Våld för flera tusen år sedan tills idag

Publicerat: 3 april, 2014 i Sexuellt våld / sexualbrott
Etiketter:, , ,

Har idag läst ut boken Jakten på Kapten Klänning (recension kommer) och parallellt några kapitel i en fackbok om våldtäkt. Det gjorde mig lite nedstämd och får då av någon outgrundlig anledning lust att söka rätt på en gammal uppsats i exegetik som jag gjorde under mina teologistudier. Jag minns att jag var väldigt stolt   fick beröm och högsta betyg trots valet av ämne på den konservativa högskolan. Vid nästa skrivna uppsats mötte jag däremot kompakt motstånd, där hade jag utmanat de konservativa teologernas gräns. Den andra uppsatsen  gjorde att jag aldrig gick vidare till prästvigning utan blev sexolog istället 😉

1999 skrev jag ”Den namnlösa konkubinen”. En exegetisk och homiletisk utläggning av Domarboken 19:1-30. (Om du vill läsa hela bibeltexten finns den längst ner i detta inlägg).

Väljer att idag lägga ut några av uppsatsens analys av texten som på ett sätt kan ses som en spegling av våldtäkter vid antikens tidevarv;

Idéhistorisk bakgrund

I Israel rådde ett patriarkalt samhälle där fadern – vilken är den vuxna överhuvudet för familjen besitter både makten och prestigen. Han kunde exempelvis sälja sin dotter som tjänare. Sexuella överträdelser sågs inte som våld mot kvinnan i fråga utan som våld mot mannen till vilken hon tillhör.[1] I kapitel 20 förklarar leviten utan fruktan att han styckat kvinna och sänt ut styckena av henne. Han har inget att frukta, därför detta är ett acceptabelt sätt att hämnas. Leviten är kränkt för vad männen gjort mot hans egendom. I biblisk terminologi är den sociala enhet som kallas ”Faderns Hus” ett idealiskt hushåll. Den innehöll ofta ett äldre par, deras barn och deras gifta söners familj. Efter faderns död fortsatte ofta de gifta bröderna att leva tillsammans med sina familjer. Auktoriteten låg hos den äldsta manliga medlemmen.[2]
Orientalisk gästfrihet är ett viktigt tema i kapitlet. Både fadern och den gamle mannen visar prov på den angelägna gästfriheten och det blir orimligt för den gamle mannen att bryta mot dessa regler och utelämna mannen till männen i staden.

Att männen har en ond intention kan förstås utifrån två aspekter; den bryter dels mot gästfriheten som beskrivits ovan (Deut 26:13) och förbudet att göra främlingar något ont när de gästar ens land (Lev 19:33). Det är även en ond intention utifrån att männens avsikt är att utsätta mannen för en extrem kränkning och förnedring av sexuell karaktär. Studier har visat att detta var ett vanligt sätt att behandla en främling, nykomling, lagöverträdare eller krigsfångar. I en patriarkalt samhälle är detta ett sätt att avmaskulinisera honom dvs ”göra honom till en kvinna”.[3]

Vid en undersökning där man noterar vilka substantiv och verb som sammanbinds med kvinnor i GT så kan man konstatera att en israelitisk kvinna i huvudsak får sin roll definierad i relation till någon man. Hon karaktäriseras ofta som hustru, syster, dotter, bihustru eller änka och figurerar som objekt i en överväldigande majoritet av sammanhangen.[4] I denna text karakteriseras den kvinnliga huvudrollsinnehavaren som ”bihustru och i de sammanhang som hon omtalas är det oftast som objekt. I modellen som visar de kvinnliga aktörerna kan vi se att bihustrun nästan aldrig agerar som subjekt. Hon är aktiv precis i början när hon lämnar mannen och i slutet när hon våldtagen och misshandlad återvänder till mannen. Ytterligare en kvinna är nämnd i texten och det är den gamle mannens dotter men hon blir aldrig en agerande part.

