Den sista dagen

Jag minns mitt första möte med Leif Holmstrand. Blev imponerad av både hans konst och författarskap och köpte några av hans böcker. Eftersom jag har förmånen att var vän med Holmstrand på Facebook så ser jag ofta hans konstnärliga uttryck och blir alltid fascinerad och berörd.

Copyright/fotograf: Leif Holmstrand

På tidningarnas kultursidor har hans senaste diktsamling ”den sista dagen” hyllats och jag blev naturligtvis nyfiken. Nu har jag läst den tunna boken, tre gånger. Den är inte lättillgänglig men växer när man intar den teskedsvis.

Jag fastnar för några rader som jag tycker att sammanfattar hela boken och som även bär på ett mycket angeläget budskap;

Inga skuggor, bara ljus

tillåts i normala hus.

Det är en klockren beskrivning av vårt samhälles oupphörliga men omöjliga normalitetssträvan. Normalitet är egentligen ett mycket farligt begrepp.

Man är ense, överlag:

du får bli normal som jag.

Detta är också en bok om erfarenheter av kroppslig förändring, sjukdom och döden som lurar bakom nästa gathörn. Hela boken bär på känslor av ensamhet och sorg.

Ingen Skugga, inget Ljus

tillåts leva, andas ord, besjunga

Var är ditt normala hus?

Ingenstans finns mördad, hackad tunga.

Ingenstans finns våldet som jag saknar.

Kanske är det nu som ögat vaknar.

Det handlar också om könsidentitet och att ha en ambivalent könsidentitet. Ett kapitel heter följaktligen CIS  (NÄRSAGA) respektive TRANS (NÄRSAGA).

Jag har funderat en del både på transvestism och kulturell appropriering det senaste halvåret och hittar ett slags svar på mina funderingar i en intervju med Holmstrand. I en intervju SVD säger Leif Holmstrand att medan transsexualism och könskorrigering fått mycket uppmärksamhet på sistone, inte minst genom populärkulturen, har det transvestitiska nästan helt försvunnit ur den svenska diskursen. Vilket är märkligt, eftersom transvestiterna själva knappast upphört att existera.

– Dragqueenuttryck däremot har synts och misstänkliggjorts väldigt mycket – inte sällan hör jag föraktfulla människor säga att dragqueens bara är cispersoner med ett jobb. Vilket inte alls behöver vara sant.

– Min idol Pyuupiru började som dragqueen, och gick sedan in i ett transvestitiskt modus. Sedan genomförde hon gradvis de första behandlingarna och påbörjade därefter en könstransition. Så det kan vara en kultur som ger möjlighet och öppnar dörrar för olika könsidentiteter.

Leif Holmstrand tror att det delvis handlar om en rädsla för appropriering.

– Jag har börjar tycka att man kanske inte ska vara så ängslig för det. Bra kulturuttryck är väl till för att smitta. Och för att bearbetas, omformuleras, stöpas om och berika. Många bekanta tycker att dragqueenkulturen blivit för upplockad, för normaliserad och sönderälskad av heterovärlden. Vilket jag på många sätt kan förstå. Men samtidigt: det har öppnat för så många andra subkulturer helt plötsligt, som har grott och ploppat upp. Det är väl så det fungerar.

 

 

Wicked Hero – en transinkluderande serie

På Pride House i Malmö fanns härliga konstverk som jag gick och beundrade.

Det var så jag hamnade hos duon Malmgren och Winroth som är gör serien Wicked Hero.

De sålde där sin serietidning och jag köpte några ex, (det är alltid så att Inte så Anonyma Biblioholister måste ha ett ex om det handlar om science fiction och inte väger bly så det går att skicka till Tüskland).

Wicked Hero handlar om två hackers, Adrian och Xan72.

Adrian lever ett tillsynes vanligt liv i Camrall City, men när mörkret faller framträder en excentrisk hacker med en besynnerlig förmåga. Vanliga hackers begränsas till att se resultatet av sina koder på en skärm, men inte Adrian – han kan kliva in i dimensionen där ettor och nollor manifesteras och se koden för vad den verkligen är...

