke och liv.

Något som Peter gav mig som gåva en gång i tiden var introduktionen till den argentinska bisexuella teologen Marcella Althaus Reid, (1952-2009). Jag minns hur han refererade till hennes bok Indecent Theology; Women selling lemons without underwear: this must be one of the most startling and memorable opening scenes in contemporary theological texts. The lemon vendo sittning in the street may be able to feel her sex; her musky smell may be confused with her basket of lemons. Jag letar upp ett nummer av Lambda Nordica och läser vad Peter skrivit om queerteologin. Han har naturligtvis hänvisat till Marcella Althaus Reid;

Han konstaterar vidare att den första vågen av feministisk teologi kom runt 1980-talets början och representerades av teologer som Mary Daly, Elisabeth Schüssler Fiorenza och Rosemary Radford Ruether. De var mina stora förebilder och flera av feministteologerna var inspirerade av den latinamerikanska befrielseteologins kamp med den traditionella teologin. Jag minns mina egna teologiska studier på den konservativa högskolan och hur rektorn vid flera tillfällen höjde på ögonbrynen och tyckte att jag nog var lite märklig som alltid såg den politiska kampen som en självklar del av det teologin även när vi hade till uppgift att göra en skärtorsdags-meditation.

Jag satte hela min framtida karriär på spel när jag genomdrev att få skriva en befrielseteologisk reflektion över Ecce Homo, jag blev starkt motarbetad men segrade genom att få skriva uppsatsen. Elisabet Olsson-Wallins bilder var viktiga för mig precis som när Marcella Althaus-Reid beskriver att Gud finns på suspekta gaybarer i New York och i S/M-dungeouns. Det finns inte en sann gudsbild utan alla gestaltningar av Gud är subjektiva och i ständig rörelse. Queerteologin vill göra det oväntade och ställa allting på sin spets. Här är det möjligt för provokationer för att kunna utmana, möjliggöra och bana väg för nya bilder och erfarenheter om vem Gud är och vad Gud innebär. Såhär skriver Peter vidare i Lamda Nordica;Althaus-Reid är kritisk mot kolonialismen och de patriarkala tolkningarna av kristendomen.
In colonial processes, patriarchalism has reinforced chains of oppression when the male colonial subjects felt that their maleness was diminished bythe colonial masters… As part of the colonial Christian mytho-poetics, the male colonisers genderised their subjects as women, depriving them of themale status of their own patriarchal societies and therefore produced in them a reinforcement of heterosexual stereotypes.

Hon är inte lättläst men än en gång blir jag väldigt sugen att försöka mig på någon av hennes verk. Smyger in på Amazon…

Såhär beskriver Marcella Marcella Althaus Reid själv en av sina böcker;

Indecent Theology. Theological Perversions in Sex,
Gender and Politics by Marcella Althaus-Reid (London: Routledge 2000)

 All theology is sexual theology… What can sexual stories from fetishism and sadomasochism tell us about our relationship with God, Jesus and Mary? Isn’t it time that heterosexuals came out of their closets too? By examining the dialectics of decency and indecency and exploring a theology of sexual stories from the margins, this book brings together for the first time Liberation theology, Queer Theory, post-Marxism and Postcolonial analysis in an explosive mixture. Indecent Theology is an out-of-the-closet style of doing theology and shows how we can reflect on the Virgin Mary and on Christology from sexual stories taken from fetishism, leather lifestyles and transvestism.

The point of departure is the understanding that every theology implies a conscious or unconscious sexual or political praxis, based on reflections and actions from certain accepted social codifications. These are codifications which configure our Christian visions of life and mystical projections relating human experience to the sacred. …For instance, poverty and sensuality as a whole has been marginalised from theology. Why does a theology from the poor need to be sexually neutral, a theology of economics which excludes their desires? And what do those desires tell us about Christ in Latin America?

Indecent Theology is based on the sexual experiences of the poor, using economic and political analyisis while unveiling the sexual ideology of systematic theology. Theology is a sexual act and Indecent Theologians are called to be sexual performers of a committed praxis of social justice and transformation of the structures of economic and sexual oppression in their societies.

Andra av hennes verk;

The Queer God

Dancinsk Theology in Fetisch Boots: Essays in Honour of Marcella Althaus-Reid

The Sexual Theologian: A Primer in Radical Sex and Queer Theology

Liberation Theology and Sexuality

Om självbehärskning, återhållsamhet och absolutism

Jag har tidigare presenterat Hertha Svensson, diakonissa och rösträttskvinna.

Nu är det bara en vecka kvar tills jag skall iväg på det stora rösträttsmötet som äger rum den 1:a februari 1918. Arrangörer är Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR ). Jag och mina medsystrar i KFUK skall dit. En av de viktigaste frågorna för oss förutom rösträtten är att inte Lex Hinke drivs igenom. Lex Hinke är det tillägg till 18 kap. 13 § Strafflagen som på K.M:ts förslag antogs vid 1910 års riksdag, varigenom med straff belades vissa förfaranden, som avsåg att bland allmänheten sprida bruket av preventivmedel eller kännedomen om desamma. Under kvällen har jag suttit på min kammare och skrivit på ett tal som jag avser att hålla nästkommande lördag;

Vi från KFUK vill ställa frågan hvadan rörelsen antagit denna svårförståeliga liberalitet gentemot ett så uppenbart farligt och antisocialt förslag som Lex Hinke är. Utifrån en kristen, en moralisk och en filantropisk grund är Lex Hinke förkastligt av moraliska, rättsliga och sanitära skäl. Jag framhåller avhållsamhet innan äktenskapet och trohet inom äktenskapet. Jag vill peka på kyskhetens betydelse för hela vårt samhälle och dess utveckling. Jag ställer mig synnerligen frågande till huruvida det allmänna hälsotillståndet skulle bli bättre om okyskhet fick spridas samtidigt som miljöhygieniska insatser i form av bättre vattenrening införs. Det är ett köttets evangelium att lusten skall tillfredsställas. I Pauli brev till Galaterna skriver han att köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, dryckenskap, kiv, avund och trolldom. Vi skola leva i Anden såsom Herren befallt. Vi behöver samla mäktiga krafter och med alla medel bekämpa osedlighetsbudskapen.

När det gäller de unga bör vi eftersträva absolutism, total kyskhet. De ungas kroppar är under utveckling och kräver renhet och kyskhet så naturlig utveckling av kroppens krafter inte hindras. Allt annat kan medföra följder som ger spår hela livet. För flickorna handlar detta om att hindra dem från osedlighet och för pojkarna att undvika kriminalitet.

Om en flicka förfaller till ohyfsade fasoner som cabaret, biografer för att ej tala om dansbanan, hennes förnämsta nöjesfält då sjunker hon lätt ner i den undre värld ur vilken det är tungt och svårt att rädda henne. Dock avråder jag er från att förfasa sig över dessa förtappade själar, de kan räddas och kan förbyta envishet och dumdristighet till ett prydligt yttre och ett renligt inre.

Den manliga sexualiteten är synnerligen problematisk och orsakar oskyldiga och dygdiga kvinnors fall. Överklassens män förför unga flickor och drar ner dem i prostitutionen. En skärpning av strafflagen rörande sedlighetsbrotten eftersom då ”osedlighetens lavaström genomflyter hela samhället och förbränner allt i dess väg.

För att minska osedligheten och nå de tämligen eftersträvansvärda kyskhets och renlighetsidealen måste vi ställa krav om självbehärskning, återhållsamhet och absolutism.

Alla måste med tanke på de olika begär som kan uppkomma i vårt inre lära sig att iaktta självbehärskning. Den enskilde som begagnar okyskheten som ett njutningsmedel hamnar snart i detta sjukliga behovstillstånd. Okyskheten är nämligen blott ett surrogat för den verkliga kärleken. De folk som i allmänhet gagnar okyskheten som ett njutningsmedel går snart under.

Återhållsamhet är inte endast för oss ogifta utan lika nödvändigt inom äktenskapet. Dels för att bevara kvinnors liv och hälsa men också för att naturlig reglering av fortplantningen. Jag är sannerligen emot de konstgjorde medel vilka medför betydande hygieniska problem. Det är istället av synnerligen stor vikt att lägga sig vinn om nödvändigt självbehärskning.

