Vår något makabra julafton i Bangkok.

VARNING för mycket starka bilder och texter i detta inlägg.

Vad gjorde ni i Bangkok på julafton? Joo, då gick jag och min fru och tittade på lik och autentiska kroppsdelar i formalin.

Vi tog Sky Train till floden och åkte flodbåt med ett byte till Siriraj Medical Museum som även går under benämningen Dödens museum (vilket faktiskt är ett betydligt bättre namn). Detta är ett medicinskt museum i Bangkok som är öppet för allmänheten men också en värdefull resurs för vårdpersonal.

Museet är inrymt i Siriraj sjukhuset och består av flera olika museer. Vi började med Ellis Pathological Museum. Där finns en intressant del om fosterutvecklingen där autentiska embryon från sex veckor till fullgångna foster ligger i formalin. Det visas också många foster och barn som fötts med olika former av missbildningar, dessa finns i glasmontrar med formalin. Det tog en stund att vänja sig vid att se döda små bebisar och först blev jag alldeles gråtfärdig..

Sonkran Niyomsane Forensic Medicine Museum var ett synnerligen svårsmält äventyr.

En stark del var en utställning om den viktiga roll som Siriraj sjukhusets personal hade under tsunamin som ödelade den västra kusten av Thailand och andra länder. Personalen var bland de första, från andra delar av Thailand, som var på plats och de opererade flera hundra som akut behövde kirurgiska ingrepp. Icke thailändare (de flesta svenskar) flögs till sjukus i Bangkok.

De vanligaste skadorna var sår som infekterats av sand, saltvatten och smuts vilket kunde leda till blodförgiftning inom några dygn. Flera forensiker från Siriraj deltog i arbetet med att identifiera de döda. I första hand var det identifikationshandlingar, kläder, tatueringar, ärr och tänder som användes för att identifiera kropparna. I andra hand togs DNA-prov.

Här finns också de mumifierade resterna av den första kända seriemördaren i modern thailändsk historia, Si Quey. Han var en kannibal som inriktade sig på barn under 1950-talet. Först mördade han dem och sedan åt han upp dem. Han blev till slut tillfångatagen, dömd och avrättad. De mumifierade kvarlevor ställs nu ut som avskräckande för andra. Om det verkligen fungerar är jag ytterst tveksam till.

På avdelningen finns även en rad olika mordredskap som snaror, knivar och annat. Även olika redskap som människor använt för självmord visas och djur som dödat olika personer. Det finns autentiska kort på människor som dödats i olika olyckor. En rad kranium där personer avlidit i trafikolyckor, genom skottlossning och på andra sätt i de många olika skåpen. I montrarna bredvid ligger en rad olika inre organ, påverkade av yttre våld eller sjukdomar. Kroppens alla ben och hela skelett ligger enskild och i vissa fall i drivor.

När vi passerar avdelningen med personer avlidna genom brand tänker jag oundvikligen på mamma och hennes fästman som förolyckades i en husbilsbrand och hur rättsmedicinska experter sedan analyserade deras kvarlevor.

När jag kunde koppla bort min emotionella sida och enbart fokusera på den vetenskapliga delen så blev mycket väldigt intressant. Jag har alltid fascinerats av rättsmedicin. Här finns det beskrivet om hur de undersöker alla organ för att se spår av avsiktligt dödande eller vari den patologiska orsaken till döden var. Jag väljer att hoppa över att skriva om de mest morbida exemplen, vilka var lite knepiga att hantera och kan nog skapa en och annan mardröm.

The Parasitology Museum gick vi snabbt igenom efter att ha stannat vid en bild som visade en stjärt med väldigt många maskar som var på väg ut från anus. Detta museum är tillägnad alla typer av parasiter, dess ursprung och hur de påverkar de mänskliga organ. Här finns bland annat en samling av otroligt långa bandmaskar och en 35 kg Elephantiasis-infekterad människotestikel (här på bild).

Det Anatomiska Museet ligger en bit bort i en annan byggnad. Väl där, satt en av väktarna och sov men vi fick lämna våra väskor till en äldre dam som låste in dem i ett gammalt skåp. Vi fortsatte upp för en gammal knarrig trappa till tredje våningen. Vi passerar avdelningen för obduktioner där det var strängeligen förbjudet att gå in. Det kändes som om vi slängts sådär 100 år tillbaka i tiden. Det är slitet i mörkt trä, vi passerar gamla urblekta porträtt och en passage tills vi når till ett mycket slitet gammalt rum med stora glasskåp med tusentals kroppsdelar och många hela kroppar. Det är specifikt intressant att se när nerver och kardiovaskulära systemet separerats från övriga kroppen.

Rummet och dess innehåll känns dock väldigt gammalt, alla kroppsdelar har nästan samma brungula färg vilket gör att jag noggrant kan studera en skivad torso utan att det upplevs speciellt skrämmande. Som sexolog blir det dessutom extra intressant att studera könsdelarna IRL.

För dig som vi se fler bilder finns här en Youtubefilm med bilder från museet.