Intimdeo – ett sätt att profitera på kvinnors osäkerhet runt sina kön.

I Sverige sker ett ökat antal intimkirurgiska ingrepp, många får besvär efter rakning och annan hårborttagning. Många tjejer men också killar tvättar sig i underlivet på ett sätt så att de får besvär. Nu lanseras en ny intimdeo som skall skydda mot oönskad lukt.

Jag är så otroligt less på alla det sätt som människor vill profitera på kvinnors osäkerhet runt sina kroppar och specifikt fittan. Deo-savetterna kostar 8.90 kr/styck. Företaget skriver dessutom att de producerat ett säkert alternativ för att tjejer ska kunna slippa känna sig osäkra och obekväma. Många har nog inte ens funderat på om de skulle lukta svett på de yttre blygdläpparna innan detta konstruerade behov uppkom.

Varför blir denna kroppsdel mer och mer utsatt för budskap att det inte duger som den är?

Läser på en sida som sägs ge information om underlivet; Vi vill alla känna oss rena och fräscha i underlivet. Få vill idag ha en vild djungel som luktar fiskmarknad.

 Vad vill de säga med detta? Jo, förutom att kraftigt nedvärdera personer inte vill raka eller trimma sitt könshår så bidrar de till att säga  att du inte duger som du är. Du förväntas raka dig och tillsätta olika kemiska produkter för att duga. Dessutom skapas en marknad för en helt onödig produkt. Det är nästan skrattretande för könshårens uppgift är att skydda underlivet och försvåra för hudirritationer. Håret skapar också en luftspalt mellan kläder och hud som förloras när man rakar sig.

Sophia Ehrström, specialist i obstetrik och gynekologi uttalar sig i media och menar att alla generellt bör undvika parfymerade  produkter i underlivet. Hon har sett mycket av baksidorna av att man använder för mycket underlivsprodukter.

 Nu är det inte så att den nya intimdeon påverkar doften från fittan utan syftet är enbart att blockera svettdoft från huden. Underlivets naturliga könsdoft påverkas inte eftersom produkterna endast är avsedda att appliceras på yttre blygdläppar och ljumskar. Produkterna får inte användas på slemhinna, inre blygdläppar eller intravaginalt. Av informationen som finns på ett apoteks hemsida så skall man spraya på ca 15 cm avstånd på de yttre delarna av ditt underliv. Någon mer än jag som känner att det är lite risky att inte få det på slemhinnorna?
Dessutom skall produkterna ej ska användas på skadad eller irriterad hud och vid rakning uppstår små sår.

Det går inte heller att applicera produkten vid sex då deon inte smakar gott. Avsikten är att blockera svett och då krävs ingredienser som ger en skarp smak.

I förrgår kritiserade jag fenomenet intimdeo i P4 väst.

Igår pratade jag om detta i P4 Extra med Lotta Bromé.

Efter programmet säger en lite skärrad radiopersonal efter mina minuter i radio att jag måste vara medveten om att jag precis sagt fitta till 1,8 miljoner radiolyssnare. Själv skrattar jag och säger att det inte var första gången. Är mer bekymrad över att jag efter sändning frågade Lotta Bromé om hon inte skulle bli besviken om hon gick ner på en kvinna och kände att det luktade liljekonvalj och hon bara svarar att hon inte tänkt på det.

Mellan blygdläpparna finns också de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet; man reagerar omedvetet på dem. Det finns mycket forskning runt detta och själv är jag av den starka åsikten att fitta skall lukta fitta och skulle bli otroligt besviken om någon luktade päron.

#bögbotarna

Med en filt kröp jag ikväll ensam upp i soffan och tittade på kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning. Min fru är bortrest och med en klump i magen blev jag plötsligt rädd för att återvända till en tid när homosexualitet sågs som en grov synd som skiljer människan från Gud.