Struktur utifrån manliga och kvinnliga aktörer i texten

Vid en undersökning där man noterar vilka substantiv och verb som sammanbinds med kvinnor i GT så kan man konstatera att en israelitisk kvinna i huvudsak får sin roll definierad i relation till någon man. Hon karaktäriseras ofta som hustru, syster, dotter, bihustru eller änka och figurerar som objekt i en överväldigande majoritet av sammanhangen.[5] I denna text karakteriseras den kvinnliga huvudrollsinnehavaren som ”bihustru och i de sammanhang som hon omtalas är det oftast som objekt. I modellen som visar de kvinnliga aktörerna kan vi se att bihustrun nästan aldrig agerar som subjekt. Hon är aktiv precis i början när hon lämnar mannen och i slutet när hon våldtagen och misshandlad återvänder till mannen. Ytterligare en kvinna är nämnd i texten och det är den gamle mannens dotter men hon blir aldrig en agerande part.

Kontext

Det finns ingen bok i Bibeln (förutom Rut) som kommenterar kvinnans roll i samhället så mycket som Domarboken. Hur förhåller sig kvinnorna till det rådande förfall som finns i domarboken? Konstruktion och dekonstruktion av de kvinnliga karaktärerna och deras relationer skapar ett mönster och en spegel till Israels förfall från Gud. Den första kvinnan i Domarboken är Aksa, hon får bli priset för militär heroism. I nästa historia möter vi Debora och hon får för en kvinna en ovanligt stark position som domare och profet, tillsammans med Barak (som dock får en underordnad roll) besegrar de fienden. Jael är kvinnan som dödar Sisera med en tältplugg i pannan, vissa kallar henne för hjälte andra betecknar henne som ondskefull, mest är hon dock en överlevande, ett offer för sin makes politik och handlar som hon måste utifrån att rädda sig själv och sin familj. I kapitel 8 återfinns Gideons namnlösa konkubin. Kap 11 presenterar ytterligare en fader, Jefta som ger bort sin ”namnlösa” dotter som ett pris för en militär seger. I kap 13 är den Manoas namnlösa hustru som får änglabesök och budskap om att hon skall föda en son. Barnet som föds är Simson, född som nasir. Han bryter dock reglerna när han tar en hustru från filistéerna. Under ett gästabud hos kvinnan ger Simson bröllopssvennerna en gåta och när dessa inte lyckas komma på lösningen så hotar de kvinnan med att bränna henne och fadern till döds om hon inte ger dem lösningen. Hon förråder lösningen och Simson svarar med våld mot männen. När han återvänder har kvinnan givits till en annan man. För att hämnas eldar han upp filistéernas mark och de hämnas genom att elda upp kvinnan och fadern. Nästa kvinna är en sköka som Simson besöker. Därefter följer Delila, hon är namngiven och tillhör ingen man och spelar därför en självständig roll och måste skydda sig själv. I kap 17 har vi Mika och hans moder, historien berättar att sonen stulit från mamman och att modern förleder sonen in i avgudadyrkan. I slutet av berättelsen finns också där en levit som visar att den låga moraliska nivån då till och med leviterna som skall tjäna Jahwe tjänar avgudar.[6]

Patriarkat har många uttryckssätt och ett mycket vanligt är uttryck i det deuteronomistiska historieverket är temat med de namnlösa kvinnorna[7]. Kvinnorna tillhör ofta någon annan, oftast en namngiven man. Det existerar tjugotre namnlösa kvinnor i det deuteronomistiska historieverket.[8] I domarboken hittar vi Gideons namnlösa konkubin, Jeftas namnlösa dotter, Manoas namnlösa ofruktsamma hustru, Simsons namnlösa filistéhustru, Mikas namnlösa moder och den namnlösa våldtagna bihustrun. Det finns även namnlösa män men i betydligt lägre omfattning.

Står kvinnor som självständiga subjekt är det vanligtvis när de handlar om en sons födelse eller i avseende på de ”fria yrkena”, profetissa, barnmorska, amma och sköka.[9] Detta blir tydligt avseende Manoas hustru, Debora och Delila.

Agerande i texten

Följande personer ingår i texten; leviten och hans bihustru, deras tjänare, bihustruns fader, en gammal man, tjänare och tjänarinnor hos den gamla mannen, männen i staden och den gamle mannens dotter.

Gud är mycket tyst i denna historia. Det finns inte något gudomligt ingripande för att försöka rädda flickan som i historien om Lot, det finns inga gudomliga besökare som fallet med Gideon, inga änglar eller profeter som talar. Gud försvarar eller argumenterar inte, Gud sänder inte heller någon räddare. Gud är helt enkelt frånvarande.[10] Händelsen sägs ha utspelat sig under en tid av den lägsta moraliska nivån och det är lätt att sammankoppla detta med Guds frånvaro.

