NACS 2014 – från min horisont

Så trött och så nöjd med att varit en kugge i det stora maskineriet som dragit runt NACS 2014 i Malmö. Jag har haft fantastiska människor att samarbeta tillsammans med. Det är omöjligt att sammanfatta så många möten med människor som inspirerat, entusiasmerat, utmanat och i några få fall även irriterat mig.

En av höjdpunkterna på lördagen av Don Kulicks föreläsning om de humorlösa lesbiska kvinnorna.

En analys av hur påförandet av humorlöshet används för att avväpna en grupp. Det var en rolig och underhållande föreläsning och Kulick är en fantastisk estradör, och han fick publiken att skratta åt klipp med Margaret Cho och lesbiska serier. Han pekade på hur lesbiska ses ha mindre humor än heterokvinnor. Den lesbiska stereotypen av den butchiga överviktiga kvinnan med håriga ben och armhåla som enbart producerar en misslyckad maskulinitet vilket det går att göra narr av. Kvinnor skall behaga män, kvinnor skrattar också mer när män skämtar än andra kvinnor. Femininitet är roligt men däremot inte maskulinitet. Däremot kan misslyckad maskulinitet vara kul att skämta om. Det handlade mycket om att Gay men have sex and Lesbians have dogs. Detta faktum att lesbiska ständigt avsexualiseras belystes på ett underhållande och viktigt sätt men lite satte jag skrattet i halsen när jag ser mig omkring i lokalen och undrar om de andra har en aning om hur det känns att ständigt få sin sexualitet osynliggjord, inte kunna få svar på frågor om STI-överföring och ses som ett sexuellt objekt för heterosexuella män?

Kulick visade på en rad ”lesbiska sexskämt” som faktiskt hade en politisk betydelse för att ge tillbaka även kvinnor som har sex med kvinnor sin sexualitet.

Det bästa var att senare på kvällen gav jag en komplimang till en av de otroligt tjusiga kvinnorna 65+ som viskade tillbaka att hon kanske skulle fundera på att bli vagitarian. I Just LOVE It!

Merete Mazzarella, en författare som jag älskar att läsa höll också ett Key Note speak om äldre och sexualitet. Jag har haft förmånen att gå tre skrivarkurser i hennes regi och har nog läst det flesta av hennes böcker. I någon av de senare beskriver hon också det hon berättade om på konferensen, sin skilsmässa från den 88-årig mannen när hon blev förälskad igen. Det var ett starkt tal om hur sexualiteten lever genom hela livet och att vi har en tendens att infantilisera äldre personers sexualitet och inte se dem som sexuella subjekt.

På kvällen var det galamiddag med underhållning från The Erotica Project.

De är en musik-humor-duo bestående av Brita Björs och Carl-Erik Carlsson som spelar karaktärerna Brita och Carl-Erik, ett frireligiöst gift par som funnit kärlekens budskap i den svenska folkmusiken, närmare bestämt de traditionella snuskvisorna. Det är de traditionella snuskvisorna, med sin rakt-på-sak-poesi och sin livsbejakande urkraft som blivit makarnas ledstjärna i livet. Brita och Carl-Erik reser land och rike kring för att missionera sitt budskap, sjunga och prata om sex, kroppen, kärlek och Gud. Föreställningen gav upphov till många fina samtal inte minst för oss som har en bakgrund i frikyrkliga och andra kristna sammanhang. Blev nästan lite kränkt över deras ironi över knipövningar och DIY sexleksaker. Det liknade allt för mycket min egen ”seriösa workshop” 😉

Jag fick också inspiration för att gräva mer i den stora erotiska vis-skatt som finns med burleska och erotiska visor. Själv är jag uppvuxen med Folklår-våra allra fulaste visor av Bengt Sändh och Finn Zetterholm, många är sexistiska och på flera sätt förfärliga med våra dagars ögon ändå finns det något sexualhistoriskt intressant i detta.

Både lördagen och söndagen innebar många intressanta forskningspresentationer. Jag hoppas att följa upp och skriva mer om dessa. Inte minst Malin Lindroths avhandling om Utsatthet och sexuell hälsa : en studie om unga på statliga ungdomshem.

En av söndagens absoluta höjdpunkter var Eva Elmerstigs presentation av hur genusföreställningar och de sexuella scripten över hur unga heterosexuella kvinnor och män förväntas uppträda i det sexuella mötet.

Spelet som bara har två förlorare och ingen vinnare. De stereotypa bilderna av kvinnlig och manlig sexualitet hindrar båda parter att nå fram till varandra. Detta är ett ämne som engagerar mig mycket och vilket jag ofta föreläser kring. Scripten finns från en samhällelig nivå ända ner till genitalierna som också förväntas vara stor och hård respektive mjuk och passiv.

Även i min studie Alkohol Spelar Roll finns det hos informanterna starka normer om att kvinnor inte får vara sexuellt initiativtagande. Sex är något som bara händer.

Det är mer tillåtet att män, att de kan ligga runt. Men om en kvinna gör det då är det nästan som en synd. Det är fortfarande att ”vad  billig du är då!”

Även flera av kvinnorna i fokusgrupperna säger att det i berusat tillstånd går att göra sig mindre ansvarig för sina egna handlingar, och att det då blir lättare att göra det man vill. Blyghet och oro inför att ta första steget till en kontakt minskar.

För någon dag sedan fick jag ett mail från någon som också konstaterar att det finns så mycket normer för heterosex.

Det var just en av de saker som blev så befriande för mig då jag provade lesbisk sex dvs att det blev bara lustdrivet för mig och jag behövde inte varken omedvetet eller medvetet spela den kvinnliga rollen….jag var bara jag liksom. Så befriande och skönt. Nu har jag tagit med mig den erfarenheten in i mitt förhållande med en man och mitt sexliv som ju förändrats till det bättre.

Jag hade kunnat skriva så mycket mer om fler forskare och möten med spännande människor men nu hägrar sängen.

Avslutar med en av helgens roligaste kommentarer. En kvinna som jag inte känner kommer fram till mig och undrar om det är jag som fixat så att det ligger en klubba i varje konferensväska. Jaa, säger jag något förvånad. Då garvar hon stort och säger. Jag förstod det, har varit på en av dina föreläsningar om fittan i fokus. (Där få deltagarna ofta lära sig oral stimulans av klitoris genom att träna på en klubba).