Otrohet av Paul Coelho

Paulo Coelho, den hyllade och utskällda författaren som skrivit åtskilliga av bestsellers är nu ute med en ny roman, Otrohet.

Boken handlar om Linda, en kvinna i trettioårsåldern som är en mycket framgångsrik journalist, lyckligt gift med en kärleksfull man, har två fina barn, god ekonomi, en vacker kropp som hon klär i dyra märkeskläder. Ändå känner hon en tomhet i livet och undrar om livet inte skall erbjuda mer än detta. Hon har slutat känna passion i sin relation. Varje gång hon har sex fast hon egentligen inte vill, så blir följden att hon dör en smula. Hon försöker trösta sig med tanken på att hon har det bra och att andra har det så mycket sämre. Hon tänker på hemlösa, sjuka, flyktingar och fattiga och de som sitter inne och anklagar sig för hur hon kan känna såhär när hon har allt hon kan önska sig. Det är en bra öppning för en spännande fortsättning.

Så träffar hon en man från skoltiden i sitt arbete. Han bjuder in henne till sitt arbetsrum efter arbetstid och efter en passionerad kyss går hon ner på knä och suger av honom. Plötsligt är hon vid liv igen, om än bara genom korta möten. Väninnorna rekommendera yoga, hon går till psykiater och får medicin, men inget hjälper på djupet.

Jag kände en nyfikenhet i början av romanen men det dör en bit in i boken och när författaren sedan börjar producera essentiella könsstereotypa uppfattning om kvinnor och mäns sexualitet blir jag lätt illamående.

Korta möten, som bara har som syfte att tillfredsställa den sexuella instinkten och utan känslomässigt engagemang från mannens sida, har möjliggjort vårt arts fortlevnad och spridning. Intelligenta kvinnor bör inte anklaga männen för det. De försöker stå emot, men de är biologiskt benägna att handla på det sättet.

Männen bedrar för att de har det inskrivet i sitt genetiska system. Kvinnan gör det för att hon inte har tillräcklig värdighet och förutom att hon ger sin kropp ger hon dessutom alltid bort en del av sitt hjärta.

 Män och kvinnor känner precis samma lockelse att bedra sin partner. Men kvinnan har bättre självkontroll.

Slutet blir till en Coelho-pekoral, du kan inte söka lyckan utanför dig själv utan det gäller att ta vara på stunderna under vägen fram. Betyget blir, ägna din tid till något mer vettigt än att läsa den här romanen.