 Textanalys ur ett genderperspektiv.

Berättelsen domineras av män, endast två är kvinnor. Alla är namnlösa. Männen talar men kvinnorna säger ingenting. Hos de två huvudaktörerna leviten och bihustrun finns en klar över och underordning. Leviten har social status och anses högre än många män. Kvinnan har som kvinna lägre status och dessutom lägre status än många andra kvinnor i egenskap av att vara konkubin. I texten framgår tydligt hur hon blir objekt och han subjekt och hur han kontrollerar henne. Det råder också en polaritet ifråga om geografi, mannen är ifrån Efraims bergsbygd och kvinnan från Betlehem i Juda.
Perikopen börjar med att kvinnan går ifrån mannen hem till sin fader. Av vilken anledning som kvinnan lämnar mannen finns det flera olika diskussioner om. Ur utgångspunkten av mannens senare hårda behandling av kvinnan kan man anta att det förekommit familjevåld i antingen ord eller handling redan innan. I modern terminologi skulle vi se henne som utsatt för kvinnomisshandel hävdar Hamlin[11]. Den masoretiska texten säger att hon levt ett otuktigt liv mot honom men en tolkning av Septuaginta och Vulgata visar att hon är arg på honom och återvänder därför hem till sin faders hus. Därigenom finns en indikation om att tidigare våld kan ha förekommit.[12] Den svenska översättningen har valt ordet ”otrogen mot honom” för kvinnans skäl att lämna hemmet. Boling pekar på möjligheten till en tolkning att kvinnan var en prostituerad och trolös men konstaterar samtidigt att det vore märkligt om hon då rymde hemifrån. Det mest troliga syns vara att mannen behandlat henne illa och att hon därför flyr hem. Den israeliska lagen tillät inte skilsmässa genom kvinnans initiativ, det är endast mannen som har rätt att förkasta kvinnan.[13] Varken mat och dryck eller gemenskap är för kvinnan utan endast för männen både hos fadern och den gamle mannen i Gibea. Maktkampen mellan männen visar kvinnans position, hon har fört dem tillsammans men ignoreras både av männen och den som berättar historien. Till skillnad från fadern har dottern ingen talan, till skillnad från herren så har konkubinen ingen talan. En resa som var avsedd för att tala vänligt till henne blir istället en resa i engagemang för manliga hjärtan. I diskussionen om vart de skall stanna över natten så blir detta ett samtal mellan männen, tjänaren och leviten. De frågar inte henne om hon har några synpunkter. Om tjänaren är underordnad leviten så är kvinnan underordnad dem båda. Hennes kön är kvinna, hennes status är inte tjänare och detta gör henne maktlös. Likt åsnorna så tillhör hon dem som tas åt sidan för att gå in och spendera natten i Gibea.[14] Vid ett flertal tillfällen i texten när mannen talar eller handlar tillsammans med gruppen så används han eller mig därför endast mannen i gruppen räknas. När de fått övernatta hos den gamle mannen så knackar det på dörren och män med onda avsikter vill att mannen skall släppas ut till dem men den gamle skyddar mannen och kan erbjuda ett alternativ. Han erbjuder ”bröderna” sin dotter som är jungfru och gästens bihustru. Han erbjuder männen dessutom en möjlighet att kränka/våldta kvinnan och i övrigt göra vad de vill.
Ingen man skall bli utsatt för våld utan alla män måste få sin önskan uppfylld, även de ogudaktiga. Om en konflikt uppstår dem emellan så kan den lösas genom att offra kvinnan.[15]

