Igår hade jag äran att vara gästrecensent hos Dagens Bok. Här följer min recension som publicerades igår.
Säg inte det här till någon handlar om den 34-åriga skådespelaren Elise som lever i en relation med sin deprimerade sambo Jacob. Depressioner och medicinering påverkar ofta sexualiteten negativt och Elise är frustrerad samtidigt som hennes åtrå växer sig starkare.
Ofta tar hon sin tillflykt i sexuella fantasier. De befolkas bland annat av en man med mytiska drag. Han bär en mask av svart läder med utstansade hål och hans ögon liknas vid svarta kratrar av ondska. Under tyget som täcker hans kropp finns en enorm, krävande, snirklande och levande tentakel med sugproppar som tar sin väg runt och in i Elises kropp. En annan gång handlar det om hur ett av husdjuren slickar henne till orgasm.
På en fest möter hon Armand. Han sticker ut från mängden och de bestämmer träff. De återser varandra på ett café. Där visar han en bild på en kvinna klädd som en liten flicka med tofsar i håret, kort klänning, vita bomullstrosor och knästrumpor. Han ger order om att Elise skall klä sig som en sjuårig flicka vid nästa möte. De inleder en relation där hon spelar en ett flickebarn och Armand hennes far. Rolleken där han tar makten och hon måste göra som han säger gör bägge kåta och allt sker i samtycke.
När jag som sexolog är ute och föreläser lyfter jag ofta fram sexuella fantasier som en mycket positiv del av våra liv. Fantasier inrymmer en persons mest passionerade sexuella önskningar och lustar. Våra sexuella fantasier har lika stor kapacitet att framkalla sexuell lust som ett fysiskt sexuellt möte genom att aktivera lustcentra i hjärnan. Att oftare ägna sig åt sexuella fantasier kan vara ett sätt att bejaka och öka sin egen sexlust. I sexuella fantasier är allt tillåtet. Här behöver man till skillnad från i verkligheten inte censurera eller lägga band på sig. I fantasierna kan man ge sig hän även åt de mest våldsamma fantasierna så länge de inte förverkligas. Romanen tvingar mig till konfrontation med dessa, mina egna uppfattningar när jag ibland provoceras av pedofililekarna och sex med djur samtidigt som jag upplever att min egen fitta börjar leva sitt eget liv.
Jag fascineras dessutom av hur Ariel Held lyfter fram en tämligen ny form av erotik i svensk kontext; den så kallade tentakelerotiken. En genre som vanligast återfinns inom japansk hentai-film.
Genom romanen arbetar Ariel Held med frågan om erotiska fantasier i dröm och verklighet. Min inledande fråga om varför så många tänder på manlig dominans och kvinnlig underkastelse behandlas och ett antal hypoteser finns i historien. Det mest fascinerande är dock huvudpersonen Elises egen sexuella utvecklingshistoria.
[…] allt, det är ungdomsböcker, facklitteratur, erotiska verk och serieböcker. Där finns också min recension på Säg inte det här till någon av Ariel Held. Uppskattar att jag läst 80% av böckerna men […]
[…] Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet […]