Puss och Snusk – Stockholms bordeller

Publicerat: 7 april, 2014 i Sexualhistoria
Etiketter:, ,

I lördags tog jag med min fru på en stadsvandring Puss & Snusk som började i Gamla Stan och slutade ute på Riddarholmen här i Stockholm. Rundvandringen handlar om Gamla Stans mer smutsiga och snuskiga historia från 1600-talet och framåt. Det blev en småtrevlig tur med en del intressant information. Guiden Natalie hade lite svårt att hitta orden för våra genitalier och sex ibland men talade högt och tydligt så alla kunde höra.

Det är trots allt inte så svårt att föreställa sig hur de trånga gatorna och valven i gamla stan som idag inrymmer fina restauranger och lägenheter för de bättre bemedlade, en gång var stadskärnan där de kullerstensbelagda gatorna stank av mänsklig avföring och en fick kryssa sig fram mellan sopor som slängts ut genom fönstren.

Sara Simonsdotter, i folkmun kallad Tjocka Sara var en bordellmamma ursprungligen från Finland. Det sägs att hon tog karlarnas kläder i pant under tiden som de besökte någon av hennes flickor för att försäkra sig om betalning. Tjocka Saras bordell låg på den då illa beryktade Kindstugatan men de kvinnorna besökte även kunderna på andra platser och i deras hem. En skandal utspelade sig 1618-19 då hennes verksamhet uppdagades och i kundkretsen fanns flera personer på höga poster i samhället, däribland Nederländernas ambassadör, en hovman och en kunglig kammarskrivare. Historien upprepar sig alltid och det låter allt lite likt Geijeraffären. På bordellen såldes också tjuvgods. Två av de prostituerade, Salbergs-Malin och Olof Hanssons Karin, avrättades den 7 juni 1619 för ”horeri”. TjockSara piskades vid skampålen den 16 maj 1619 och roddes i augusti 1619 tillbaka över havet till Kimito i Finland.

IMG_7172

Ahlströms jungfrubur hette en annan bordell som låg på Baggensgatan 23 i Gamla stan. Ägaren var en sjökapten vid namn Magnus Ahlström. Han lät dra rör från varje rum in till sitt eget som låg i mitten av huset så att han kunde övervaka kvinnorna. Ahlström köpte huset i tron om att det där skulle finnas en skatt som gråmunkar grävt ner. Han hittade aldrig någon skatt. Denna bordell var en av stadens mest kända långt in på 1800-talet.

800px-Baggensgatan23

Guiden berättar om Fru Elmgard som togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott och fick straffet att bära runt på 26 kilo skamstenar runt halsen flera varv runt staden. (Stenarna finns att återse på Medeltidsmuseet). Sedan förvisades hon ut ur staden för att aldrig få återkomma igen. Hon fick lämna sina tre pojkar och ge sig av enbart klädd i en kort jacka. Mannen hon begått äktenskapsbrott med slapp undan med lite böter.

Vidare berättas om London och Stadt Hamburg vilka var två halvt statliga bordeller i Gamla stan under 1800-talet. Dessa grundades 1838 för att de prostituerade regelbundet skulle genomgå undersökningar och inte sprida veneriska sjukdomar.  Bordellicens gavs till Anna Carlström, som öppnade bordellen London och änkan Maria Martell, som öppnade bordellen Stadt Hamburg. Namnens bakgrund hade till syfte att avskräcka folk från att gå dit då dessa städer var starkt förknippade med könssjukdomar. Kvinnorna levde ett hårt liv och tvingades betala för smink, alkohol, kläder, mat, husrum och den sprit de drack med kunderna. Misären sägs ha varit särskilt svår på Stadt Hamburg. Kvinnorna namngavs utifrån den siffra som deras rumsnummer hade på bordellen. Strategin med de avskräckande namnen fungerade inte särskilt väl och trots att både sexköp och sex utanför äktenskapet var olagligt under 1800-talet drog de fulla hus. De skall dessutom ha varit hemligt sanktionerade av både överståthållare Jakob Vilhelm Sprengtporten och pastor primarius i Storkyrkan, Carl Petter Hagberg. Biskop Esaias Tegnér sägs ha skrivit ett brev till den dåvarande ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Bernhard von Beskow, att tillströmningen av kunder på premiärdagen varit så stor att kvinnorna inte kunde jobba dagen efter. Han hyste dessutom förhoppningen om att kunde få träffa sin kära vän lite oftare nu när han bodde granne med en bordell.

De så kallade offentliga kvinnorna hade inte möjlighet att röra sig fritt i staden och hade överhuvudtaget inte tillträde till vissa gator i Gamla stan, däribland annat Österlånggatan.

Inspektion av kvinnorna blev möjligt genom en ny lag 1812 som gav polis och läkare rätt att undersöka alla personer som misstänktes bära på venerisk smitta.  1847 kom sedan en ny kommunal lag som krävde medicinska inspektioner en gång i veckan för lösaktiga kvinnor. Samma år öppnades även besiktningsbyrån. Där arbetade läkare med att följa upp kvinnorna. Om kvinnorna inte dök upp till dem fick de först en varning och anmodades att inställa sig inom åtta dagar. Om de inte gjorde det heller fick de ytterligare en varning innan de skickades till Spinnhuset som straff. Det finns uppgifter som säger att drygt 200 kvinnor fanns med i flera register hos olika myndigheter. Prostitutionspolisen såg till att kvinnorna dök upp till sina regelbundna medicinska inspektioner på byrån och om de bar på någon smitta skickades de till Kurhuset för behandling. På Trädgårdsgatan 3 i Gamla stan låg besiktningsbyrån åren 1856-1918.

I Dagens Nyheter 2012 skriver Lars EpsteinPå många hus i Stockholm finns små skyltar som berättar om berömda personer som bott i huset. Men sällan får samhällets anonyma olycksbarn motsvarande minnesmärken. På Trädgårdsgatan 3 skulle man kunna tänka sig en skylt som berättar om dess centrala roll när det gällde den utbredda prostitutionen på 1800-talet och samhällets åtgärder för att skydda de manliga kunderna samtidigt som kvinnorna föraktades och behandlades som boskap.

5aBild från samma reportage i DN.

Jag håller fullkomligt med, det vore verkligen inte mer än rätt att kvinnorna kunde få en minnesplakett. Någon som däremot har fått en minnesplakett på en vägg i gamla stan är Carl von Linné.IMG_7181

Han öppnade år 1739  sin praktik i Gamla Stan och för att få patienter så raggade han upp dem på stadens barer och restauranger. Den första patienten sökte för gonorré.

#blogg100, dag 38.

 

 

kommentarer
  1. Elmgard finns med i Ann-Sofi Sidéns utställning ”Kvinnofängelset” (ursprungligen ”Codex”) på Kalmar slott
    http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article1128722/90-tal-Ann-Sofi-Sid%C3%A9n.html

    • Suzann skriver:

      Så mycket information det finns att hämta. Blir verkligen intresserad av att göra något mer av all denna kunskap och information om den glömda delen av vår historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s