Övergiven av sin fader, bedragen av sin man, våldtagen och torterad av ett gäng män så är hon fången i en värld av män. Hon har ingenstans att ta vägen förutom att återvända till mannen som kastade ut henne, bara för att finna att dörren till gästfrihet och säkerhet fortfarande är utestängd för henne. När mannen hittar henne på morgonen så frågar han henne om de skall gå men får inget svar, är hon död? Septuaginta säger att hon var död under tiden den hebreiska texten är tyst i frågan och lämnar en öppning mot att kvinnan fortfarande lever. I Genesis 22 tog Abraham kniven för att explicit ”slakta sin son”. Leviten tog också kniven, tänkte han slakta sin bihustru? Trible menar att den unika parallelliteten till historien om Abrahams tänkta offrande av Isak visar på att kvinnan inte var död.[16] Vi kan idag inte veta om kvinnan blev dödad av männen i staden eller senare av sin egen man men utifrån detta resonemang finner jag det troligt att kvinnan levde även efter våldtäkten. Våldtagen, torterad, död eller levande blir hon sedan styckad. Genom hela berättelsen har hon inte fått tillåtelse att tala men när hennes kropp är styckad i delar så talar dessa. Precis som när hennes kropp blev delad av alla under natten i Gibea så är nu hennes kropp given till hela Israel. Hon har blivit utnyttjad av alla män hon har mött. Israel har blivit en plats där kvinnor varken har möjlighet att välja eller tala[17]

Levitens budskap är att hans ära har blivit kränkt, han har blivit hotad till livet och hans egendom har blivit förstörd. I hans version av historien (20:4-7) fråntas han från allt ansvar. Det Israel hör är en ursäkt för att starta krig.[18]

 

[1] Boling, Robert G, Judges, Introduction , Translation, and Commentary, New York: Doubleday & Company, Inc, 1975, s. 16.

[2] Kee H C, Rogerson J, Meyers E M, Saldarini AJ. The Cambridge companion to the Bible, Cambridge: Cambridge University Press 1997, s 112.

[3] Hamlin a.a., s 164.

[4] Ljung, Inger, ”Kvinnor i gamla testamentet – några reflexioner i anslutning till vanliga typer av feministisk bibeltolkning”, Religion och Bibel, XLIV Nathan Söderblom-Sällskapets årsbok 1985.Uppsala: Nathan Söderblom-sällskapet 1987, ss 37-43.

[5] Ljung, Inger, ”Kvinnor i gamla testamentet – några reflexioner i anslutning till vanliga typer av feministisk bibeltolkning”, Religion och Bibel, XLIV Nathan Söderblom-Sällskapets årsbok 1985.Uppsala: Nathan Söderblom-sällskapet 1987, ss 37-43.

[6] Nolan Fewell Danna, ”Judges”, ss 68-76

[7] För vidare läsning på temat rekommenderas kap 1 ”Women and personal names”i Inger Ljungs avhandling.

[8] Laffey, Alice L. An introduction to the Old testament,A feminist perspective,Philadelphia: Fortress Press, 1988, s 74.

[9] Ljung, Inger, ”Kvinnor i gamla testamentet – några reflexioner i anslutning till vanliga typer av feministisk bibeltolkning”, s 42.

[10] Hamlin a.a., ss 159-160.

[11] Hamlin a.a., s 160.

[12] Buttrick, George Arthur, editor, a.a., ss 809-810.

[13] Soggin a.a., s 284.

[14] Trible a.a., s 69.

[15] Trible a.a., s 74.

[16] Trible a.a., s 79

[17] Nolan Fewell Danna a.a., ss 74-77.

[18] Nolan Fewell Danna a.a., ss 74-77.

 

DOMARBOKEN Kap 19 Vers 1 – 30

1. Vid den tiden, då ännu ingen kung fanns i Israel, bodde en levitisk man längst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru åt sig en kvinna från Bet-Lehem i Juda.

2. Men hans bihustru blev otrogen mot honom och gick ifrån honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda. Där uppehöll hon sig en tid av fyra månader.

3. Då bröt hennes man upp och begav sig iväg efter henne för att tala vänligt med henne och så föra henne tillbaka. Och han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon förde då in honom i sin faders hus, och när kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom.

4. Och hans svärfader, kvinnans fader, höll honom kvar, så att han stannade hos honom i tre dagar. De åt och drack och var där nätterna igenom.

5. När de så den fjärde dagen steg upp tidigt på morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin måg: ”Stärk dig med ett stycke bröd. Sedan må ni resa.”

6. Då satte de sig ned och åt båda tillsammans och drack. Därefter sade kvinnans fader till mannen: ”Bestäm dig för att stanna här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt.”

7. Och när mannen ändå gjorde sig redo att resa, bad hans svärfader honom så enträget, att han ännu en gång stannade kvar där över natten.

