Medverkat i en debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap i Lund.

Publicerat: 22 oktober, 2014 i Feminism, HBT, Leva tillsammans, Relationer
Etiketter:, , , ,

En av de mest spännande sakerna med att arbeta på RFSL:s förbundskansli är möjligheten att påverka i många viktiga sammanhang. Att få förtroendet att företräda organisationen med sin kunskap och kompetens i vissa frågor är en av anledningarna till att jag fortfarande är kvar trots att jag aldrig tidigare stannat på en arbetsplats så länge som sex år tidigare.

Idag fick jag förmånen att ersätta vår förbundsordförande Ulrika Westerlund som på grund av ett annat möte var tvungen att ställa in sitt deltagande i en debatt i Lund; Förälder – till vilket pris?- En debatt angående den svenska rättens förhållningssätt till surrogatmoderskap vid AF-borgen i Lund.

De andra debattörerna var Claes Borgström, advokat, och f.d. jämställdhetsombudsman, Pia Johansson, lagman vid Halmstad tingsrätt, Barbro Westerholm, läkare, forskare, ämbetsman och riksdagsledamot och Karin Svensson som är Sveriges Kvinnolobbys representant och ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (ROKS). Debatten modererades fantastiskt bra av Eva Ryrstedt, professor i familjerätt vid universitetet.

Det blev en bra debatt där jag och Barbro Westerholm samarbetade mycket bra och understödde varandras argumentation.

Frågan är komplex och måste så få förbli. Jag tycker att SMER (statens medicinsk-etiska råd) som under 2013 släppte en stor utredning har gjort ett mycket gott förarbete i frågan. Fortfarande finns frågeställningar att utreda men det finns också många erfarenheter och kunskaper från andra länder att lära av.

En av  mina infallsvinklar under kvällen blev att möta och problematisera den uttalade heteronormativitet som debatten delvis präglades av.

Utgångspunkten för mig är att kvinnor själva måste få bestämma om sina egna kroppar. Jag har svårt att se varför kvinnor kan få bestämma om abort helt självständigt men inte i frågan om att välja att föda ett barn åt någon annan. Samma problematik förekommer runt påtryckningar till abort eller tvingas föda ett barn som egentligen inte är önskat. Där råder dock ingen tvekan om kvinnors egen immunitet vilket är fantastisk bra. Jag är verkligen beredd att problematisera frågan om fria val och håller med om att saken noggrant måste regleras. Självklart vill jag också värna om kvinnans rättighet att själv få bestämma över sin kropp, ha rätten till abort och rätten att ändra sig när barnet är fött. Däremot tycker jag det vore mycket olyckligt med ett tvärt nej.

En annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat är hur olika ord och begrepp används för att konstruera vissa föreställningar. För mig är det svårt att se hur ett feministiskt ställningstagande kan vara förenligt med att kalla andra kvinnor som fattat ett beslut om att vara värdmödrar för avelskossor och behållare. Vilken människosyn grundar sig detta på? Ikväll användes också begreppet ”beställa ett barn”. Varför? Om jag genomgår en IVF på ett svenskt sjukhus, om jag står i adoptionskö, om jag åker till Danmark för att inseminera mig, beställer jag då ett barn?

Ytterligare en fråga är de barnen som redan finns i Sverige idag. Det finns redan många barn i Sverige som är komma ur en värdmödraskapsprocess och de har funnits i Sverige under lång tid. Det är bara något vi inte pratat om. Dessa barn finns runt omkring oss men det är inte säkert att deras föräldrar vill berätta, för att skydda barnen från det stigma som kan uppkomma. Det är avskyvärt att kalla dem för surrogatbarn. Som Barbro Westerholm sade, surrogat var något som användes under kriget . Beteckningen ”surrogat” indikerar nästan alltid att surrogatet inte anses lika bra som originalet. Dessa barn är någons son eller dotter likväl som vilket annat barn som helst.

I maj 2013 sades 103 barn finnas i Sverige som kommit från ett arrangemang med en värdmoder. Troligen finns ett stort mörkertal. Ett stort problem är att när ett barn blir till är att det inte finns någon juridisk reglering runt dessa barn. Barn som kommer till Sverige kommer i kläm när frågan inte är reglerad. I snitt tar det 10 månader innan ett barn får vårdnadshavare. Detta får en rad olika komplikationer som att föräldrarna inte kan få föräldrapenning, barnbidrag och kan inte teckna försäkringar för barnet. Detta kan absolut inte ses i relation till barnets bästa. I dag är det inte heller säkert att svenska myndigheter erkänner det föräldraskap som värdmammans land har fastställt.

Kvällens debatt rörde väldigt lite de postkoloniala frågorna mycket utifrån att debatten handlade om hur frågan skall regleras i Sverige med svenska värdmödrar. Med i publiken satte också en av regeringens utredare i frågan och de har uppdraget att ta fram ett nytt förslag till sommaren 2015.

Juridiska föreningen på Lunds Universitet arrangerade debatten och när jag kom fram till AF-borgen och hittade till rummet fanns där ca tjugo personer i kostym och slips alternativt byxdress eller kjol och kavaj. In stolpade jag i kulturtantsklänning och leopardfärgade tights. Jag konstaterade efter 30 sek panik, att det är bara att gilla läget och vara den en är…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s