Från 1986-1996 levde jag i trosrörelsen och i en annan mycket konservativ del av frikyrkan. Redan 1986 hade jag kontakt med EKHO – ekumeniska gruppen för homosexuella kristna då jag någonstans anade att jag inte var straight. Jag lånade böcker och läste om lesbiska med en längtan i mitt hjärta men jag förstod att detta skulle jag aldrig kunna leva ut. Jag var gift med en man och så skulle det vara resten av livet. Även skilsmässa var så tabu att jag inte ens vågade tänka tanken. Jag levde och arbetade på ett behandlingshem som drevs av frikyrkan. Från min uppväxt hade jag en mycket positiv syn på homosexualitet och en av mina äldre släktingar var bög. Nu fick jag lov att lära om, homosexualitet var fel. Till behandlingshemmet kom personer som var homosexuella, de ville bli fria och vi skulle be för dem. Jag var så fruktansvärt kluven och sökte mig så småningom till den kristna gruppen Medvandrarna. De var ett kristet ekumeniskt nätverk med målsättning att hjälpa människor som brottades med sin sexualitet genom att uppmuntra till ett liv nära Jesus. Det var inte öppet uttalat att människor skulle omvändas men visst förekom förböner och många uppmuntrades att leva i celibat med sin homosexualitet. Det fanns kopplingar till det amerikanska Exodus. I kvällens program nåddes jag av det glada budskapet om att Alan Chambers, president i Exodus, en av de största organisationerna för att behandla människors sexualitet är nedlagd. I över 30 år verkade den kristna rörelsen helt öppet för att ”bota” homosexuella i framförallt USA, men med förgreningar över hela världen. På behandlingshemmet där jag arbetade fanns för dem som önskade att bli botade från sin homosexualitet förbön precis som det visas i kvällens Uppdrag Granskning. Jag var en tämligen passiv bög- och flatbotare men jag protesterade inte högt, det vågade jag aldrig då. Förlåt!

Jag pluggade teologi för att bli präst i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen där motståndet mot homosexualitet fortfarande råder. Under den här tiden fick jag äntligen börja bearbeta både den frikyrkliga teologin och framgångsteologin från trosrörelsen. Som grädde på moset kom min uppsats sedan att  handla om en befrielseteologisk reflektion över Ecce Homo som då 1998 hade haft premiär. Jag fick kämpa för att kunna få skriva klart min uppsats. Det var starka krafter som motarbetade mig men jag tog det första steg mot att äntligen få komma ut ur garderoben. Det blev en teologisk examen men jag blev aldrig prästvigd vilket jag är oerhört glad för idag, detta trots att många av mina fantastiska vänner är HBTQ-personer och präster. På den konservativa högskolan var vi många som for otroligt illa och utsattes för en hel del trakasserier i Guds namn. Vi är fortfarande ett gäng som ibland träffas för att bearbeta åren där.

En av mina älskade söner kom tidigt ut som bög men blev så illa behandlad när han arbetade som hjälpledare i konfirmationsundervisningen att han lämnade Svenska kyrkan.

För kanske fem år sedan övertalade en kollega mig att återvända till ett möte på Livets Ord. Till min stora lycka hade jag en väninna med mig. Denna dag predikade Ulf Ekman och han skanderade från scenen om hur oerhört fel det var med homosexualitet. Han sade bland annat, Vänd om, medan tid är. Jag var helt förstörd när jag gick därifrån.

Idag jobbar på RFSLs brottsofferjour och möter ofta personer som är uppvuxna i den kristna frikyrkan, Jehovas Vittnen och i muslimska sammanhang som varje dag kämpar med ett starkt internaliserad homofobi som har sin rötter i olika religiösa samfund.

Det är viktigt att komma ihåg att präster har total tystnadsplikt vilket innebär att de inte ens får avslöja att ett samtal har ägt rum. Ingen kan lösa prästen från tystnadsplikten. Präster har inte heller vittnesplikt inför domstol. Det är inte fel av prästerna att inte vilja tala om själavårdssamtalet men de kan absolut diskutera frågan generellt. Ikväll läser jag också kritiken från människor som jag lärde känna under tiden jag pluggade teologi. Det finns ett flertal som är kritiska mot Svenska Kyrkans ovilja att försvara sina präster.

