Den svenska synden

Snart på Spritmuseum: Den Svenska Synden är en utställning som öppnar 22 maj.

Till besöket hade jag två saker med mig som förknippar den svenska synden för mig. De tre första volymerna i serien Kärlek I, II, III, utgivna av Corniche förlag 1965–1970 – ett framträdande exempel på 1960-talets strävan att öppna det litterära berättandet för erotiska erfarenheter. I den första boken har även PC Jersild och Bengt Martin skrivit varsin novell.

Den andra saken var en dvd-film, Sverige – Himmel eller helvete, originaltitel Svezia, Inferno e Paradiso, är en italiensk mondofilm av Luigi Scattini från 1968. Detta är en i högsta grad italiensk spekulativ dokumentär om det syndiga livet i Sverige. Vi får se sådant som anses vara typiskt svenska företeelser och filmen inleds med att en samling blåklädda kvinnor hoppar runt på stora studsbollar mitt centrala Stockholm. Så typiskt svenskt, eller?

Kondomautomater finns överallt och ungdomarna byter partners var och varannan natt ungdomar åker ut i skärgården där de kan dansa och knulla med många olika partners samma natt. Det är lesbiska nattklubbar, porrfilm, sexualundervisning för barn, lapplisor som extraknäcker som nakenmodeller, tjejband som spelar topless, elaka raggare, alkoholproblem och självmord. Dessutom är det några riktigt fascinerande scener när nakna blonda kvinnor badar bastu och en berättarröst som med stor indignation berättar om hur kvinnorna stänger in sig i varma små hus och sedan rullar sig nakna i snön.

Sedan pratade vi i flera timmar om bilden av den svenska synden och nu har ett pressmeddelande kommit ut som berättar att besökare till utställningen skall genom en labyrint av filmer, bilder, tidningsklipp och föremål ut den svenska syndens historia. Från 50-talets kontroversiella filmer som ”Hon dansade en sommar” och ”Sommaren med Monika”, via undangömda Systembolagsbutiker, motböcker, spritspioner och p-piller, fram till det sena 70-talets kultförklarade erotikklassiker ”Fäbodjäntan.”

Fäbodjäntan har jag skrivit om tidigare och det är spännande hur människor i byn fortfarande inte riktigt vill kännas vid inspelningen.

När sexualupplysningsfilmen ”Kärlekens språk” hade premiär i London samlades över 30 000 personer på Trafalgar Square med plakat med budskap som ”Sverige – mer porr, mer alkoholism, mer självmord och mer gonorré för varje år”.  Även kärlekens språk har jag bloggat om och fascineras fortfarande över vad som är tabu då och idag.

I utställningen finns också en titthålsutställning där konstnären Peter Johansson utformar utställningen som en labyrint med titthål där besökarna får utforska och kika in på den svenska synden. Museet står för utställningens historiska och berättande innehåll och har tillsammans med Peter Johansson fyllt titthålen med filmer och föremål som illustrerar historien om den svenska synden. Eftersom Peter Johansson är en av mina nutida konstnärfavoriter kan detta inte bli annat än väldigt bra.

#blogg100, dag 55.