Wicked Hero är ett transinkluderande sci-fi äventyr där vi får följa hackern Adrian, hans kaotiska relationer och en kamp för att våga göra det som känns rätt.

Jag är inte speciellt hemma på vare sig sci-fi eller hackers så jag förstår inte allt men jag gillar verkligen tanken på att denna utopiska tillvaro med kontrasten till vår egen värld. Här är mångfald och individualitet är en självklarhet.kön, kropp eller hudfärg har ingen betydelse och det är lika vanligt att någon frågar efter en persons pronomen som om någons namn. Men även i denna värld behöver vissa saker fortfarande åtgärdas och här kommer huvudpersonerna Adrian Wicker alias Ad-Cat, and Xan Hjelte alias Xan72 med i bilden.

 

 

 

Lustans tivoli

Lustans tivoli är en historia om en sjuttioårig kvinna som är ohämmat kåt och längtar efter het passion. Hon blir också besinningslöst förälskad, upplever osannolik vänskap och innerlig kärlek. Det är också en bok om att gå sina egna vägar trots att det gör illa människor i ens omgivning.

Redan på första sidan vaknar huvudpersonen pirr i kroppen och en klitoris som pulserar och sväller. Hon tillfredsställer sig själv då sexet med maken sedan trettio år tillbaka går på sparlåga då han troligtvis blivit impotent. Hon trivs dock i sitt äktenskap för i maken har hon en sann vän som alltid vill stärka hennes självförtroende och trygghet till skillnad från klasskamrater, lärare, socialarbetare, snutar och inte minst män som hon förnedrats av åtskilliga gånger. Huvudpersonen har en dotter, har gjort en klassresa och drivit framgångsrika företag och skapat ett vackert och välstädat hem. Det är då det förflutna knackar på dörren i form av ett ex som plågat och misshandlat henne. Det blir ett dramatiskt möte som resulterar i att hennes liv förändras radikalt.

Jag har jobbat en tredjedel av mitt yrkesverksamma liv med missbruk och trivdes alltid i det arbetet. Under nästan sex år bodde vi och arbetade på behandlingshem där hälften av personalen hade haft ett eget missbruk. Kanske är det därför jag gillar det lite hårda språket som när huvudpersonen vill skrika;

Hon skulle  behöva lite skit och mänskliga odörer i sitt desinficerade liv. Hon skulle må bra av att slicka sekretet från nedknackad bruds otvättade fitta eller bli vrålknullad bakifrån av en skitig, svettig tiggare

Boken rymmer fantastiska sexscener och vid ett tillfälle ligger hon med en man som får kroppsvätskorna att svämma över och och hon för hans ansikte mot sitt sköte för att han skall slicka henne ren. Vid ett annat tillfälle ligger hon med en kvinna som ger henne fler orgasmer på ett dygn än hon fått de senaste fem åren. De slickar och smeker, läpparna och tungorna virvlar över deras kroppar tills de exploderar.Birgitta Andersson säger att hon skrivit boken som en protest mot att alla kvinnor i den erotiska litteraturen alltid är så unga och vackra. Hon menar att äldre kvinnor är helt osynliggjorda och existerar inte. Ett faktum som hon ville ändra på.

Lustans Tivoli har givits ut på Ordberoende förlag.

Författaren Birgitta Andersson är 72 år och levt ett långt och många gånger komplicerat liv. Hon har varit intagen på en rad olika institutioner, allt från ungdomsvårdsskolor till rättspsykiatriska kliniker och kvinnofängelset Hinseberg. Hon är känd som ”Sveriges gangsterdrottning och har erfarenheter av att sälja sex mot ersättning.

Vid 67 års ålder romandebuterade hon med den självbiografiska romanen Blondie. Boken har sedan utgivningen 2010 sålt i närmare 90 000 ex. 

På Stockholm Pride sprang jag på henne i parken och vi hade ett samtal  och diskuterade eventuellt framtida samarbeten.