Ändå tycker jag att Svenska Kyrkan förhållandevis är en fantastisk organisation som arbetat hårt med frågan och det finns många många homosexuella präster, diakoner, en biskop och annan personal som verkligen gör ett underbart jobb. Så vi bör inte slänga ut barnet med badvattnet. Ärkebiskop Anders Wejryd, tror inte heller att Gud kan ”bota” homosexualitet. Om präster ändå erbjuder förbön för att korrigera homosexuella ”lustar” blir det en fråga för domkapitlen att pröva, menar ärkebiskopen.

Kyrkoherden Ludvig Jönsson som redan 1980 öppnade Storkyrkan för gudstjänsten som avslutar den homosexuella frigörelseveckan sedermera Pride sade ”Där kärlek sker, sker något heligt” och det gäller att vi bejakar de goda krafterna oavsett om det gäller kyrkopolitik, Europapolitik eller Sveriges politiska styrning.

Årets bästa barnbok; Hur görs bebisar?

Det är knepigt att skriva böcker om hur barn blir till därför att det kan ske på så många olika sätt. Hitintills har jag aldrig varit helt nöjd med någon bok då alla exkluderat någon grupp. Nu är den här, boken som motsvarar mina mycket högt ställda krav.

Extra roligt är att jag mailväxlade lite med författaren Cory Silverberg innan han lanserade boken i Sverige via OLIKA förlag

• Boken inkluderar familjer av alla olika sorter och den fantastiska mångfald som finns i verkligheten.
• Det spelar ingen roll om det är en, två, tre eller fyra föräldrar.
• Den passar lika bra oavsett vilka kön föräldrarna har, här handlar det inte om en är man eller kvinna utan huruvida en har ägg eller spermier.
• Det är en barnbok med ett lättförståeligt språk och fina illustrationer.
• Adopterad, kommen via en värdmamma, provrörsbefruktning, insemination eller gjord via ett samlag, alla inryms.
• Bilderna är fantasifulla, färgstarka och fyllda av kreativa tolkningar.
• Alla människor är blå, gröna, gula, röd och lila.
• Den passar utmärkt för samtal inom förskola och skola.
• Är en guldgruva för samtal med barn om hur bebisar blir till.

Här utgår de inte från att bara mammor kan ha ägg eller pappor bara har spermier utan istället står att alla kroppar har inte ägg. Några har och andra har inte. Likadant är det beskrivet med spermier utan att könsbestämma personen som har detta.

Sedan kommer fokus på vem som hjälpte till att föra samman det ägg och den spermie som blev DU. Kan det bli bättre? Alla inkluderas och boken kan bli mycket personlig om en förälder eller nära person läser för barnet eller så allmängiltig att alla barn inkluderas på exempelvis dagis.

Till boken finns också en hemsida med engelsk lärarhandledning på 61 sidor!!

Boken får fem befruktade ägg av fem möjliga.

Vernissage, den svenska synden på Spritmuseum

I onsdags var jag på vernissage på Spritmuseum. Det var utställningen Den svenska synden som hade premiär. Eftersom jag tidigare varit där och blivit intervjuad så fick jag nu komma på premiären. Dagen efter så öppnades utställningen för allmänheten. Jag tycker att de verkligen har lyckats med sin utställning. Publiken lotsas genom en labyrint med väggar täckta av filmaffischer, upplysningsbilder, utvikningsbilder och avklädda människor. Här och där finns små peep hole där vi bjuds in att titta på filmsnuttar och inte minst konstnären Lars Brunströms ny konstinstallation som föreställer en lustfylld skog där såväl träd, stenar och djur njuter i fulla drag. Jag älskar grodorna! En ligger på rygg och har har en gnidande snigel på sig och den andra suger av en toppig svamp.

