Under åren 1999-2004 arbetade jag som socialsekreterare i Uppsala kommun. Redan då var jag engagerad i frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Under samma tid var Göran Lindberg även kallad Kapten Klänning länspolismästare i Uppsala län. Han var en förebild för mig eftersom han så engagerat drev frågan om jämställdhet och uppmärksammade problem kring könsdiskriminering, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor, särskilt bland poliser. Han anställda gillade inte honom men det kunde lätt avfärdas som att de inte gillade en feministisk chef. Vid ett tillfälle talade vi på samma konferens. Jag kommer aldrig att glömma när han vid en konferens om våld på polishuset i Uppsala spände ögonen i publiken och sade att det inte gick att se på någon om de var våldsutövare. Man kunde aldrig vara säker, inte ens med honom och publiken skrattade.

Jag minns det så väl för eftersom jag charmerats totalt av en fd klient tidigare dömd för mord tills han i våra samtal en dag vände totalt och blev någon helt annan. Efter detta mottog jag ett hot som aldrig blev uppklarat men gjorde att jag levde i skräck under några månader. Den händelsen fick mig att förstå att det inte går att ”döma hunden efter håren” även om jag aldrig med en tanke misstänkte Lindberg. Hans syster jobbade också inom socialtjänsten och var mycket stolt över sin bror. Jag vet att många poliser under honom närmast hatade sin chef och tyckte att han var en arrogant maktmänniska. Detta var svårt att sätta samman med bilden av jämställdhetsivraren.

Nu har jag läst boken Jakten på Kapten Klänning av polisen Jonas Trolle som själv var med i utredningen av Göran Lindberg.

klänning_omslag

Det hela tar sin början i när en sexutnyttjad kvinna berättar om en förövare som var polis. Hon har hört att han nyligen funnits med i tidningen Dagens Industri och en polis besöker Bonnierhuset för att gå igenom ett antal månaders tidningar ser hon Göran Lindberg, tidigare rektor för Polishögskolan och en flitigt anlitad föreläsare om jämställdhet och etik.

I Lindbergs dator påträffades våldspornografiska bilder. Lindberg träffade unga kvinnor, ofta via Telefiket. Många gånger vill Lindberg att kvinnorna skall låtsas vara yngre än vad de är. Han hade ofta ett både verbalt och fysiskt övertag som fick personer att göra det han ville mot deras egen vilja. Under sexakterna hade Lindberg ett vulgärt och sexuellt nedsättande språk. Han låg med unga tjejer som var intagna på institutioner ibland på LVU.

Jonas Trolle berättar också om hur det kan bli att arbeta med människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster. Detta har förstört hans sexliv då han hyser en ständig rädsla för att vara äcklig, att bli otäck och inte kunna avläsa sin frus eventuella ovilja. Det är en viktig text om hur arbete med våld faktiskt kan smitta.

Jag håller inte med Jonas Trolle i hans analys av sexköp och sexsäljande. Han hävdar bland annat att det är rasande lätt att hålla kontroll över prostitutionen idag. Om kunder får tag på sexsäljare får även polisen det. Detta är verkligen inte sant. Han menar dessutom att internetannonsering innebär koppleri och människohandelsbrott. Problemet är att det naturligtvis inte så att människor har servern i Sverige på en sida som erbjuder eskortannonser. Jag retar mig på hans mästrande ton och ensidiga blick emellanåt. Med en gravid fru så blir han så otroligt bra och fin i stark kontrast till den avskyvärda Lindberg.

Boken ger inga svar och inte heller så många reflektioner utan beskriver mest jakten på Göran Lindberg och hur han kunde avslöjas, gripas och dömas till sex års fängelse. Det är intressant hur polisen diskuterat runt om han skall kunna ges möjlighet att begå ytterligare brott för att säkerställa bevis eller när han skall anhållas. Svaren på mysteriet Kapten Klänning får vi dock inga mer ledtrådar runt.

Cristina Gottfridsson har skrivit manus till pjäsen ”Fallet Kapten Klänning”, som visas på Uppsala Stadsteater. Hon säger i Upsala Nya Tidning;

Att eftersom han betalat tjejerna så tyckte han att det var på lika villkor. Och här är en intressant fråga när det gäller preferenser kring sex. Det är värt att diskutera när den fria sexualiteten går över gränsen och jag hoppas att föreställningen kan skapa en debatt kring de frågorna.

Kanske innebär pjäsen en något mer komplex analys av fallet Göran Lindberg.

Blogg100, dag 52.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s