Med tillgång till dessa försiktighetsartiklar som kondonger kommer antalet lösa förbindelser öka och resultera i en allas beblandelse med alla. Lagen avser att skydda från sårande av tukt och sedlighet. Denna osedlighet och omoral kommer att bana väg för en allmän sedeslöshet och vill försäkra oss om att vi har rörelsen bakom oss i detta.

Prislista från 1915. Den olagliga försäljningen av preventivmedel var  delvis en ideell handling. Mycket fattiga kunde få handla till ”synnerligen låga priser om medellöshetsintyg” visades upp.

Den glada änkan

Nu har en ny erotisk novell av den hemlighetsfulla Malva B. kommit ut. Den heter Den glada änkan och är utgiven på MIX-förlag. Novellen handlar om Hanna som är mormor till en femårig Anton. Hon sitter på ett tåg som rullar mot Paris och försöker koncentrera sig på stickningen som skall bli en lila tröja med röda prickar, till barnbarnet. Hon skall återse sin forna älskare Daniel, han har hittat henne via Facebook. De har inte setts på många år men hon har inte kunnat glömma honom. Hon tänker tillbaka på de heta sexuella mötena och i takt med tågets dunkande återupplever hon deras heta stunder. Eftersom hon befinner sig i en kupé med flera så tar hon fram den lilla vibratorn i handväskan (en sådan som alla kvinnor bör ha i väskan) och beger sig till toaletten för att bjuda sig själv och sin med åren allt mer känsliga klitoris på en upplevelse. Under resan funderar hon över om detta trots allt var en så bra idé att mötas igen? Framme på Gare du Nord råder dock ingen tvekan, hela hennes kropp minns när Daniel nynnar Änkevalsen* i hennes öra.

Jag ÄLSKAR när en mormor/farmor som stickar och läser SJ:s gratistidning Kupé iklädd ett randigt nattlinne i flanell tar upp en klitorisvibrator och onanerar så att hon glömmer bort tiden på en tågtoalett på väg för att träffa sin gamla älskare i Paris. Du hade rätt kära Malva B – jag älskade din novell!

*Änkevalsen kommer från Glada änkan som är en operett  i tre akter av Franz Lehár. Den är en romantisk komedi som utspelar sig på och kring det fiktiva furstendömet Pontevedros ambassad i Paris.

Smurfad sexism

Hur många känner egentligen till historien runt Lilla Smurfan (även känd som Lill-Smurfan, Smurfelina, Smurfina eller Smurfette)? Hon måste naturligtvis kallas liten eftersom hon är av kvinnligt kön.

När jag för 10-15 år sedan läste boken som Smurfan så slängdes alla barnens smurfalbum och jag bojkottade det lilla blåfärgade manliga kollektivet. Jag blir fortfarande irriterad när jag ser dess företrädare. Det enda försonande är beskrivningen av smurfbyn som ett stort kollektiv med bögar.

Såhär är historien om lilla Smurfan; hon var nämligen ingen riktig smurf, utan en skapelse av den onda trollkarlen Gargamel i ett försök att infiltrera smurfbyn. Hur gör man då en kvinnlig smurf? Jo, genom att tillsätta en gnutta koketteri, en rejäl dos förutfattade meningar, en hönshjärna, krokodiltårar och en del annat i en magisk brygd så blir en smurf av kvinnligt kön till. Det där med hönshjärna, koketteri och och krokodiltårar känner en igen, det är så speciellt representativt för oss kvinnor.

Från början ansågs Smurfan tämligen oattraktiv då hon liknade de manliga smurferna. Hon led också själv av sin påstådda fulhet. Det märkliga är att hon är mycket lik de andra smurferna förutom sitt svarta hår och klänning.

Fin killsmurf

Ful tjejsmurf

Smurfan var förutom oattraktiv och ful även ganska dum och påfrestande. Gammelsmurf förbarmade sig över henne och gav henne en skönhetskur. En riktig make over kan en lätt säga.

Ursprungligen var Smurfan en ganska oattraktiv och påfrestande typ, men hon blev alla smurfers favorit efter att ha genomgått en skönhetskur uppfunnen av Gammelsmurf. Hon förvandlades från en från ”a ‘ugly ducky’ to ‘a femme-fatal”.