I utställningen finns även min favorit Peter Johansson som bland annat gjort några kortfilmer till utställningen. En konstnär jag skrivit om tidigare.

Sverige har haft ett rykte sedan 50- och 60-talet då vårt land blev sinnebilden för synd och moralens förfall. Fortfarande finns nog en viss mytbildning kvar om de blonda svenskorna som villigt ligger med alla utan större urskiljning. Professor Lena Lennerhed berättar i en tidningsintervju att när utlandet på femtiotalet började skriva om den svenska synden så gav Svenska Institutet ut en skrift med fakta. De var upprörda över att det spreds negativa och felaktiga fakta om Sverige och svenskarna.

Det var fram för allt den svenska filmen som på 50- och 60-talet som bidrog till bilden av Sverige som det sexuellt frigjorda och syndiga landet upp i norr. Filmer och filmaffischer med avklädda människor chockade omvärlden men blev också en succé utomlands. En av de första var Sommaren med Monika som blev både skandal och succé, mycket tack vare att det unga kärleksparet som badar nakna tillsammans och för att Ulla Jacobssons nakna bröst syns i närbild vid ett tillfälle.

 

Två år senare kom Ingmar Bergmans ”Sommaren med Monika” och innehöll oskyddat tonårssex utanför äktenskapet. Där spelade Harriet Andersson flickan Monika som tillbringar en kort sommar av lycka i skärgården men blir med barn utan att vara gift.

Utställningen invigdes också av Harriet Andersson och Christina Lindberg.

Lindberg är känd som en av Sveriges mest kända pinuppor. Hon har bland annat gjort   filmen ”Maid in Sweden” 1971 blev delskyldig till att namnet Inga spreds internationellt. Christina Lindberg fanns i flera nummer av Lektyr och Fib-aktuellt. Bland annat gjorde hon en serie reportage där hon bjöd in olika män till en naken samvaro i en bastu. Här på bilden syns Ricky Bruch men även Bert Karlsson, John Pohlman, Pugh Rogerfeldt och en del andra ställde upp.

1971 avskaffas lagen om ”sårande av tukt och sedlighet” och porrfilmen släpps fri. Egentligen är det då som sexualiteten verkligen gör sitt intåg i det offentliga rummet. I jämförelse med idag såg bilden helt annorlunda ut på 70-talet och att kalla sexualiseringen i det offentliga samhället som värre än någonsin idag är tämligen historielöst.

En känd porregissör var amerikanen Joe Sarno. När filmen ”Nyfiken gul” släpptes blev han intresserad av att komma till Sverige och åkte då till Skattungbyn för att spela in ”Fäbodjäntan”.

Under den här tiden framställdes också en hel rad med dokumentära upplysningsfilmer som Kärlek – så gör vi, Brev till Inge och Sten, Kärlekens språk och Ur kärlekens språk. Den sistnämnda väckte ramaskri då 30 000 Londonbor 1971 gick ut på gatorna i en demonstration mot att den visades. På ett plakat lär ha stått;

 

Friheten att röra sig, se och må fittigt…

…handlar novellen Ett köns bekännelse av Riikka Pulkinen om, utgiven på Novellix 2012.

