Bilder av borförande av kvinnor för sexuella syften

Idag var jag på Stockholms Golfklubb, i Restaurang Kevinges kurslokaler för att föreläsa. I den stora salen innan restaurangen fanns en gigantisk tavla ovanför den öppna spisen. Jag fastnade framför motivet som jag inte förstod men det skavde i mig och ingav en känsla av olust.

Jag tog ovanstående dåliga bild med min mobil och lade ut på Facebook med ett ping till min vän och blivande doktorn i konsthistoria Jennie Forsberg. Hon berättade strax att tavlan föreställde bortförandet av Sabinskorna. En scen som föreställer en enlevering. Kvinnorna förs bort för att våldtas. En krigs/makthandling. En legend/myt ur många om grundandet av Rom. Genom att kvinnorna våldtas förlorar de sitt värde på äktenskapsmarknaden. Endera görs detta i syfte att tvinga till sig ett giftermål in i en mäktig familj, alternativt för att beröva en familj möjligheten till att få egna rättmätiga och laggivna arvingar. En annan vän frågar om det är en våldtäktscen och Jennie svarar: Japp. Men det handlar om något mycket mer, vilket inte gör det mindre hemskt. Väldigt populärt motiv under en lång tidsperiod. Om inte min blick lurar mig är det Rubens version vi ser. Det finns mängder. Tillhör en hel genre. Ett annat liknande motiv är Pluto och Prosperpina. En skulpturgrupp med det motivet pryder bland annat slottet.

Jennie fortsätter att enleveringsmotiven är väldigt aktuella. Bortrövande och våldtäkt är fortfarande strategier som används på olika sätt  i krig till exempel.

Bortförandet av sabinskornas  är en legend som handlar om hur det romerska riket grundades. En enlevering innebär ett bortförande av kvinna i uppsåt att förmå henne till giftermål eller otukt oavsett om kvinnan samtycker till gärningen eller inte, något som förekommit i Sveriges historia och som forfarande är ett faktum runt om i världen. Idag ses detta visserligen som ett brott på mänskliga rättigheter.Den då nygrundade staden hade problem med att få invånare. Det sägs att staden mest hade kriminella män vilket gjorde att få kvinnor vågade sig bosätta  bland dem.  Romulus som grundade Rom ville öka dess befolkning och bjöd därför in sabiner (romarnas grannfolk) till en fest. I samband med detta rövades många sabinska kvinnor bort för att tvångsgiftas med romarna och föda deras barn. Vissa versioner menar att Romulus mitt under festen gav ett tecken med sin röda mantel varvid alla romerska män som saknade hustru, rusade fram och slet åt sig sabinarnas döttrar. Detta ledde till att Titus Tatius bestämde sig för att gå i krig mot romarna. De tidigare bortrövade kvinnorna som nu var havande eller fött sina barn gick emellan och stoppade kriget. Detta gjorde att de istället blev ett folk under de båda kungarna som  styrde tillsammans, med Rom som säte.

Sabinskornas bortrövande blev senare ett vanligt motiv i bildkonsten. Nicolas Poussins verk Sabinskornas bortrövande från 1630-talet är en av konsthistoriens mest kända skildringar av en massiv gruppvåldtäkt och människorov.

Det engelska ordet ”rape” (i svensk översättning, våldtäkt) kommer från latinets ”raptio” som betyder storskaligt bortförandet av kvinnor, det vill säga kidnappning till antingen äktenskap eller slaveri (särskilt sexuellt slaveri).

Namnet Sabine betyder ”Sabinsk kvinna” Namnet härstammar från de Sabinska kvinnorna från Italien.

Motivet och historien fortsätter att skava och jag läser vidare om både myten och olika konstverk på nätet och i böcker. Då hittar jag en konstrecension som äntligen ger mig en slags frid, jag lånar orden av Linda Fagerström, Fil dr, konsthistoriker och konstkritiker;

Sabinskor och algeriskor, grönbröstade, förvrängda och distorterade. Styckade, förbrukade och avklädda kvinnor. Om de alla ändå kunde resa sig och med en röst vråla. Stopp! Det räcker nu. Vi vägrar låta oss utnyttjas ännu en gång. Vi har blivit avklädda, våldtagna och slagna, det är tillräckligt. Våra trauman är inte menade att estetiseras. Vi vägrar spela ”konst” inför era blickar. Tänk om de bestämt ropade, nej! Här går gränsen. Detta är ovärdigt. Jag vill inte låta min kropp genomborras gång på gång av soldater, konstnärer och nu av eleganta konstmuseibesökares blickar. Jag kräver respekt. Det räcker nu. Styrkan i det vrålet skulle kunna hålla konstmuseichefer vakna om nätterna. Skrämma dem kallsvettiga, ångestridna.

 

Kvinnor och mäns syn på otrohet är helt olika

På 100 % Charlotte, Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten finns idag ett inlägg runt en ny forskningsartikel. Hon hade uppmärksammat artikeln genom Huffington Post som hade denna rubrik;

Till deras försvar måste jag säga att de slutade med dessa ord; What do you think: Can it really be so black and white?

Charlotte hintade om den till mig häromdagen på Facebook och frågade vad jag tycker, en sådan inbjudan vill jag naturligtvis besvara.