Med Gammelsmurfs make over blev hon enligt deras mått mycket vackrare men var fortfarande lika påfrestande och manipulativ. Den stora skillnaden blir dock att alla smurfer älskar henne och uppvaktar henne till max nu när hon blivit snygg. Själv blir hon blir rädd för en mask som hon kallar för orm och trippar omkring i skogen med högklackat. Dessutom ställer hon till en katastrof genom att få en smurf att öppna på dammluckan.

Smurfan är den enda som enbart definieras av sitt kön, alla andra smurfer har olika egenskaper förutom sitt kön som de definieras utifrån. Till slut uppdagades så Smurfans samröre med Gargamel och hon lämnar byn och hälsar enbart på sporadiskt.

De flesta väggar behöver ha en fitta målad på sig

Rubriken är ett citat från Carolina Falkholt. Jag har tidigare visat några bilder som jag tog på konstverk från denna fantastiskt spännande konstnär. Jag upptäckte henne på en promenad i Visby där hon dekorerat en mur utanför konstmuseet. Carolina Falkholt räknas i dag till en av landets mest internationellt erkända graffitimålare. Hon har nyligen haft en utställning ”Min jävla fitta” på Galleri Nils Åberg i Göteborg. Bakgrunden till namnet beskriver Falkholt som en protest mothela kulturvärldens sätt att benämna personer som uppfattas som dåliga med ord som ”din fitta” eller ”din jävla fitta”. Falkholt tycker liksom jag att det där är otroligt provokativt mot alla som går omkring och har en fitta. Varför skulle det faktum att en bär en fitta vara det sämsta? Hon saknar feminism i graffitivärlden och kallar det hon målar snarare  för ”grafitta” än för graffiti. Dessutom gillar hon fittor och ser det som ursprunget, den plats som vi kommer ifrån, även om hon själv är född med kejsarsnitt 😉

Igår skev tidningar om hur Nyköpings kommun som anlitat konstnären Carolina Falkholt för att dekorera en skolvägg. Eleverna hade själva fått välja utsmyckning på högstadieskolan i Nyköping och röstade fram en graffitimålning. Kommunen avsatte 40 000 kronor till projektet och anlitade en av Sveriges mest kända graffitikonstnärer Carolina Falkholt. Hon fick fria händer att dekorera en 12 meter stor vägg i skolan och la ner två dagar på jobbet. Konstnären döpte sitt konstverk till Övermålning då hon först skrev en rad kränkande ord om kvinnor på väggen och därefter målade över dem med ett färgsprakande bild av en kvinnas underkropp. Men motivet blev inte riktigt till kommunens belåtenhet då det blev ett par kvinnoben och en stor fitta.

En ansvarig på kommunen skrev ”Vi tycker att din målning är fin och har vackra färger men vi är inte nöjda med motivet. Är det möjligt för dig att komma tillbaka hit och måla om det till något mer subtilt?” Men Carolina Falkholt vägrar att låta sig censureras, tack och lov!

Hon har tidigare fått kritik inte minst när hon tillsammans med ett tjugotal andra graffitikonstnärer fick måla på elevskåpen i den nybyggda Söndrumsskolan i Halmstad.

Mycket kring den kvinnliga sexualiteten är så förtryckt på högstadiet, så jag tänkte att en fitta skulle passa. Då kan det få ett nytt utgångsläge än det gamla vanliga nedsättande, ”din jävla fitta”, att tjejer som utforskar sin sexualitet ses som dåliga.

 

Ingen bryr sig om bisexuellas hälsa!

Jag blev så glad när en forskare hörde av sig till mig i en vilja att diskutera bisexuella kvinnors ohälsa. Malin, TACK för ditt mess! Du inspirerade mig att fortsätta skriva om detta viktiga tema.

Det faktum att bisexuella har sämre hälsa än homosexuella är inget nytt fenomen. Detta har vi vetat länge och forskning har år efter år pekat på detta faktum utan att några mer långtgående insatser prioriterats. Redan från FHIs webbenkät, 2004 konstaterades att psykiskt välbefinnande hos bisexuella var sämre än homosexuellas i alla åldersgrupper. Bisexuella hade mer ängslan, oro och ångest, 20% bland bisexuella och 12% bland homosexuella. Redan då konstaterades att 28% av kvinnor mellan 16-29 år hade mer ängslan, oro och ångest.