Författaren Rikka Pulkkinen har skrivit två böcker, den första blev översatt till nederländska. Därför ger hon sig av på en på bokturné där hon varje kväll på turnéledarens önskemål läser ett stycke om mannen som kallar sin fru för hora. Hon träffar  författarkollegan Alan under turnén vilken är en karismatisk och oemotståndlig man. Han är fd. fotbollsspelare som gillar kvinnor mer än litteratur. Så följer hon med Alan till Amsterdam och deltar i en direktsänd talkshow. Där reduceras hon från att vara framgångsrik författare och debattör till att bli Alans coquette. Publiken får sedan rösta om vilka av hennes kropp som inte duger och dessa styckas bort direkt på scenen. Först ut blev hennes klänning som har en symbolisk betydelse för gestalter i hennes böcker, detta tycker cirkusdirektören enbart är tjafs, det är klart att hon enbart är fåfäng och vill behaga männen. Chop, chop, bröst, mun, hår och ben går samma väg. De sistnämnda på grund av sina celluliter. Till sist fanns bara ett virrvarr av obetydliga kroppsdelar kvar men mjälten blev ivägsparkad och örsnibben försvann. Kvar fanns bara ett hål till mörkt valv. Då sker något revolutionerande, hon ser, hör och tänker klarare. Världen öppnar sig på ett nytt sätt, Descartes hade kanske talat om klarhet och tydlighet, men jag kunde bara konstatera att allt plötsligt bara var fittigt.

Jag kan även tänka – tro det om ni vill – och även om ni inte tror, lyssna ändå. En tänkande muttas problem är mångfasetterat. Till sin natur är det filosofiskt och som filosofiskt problem är det nytt. Om ni tycker att det är oöverkomligt är ni förmodligen fångar hos era egna fördomar, grundade i västerländska könskonventioner. Jag tror nämligen att mitt fallexempel påverkar den cartesianska dualismen mellan kropp och själ.

Snabbt smiter hon ut från huset. Förstå mig rätt: det var inte fråga om någon flykt. Mitt snabba uttåg genom nödutgången var snarare ett språng ut i friheten. Jag rusade ut så fort ett hål kan rusa. Och jag var fri. Jag kom ihåg alla de gånger jag älskat med någon, alla tvivel när jag känt mig för slapp, för trång, för kort, för sned, för oändlig, för omättlig, för rädd, för lat eller för sömnig. Nu var jag inget av detta, jag var bara elastisk, oändligt kapabel och duglig.

Denna novell beskriver ett spännande händelseförlopp som kan tolkas på flera sätt. En framgångsrik författare objektifieras som kvinna och går från att ses som en lovande författare och människa till att bli ett tomt hål. Kvinnor kan förnedras, misshandlas och styckas så länge det går med på det. Eller är det så att hon först när hon kan bejaka sin fitta och leva igenom detta, blir ett reellt subjekt. När bara fittan är kvar upplever hon både frihet och känslan av att vara kapabel. Det är det bästa som har hänt henne.

Jag rörde mig fittigt. Jag kunde fortfarande se, men på ett annat sätt. Jag såg fittigt. Som fittig mådde jag bra. Som fittig gick jag mot solnedgången i Amsterdam, jag fick göra som jag ville, eller behövde inte göra något alls, allt berodde på mig, hela människolivet, hela världen.

Riikka Pulkinen © Otava / Jouni Harala

Otava / Jouni Harala

© Otava / Jouni Harala.

© Otava / Jouni Harala.

© Otava / Jouni Harala.

Utgiven på Novellix 2012. Det är genialiskt skrivet, en aningen surrealistisk och med en fantastisk symbolik. Novellen får fem fittor av fem möjliga and I love It!

Otava / Jouni Harala

Otava / Jouni Harala

Ett välkommet genderfuck!

 En tidigare vän till mig lägger ut följande bild på sin Facebookstatus och skriver vill inte göra narr av någon men ingen kan tvinga mej att gilla alla trender.

När skall människor förstå att det inte är en fråga om trender huruvida en person kommer ut som bisexuell, flata eller trans*person. Även om detta refererar till Conchita som vann Eurovison Song Contest som dragqueen är det ändå ett hån. Varför? En av alla mina favoritskribenter Alexander Alvina Chamberland sammanfattar detta i en fantastiskt bra krönika som handlar om att bygga allianser mellan många olika former av femininiteter. Även en cis-kvinna som jag tycker att klänningarna är alldeles för små och trånga och det inte bara för att de sällan finns i min storlek. Hen skriver att det för förändring behövs oerhört mycket aktivism och kamp. Jag tänker att det också kan handla om att verka i det lilla och protestera mot en bild på Fejjan.