Explaining Sex Differences in Reactions to Relationship Infidelities: Comparisons of the Roles of Sex, Gender, Beliefs, Attachment, and Sociosexual Orientation i tidskriften Evolutionary Psychology.

Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten. – See more at: http://lustochliv.blogspot.se/2014/04/forskning-man-och-kvinnor-ser-olika-pa.html#sthash.XpHa9et9.dpuf

Charlotte Rudenstams blogg om lusten, livet och sexualiteten. – See more at: http://lustochliv.blogspot.se/2014/04/forskning-man-och-kvinnor-ser-olika-pa.html#sthash.XpHa9et9.dp

Ett primärt mål med artikeln har varit fastställa i vilken utsträckning det går att se könsskillnader gällande svartsjuka. De kommer till slutsatsen att det evolutionspsykologiskt finns en skillnad mellan kvinnor och mäns reaktioner på sexuell och känslomässig otrohet. Män verkar mer benägna än kvinnor att bli upprörda av tanken på sexuell otrohet i en relation, i motsats till känslomässig otrohet. Den motsatta situationen anses råda för kvinnor.

Den evolutionära grunden för dessa könsskillnaders betydelse för reaktionerna på olika typer av otrohet anses hänga ihop med konsekvenser av föräldrainvesteringsteorin.

Män står inför ett problem av att aldrig vara helt säker på att deras avkomma verkligen bär deras gener. Män har därför alltid en risk för att investera i barn som inte är deras faktiska biologiska avkomma. Att investera resurser i en annan mans avkomma är en dubbelt skadligt  utifrån en genetisk synvinkel, detta är inte bara är ett slöseri på resurser när det  gäller sin egen avkomma utan också det faktum att han också hjälper en konkurrents avkomma. Detta bör göra män känsliga för sexuell otrohet. Kvinnor, å andra sidan, bär ett annat potentiellt problem då de måste säkerställa fortsatt faderlig omsorg till deras barn. En man kan alltid sprida sina gener vidare genom att vända sig till andra kvinnor och därigenom minska investeringen i den aktuella relationen. Om en kvinna blir gravid har hon ett känslomässigt engagemang under minst 9 månader då hon är gravid och sedan efterföljande amning och vill därför inte riskera att bli utan investering från mannen. Detta gör kvinnor mer känsliga för en emotionell otrohet från sin partner.

För mig som är en socialkonstruktivist med postmoderna inslag så är trovärdigheten hos evolutionspsykologin mycket låg. Teorin utgår ofta från att dagens mänskliga beteenderepertoar avspeglar historisk avtryck som funnit mycket långt tillbaka i tiden. Den ger inget utrymme för det utvecklingsfaktorer och förändringar hos människan. Dessutom finns en rad forskningsmetodiska oklarheter att anmärka på.

Det som skrämmer mig är hur olika kliniker kan ta konsekvenserna av dessa resonemang och omsätta dessa i sitt kliniska arbete med olika klienter. Vad blir konsekvenserna?

Evolutions* psykologi och sexologi ser jag som tidigare nämnt mycket problematiskt på. I en svensk bok som jag skrivit om tidigare, Den sexuella evolutionen av Göran Burenholt menar författaren att mycket sexuellt våld skulle försvinna om den  naturliga sexdriften istället kunde få utlopp på olika sätt genom sexköp. Där framhålls oproblematiserat påståendet att pappor i de i latinska länderna tar med sina tonårspojkar till bordell för att få dem att bli duktiga älskare och därmed ser ett samband mellan att det är tjugo gånger vanligare med våldtäkt i Sverige än i Grekland där prostitution är laglig och där det finns statliga bordeller. 

Om vi vill dra det ännu längre, vem minns inte forskarna Randy Thornhill och Craig Palmer som i sin bok  A Natural History of Rape, utifrån evolutionsteorin hävdade att våldtäkt är en evolutionärt utvecklad strategi för män att öka och sprida sina gener och därmed ett biologiskt naturlig beteende.

#blogg100, dag 57.

 

Ser fram emot Väckelsen med skamlöst tungotal och revolutionär omvändelseagitation!

Det är sällan som jag skriver om en bok som jag inte ens har läst eller som har kommit ut men det finns en bok som jag ser särskilt fram emot i vår, Liten handbok i konsten att bli lesbisk av Mian Lodalen och Matilda Tudor.

Boken innehåller enligt bokförlaget Leopard Förlag  svaren på följande frågor;

Tänk om sexualiteten inte är statisk?
Tänk om alla kvinnor kan finna sin inre flata?
Då skulle bara en galning fortsätta att leva med män i ett ojämställt samhälle.
Eller?

Det framgår att expertintervjuer, statistik och personliga betraktelser ger vägledning och du utmanas att våga ta steget över till den andra sidan. Med mycket portion humor argumenterar Mian Lodalen och Matilda Tudor om alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk, så som avancemang i karriären, mer pengar i plånboken, bättre sexliv och bättre hälsa.

I boken medverkar flera av Sverige främsta serietecknare som till exempel Liv Strömqvist, Hanna Gustavsson och Nina Hemmingsson. Dessutom intervjuas bland andra Maria Sveland, Nour El Refai, Tiina Rosenberg, Kakan Hermansson och Annika Norlin. Dessutom kan jag tänka mig att halva familjen (ja inte den biologiska då, finns med som referenser, intervjuade och med olika fingrar i syltburken, eller borde jag säga hallongrottan?

