Prevention riktad till sexköpare – om att stå i ett mediadrev.

De senaste dagarna har jag ägnat majoriteten av min arbetstid för att vara RFSLs talesperson i frågan om vår guide runt säkrare sex för sexköpare som nu är nedtagen för revidering. Det finns formuleringar som vi behöver se över men hivprevention till gruppen personer som köper sexuella tjänster är en del av den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, som antagits av Sveriges riksdag. Detta är också något som har stöd från WHO och UNAIDS.

Tyvärr har både media och sociala medier varit fylld av förenklade och felaktiga uppgifter.

Tänk om polisen och andra som har eller haft synpunkter på RFSLs sätt att formulera sig på en hemsida istället valt att vända sig direkt till oss så hade vi kunnat diskutera frågan och gjort revideringar och därmed sluppit en mediacirkus som i många avseenden inte fört frågan framåt.

I både riksmedia och på sociala medier har frågan om preventionsarbetet kan uppfattats som en uppmaning till brott kommit upp. Detta håller inte juridiskt enligt en åklagare då vårt uppsåt aldrig varit att uppmuntra till sexköp. Information om lagstiftningen på området och att sexköp är förbjudet enligt svensk lag har noggrant redovisats i samband med informationen på hemsidan.

En annan frågeställning som uppkommit är om jag verkligen tycker att brottslingar har rätt till hälsa. Denna fråga är avskyvärd. Svaret är naturligtvis ett rungande JA. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Detta gäller även personer som begått brott. Även om du sitter inne på en Kriminalvårdsanstalt och begått det grövsta av brott så har du rätt till hälso- och sjukvård, något annat vore inte värdigt ett demokratiskt samhälle.

En tämligen vanlig invändning har också varit;

–  Ska dom göra en guide för bankrån, bilstöld och mord också?

– Det är lite som att ge information om hur man bryter in sig i hus utan att skada sina egna händer när man bryter upp dörrar och fönster. Det är ju inte bra om människor skadar sina händer, men ingen får ju för sig att prata om hur man skyddar sin kropp från skador vid inbrottssituationer.

Låt mig därför klargöra några saker som det verkar finnas en enorm okunskap runt.

Hiv och sexuellt överförda infektioner, STI, kan få konsekvenser för den enskilde personen och samhället. Infektionerna kan förebyggas genom kunskapsspridning, testning och rådgivning och samt genom att stödja beteendeförändringar när det behövs. Det förebyggande arbetet mot hiv och STI i Sverige ska ske samordnat på olika arenor och i samverkan mellan olika aktörer. Arbetet utgår från proposition 2005/06:60, Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, som antagits av Sveriges riksdag.

En av de aktörer som erhåller bidrag för att arbeta med frågan är RFSL. Ideella organisationer och flera myndigheter är aktörer i det förebyggande och stödjande arbetet. Deras insatser ska sammantaget öka kunskapen om hiv och andra STI samt om konsekvenserna av att ha oskyddat sex. Aktörerna ska även verka för ökad kondomanvändning och tillgänglighet av kondomer samt ge förutsättningar för att främja den sexuella hälsan.

Hela befolkningen omfattas av de förebyggande insatserna mot hiv och STI samt vissa blodsjukdomar. Vissa grupper i samhället är särskilt utsatta för risk eller är särskilt sårbara. Dessa grupper ska prioriteras i det förebyggande arbetet. Preventionsgrupperna är enligt nationella strategin (prop. 05/06:60):

• män som har sex med män (MSM)
• personer med injektionsmissbruk
• personer med utländsk bakgrund
• unga och unga vuxna
• utlandsresenärer
• gravida kvinnor
• personer som köper och säljer sex

Behovet som alltså är fastslaget av Sveriges Riksdag är vi satta att förvalta och utföra. Hur detta skall utföras och hur vissa formuleringar skrivna på en sida som riktar sig till målgruppen kan vi däremot alltid diskutera.

Till detta behöver vi också diskutera vad som är en effektiv evidensprövad hivprevention mot gruppen.

Förutom okunskap så är detta även en ideologisk frågan. Insatser riktade mot sexsäljare och sexköpare i Sverige har till skillnad från andra länder inte byggt på harm reduction (skadereducering). I Sverige är syftet ensidigt att hjälpa personer att sluta sitt sexsäljande eftersom det finns ett ställningstagande för en så kallad nolltolerans mot prostitution. Detta syfte är gott när det riktas till personer som vill sluta att sälja eller köpa sexuella tjänster. Problem uppstår vid möte med personer som inte vill sluta sälja eller köpa sexuella tjänster. Internationellt sett är skadereducering det mest förekommande arbetssättet. ”Nolltoleransen”innebär bland annat att hivpreventivt arbete mot gruppen försvåras då exempelvis kondomutdelning eller som i vårt fall en text som direkt riktar sig till målgruppen är en åtgärd som ej är tillämplig i Sverige då detta enligt vissa aktörer inte går att förena med principerna om nolltolerans.

Det är mycket angeläget att problematisera konflikten mellan nolltolerans och harm reduction. Även om Sverige på ett politiskt strukturellt plan fortsätter att inta ett nolltolerans-förhållningssätt bör detta kunna förenas med skadereducerande arbete mot enskilda individer.

(Skadereduktion eller harmreduction är en beteckning på en verksamhet som syftar till att reducera fysiska, psykiska och sociala skadeverkningar även om man finner handlingen som potentiellt orsakar dessa skador problematisk.)

Till slut vill jag påminna om att detta är min privata blogg.