Sedan behöver media och människor i allmänhet också lära sig att förstå skillnaden på dragqueens och trans*kvinnor. Något som jag försökte reda ut hos Irving i P4 häromdagen.

Är Putin i röven ett sexpositivt budskap?

Idag går media ut med nyheten att ett företag skall lansera en ny buttplug (sexleksak avsedd för analt bruk) föreställande Vladimir Putin som ett sätt att  protestera mot Rysslands antigaylagar. Niklas Dahlqvist, projektledare för gay.se säger till GT/Expressen att de valde att använda Putin är för att han är en stark ledare för ett land och tyvärr står han för en del åsikter som går emot de mänskliga rättigheterna, framför allt mot HBTQ–människor i Ryssland. Förhoppningsvis ökar det här på uppmärksamheten och debatten kring hur Ryssland agerar i de här frågorna. Hans antigaylagar är ganska unika i sitt slag i Europa.

Skärmavbild från GT/Expressen och föreställer den amerikanska förlagan som inte är funktionell. Fotograf:politicalsculptor.com

För närvarande jobbar företaget med att ta fram en prototyp på sexleksaken som ska likna Rysslands ledare. Till skillnad från den på bilden så skall den nya varianten tillverkas i antingen silikon eller gummi och vara helt funktionell. Intäkterna ska gå till Gayrussia.ru som kämpar för att motverka homofobi och för möjliggörande av Pride-firande i Ryssland.

Jag blir genast tveksam. Varför skulle jag vilja använda en homofobisk makthavare för sexuell stimulering i min anal? Jo, jag gillar ironi (tillhör till och med den ironiska generationen) men därifrån till att njuta av stimulans från Putin i min egen stjärt är steget långt.

Det kan väl inte vara så att det finns en tanke om att förnedra Putin genom att stoppa in honom just i analen? Jag hoppas verkligen inte det! I mitt arbete som sexeducator ingår att ta bort fulsex-stämpeln från analsex och istället ge människor tillgång till många olika sätt att uppnå sexuell njutning. Jag gillar sexpositiva budskap med fokus på njutning och kanske är jag fantasilös men i mina sexuella fantasier förekommer Putin mycket sällan.

På QX läser jag att designern Fernando Sosa vill förlöjliga Putin och krossa hans machorykte. Detta på grund av den ryska ledarens hårda ton mot homosexuella. Sosa uppges säga; ”Hur kan man attackera Putins björnbrottar-rykte på bästa sätt? Skapa honom i form av en butt-plug.” Vänta nu, hur kan detta tolkas? En björnbrottare och machoman kan inte gilla analsex? Genom att stoppa in honom i röven så kommer han att förnedras?

Min kropp är inte mitt tempel men däremot en nöjesplats och där vill åtminstone inte jag ha Putin. Smaken är dock som baken..

Vår förbundsordförande i RFSLs, Ulrika Westerlund kritiserar dessutom förslaget och menar att man måste vara försiktig men den här sortens kampanjer. Hon säger till GT/Expressen; Det är viktigt att tänka på stämningen som finns i Ryssland. Det finnas en bred uppfattning hos befolkningen att man är under attack av västvärlden och att vi försöker tvinga på dem våra värderingar. Den retoriken är kanske inte så gynnsam för utvecklingen för ryska HBTQ-personer, säger hon. Generellt förespråkar de ryska aktivister som vi har kontakt med till försiktighet och att man ska hålla ett respektfullt tonläge. När man gör kampanjer som man sprider i sociala medier är det väldigt lämpligt att man inte är hånfull och gör saker som kan uppfattas som allmänt mot Ryssland, det kan slå tillbaka på ett sätt som man kanske inte hade tänkt, säger hon.

Är detta vad feministerna önskar sig?