Inte ens jag är oskyldig, utan har haft den stora äran att bidra med lite forskning och fackgranska kapitlet om sex.

Inte nog med detta, det bjuds också till fest, med titeln, Väckelsen där det utlovas skamlösa tungotal och revolutionär omvändelseagitation, detta gör att en gammal pingstvän inte tvekar ett ögonblick.

 

Det är party party för alla feministiska, lebbiga, queera revolutionärer där ute. Ett rum för trotsiga tankar, skamlösa tungotal och gränslös gemenskap där svett, dryck och fantasi får flöda fritt. Moa Svan med husband, Nour el Refai, Lo Kauppi, Maria Sveland, Sandra Dahlén, Aleksa Lundberg m fl. kommer att medverka. Biljetter där boken ingår säljs på Södra Teatern.

Är du inte sugen på party så finns det alternativ. Du kan också gå på ett litet samtal om konsten att bli lesbisk där författarna diskuterar runt varför heterolivet skaver och kvinnors fantasier om att byta planhalva. Vidare diskuterar de den ständigt återkommande och mycket angelägna frågan om varför så många heterokvinnor inte får orgasmer med sina män. Detta äger rum Lördag 24 maj kl 13.00 på ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

#blogg100, dag 56.

Den svenska synden

Snart på Spritmuseum: Den Svenska Synden är en utställning som öppnar 22 maj.

Till besöket hade jag två saker med mig som förknippar den svenska synden för mig. De tre första volymerna i serien Kärlek I, II, III, utgivna av Corniche förlag 1965–1970 – ett framträdande exempel på 1960-talets strävan att öppna det litterära berättandet för erotiska erfarenheter. I den första boken har även PC Jersild och Bengt Martin skrivit varsin novell.

Den andra saken var en dvd-film, Sverige – Himmel eller helvete, originaltitel Svezia, Inferno e Paradiso, är en italiensk mondofilm av Luigi Scattini från 1968. Detta är en i högsta grad italiensk spekulativ dokumentär om det syndiga livet i Sverige. Vi får se sådant som anses vara typiskt svenska företeelser och filmen inleds med att en samling blåklädda kvinnor hoppar runt på stora studsbollar mitt centrala Stockholm. Så typiskt svenskt, eller?

Kondomautomater finns överallt och ungdomarna byter partners var och varannan natt ungdomar åker ut i skärgården där de kan dansa och knulla med många olika partners samma natt. Det är lesbiska nattklubbar, porrfilm, sexualundervisning för barn, lapplisor som extraknäcker som nakenmodeller, tjejband som spelar topless, elaka raggare, alkoholproblem och självmord. Dessutom är det några riktigt fascinerande scener när nakna blonda kvinnor badar bastu och en berättarröst som med stor indignation berättar om hur kvinnorna stänger in sig i varma små hus och sedan rullar sig nakna i snön.

Sedan pratade vi i flera timmar om bilden av den svenska synden och nu har ett pressmeddelande kommit ut som berättar att besökare till utställningen skall genom en labyrint av filmer, bilder, tidningsklipp och föremål ut den svenska syndens historia. Från 50-talets kontroversiella filmer som ”Hon dansade en sommar” och ”Sommaren med Monika”, via undangömda Systembolagsbutiker, motböcker, spritspioner och p-piller, fram till det sena 70-talets kultförklarade erotikklassiker ”Fäbodjäntan.”

Fäbodjäntan har jag skrivit om tidigare och det är spännande hur människor i byn fortfarande inte riktigt vill kännas vid inspelningen.

När sexualupplysningsfilmen ”Kärlekens språk” hade premiär i London samlades över 30 000 personer på Trafalgar Square med plakat med budskap som ”Sverige – mer porr, mer alkoholism, mer självmord och mer gonorré för varje år”.  Även kärlekens språk har jag bloggat om och fascineras fortfarande över vad som är tabu då och idag.

I utställningen finns också en titthålsutställning där konstnären Peter Johansson utformar utställningen som en labyrint med titthål där besökarna får utforska och kika in på den svenska synden. Museet står för utställningens historiska och berättande innehåll och har tillsammans med Peter Johansson fyllt titthålen med filmer och föremål som illustrerar historien om den svenska synden. Eftersom Peter Johansson är en av mina nutida konstnärfavoriter kan detta inte bli annat än väldigt bra.

#blogg100, dag 55.

Designer vagina

När jag ligger snörvlande till sängs så hinner jag läsa tidningar på nätet och till och med se lite webbtv. Aftonbladet skriver om ännu ett fall av misslyckad intimkirurgi.

Annamaria gick till en bekant som drev två egna kliniker. Kirurgen påstod att han var Sveriges bästa och att operationen var ”busenkel”. Men i stället för att ta bort en centimeter av blygdläpparna som vi bestämt, skar han bort dem helt.

Efter ingreppet fick hon ont i underlivet och efter en egen inspektion fick hon en chock – stygnen hade spruckit upp och kvar av de inre blygdläpparna fanns bara hudslamsor. Hon återvände till kliniken och kirurgen sydde igen henne men stygnen gick upp fyra gånger. Efter detta sökte Annamaria hjälp på en offentlig kvinnoklinik i stället. Då hade stygnen förvandlats till stora, hårda hudknutar, hon saknade inre blygdläppar och hade ett hål rakt ­i genom de yttre blygdläpparna.