Biflaggan

Specifikt kvinnor som har sex med både män och kvinnor är benägna att utsätta sig för högre risker och har högre ohälsotal. Dr. Bera Moseng seniorrådgivare vid Helseutvalget uppger att lesbiska kvinnor som uteslutande haft homosexuella kontakter visar i flera studier ett samstämmigt mönster av mindre risktagande gällande alkohol, STI och droganvändning.

Varför ser det ut på det här sättet?
Det finns naturligtvis inte någon enkel förklaringsmodell men jag har här satt samman en rad olika anledningar som presenterats i forskning och från erfarenhetsbaserad kunskap.

Det finns ett bisexuellt förnekande.
Bisexuella människor ses som ”förvirrade” runt sin sexualitet. Det är bara en fas i komma ut processen till homosexuell.

Uppfattningar har funnit som att bisexualitet bara är en trend och främst unga personer definierar sig som bi för att vara ”inne”.

Det finns ett osynliggörande av bisexuella
Vi förutsätter människors sexualitet utifrån deras nuvarande partnerskap ( hetero – om de är ihop med någon av det ”andra könet” och homosexuell om är ihop med någon av ”samma kön”). Personer uppfattas sällan som bisexuella utan som homo eller hetero utifrån vem de är tillsammans med/har sex med.
Vi hänvisar till ”homofobi” i stället för ”bifobi när vi talar om negativa attityder, beteenden och strukturer i förhållande till bisexuella.
Regeringen och andra instanser klumpar i allmänhet ihop homo- och bisexuella frågor.
Bisexuella personer osynliggörs ofta både från homosexuella grupper samt från det heterosexuella samhället. De blir osynliga och representeras inte i mainstream media och politik.
Det finns aldrig några specifika tjänster till bisexuella utan alltid förvänta sig att bisexuella skall använda en kombination av heterosexuella och homosexuella ”tjänster”.
Både homo- och bisexuella personer kan bli förhörd om denne har haft sex med mer än ”ett kön” (heterosexuella blir däremot sällan ifrågasatta innan de har haft sex med någon av en ”andra könet”).

Bisexuella är hbt-rörelsens osynliga barn.

Minns ni vad Muminmamman gjorde för att synliggöra barnet?

Det finns en rad myter om bisexuella
•Bisexuella är oförmögna att vara monogama.
•Bisexualitet är bara en fas.
•Bisexuella sprider hiv och könssjukdomar.
•Bisexuella är lika attraherade av både män och kvinnor.
•Om en bisexuell person avslutar en relation med en man, kommer nästa partner alltid vara en kvinna – och vice versa.

Bisexuella kvinnor och andra kvinnor som har sex med kvinnor
I min uppsats från Malmö Högskola, Som att slicka på en regnkappa konstaterade jag i det som blev Sveriges största studie på Kvinnor som har sex med kvinnor att;
KSK har fler sexpartners som är män än kvinnor trots att:
•72,3% föredrar ofta eller alltid att ha sex med en kvinna.
•10,1% föredrar ofta eller alltid att ha sex med en man.

Det finns fortfarande många bisexuella kvinnor som lever i en relation med en man fast de egentligen skulle vilja ha en relation och eller sex med kvinnor

 

Bisexuella måste lyftas fram som en separat grupp för att synliggöra denna grupps behov. Vill vi det?

 

Min favoritserietecknare Bitte Andersson  har gjort en fantastiskt bra serie om bisexuella behov som publicerats i RFSLs tidning KOM UT!

Vem bryr sig om bisexuella kvinnor?

I flera år har jag läst forskningsrapport på rapport om den ökade ohälsan hos bisexuella kvinnor. Jag har känt en ökad oro för gruppen bisexuella kvinnors hälsa då mycket forskning visat på att gruppen har en större ohälsa än både hetero- och homosexuella kvinnor. Vart kan organisationer söka medel för att arbeta med bisexuella kvinnors hälsa? Min bestämda uppfattning och upplevelse är att denna grupp inte uppmärksammas utan tvärtom osynliggörs. I början på 2000-talet fanns en stark bi-rörelse som nu är närapå helt utdöd. Vem och vilka företräder denna grupps talan? Knappt någon, blir mitt svar.

