Massor av kroppsvätskor och advokadokärnor i fittan

Vad anspelar rubriken på? Jo, en av mina favoritböcker, Våtmarker av Charlotte Roche. När boken släpptes i Tyskland för fem år beskrevs den som ”skandalös” och skapade stor debatt. Den hyllades och dissades av alla recensenter och få var oberörda. Jag gav bort ett ex till alla som hade födelsedag eller på annat sätt behövde uppvaktas.

Boken handlar om Helen, 18 år som lider av hemorrojder. Hon har därför klåda och måste klia sig en del i stjärten vilket i sig verkligen inte är passande för en ung dam. När hon rakar sig där råkar hon dessutom snitta upp ett ett djupt sår och drabbats av en analfissur som måste opereras. Kirurgen passar också på att ta bort hennes hemorrojder. Helens föräldrar är skilda och nu har hon en enastående möjlighet att få in sina föräldrar i ett och samma rum. Hon börjar berätta för Robin, sjuksköterskan på avdelningen om sitt liv och vi förstår att Helen är någon som verkligen lever ut sin sexualitet, också på en del mindre vanliga vis. Hon gör otroligt mycket som nutidskvinnor absolut inte får göra och hon gör det med gott humör. Jag har två favoritavsnitt, varav det ena är;
En av min mammas musregler var att musen blir sjuk mycket lättare än snoppen. Det var alltså mycket mer mottagliga för svampar och mögel och sådant. /…/ Därför har jag gjort mig själv till ett levande mushygienexperiment. Inte bara att jag tycker att det är jättekul att alltid breda ut mig fullt på de smutsiga toalettsitsarna , jag tvättar dessutom först rent dem komplett med min mus innan jag sätter mig , med en konstfull schvungfull höftrörelse i cirkel. När jag sätter msen mot toasitsen uppstår ett härligt smackande ljud och alla främmande könshår, droppar, fläckar och pölar av alla dess färger och konsistens sugs upp av min mus. Det har jag gjort nu på varenda toalett i fyra år. Allra helst på värdshus längs motorvägen där det bara finns en toalett för både män och kvinnor. Och hitintills har jag inte haft en enda svamp. Det kan min gynekolog Brökert intyga.

Världen häpnade dessutom när det var en så söt författare som hade kunnat skriva denna text.

Charlotte Roche

 Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;  Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Idag stod jag på Kulturhuset och slängde en oengagerad blick åt SFs reklamtavla. Stod där verkligen Våtmarker? Jo, mycket riktigt. Våtmarker kommer att bli film! Om fjorton dagar kan vi se den på bio.

ETC skriver om att när Våtmarker visades i Tyskland var det nästan alltid någon som svimmade. Charlotte Roche tar det med ro men säger att hon förvånad över hur lättchockade människor är då filmen  egentligen inte visar så mycket, det mest händer i betraktarens eget huvud. Hennes mening var aldrig att göra en chockerande film men viss udd måste den naturligtvis ha annars hade den inte följt boken.

Jag längtar till den svenska premiären!

#blogg100, dag 7.