Enligt Aftonbladet så finns ca 150 specialist­utbildade läkare i plastikkirurgi i Sverige men betydligt fler utför skönhetsoperationer. ­Detta ­eftersom svensk lag tillåter alla läkare att plastik­operera – även om kunskap och erfarenhet ­saknas.

Ickemedicinska estetiska operationer av könsorganen blir allt vanligare. Det går dock inte att få fram några siffror på detta i Sverige då verksamheten inte är reglerad. I England har de enligt Aftonbladet ökat med 45 procent på tre år – och åldern på genomsnittspatienten har fallit från 35 till 28 under samma tid. Föreningen för estetisk plastikkirurgi i Sverige uppskattar att efterfrågan ökat kraftigt även här.

Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, menar att det hela är en röra med läkare som opererar utan­ att ha specialistkompetens, och där i princip vem som helst kan utföra skönhetsbehandlingar.

Aftonbladet är verkligen inte en av de bästa källorna men kvinnan intervjuas i klippet och oavsett hur det står till med det enskilda fallet så måste frågan uppmärksammas i större utsträckning. Framför allt måste personer som genomgår dessa operationer få bra information om risker för komplikationer. Alla kirurgiska ingrepp kan innebära risker och komplikationer men underlivet består av en känslig slemhinna vilket gör att det lättare kan bli infektioner. Dessutom finns många nerver och nervtrådar som kan klippas av med förändrad känsel till följd.

En av mina lärare i sexologi, docent och specialist i förlossning och kvinnosjukdomar Lotti Helström varnar för att intimkirurgiska ingrepp försämrar sexlivet och ger försämrad sexuell stimulans. Man förminskar ett erotiskt organ genom ett oåterkalleligt ingrepp. Hon menar också att plastikkirurgerna har dålig kunskap om riskerna med intimkirurgi.
Efter ett ingrepp kan det bli fula ärr som inte läker som de ska, ärrbildningar kan uppstå som skaver och gör ont. Nervskador kan bli följden vilket kan påverka förmågan till upphetsning och ge varaktiga smärttillstånd. Känseln i det opererade området kan försvinna eller minska. Området kan även bli överkänsligt och ge smärtor vid sex. Smärta eller försämrad stråle när en kissar kan bli andra konsekvenser.  Det finns också fall där kvinnor som opererats förlorat förmåga att få orgasm. För stora delar av blygdläpparna kan tas bort som i fallet med Annamaria ovan.

”Jag har aldrig hört talas om män som vill operera bort snoppen för att det skaver när de tränar spinning eller har tajta jeans, trots att män oftast har mer som hänger mellan benen. Den som har problem borde ändra på klädseln eller sadlarna och inte på kroppen, säger Lotti Hellström vidare i en intervju.

En annan otroligt viktig fråga är att vi måste få statistik och kunskap över intimkirurgin och dess konsekvenser. Eftersom dessa verksamheter inte lyder under Hälso- och sjukvårdslagen finns ingen statistik på eventuella komplikationer eller varken nöjda eller missnöjda patienter.

Socialstyrelsen har gjort en utredning och föreslagit till regeringen att estetiska behandlingar som kräver medicinsk kompetens, exempelvis kirurgi, injektioner och behandlingar som går djupare genom huden bör likställas med hälso- och sjukvård genom ett tillägg i definitionen av hälso- och sjukvård i hälso- och sjukvårdslagen.

De vill dessutom göra det olagligt för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att i estetiskt syfte utföra kirurgiska ingrepp och injektioner, samt ingrepp som syftar till att förbättra utseendet på barn eller ungdomar under 18 år. Vissa behandlingar kan begränsas ytterligare, så att exempelvis endast läkare med relevant specialistkompetens, exempelvis inom plastikkirurgi får utföra de. Idag betraktas den som vill göra ingreppen juridiskt som en konsument men om förslaget går igenom kommer fler att bli patienter i lagens mening vilket ger ett ökat rättsskydd.

De föreslagna lagändringarna skulle göra det möjligt att anmäla brister i vården till Inspektionen för vård och omsorg, som får tillsyn över utförarna. Dessutom skulle dessa patienter kunna få ersättning för vårdskador via patientförsäkringen. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har också möjlighet att frånta hälso- och sjukvårdspersonal som inte agerar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet sin legitimation. I reportaget från Aftonbladet säger folkhälsominister Göran Hägglund att regeringen skall se över frågan imorgon. Det återstår nu att se.

Blogg100, dag 54.

 

Om att få vara pappa när en är en pappa

Dom i förvaltningsrätten i Stockholm: En transsexuell man får rätt att registreras som far till sitt barn

I ett domstolsutslag finner förvaltningsrätten i Stockholm att Skatteverket gjorde fel, när de registrerade Warren Kunce, en transsexuell man som fött barn, som barnets mor. Rätten går på Kunces linje och konstaterar bland annat att ”registreringen av Warren Kunce som /barnets/ mor inte kan anses vara förenlig med rätten till privatliv enligt artikel 8 EKMR” (Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna).

Warren Kunce har bytt juridiskt kön från kvinna till man, och rätten håller alltså med honom om att en registrering som ”mor” innebär att hans juridiska könsbyte inte erkänns fullt ut, och att hans rätt till skydd för sitt privatliv väger tyngre än ”behovet av registrering av en biologisk mor till varje barn”.

