Swingers

Läkemedelsförsäljaren Hanna och slöjdläraren Åke bor tillsammans med sin dotter i ett litet samhälle någonstans i Sverige. De bor i mellanmjölkens land, är medelålders, medelklass och medellyckliga. De lever sitt liv i en stilla lunk, där Åke är den mer tillbakadragna och Hanna retar sig på hans ordlösa slöhet när hon föreslår att de skall arrangera en middag och bjuda hem gäster eller gå på teater. De har varit tillsammans i sjutton år.

Bengt Ohlsson, författaren till bland annat Gregorius har i år kommit med en ny roman på Albert Bonniers förlag.

När Hannas väninna Camilla berättar om att hon och hennes make Felipe varit på en swingersklubb och därmed fått en välbehövlig kick i äktenskapet  blir Hanna upprörd och äcklad men även avundsjuk och kåt. Hannas och Åkes sexliv är stabilt och pålitligt utan större överraskningar åt varken ena eller andra hållet. Hon pumpar Camilla på alla detaljer och går hem till sin Åke och berättar om detta och frågar om inte också de skall prova. Åke är väldigt tveksam till en början men låter sig övertalas.

Ungefär halva romanen går åt till beslutsprocessen där paret diskuterar fram och tillbaka och funderar var och en på sitt håll och till slut beslutar sig för att gå på Swingersklubb. Det är Hanna som fortfarande är den drivande eller är det ömsesidigt? Vem är det som vill mest, och varför?

Hanna är självkritisk när hon funderar på hur hon skall bli mottagen men låter ändå kåtheten svepa bort tankarna på ett skönt sätt: Hennes kropp var inget man ville pigga upp sig med ingen spänstig studsmatta. Det var snarare något att bädda in sig i, en nersutten soffa med smulor och fläckar, något att vila i. /…/När hon strök sig mellan benen skingrades henne uppgivna tankar, och kåtheten löstes upp som en kapsel i hennes mage och spred sig genom hela kroppen.

Väl på klubben Tyche, som verkar vara en tämligen ordinär lokal i källaren i ett hyreshus klär de av sig helt nakna, tar krampaktigt grepp om varandras händer och går in. Där möter de några andra par, även de med långt ifrån perfekta kroppar. Varken Hanna eller Åke finner någon riktigt ro på klubben och drar därifrån utan att ta avsked från någon.

Hela historien hade kunnat ta slut där om inte ett par från klubben kontaktar dem för en möjlig fortsättning hemma hos dem. De beslutar sig för att åka hem till dem och äta, naturligtvis helt förutsättningslöst. De diskuterar och grälar hur och på vilket sätt de skall kunna kommunicera hur de vill ha det med en eventuell fortsättning. Nu är det Åke som dagdrömmer om Monika och han fantiserar om hur han skall förlösa och förföra henne på ett sätt som hon aldrig tidigare upplevt.

Efter middagen går Åke med Monika och Hanna följer med Robert till övervåningen. Åke får inte erektion hur han än kämpar och han huvud fylls av ett koppel av elaka tankar om sig själv och hans oförmåga. Monika försöker men han är stressad och väljer att koncentrera sig på henne istället.

Det är något vackert över beskrivningen av hans fittslickning; Han dök över den med öppen mun, och slickade hårt och målmedveten och virvlade med tungspetsen över hennes klitoris. Ibland blev hans mun långsam och sömnig i sina rörelser, och dröp som en stor snigel över blygdläpparna. Och lika plötsligt som han kommit dit, lika plötsligt kunde han överge hennes fitta, blöt öppen och han kysste och bet i hennes mage och lårens insidor. /…/ Han tyckte om den. Blygdläpparna var ganska stora och sladdriga, men det betydde bara att hans tunga hade mer att leka med, den kunde vika ut dem och borra sig in som ett vått varmt finger i henne, och han kunde suga på blygdläpparna och dra lekfullt i dem.

Monika hade rakat sin fitta men hade Åke fått bestämma skulle hon låtit bli. Håret gav fittan en själ, en mössa, bäddade in den i någonting. En rakad fitta, tänkte Åke, efteråt är som en oinslagen present.

Det hade kunnat vara en vacker och erotiskt laddad scen men de värderande tankarna finns hela tiden där och blicken iakttar och värderar allt som sker.

När Hanna har ett fantastiskt samlag med Robert så vältrar han över henne som en väldoftande stor saccosäck. Han fyller hennes mun och hennes fitta och hela hennes förtorkade, missmodiga längtan.

Redan innan har de diskuterat att detta inte är otrohet eftersom det är ömsesidigt och öppet. Det är som om otroheterna tar ut varandra då. När de åker ifrån Monika och Robert så säger Åke att det inte var något vidare medan Hanna säger att det var okey. Hanna gör klart att hon inte vill prata mer om detta så Åke behöver inte fråga, om han inte vill höra.

Detta är ingen undergångsroman och den handlar inte om en uppslitande skilsmässa. Det är istället dyster diskbänksrealism, lågmält och lite sorgligt och hela berättelsen gör mig mer trött än berörd.