15 januari kom den nya Folkhälsomyndigheten med en rapport Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer. Resultat från nationella folkhälsoenkäten, hälsa på lika villkor. Den svenska rapporten visar på skrämmande siffror över ohälsan hos bisexuella kvinnor. Det är kvinnor i en patriarkal värld och de är bisexuella i en värld där det inte har en specifikt hög status.

Under alla de år som undersökningen har utförts visar den på ett sämre allmänt tillstånd hos homo- och bisexuella personer än den övriga befolkningen. I år säger de att ohälsan är särskilt påtaglig hos yngre personer, 16 – 29 år och specifikt hos bisexuella kvinnor.

Det är betydligt vanligare att homo- och bisexuella personer blir utsatta för hot om våld och fysiskt våld än för heterosexuella. Allra vanligast är detta bland bisexuella kvinnor.

Bland kvinnorna är det vanligast i den bisexuella gruppen att sakna emotionellt stöd.

Det är mindre vanligt med lång utbildning bland bisexuella kvinnor än bland hetero- och homosexuella kvinnor.

Heterosexuella kvinnor yrkesarbetar i större utsträckning än både homo- och bisexuella kvinnor. Det är också vanligare bland homosexuella kvinnor att yrkesarbeta än bland bisexuella.

Det är vanligare bland homo- och bisexuella personer att sakna kontantmarginal, befinna sig i ekonomisk kris och ha låg inkomst än det är bland heterosexuella. Vanligast är det bland bisexuella kvinnor.

Det är inte ovanligt bland kvinnor att ibland avstå från att gå ut ensamma på grund av rädsla för att bli överfallen, rånad eller ofredad på annat sätt än det är bland män. Bland kvinnor är det vanligare bland bisexuella att avstå från att gå ut ensamma än bland heterosexuella.

Bland kvinnor rökte bisexuella kvinnor i större utsträckning än heterosexuella.

Andelen som använder cannabis bland bisexuella kvinnor är större än bland homosexuella kvinnor.

Det är även vanligare att homo- och bisexuella personer uppger att de har ett dåligt allmänt hälsotillstånd jämfört med heterosexuella. Vanligast är det bland bisexuella kvinnor och homosexuella män.

En betydligt större andel av homo- och bisexuella personer har nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört mot heterosexuella och den största andelen finns bland bisexuella kvinnor.

Ängslan, oro eller ångest är mycket vanligare bland homo- och bisexuella personer än bland heterosexuella. Det är i synnerhet bisexuella kvinnor som upplever svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.

Andelen med självmordstankar de senaste 12 månaderna är nästan fem gånger större bland bisexuella kvinnor än bland heterosexuella kvinnor. Andelen med självmordstankar bland bisexuella kvinnor är också betydligt större än bland homosexuella kvinnor.

Det är vanligare med svår värk bland kvinnor än bland män och vanligast är det bland bisexuella kvinnor.

Det finns en större andel riskkonsumenter av alkohol bland bisexuella kvinnor (23 procent) än bland homosexuella kvinnor (17 procent). Det är också vanligare att vara riskkonsument av alkohol bland homosexuella kvinnor jämfört med heterosexuella kvinnor (10 procent).

 

En dystopisk berättelse om framtidens sexuella och reproduktiva rättigheter – den nya människan

På bokmässan i Göteborg introducerades jag för författaren Boel Bermann av min vän och numera bokbloggsambassadören Siv. Eftersom det blev många böcker i resväskorna hem så tar jag de lite efter hand. Nu hade turen kommit till Den nya människan av Boel Bermann, utgiven på Kalla Kulor förlag.

Här är jag tillsammans med författaren på bokmässan!

Det börjar med ett barnkalas med Hallowentema. Själva födelsedagsbarnen som dagen till ära fyller 2 år avviker från de andra barnen. Det är främst något med blicken. Den är intelligent men på sin vakt, själlös och inte alls sådär öppet nyfiken som barn brukar betrakta sin omgivning. Dessutom ger hon ifrån sig något slags surrande ljud. Det visar sig att Tindra är ett av de nya barnen. Av en slump blir huvudpersonen Rakel inblandad i detta med de nya barnen när hon är barnvakt. På lekplatsen ger sig två barn på Hugo som hon har ansvar för. I kampen för att rädda livet på Hugo råkar Rakel döda ett av barnen och blir tagen till polisen. Hon blir inspärrad men efter fem månader inser omvärlden att något är galet, fler av de nya barnen har dödat.

