Just nu har Postmuseum en utställning om rykten, könsmoral, skam och om att ta plats i det offentliga rummet, idag och för 150 år sedan. Utställningen är producerad i samarbete med Stockholms Stadsarkiv.
Med anledning av detta var jag i måndags där för att lyssna på den alltid så underhållande historikern, David Tjeder och se utställningen. Utställningen är till utseendet inte speciellt uppseendeväckande eller intressant men om en bara tar sig lite tid att läsa och titta närmare så döljer den en del intressanta reflektioner och historia. Förr var begreppet offentlig kvinna detsamma som om hon sålde sexuella tjänster, idag är det status att vara en offentlig person.
David Tjeder talade bland annat om synen på kvinnan genom historien. Hur enkönsmodellen länge var rådande och kvinnor sågs som lite mer misslyckade män. Föreställningen var att kvinnor också hade en penis men att denna var inåtvänd. Denna missbildning hade skapats på grund av att det var lite för hetta under samlaget. Kvinnor borde därför se upp vid ridning så att inte penisen trillade ur. Klitoris eller den tidigare benämningen kittlaren fanns beskriven i litteratur före 1900-talet men sedan försvann den ut i periferin och kvinnor förlorade sin sexuella agens.
Dessutom beskrev han en bordell på Dragarbrunnsgatan 59, i min forna hemstad, Uppsala. Uppgifterna har han hämtad från en student under 1800-talet som skrivet om sin erfarenheter. Studenten heter Axel Lekander och skriver;
Låt oss inte tala om moral, men nog var denna institution – bland andra nyttiga institutioner i Upsala – ett stort moraliskt skydd för stadens familjeflickor, det är säkert. Det var en hederssak att ej oskära eller ens försöka oskära dess, av ett idealistiskt skimmer omgivna varelser, vilka man dansade med, höll serenad för, måhända förlovade sig med och stundom gifte sig med. Man skaffade sig den nödvändiga lättnaden i körtlarnas överbelastning = säkerhetsventil hos de ofta vackra och snälla hetärerna på ”59:an”. – – – Ofta var den platsen för ett lätt och lekande nachspielsliv, som hade sina poänger och en doft av Bellmans glada tid.
Dragarbrunnsgatan 59 var en lika känd som ökänd adress i Uppsala för där fanns under flera decennier en bordell som förestods av en kvinna vid namn Emma Wengelin, som mest gick under namnet Tekla. Emma förlorade sin far när hon var 10 år gammal och började erbjuda sexuella tjänster när hon var 22 år gammal.
Under våren 1871 fick Emma sitt första barn, en dotter, Valborg Cecilia som dog av syfilis vid två månaders ålder. Sommaren 1875 födde Emma sitt andra barn, sonen Fritz Werner, han levde i nästan två år innan han dog i lunginflammation.
Under 1894 hamnade hon i fängelse 1894 på grund av att hon serverat alkohol på sommaren, vilket var förbjudet. Emma dog välbärgad 1913 i TBC. ”Femtinian” frekventerades främst av studenter. Hur kom det sig att hon riktade in sig mot studenter? Tydligen så sågs det som en statusfråga, då det var finare att betjäna studenter än kroppsarbetare. Det var lagligt att jobba som prostituerad under förutsättning av de registrerade sig och gick på regelbundna kontroller hos Besiktningsbyrån som låg på S:t Larsgatan.
Hittade ett foto på nätet från 1960-talet som visar den gamla ”Femtinian”.
Detta sägs också varit ett populärt tillhåll för Gustaf Fröding.
Det fanns under 1800-talet flera bordeller i Uppsala, det stora flertalet var placerade i Svartbäcken, som var stadens allra fattigaste kvarter.
Under 1880-talet fick Uppsala en egen sedlighetsförening, där välmenande borgare sökte rädda de fallna kvinnorna från deras omoraliska leverne, och under 1900-talets tillsattes en statlig utredning för att utreda den reglementerade prostitutionen.
Bilden lånad från Wikipedia.
Suzann Sexeducator 