8. Den femte dagen steg han åter upp tidigt på morgonen för att resa. Då sade kvinnans fader: ”Stärk dig först, och dröj så till eftermiddagen.” Därefter åt de båda tillsammans.

9. När sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfader, kvinnans fader, till honom: ”Se, det lider mot aftonen. Stanna kvar över natten, dagen nalkas ju sitt slut. Ja, stanna kvar här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kan ni tidigt i morgon företa er färd, så att du får komma hem till din hydda.”

10. Men mannen ville inte stanna över natten utan gjorde sig redo och reste sin väg och kom så fram till platsen mitt emot Jebus, det är Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade åsnor. Och hans bihustru följde med honom.

11. Då de nu var vid Jebus och dagen var långt framliden, sade tjänaren till sin herre: ”Kom, låt oss ta in i denna jebuséstad och stanna där över natten.”

12. Men hans herre svarade honom: ”Vi skall inte ta in i en främmande stad, där inga israeliter bor. Låt oss dra vidare fram till Gibea.”

13. Och han sade vidare till sin tjänare: ”Kom, låt oss försöka hinna fram till en av orterna här och stanna över natten i Gibea eller Rama.”

14. Så drog de vidare. Och när de var nära Gibea i Benjamin, gick solen ned.

15. Då tog de in där och kom för att stanna över natten i Gibea. Och när mannen kom in dit, satte han sig på den öppna platsen i staden, men ingen ville ta emot dem i sitt hus över natten.

16. Men då, på aftonen, kom en gammal man från sitt arbete på fältet, och denne man var från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Ty folket där på orten var benjaminiter.

17. När denne nu lyfte upp sina ögon, fick han se den vägfarande mannen på den öppna platsen i staden. Då sade den gamle mannen: ”Vart skall du resa, och varifrån kommer du?”

18. Han svarade honom: ”Vi är på genomresa från Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd som ligger längst uppe. Därifrån är jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu är jag på väg till Herrens hus, men ingen här vill ta emot mig i sitt hus.

19. Jag har både halm och foder åt våra åsnor, likaså bröd och vin åt mig själv och åt din tjänarinna och åt mannen som följer med oss, dina tjänare, så att ingenting fattas oss.”

20. Då sade den gamle mannen: ”Frid vare med dig! Men låt mig få ombesörja allt som kan fattas dig. Härute på den öppna platsen må du inte stanna över natten.”

21. Därefter förde han honom till sitt hus och fodrade åsnorna. Och sedan de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.

22. Medan de så gjorde sina hjärtan glada, omringades plötsligt huset av männen i staden, onda män, som bultade på dörren. Och de sade till den gamle mannen, som rådde om huset: ”För hit ut den man som har kommit till ditt hus, så att vi får känna honom.”

23. Då gick mannen som rådde om huset ut till dem och sade till dem: ”Nej, mina bröder, gör inte så illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, må ni inte göra en sådan galenskap.

24. Se, jag har en dotter som är jungfru, och han har själv en bihustru. Dem vill jag föra hit ut, så kan ni kränka dem och göra med dem vad ni finner för gott. Men med denne man må ni inte göra någon sådan galenskap.”

25. Men männen ville inte höra på honom. Då tog mannen sin bihustru och förde henne ut till dem. Och de kände henne och hanterade henne skamligt hela natten ända till morgonen. Först när morgonrodnaden gick upp, lät de henne gå.

26. Då kom kvinnan mot morgonen och föll ned vid ingången till mannens hus, där hennes herre var, och låg så, tills det blev dager.

27. När nu hennes herre steg upp på morgonen och öppnade dörren till huset och gick ut för att fortsätta sin färd, fick han se sin bihustru ligga vid ingången till huset med händerna på tröskeln.

28. Han sade till henne: ”Stig upp och låt oss gå.” Men hon gav inget svar. Då tog han och lade henne på åsnan. Sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt.

29. Men när han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bihustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och sände omkring styckena över hela Israels land.

30. Och var och en som såg detta sade: ”Något sådant har inte hänt eller blivit sett allt ifrån den dag då Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till denna dag. Överväg detta, rådslå och säg ert ord.” Copyright © Svenska Bibelsällskapet

#blogg100, dag 34.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s