Igår år 2014 skriver Holger Nilsson i den kristna dagstidningen Dagen sin åsikt och frågar sig om detta är vad feministerna önskar sig. Han upprörs över att Mian Lodalen och Matilda Tudor idag presenterar sin nya bok på Feministfestivalen och hänvisar till att de skriver om ”alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk, så som avancemang i karriären, mer pengar i plånboken, bättre sexliv och bättre hälsa. Här får du också de självklara svaren på varför du vill att även din dotter och mormor blir lesbisk, och varför till och med staten skulle tjäna på att alltfler växlar om.” Författarna kommer att medverka i seminariet som alltså handlar om konsten att bli lesbisk. När det gäller homosexualitet brukar det många gångar talas om att den är medfödd. Här verkar det handla om något annat nämligen att ”våga ta steget över till den andra sidan.” Tankarna går därför till Bibelns ord om ”kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga” (Rom 1:26). Tål den frimodiga presentationen om den kommande seminariedagen att ett bibelord också kan citeras, utan att ett ramskri uppstår?

Kära Holger Nilsson, du kan utan rädsla citera Bibeln och texten från Romarbrevet. Vi hbtq-personer är så otroligt vana över att bli kallade både det ena och det andra och få vår sexuella praktik kriminaliserad, patologiserad och kritiserad. Vad säger du? Vore det kanske bättre att gå tillbaka till 1864 års strafflag som faktiskt förbjöd onaturliga handlingar? Fram till och med 1944 var samkönat sex förbjudet enligt strafflagen från 1864 närmare bestämt kapitel 18, paragraf 10 om ”otukt som mot naturen är”. Detta har en lång historia i den kristna föreställningsvärlden där synd mot naturen alltid varit av en central betydelse. Allt sex som i strid med den av Gud inrättade ordningen. Betänk då att alla sexuella handlingar som inte var av reproduktiv art inte var i enlighet med Guds ordning. Samlag mellan man och kvinna skulle ske för att skaffa barn och onani går inte för sig, tänk på Onan som spillde sin säd på marken.

Jag hade kunnat gå in på en exegetisk diskussion och alternativa tolkningssätt av refererat bibelord men jag har ingen lust, ärligt talat. Tänker bara på ordet mänskliga rättigheter och hoppas att även du kan ta någon stund av dagen och meditera över detta tema.

Bilden har jag lånat från min kära vän Kalle Reilert som broderat denna och många andra vackra korsstygnsbroderier.

W*NK by my new favorite Sophie Crow!

Ni har väl inte missat att det är internationella onanimånaden just nu? Tänkte fira detta genom att presentera en ny fantastisk konstnär + göra några extra poleringar av pärlan.

Genom det senaste numret av Diva fick jag ögonen på en konstnär vid namn Sophie Crow. Du hittar henne på http://www.theoysterknife.co.uk. Hon beskriver sig som en queer, kinky, feministisk konstnär och illustratör.

Hon har skapat en fantastisk liten bok vid namn Wank. Sophie säger; jag har alltid varit fascinerad över mångfalden av sexuella uttryck och experiment som människor engagerar sig i. En dag kom jag in i ett internetforum där kvinnor berättade om deras favoritsätt att onanera och blev verkligen förvånad över mångfalden och uppfinningsrikedom. Jag började samla dessa berättelser. Nu har hon tagit ut tolv berättelser från kvinnors onanivanor från nätet och beskriver hur de onanerar på det mest olika, spännande och fascinerande sätt. Boken finns att köpa på Etsy och jag har redan beställt mitt exemplar.

Om ni skulle ha turen att vara i London under maj kan ni gå till den fina sexbutiken Sh! och se utställningen live. Just  inbjudan illustrerar metoden, två par underbrallor och en hårborste.