Samhället reagerar med att stifta en ny skollag där alla nya barn måste placeras omedelbart efter födseln eller retroaktivt med omedelbar verkan. De biologiska föräldrarna har ingen insyn i vart barnen tar vägen och ingen besöksrätt.

Det är för mig omöjligt att inte tänka på alla utvecklingsstörda barn som på 20-talet i Sverige plötsligt sågs som farliga och skadliga för sin omgivning. Barnen skulle placeras på anstalt och föräldrarna skulle glömma bort att barnen fanns. Föräldrar och anhöriga rekommenderades att inte komma på besök.

Rakel är med på en demonstration i Stockholm med föräldrar som kräver rätten till sina barn, förvånansvärt få har dock samlats. 2021 tvingas kvinnor att betala för aborter. Besök på mödravården är kostnadsfritt men bara så länge kvinnan behåller barnet. Väljer kvinnan abort så får hon själv betala för besök och behandling. Anledningen är att Sverige behöver ett ökat barnafödande för att klara framtiden. En politisk lösning blir att erbjuda gravida ett stort barnbidrag om de föder ett barn men naturligtvis måste de genast lämna ifrån sig barnet efter födseln. Flera länder överväger nu att införa begränsad tillgång till preventivmedel och aborter för att täcka behovet av arbetskraft. 2023 förbjuder en del delstater i USA rätten till abort. Andra delstater ställer orimliga krav på abortklinikerna, allt för att förmå dem att stänga ner sin verksamhet.

I Indien där många är oerhört fattiga och beroende av sina barn för sin framtida försörjning erbjuds tv-apparater i utbyte mot barnen. Hela samhället infantiliseras, smörgåsbord av religiösa alternativ, avancerade dataspel och droger breder ut sig. Allt för att fly den dystra verkligheten.

Så blir Rakel gravid och flyr till Indien för att slippa rapportera och förlora sitt barn. Dottern Agnes är ett av de nya barnen och de lever ett anonymt i en lägenhet som papperslösa. Dottern Agnes utvecklas snabbt och säger varje dag att hon älskar sin mamma men bara därför att Rakel har bett om det, hon förstår inte vad kärlek, och andra känslor betyder och fungerar. De blir avslöjade och Agnes förs bort till en av de avlägsna slavfabrikerna. Rakel är desperat och gör allt, verkligen allt för att befria sin dotter.

Hela boken är en beskrivning av social ingenjörskonst där barns behov kommer sist och världens behov av barn kommer först. Kvinnor blir bara redskap för samhällsnyttan och uppmuntras till att ge landet nya barn, rätten över sin egen kropp är underordnad samhällsnyttan varför aborträtten försvinner. Det är en mörk berättelse om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter som påminner om att vi aldrig kan slappna av och tro att de segrar vi vunnit kommer att vara för evigt.

Zombies och sex på Swedish Zomcast

Jag blev minst sagt hedrad när jag fick en inbjudan från Swedish Zombie om att komma och prata zombies och sex i deras Swedish Zomcast. Mitt intresse för zombies och sex är nytt och min kunskap är begränsad. Det är dessutom inte det lättaste ämnet att hitta relevant information runt, specifikt inte forskning 😉 Jag har dock letat i forskningsartiklar, på nätet, läst zombie-erotica och sett på Zombieporr.

Vill du lyssna? Här är Swedish Zomcast 10: Sex och zombier

Med anledning av detta så har jag läst mitt första verk i genren zombieerotik. Det blev Zombie Erotica, an undead anthology about sex, edited by Anthony Giangregorio, Tyvärr visar sig författaren var en som de lärda kallar för zombievärldens skojare. En sväng på nätet bekräftar att denne författare ses som synnerligen oseriös.

Hur var boken då? Den består av en rad helt olika noveller men samtliga nästan helt utan kåtfaktor skulle jag vilja säga. Det är synnerligen sexistiskt, det är språkligt dåligt och dessutom hela tiden med humoristiska inslag som jag har lite svårt att förstå mig på. En av de mest osmakliga handlar om en pappa som tar sin tonåriga son till traktens bordell för att han skall initieras i vuxenvärlden. Själv blir han sugen att prova på en kvinna som han får göra precis vad han vill med, hon visar sig vara en zombie, därav rätten att bete sig hur som helst. En del sex, men allt tämligen klumpigt utan finess.

Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek?

Boken var redan inhandlad strax innan jul men lusten att läsa den ville inte riktigt infinna sig så den blev liggande på nattduksbordet. Sedan kom Ebba Witt-Brattströms debattartikel och jag blev bara tvungen att läsa Augustvinnaren Egenmäktig förfarande av Lena Andersson.

Romanen handlar i korthet om poeten Ester Nilsson som är en förnuftig person och lever i en relation med sin Per. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. När hon håller föredraget sitter konstnären själv i publiken och blir imponerad av hennes gestaltning runt hans konst och person. De möts efter föreläsningen och Ester blir stormande förälskad och tar ut skilsmässa från sin make. Ester och Hugo inleder någon form av relation som präglas av allt annat än jämvikt. Boken är en berättelse om förälskelse och vår uppebara vägran att se det självklara mitt framför oss, allt i vår strävan att bli älskade. Språket är magnifikt och lysande och bokens allra största behållning.

Sedan skrev Ebba Witt-Brattström en analys av boken i DN. Hon framhåller Ester som ett föredöme för kvinnor.

Jag i min tur ser att Ester redan tidigt i relationen anar att Hugo egentligen inte är intresserad av en mer långvarig och djupgående relation. Hon märker att båda är intresserade av honom och ser att han hyser både en brist på nyfikenhet och generositet gentemot henne. Vid upprepade tillfällen förnekar hon på ett uppenbart mänskligt vis som vi alla har en tendens att göra under förälskelsen rus, de signaler som Hugo sänder ut av ointresse. Lena Andersson låter Ester beskriva detta på målande sätt genom att säga

     Jag tror att grundproblemet är att andras handlingar tolkar vi behavioristiskt, utifrån och objektivt. Våra egna tolkar vi fenomenologiskt, inifrån medvetandet. Det är människans dilemma.

Ester vill älska med Hugo så det är inte alls fråga om en våldtäkt. Hon ser detta som en manifestation över en relation vilket Hugo inte alls gör. Därför anklagar hon honom för att ha begått ett lagbrott, ett ”egenmäktigt förfarande” vilket är den rättsliga termen för att olovligt ta och använda något som är i en annans besittning. Hon anser att han tagit på sig ett ansvar genom att gå in i hennes kropp, genom att ha samlag med henne så har han förespeglat henne något som måste fullföljas. Detta tycker Witt-Brattström är föredömligt, för att inte säga: ett ord i rättan tid; Det faktum att Hugo har varit inne i den utan att vilja ha ett förhållande med henne, hotar Esters hela vara i världen. Hennes kropp är hennes, och inte en sexuell serviceinrättning för mannen på väg mot ständigt nya kvinnokroppar att förfara med som han finner för gott. Om vi skall använda dessa typer av resonemang är det kanske fel av Ester att ta ut skilsmässa då hon faktiskt redan tillhör en annan man. Eller är det de faktum att  sexuella interaktioner utanför en relation som är olämpliga? Om detta enbart gäller kvinnor framgår dock inte.

Witt-Brattström tycker sig se en enorm flathet inför en etiskt förkastlig sexualpraktik. Vari denna etiskt förkastliga sexualpraktik består i förutom våldtäkt, sexuellt våld och övergrepp blir svårt att förstå. Både RFSU och #prataomdet fördöms på ett obegripligt sätt, båda arbetar tvärtom på ett förtjänstfullt sätt mot våld. Att mäns våld mot kvinnor och sexuellt våld i relationer är ett stort och allvarligt problem är jag den första att skriva under. Skammen är självklart inte kvinnans vid sexuella övergrepp. Hon frågar vidare vad pojkar med samhällets godkännande har stulit? Svaret blir, flickornas kropp, flickornas självrespekt, flickornas människovärde. Det finns inget som jag tycker så illa om som när personer tar sig rätten att ens antyda att en person som blivit våldtagen förlorat sitt människovärde. Specifikt illa känns det när en känd kulturpersonlighet och uttalad feminist tar sig rätten att med ett uppläxande tonfall fördöma kvinnors rätt till sin egen sexualitet.