– Vi är lättade över att det inte längre kommer att vara en sådan påfallande diskrepans mellan hur vi uppfattats ute i samhället och hur vi definierats och behandlats av myndigheter. Vi gjorde många uppoffringar för att skapa vår familj och är glada över att vi inte längre behöver offra ett officiellt erkännande av våra identiteter. Vi är väldigt stolta över vår lilla familj, med två kärleksfulla fäder och en underbar dotter, säger Warren Kunce och Tymon Hadrian Pigon.

– Vi är också mycket glada över att domstolen tydligt konstaterar att ”avsaknad av uttrycklig reglering och den rättsosäkerhet detta resulterat i ska i den mån det är möjligt inte drabba den enskilde”. Det är viktigt för oss att det bemötande vi fått uppleva från svenska myndigheter inte drabbar fler, fortsätter Kunce och Pigon.

– Det här är ett mycket välkommet rättsligt ställningstagande som kommer att få stor betydelse för många personer, säger juristen Kerstin Burman på RFSL som varit ombud i målet.

– Vi är oerhört glada över det här beslutet från förvaltningsrätten. Det visar att rättssystemet i Sverige i det här fallet har fungerat när myndighetsutövningen inte har gjort det. Vi har kännedom om flera liknande fall som visar hur svenska myndigheter inte hänger med och förstår konsekvenserna av den rättsliga utvecklingen på det här området, då är det glädjande att rättssystemet gör det, säger Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL.

Detta är ett pressmeddelande från RFSL.

Jag är dunderförkyld och sover mesta tiden. Idag var jag så nära att hoppa av blogg100 men såg ett pressmeddelande från RFSL som jag gärna sprider och det får helt enkelt bli dagens bidrag. Over and out!

#blogg100, dag 53.

Jakten på kapten klänning

Under åren 1999-2004 arbetade jag som socialsekreterare i Uppsala kommun. Redan då var jag engagerad i frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Under samma tid var Göran Lindberg även kallad Kapten Klänning länspolismästare i Uppsala län. Han var en förebild för mig eftersom han så engagerat drev frågan om jämställdhet och uppmärksammade problem kring könsdiskriminering, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor, särskilt bland poliser. Han anställda gillade inte honom men det kunde lätt avfärdas som att de inte gillade en feministisk chef. Vid ett tillfälle talade vi på samma konferens. Jag kommer aldrig att glömma när han vid en konferens om våld på polishuset i Uppsala spände ögonen i publiken och sade att det inte gick att se på någon om de var våldsutövare. Man kunde aldrig vara säker, inte ens med honom och publiken skrattade.

Jag minns det så väl för eftersom jag charmerats totalt av en fd klient tidigare dömd för mord tills han i våra samtal en dag vände totalt och blev någon helt annan. Efter detta mottog jag ett hot som aldrig blev uppklarat men gjorde att jag levde i skräck under några månader. Den händelsen fick mig att förstå att det inte går att ”döma hunden efter håren” även om jag aldrig med en tanke misstänkte Lindberg. Hans syster jobbade också inom socialtjänsten och var mycket stolt över sin bror. Jag vet att många poliser under honom närmast hatade sin chef och tyckte att han var en arrogant maktmänniska. Detta var svårt att sätta samman med bilden av jämställdhetsivraren.

Nu har jag läst boken Jakten på Kapten Klänning av polisen Jonas Trolle som själv var med i utredningen av Göran Lindberg.

Det hela tar sin början i när en sexutnyttjad kvinna berättar om en förövare som var polis. Hon har hört att han nyligen funnits med i tidningen Dagens Industri och en polis besöker Bonnierhuset för att gå igenom ett antal månaders tidningar ser hon Göran Lindberg, tidigare rektor för Polishögskolan och en flitigt anlitad föreläsare om jämställdhet och etik.

I Lindbergs dator påträffades våldspornografiska bilder. Lindberg träffade unga kvinnor, ofta via Telefiket. Många gånger vill Lindberg att kvinnorna skall låtsas vara yngre än vad de är. Han hade ofta ett både verbalt och fysiskt övertag som fick personer att göra det han ville mot deras egen vilja. Under sexakterna hade Lindberg ett vulgärt och sexuellt nedsättande språk. Han låg med unga tjejer som var intagna på institutioner ibland på LVU.

Jonas Trolle berättar också om hur det kan bli att arbeta med människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster. Detta har förstört hans sexliv då han hyser en ständig rädsla för att vara äcklig, att bli otäck och inte kunna avläsa sin frus eventuella ovilja. Det är en viktig text om hur arbete med våld faktiskt kan smitta.

Jag håller inte med Jonas Trolle i hans analys av sexköp och sexsäljande. Han hävdar bland annat att det är rasande lätt att hålla kontroll över prostitutionen idag. Om kunder får tag på sexsäljare får även polisen det. Detta är verkligen inte sant. Han menar dessutom att internetannonsering innebär koppleri och människohandelsbrott. Problemet är att det naturligtvis inte så att människor har servern i Sverige på en sida som erbjuder eskortannonser. Jag retar mig på hans mästrande ton och ensidiga blick emellanåt. Med en gravid fru så blir han så otroligt bra och fin i stark kontrast till den avskyvärda Lindberg.