 

Jag älskar dessa nya kreativa idéer. När jag i veckan var och föreläsa på Sexdagarna i Uppsala talade jag både om krokodilklämmor, skruvar, muttrar, diskborstar, diskhandskar och oanvända golvmoppar. Bara fantasin sätter gränser

Jag bara älskar denna idé för även jag har hört många historier om onaniredskap. En av de bättre är nog hon som använde ett gosedjur i form av Musse Pigg, vars näsa naturligtvis är som gjord för att gnida sig emot.

FAB, Sophie Crow!

Stop Trans Depathologization!

Jag är just nu på TGEU  5th European Transgender Council i Budapest.

Innan vi går in på diskussionen om diagnoskriterier och frågan om avpatologisering, ägna någon minut åt denna film.

TGEU find its important to find balance between the wish to end pathologization of trans identies and the wish to guarantee access to trans related healthcare.

Four main suggestions have been discussed Radical approach complete removed of all diagnoses in relation to gender identity Moving approach:
Move the diagnosis to a own category or at least move it away from the mental health section

Starfish model: Delete the F64 diagnoses and distribute various aspects of transgender health to different parts of the ICD 11

Conservative approach; leave it as it is /modify the content slightly but leave the diagnosis where it is.

TGEU suggest to create a new stand-alone chapter labeled gender incongruence that contains one diagnosis Gender Incongruence in Adolescence and Adulthood.

TGEU suggest a diagnosis to be based on criteria as A desire to be treated (that is to live and be accepted according to one’s gender identity or a desire to need to have primary or secondary sex characteristics corresponding with the persons gender identity: or A dislike or discomfort with primary and/or secondary sex characteristics or the desire or need to be rid of some or all primary and/or secondary desire as these characteristics conflict with the perceived gender identity of the person

TGEU does not see a need for a diagnosis of gender identity disorder in childhood in the ICD 11. The clinical needs of the pre-pubescent children for psychotherapy and/or psychosocial counseling can be adequately covered in chapter XXI Factors influencing health status and contact with health services.

I Sverige arbetar RFSL för att transidentiteter inte skall betraktas som en psykisk sjukdom, varför diagnoser såsom transsexualism och könsidentitetsstörning måste flyttas från psykiatriavsnitten i de diagnosmanualer som används. Könsutredningar bör omformas så att fokus flyttas från psykiatri och patologisering till patientmakt och självbestämmande.

RFSL menar att alla transpersoner som behöver vård ska få det. De transpersoner som behöver komma till ett könsutredningsteam ska själva kunna vända sig dit direkt, utan att behöva gå via andra sjukvårdsinstanser för att få remiss.

Fakta

DSM-5 diagnosmanualen utgår inte längre från binära könsidentiteter i sina formuleringar utan ger utrymme för alternativa könstillhörigheter utanför tvåkönsnormen. Begreppet som används är könsdysfori vilket är en informell översättning av det engelska uttrycket genderdysphoria som DSM-5 använder Den engelska termen gender används istället för termen kön för att inkludera personer med någon form av könsutvecklingsstörning. Kriterierna för att ställa diagnosen hos barn å ena sidan och hos tonåringar och vuxna å andra sidan skiljer sig åt i DSM-5. För vuxna är det ett nödvändigt kriterium att det finns en bristande överensstämmelse mellan könsidentitet och anatomiskt kön. Det andra nödvändiga kriteriet är att det föreligger ett kliniskt signifikant lidande eller att tillståndet innebär nedsatt funktionsförmåga för individen.

ICD-10 denna diagnosmanual utges av Världshälsoorganisationen (WHO) och klassificerar både somatiska och mentala tillstånd. Klassifikationen uppdaterades 2011. De tillstånd som motsvarar könsdysfori i ICD-10-SE finns under rubriken ”Transsexualism och övriga könsidentitetsstörningar”. Transsexualism kan betraktas som den mest uttalade formen av könsdysfori och definieras; ”En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt”. WHO arbetar med nästa revision, ICD-11, som väntas presenteras för Världshälsoförsamlingen 2017. Kapitlet om transsexualism håller på att omförhandlas internationellt.