När natten faller av Michael Cunningham

Peter Harris är 44 år gammal, bor på Manhattan i New York och äger ett konstgalleri. Han är gift med Rebecca sedan många år tillbaka och de har den vuxna dottern Bea gemensamt. De bor i en vacker lägenhet, tjänar bra med pengar, har ett rikt socialt nätverk, trivs tillsammans och bra sex.

I inledningen finns en fint beskriven sexscen mellan Peter och Rebecca; de behöver inte längre en långsam avklädning, det räcker med att hejda sig och ta av det som behöver tas av, och fortsätta. Hon hinner inte dra av sig sina gamla vita bomullsstrumpor, han hinner reflektera att de har aningen gulnade sulor och hon borde skaffa nya. Han kysser henne över hennes V av hår, och så är han där, han vet exakt, han är expert på klitoris, och det är sexigt. Här är doften hennes egen, den svaga anstrykningen av färska räkor; det är här han älskar hennes kropp som mest.
Han har fått igång henne nu, nyper bröstvårtan mellan tumme och pekfinger, slickar hennes klitoris nitiskt, nitiskt, han vet (han bara vet helt enkelt) att ihärdighet är viktigt, tunga, läppar och fingrar som inte hejdar sig vad som än händer, som kommer att hitta henne vart hon än tar vägen.
Detta är bara en liten del av beskrivningen av sexet mellan paret och sedan slutar det hela med; de är för trötta för ett knull, och sedan fixar hon honom, hon är också expert på den saken.

Jag älskar denna beskrivning som ingående beskriver vad han gör med sin fru och hur hon reagerar på hans fingrar och tunga och den korta meningen om att hon också fixar honom men att de är för trötta på att knulla. Åhh, alla erotiska författare, läs och lär!

Livet bakom den framgångsrika fasaden är dock inte så bra som det först kan verka. Peter har en lite skavande oro över att livet bara skall vara såhär. Så kommer Rebeccas struliga lillebror Missen, 23 år gammal. Han är en ung man på glid som nu tillfälligt flyttar in till dem i ett försök att få ordning på livet. Missen är en typisk slacker som utan att fundera så mycket utnyttjar människor i hans väg för sina egna behov och flackar omkring i världen i väntan på att få en uppenbarelse över vad han skall göra.

En kväll ligger Peter vaken och får höra att Missen runkar, han får stånd och finner detta en aning kinky. I Peters blod strömmar en mörk retning, en berusande injektion av skamkänsla – äntligen något otillåtet, någonting perverst och fel och just av den anledningen en liten, liten aning djupt – och sekunden efter när han får höra det låga stönande som garanterat betyder att det går för Missen är han för ett ytterligt kort och fasansfullt, ögonblick kär i Missen.

Cunningham sätter ord på en känsla som kan uppstå i vardagstristess där något som kan bryta det invanda vanliga och trygga är så eftersträvansvärt att det kan rubba en livscirklar och skapa begär som en inte visste att existerade.

Detta skapar en form av livskris, han blir illamående över vad han känner, är han gay, har hans liv bara varit en lögn?

En natt när Peter kommer upp står Missen där naken i köket, han ser ut som en grekisk gud med en kropp som vore den utmejslad av skulptören Rodin själv. Nu ser Peter det fulländade konstverket som han hela tiden söker till sitt galleri, problemet att det är hans frus bror och en lyxknarkande slacker.

När Peter tar med Missen på ett uppdrag så vandrar de ensamma längs en strand och Missen kysser Peter och han besvarar girigt den korta kyssen.

Både passionen och samvetskval rasar i hans inre. Han vill, han måste, göra det omoraliska, oansvariga. Han vill inte på nytt bekräfta sin underkastelse under förnuftets herravälde, under alla snälla människor som tar ansvar, som går på alla rätta och onödiga partyn.

Våra inövade roller sviker oss, våra laster och vanor framkallar löje, och när vi står där inför himlens port kommer den jättelika svarta kvinnan som vaktar den att skratta ut oss, inte bara därför att vi inte är fria från skuld, utan också därför att vi har noll koll på allt som överhuvudtaget är av någon betydelse

Svek och lögner. Vem har ljugit och vem har svikit vem? Det blir de kvarvarande frågorna när boken är utläst.

 Boken är mycket välskriven och det är njutningsfyllt att läsa det rika språket. Michael Cunningham använder ofta lekfulla litterära referenser i sitt författarskap och i denna roman finns många flirtar med Thomas Manns ”Döden i Venedig”.

Michael Cunningham har också skrivit romanen Timmarna som filmatiserades med Nicole Kidman i huvudrollen.

#blogg100, dag 9