Boken ger inga svar och inte heller så många reflektioner utan beskriver mest jakten på Göran Lindberg och hur han kunde avslöjas, gripas och dömas till sex års fängelse. Det är intressant hur polisen diskuterat runt om han skall kunna ges möjlighet att begå ytterligare brott för att säkerställa bevis eller när han skall anhållas. Svaren på mysteriet Kapten Klänning får vi dock inga mer ledtrådar runt.

Cristina Gottfridsson har skrivit manus till pjäsen ”Fallet Kapten Klänning”, som visas på Uppsala Stadsteater. Hon säger i Upsala Nya Tidning;

Att eftersom han betalat tjejerna så tyckte han att det var på lika villkor. Och här är en intressant fråga när det gäller preferenser kring sex. Det är värt att diskutera när den fria sexualiteten går över gränsen och jag hoppas att föreställningen kan skapa en debatt kring de frågorna.

Kanske innebär pjäsen en något mer komplex analys av fallet Göran Lindberg.

Blogg100, dag 52.

 

Får man va med?

Om en själv är kvinna/tjej och är ute med en kvinna/tjej på en offentlig lokal där de serverar alkohol har många erfarenheten att en förr eller senare få en av två frågor. Den ena besvarade jag igår, hur gör ni då? Den andra frågan är, får man vara med? Kvinnor som har sex med kvinnor verkar vara en manlig angelägenhet, helt obegripligt.

Bjuder på ytterligare ett kapitel ur rapporten; Alkohol spelar roll, utgiven av RFSL, skriven av bland annat mig.

Inom forskning kring alkohol och sexualitet finns det studier som visar att en kvinna som druckit alkohol, både av män och av kvinnor, uppfattas som mer sexuellt tillgänglig och mindre hämmad än en nykter kvinna (Wilsnack 1984).

Ett tema som kom upp i flera fokusgrupper var att icke-heterosexuella kvinnor måste förhålla sig till att män ser kvinnor som objekt för sin egen lust. På ett socialt plan upplever kvinnorna i fokusgrupperna att de ofta måste förhålla sig till att heteronormativiteten på offentliga klubbar och barer. Detta begränsar dem.

Äldre män tar sig friheten att tafsa på kroppen när man går förbi. På rumpan och att de liksom råkar snudda vid axeln. Jag blir så här: ”Vad fan! Det är min kropp, rör inte min kropp!” Män tar sig oerhörda friheter och tror at det är helt okej, jag blir förbannad för det är min kropp. Jag har inte gett dig tillåtelse att röra min kropp.

I essän Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence skriver Adrienne Rich om hur den påtvingade heterosexualiteten är en av de viktigaste ingredienserna i förtrycket av kvinnor. Ett uttryck för detta är mäns sexualiserade våld mot kvinnor och den uppenbara bristen på respekt för kvinnors egna sexuella uttryck (Rich 1993).

Även i samkönade gestaltningar har mäns sexualitet stått i centrum. Traditionellt har till exempel så kallad lesbisk porr varit heteronormativt framställd i syfte att attrahera heterosexuella män (Williams 2004). Det handlar ofta om två kvinnor som har sex med varandra för mannens skull och avslutas med att mannen kommer in och förlöser situationen genom att ha samlag med kvinnorna (Newman 2004). Flertalet kvinnor i fokusgrupperna vittnar om att män gör sexuella närmanden i miljöer där alkohol konsumeras, närmanden som följer den normativa dramaturgin enligt den ovan beskrivna pornografiska dramaturgin.

”Ja men kom igen då! Kan ni inte hångla lite för min skull bara.” Att få ett sms: ”Jag vill också vara med och kommer ni ha sex i kväll?”, sådana grejer. Det gör man ju inte till ett bögpar eller till ett heteropar, så klart. Men just det här att två tjejer är ju, ja…

Samma fenomen beskrivs i Hanna Hallgrens avhandling där lesbiska feministiska kvinnor gör motstånd mot att KSKs handlingar enbart ses som ett sätta att egga män, ”som om kvinnor inte skulle vara värda att vara tillsammans med för sin egen skull” (Hallgren 2008). En informant beskriver det som att män har svårt att föreställa sig hur kvinnor kan klara sig utan dem.

Mannen ska alltid vara med på något sätt, eftersom män har svårt att föreställa sig hur två kvinnor kan klara sig utan. Det kan vara jävligt provocerande att man är lesbisk, att man inte bryr sig om mannen. En del män har lite svårt för att man säger nej.

Många kvinnor i studien kände en rädsla för att uppmärksammas som icke-heterosexuella i relation till heterosexuella män i olika utemiljöer.

Det kan upplevas som ett hot och att det är farligt för säkerheten om det kommer fram att jag inte är hetero.

En bakomliggande faktor kan vara att kvinnor får ökad sexuell uppmärksamhet och närmanden från män i miljöer där det konsumeras alkohol.

Om två tjejer hånglar på en krog förutsätter killarna att de är där för deras skull. ”får vi vara med?” liksom.

Flera kvinnor beskriver att de har svårt att markera gränser gentemot män som stör, både på grund av rädsla och på grund av ett upplevt behov av att visa artighet.

Jag tror att man har blivit uppfostrad och inskolad i en roll där man alltid ska vara trevlig.

Fortfarande är den heteronormativa ordningen rådande. En ordning där killar traditionellt har uppmuntrats att vara aggressiva, fysiskt stridslystna, oberoende, icke-känslomässiga och utåtriktade medan tjejer oftare har lärt sig att vara passiva, beroende, emotionella och relationsorienterade (Covington 1997).

