Jag står ensam på Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. Det är bara jag och personalen som finns på stället. Går nästan omedelbart fram till Andres Serranos stora fotografier och ser hur vandaliserade de är. Börjar gråta.

Läser texten bredvid tavlan; In 2007, in a spectacular performance of terror and vandalism, four masked men stormed the Kulturen Gallery in Lund, Sweden and used axes and crowbars to destroy Andres Serrano’s photographic series A History of Sex. They smashed $200,000 worth of photographs while shouting expletives and, ”We don’t support this” in Swedish. The vandals, whom local authorities believed to be part of a Neo-Nazi organization, left behind leaflets reading, ”Against decadence and for a healthier culture.” No arrests were made. Two of the pieces shown here were the ones damaged in Sweden.

Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art har en utställning om censur.

irrevUtställningen är inte stor men så oerhört stark.

I början av 2001 upptäckte bibliotekarierna på ett av San Franciscos bibliotek att någon karvat i böcker med något vasst föremål samt att en del böcker gömts undan. Mer än 600 böcker som hade LHBTQ och feministiskt tema hade förstörts. Biblioteket började se detta som hatbrott. James Van Buskirk, en av bibliotekarierna började skicka de förstörda böcker till konstnärer runt om i landet för att de skulle kunna göra konst av dem istället. På så sätt blev de vandaliserade böckerna förvandlade till något kreativt.

02Hammond “repurposed” two damaged books, one of which was A Queer Reader: 2500 Years of Male Homosexuality. It was an anthology of writings by gay male authors. The original cover included Pierre et Gilles’s photograph Le Marin (The Sailor). Hammond made a digitized print of the damaged cover without the subtitle or the editor’s name to bring attention to the removal of the sailor’s eyes, a violent act of extraction that evoked the mythological theme of blinding and the psychoanalytic symbol of sexual mutilation.

Jag har tidigare skrivit om konstnären Zanele Muholi som under många år dokumenterat afrikanska HBTQ-communitys. Hon har blivit en ambassadör för motstånd mot den retoriska uppfattningen homosexualitet är ”un-African” eller en produkt från Väst. Under några år var jag med och jobbade med ett International Trainee Project på RFSL och fick då höra att denna myt lever och frodas.


In April 2012, thieves broke into Muholi’s Cape Town apartment stealing nothing but her archives of photography, video, interviews, and camera equipment. Muholi believes the theft was a targeted hate crime. Little has been done to retrieve her works. In the wake of the theft, Palm Wine, a Nigerian LGBTQ community group, started an Indiegogo campaign to replace her lost equipment. Despite the attempt to censor Muholi’s work and cease her efforts to preserve and make visible LGBTQ African history, Muholi and her team continue to produce positive imagery of African queer experience.

2012 öppnades utställningen Aykiri på Izmir Art Center i Turkiet. Tjänstemän från kommunen kom då och tog bort dessa tre fotografier. Konstnärerna ville starta en politisk debatt runt kvinnors skyldighet/rätt att bära slöja, eller inte, och framtiden för HBTQ-rättigheter.

Det fanns många fler konstverk som genomgått censur.  För mig personligen blev detta en stark påminnelse om att vi inte kan ta några rättigheter för självklara och att bakom den moraliska fasaden finns ofta något betyder farligare vilket gäller att genomskåda.

Dagen efter gick vi till Stonewall Inn som brukar kallas för den moderna HBTQ-rörelsens vagga. Stonewall-upproret ägde rum i stadsdelen Greenwich Village New York, den 28 juni 1969.

Myten runt detta säger att rasande transor till motattack mot polisen när de inte fick vara ifred med sin sorg över gayikonen Judy Garland som begravts samma dag. Det finns troligen någon sanning i detta men kan vara en stor överdrift.

Upproret har i alla fall fått sitt namn efter nattklubben och baren Stonewall Inn  Stället drevs som en privatklubb, fast vem som helst fick bli medlem mot ett inträde på tre dollar. Stonewall Inn drog till sig gatukids, lesbianer och hippies i unisexkläder likaväl som galadrottningar.

Polischefen valde att slå när fredag blivit lördagen den 28 juni. Polisen grep bartendern, dörrvakten och några av gästerna och övriga uppmanades lämna stället. Ute på gatan växte folksamlingen, men stämningen var inte hotfull. Allt urartade dock när polisen skulle föra bort de gripna. Person började kasta saker mot poliserna och de var tvungna att barrikadera sig med dragna vapen inne i baren. Den uppretade mobben hann smasha entrédörren med en uppryckt parkeringsmätare och sätta eld på stället innan förstärkning anlände och skingrade massan. Kvällen efter drabbade polisen samman med invånare i Greenwich Village, som satte eld på soptunnor och skrek slagord som ”Gay Power” och ”Befria Christopher Street”.

Hur det än är med historien så ses den som en viktig plats och jag kände sådan enorm tacksamhet till alla som kämpat för HBTQ-personers rättigheter över världen och för alla oss som fortsätter att bedriva kampen för alla människors lika rättigheter.

Jag och min fru Lotta framför Stonewall Inn.

Jag och min fru Lotta framför Stonewall Inn.

Källor;

https://www.leslielohman.org/exhibitions/2015/irreverent/irreverent.html

http://www.rfsl.se/?p=431

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s