Om man säger ifrån ordentligt blir det verkligen konflikt. Om man retar upp den andra personen så att det blir en öppen konflikt, då tänker man inte: ”Ja men gud, jag borde sagt ifrån på ett trevligare sätt. Det kanske var mitt fel att den här otrevliga mannen kallar mig för hora liksom.”

Att vara påverkad av alkohol kan i dessa sammanhang också vara ett hinder för gränssättning:

Har jag hamnat i underläge känner jag mig inte lika handlingskraftig som när jag är nykter. Och samtidigt har jag väl för fan all rätt i världen att få vara onykter. Helt plötsligt hamnar jag i ett underläge. Att jag inte vågar ställa mig upp och säga: ”Du din jävla skitstövel, gå härifrån! Jag vill inte ha med dig att göra liksom!”

Några kvinnor uppger att de har en rädsla för omvändelsevåldtäkt i bakhuvudet. Speciellt vid påståenden om att lesbiska kvinnor kommer blir heterosexuella bara de får smaka en riktig kuk/den specifika mannens kuk.

Någon som sammanfattat detta på ett utmärkt sätt är Filippa från Feministbloggen;

Det här är sjukt på så många nivåer att:

1. Att den kvinnliga, och därmed även den lesbiska sexualiteten, är så osynliggjord o uppfattas som så icke-existerande utan en man och hans kuk att en helt okänd snubbe upplever det legitimt att bjuda in sig+dase till ett förhållande mellan två kvinnor.

2. Den rådande situationen när frågan ställdes. Detta visar att patriarkatet, homofobin o exotiseringen av flator till en manlig porrfilmsdröm finns överallt och hela tiden, inte bara på en klubb full av fulla killar eller på väg hem genom natten när du o din tjej håller varandra i handen.

3. När hade frågan”är ni ihop” någonsin ställts till ett heterosexuellt par? Svar aldrig. Dels för att deras förhållande är något privat som andra inte behöver lägga sig i, dels för att deras förhållande är ”självklart” och ”naturligt” till skillnad från ett homosexuellt förhållande som behöver ”klargöras” o ifrågasättas.

#blogg 100, dag 51.

Hur har lesbiska (och bonoboapor) sex?

Nästan varannan tjej vill testa sex med en annan tjej, inget konstigt. De flesta har mycket att vinna på detta, åtminstone i fråga om orgasmfrekvens.

Men hur gör en då? Frågan alla flator är så inåthelvete trötta på att få. Då träder Suzann Sexedcuator in som en räddande ängel och har lektion.

Kvinnor som har sex med kvinnor brukar tycka om att göra en Scissor Sister. Var lugn, det är inget destruktivt självskadebeteende jag avser att beskriva, utan mer en ställning att ha sex i.

Det svenska Wikipedia beskriver tribadism på följande sätt;

Tribadism eller engelska: tribbing, av tribad ‘lesbisk kvinna’ av latinets tribas med samma betydelse av grekiska tribein ‘gnida’ är en samlagsställning. Den kallas i vardagligt språk för saxande och går vanligen till så att en kvinna gnider sitt underliv mot ett objekt eller en partners kropp  för sexuell stimulering.

Schimpanshonor av bonoboarten i Afrikanska republiken Kongo vet man utför tribadistiska handlingar på varandra för att knyta sociala band med andra honor. Tribadism är till och med den mest vanligt förekommande av alla sexuella aktiviteter bland bonoboapor.

Väldigt charmig övergång från hett sex till bonoboapor som gnider sig med varandra för att knyta social band (host host).

När jag sedan googlar på tribadism så ser jag att undertecknad själv har skrivit en text som kommer fram. Då dör jag lite av kåtslag, för här har ni en kvinna som kan uttrycka sig sexigt.

Praktiker som är intressanta ur STI-överföringssynpunkt är tribadism (att gnugga könen mot varandra) så att slemhinnor möter slemhinnor. Exempelvis i ställningen ”scissor sisters” sker en direktkontakt där slemhinnorna från båda kvinnorna gnider mot varandra och utgör en direkt möjlighet till överföring av STI. Även fingrar eller dildo som en kvinna haft i slidan och som sedan används på någon annan utgör en smittväg.

Not! Så osexigt det kunde bli!

Urban Dictionary utrycker sig såhär:

Se där, men vad säger Snuskiga Ordboken då?

Titta specifikt på vem som skickat in ordet! Författaren till Bibeln – Stora Sexboken för tjejer. Undrar om vi menar samma person som är sådär särdeles bra på att tribba?

Scissor Sisters, den amerikanska popgruppen  took their name from the female same-sex sexual activity tribadism.

Scissor Sisters är alltså när en kvinna gnuggar sin fitta och specifikt klitoris mot partners kropp för sexuell stimulering. Det kan också handla om att gnugga fittan mot någons lår , mage, rumpa, arm eller annan kroppsdel. Det är bara fantasin som sätter gränser. 

Pedagogiska bilder från Wikipedia, håll till godo! Föredrar ni porrigare attiraljer sök själva på nätet!

Det finns en liten historia om Marie Antoinette; in the eighteenth century, where the term saw one of its most popular uses, it was employed in several pornographic libels against Marie Antoinette, who was ”tried and roundly convicted in the press” as being a tribade. ”[Her] rumored tribadism had historically specific political implications,” stated author Dena Goodman. ”Consider her final (fictive) testimony in The Confession of Marie-Antoinette: ‘People!’ she protests, ‘because I ceded to the sweet impressions of nature, and in imitating the charming weakness of all the women of the court of France, I surrendered to the sweet impulsion of love…you hold me, as it were, captive within your walls?'” Goodman elaborated that in one libel, Marie-Antoinette is described as generously providing details of her husband’s ”incapacity in the venereal act” and that her lust resulted in her taking La Jules de Polignac ”into [her] service” and later specifying that what makes sex with a woman so appealing is ”Adroit in the art of stimulating the clitoris”; Marie-Antoinette is described as having stated that La Polignac’s attentions produced ”one of those rare pleasures that cannot be used up because it can be repeated as many times as one likes”.

Men nu till det bästa, tribbing eller saxning kan alla göra även utan partner. Många är det som upptäckt glädjen av att onanera mot ett fåtöljhandtag, en badkarskant, cykelsadel, kudde, Musse Piggs näsa eller något annat skönt.

Dessutom går det alldeles utmärkt också för heterosexuella att utöva tribbing och gnugga sig mot varandra. Det är till och med ett mycket vanligt heterosexuellt sätt att ha sex på. Även en kuk kan stimulera klitoris (tro det eller ej) även om det naturligtvis aldrig blir så där häftigt som en våt fitta mot en het och fuktig fitta.

Tribba lugnt i trafiken!

#blogg100, dag 50.

Vandrat i spåren av Moras häxavrättningar…

Idag tog jag med släkten på en vandring genom skogen fram till avrättningsplatsen. Den låg otroligt vackert vid Österdalälvens strand.

Stannade och läste samt berättade om häxjakten i Mora.

Syrran, systerdöttrar och sonen.

En fruktansvärd tanke att en skulle gå mot sin egen avrättning genom skogen.

 

I mars 1669 kom häxhysterin till Mora. Under sommaren samma år rapporterade fogden till landshövding Duwall att Uti Mora förförs de unga av de gamla trollpackorna till Djävulen. Häxan antogs fara till ”Blåkulla” på en kvast, gren eller någon form av vardagligt redskap, eller på t ex ett husdjur. Med hjälp av en nål kunde häxan öppna ett hål i en vägg om så skulle behövas, stort nog att ta sig igenom. På färden tog hon ibland med ett barn som skulle värvas till Satans tjänst. Av ett sextiotal anklagade hade tjugotre erkänt sig skyldiga till Blåkullafärd samt bolande (knullat) med Djävulen. Ett fjärdingsting höll och klagomål från föräldrar gjorde att han skickade en lista på trettiofem barn som skulle ha bortförts och en  begäran om en trolldomskommission för att utrota det onda från trakten. Lördagskvällen den 12 augusti kom den nybildade Dalarnas trolldomskommission till Mora, och häxprocessen inleddes. Hälften av trolldomskommissionen bestod av präster. De förhörde sextiotre vuxna och många barn från Mora och byarna omkring. Rättegångar hölls  i sockenstugan och i Kaplansgården. Morgonen den 23 augusti, efter nio dagars rättegång, dömdes 23 av de 60 misstänkta till döden för trolldom, avfall från Gud, förbund med djävulen och barnaförande. Femton av dessa skulle avrättas, men de övriga sex skulle sättas i fängelse eftersom rätten var osäker på deras skuld.

Denne Jöns Marit Enkia i Bonääs bevitttnades af Maas Ericks tuenne döttrar Elin och Karin och tuenne broders döttrar Lars Erichs Karin och Elin. Hon förer och Back Hans Sonedotter. Hon haufer efter Koon en lång stång, den setter on full medh barn, och när hon affreeser finnas de i sälskaap vidjd Bonääs bäcken.

Det var en klar och vacker dag i Mora 24 augusti 1669. Efter nattvard och välsignelse vidtog vandringen ut mot avrättningsplatsen.  De skulle halshuggas, varefter deras lik skulle brännas på bål offentligt. ”Synderskorna gick alla fort, utom de båda sista, som började något jämra och gruva sig, dock sådant utan uppehåll av exekutionen”. Bålen hade ställts upp mitt emot kyrkan på en sandudde på andra sidan älven.

Därefter halshöggs de med yxa, fjorton kvinnor och en man, varefter deras lik lyftes upp på bålen ”först sju på det första bålet, fem på det andra, tre på det tredje, ett gräsligt spektakel”, och brändes.

Platsen för häxbränningen ligger otroligt vackert mittemot Mora Kyrka vid Österdalälven.

148 barn piskades med ris mellan sex och trettio gånger och en pojke fick löpa gatlopp mellan de andra sockenpojkarna. Dagen därpå lämnade kommissionen Mora. Ytterligare sex kvinnor blev senare avrättade.

Den svenska häxhysterin 1668-76 var vad man kallade ”endemisk”, dvs den spred sig ryktesvägen från bygd till bygd och utspelade sig inte isolerat inom en specifik bygd.

År 1608 hade Sverige fått en ny häxlag, som föreskrev dödsstraff för alla former av trolldom.Man stödde sig därvid på Moseböckerna i Gamla Testamentet: ”du skall icke låta en trollkona leva”.

#blogg100, dag 49.