Sedan hade jag även den fina möjligheten att lyssna på Birgitta tillsammans med Petra Sandberg Holstensson och Sandra Vilppala. Det var ett författarsamtal om böcker utanför normen. Petra var med på vår skrivarresa till Sitges och har skrivit På andra sidan växer gräset – en komma-ut roman om att bryta normen och gå sin egen väg. Den handlar om hur man kommer ut som lesbisk när man är gift med en man och är över trettio år. Petra var volontär i Pride Park med ansvar för Kulturscenen.

Birgitta Andersson är en särdeles cool kvinna och jag kan varmt rekommendera båda hennes böcker.

 

 

 

Att gå emot normen är som att hamna utanför tiden. Som att ha ständig jetlag och aldrig kunna sova ikapp.

Ibland, det är sällan men ändå ibland läser man en bok där man absolut inte vill att den skall ta slut. Det är precis vad jag gjort nu. En bok som lätt kommer att kvala in bland årets bästa. Den här boken handlar om Jonna, Adrian och Mika. Tre helt olika personer vars vägar korsas i oväntade möten.

Boken jag har läst heter Jetlag, är skriven av Bobbi A Sand och utgiven på Transcenders media.

Jonna är tillsammans med Mattias sedan sju år tillbaka. De lever i en fin och trygg relation vilket börjar skava hos Jonna medan Mattias vill att de ska gå vidare med barn och hus. Det är inte svårt att känna igen sig hos paret som nu lärt känna varandra och vet hur sexakten kommer att gå till i detalj, att veta hur den andra rör sig och kunna förutse hur tillfredsställelsen ska ske för att den andra skall få orgasm. Det handlar om att älska någon men ändå känna stark nyfikenhet på hur det är att ha sex med andra.

Det var bara det att hennes törst inte handlade om att för en natt få känna en okänd persons hud mot sin, utan om hela upptäckten av en annan människa. Att se någon och bit för bit avtäcka mer. Det huden bara var en del av den varma och skälvande helheten. För det räckte inte en enda natt. För det räckte inte att bara få vara hud mot hud.Hon behövde också få dricka ur en annan persons ögon som om det vore en brunn. Och hon behövde bli drucken tillbaka.

Hur kan resan från en monogam tvåsamhet till en polyamorös/öppen relation se ut? Är det möjligt att genomdriva den utan att någon behöver offras sina egna känslor.

Mika är svart kajal och ibland en blå korsett. Inuti honom finns en stekel som långsamt äter upp honom inifrån. Han är en skör person som letar efter sin tvilling och lever mest i en fantasivärld som emellanåt kan uppfattas som ett gränspsykotiskt tillstånd.

Adrian Wendel är en karismatisk rockmusiker och både Mika och Jonnas idol. I bokens inledning har han en spelning som inte är fulländad då han han är krasslig och febrig. Han tvingas söka läkare och läget är mer allvarligt än vad han tänkt sig.

I den här boken är det främst männen som längtar efter de frånvarande och ibland ouppnåeliga kvinnorna. Adrian längtar efter sitt ex, den rebelliska Rickie. Mattias längtar efter att få bygga bo och skaffa barn med sin Jonna. Det var länge sedan jag läste en bok med så komplexa romangestalter vilka är fullkomligt fri från alla förutfattade genus- stereotypa beskrivningar och klichémässiga beskrivningar. Här finns dessutom oproblematiskt formulerade kåta kvinnor.

Sexleksaksbutiken Silver och Salt som ägs och drivs av flatan Vanda och utgör ett nav runt vilket huvudpersonerna rör sig. En repbondage workshop i Silver och Salt slutar på ett oväntat sätt och en stark och föredömligt skildrad het sexscen utspelar sig – en riktig trosfuktare.

En ljus upprymdhet gnistrade. Det är första gången jag knullar en kille, tänkte hon, istället för han mig. Jag tog honom. 

Jonna, Adrian och Mika slits mellan sina hemliga drömmar och sin önskan om att passa in. för som Bobbi A Sand uttrycker det:

Att gå emot normen är som att hamna utanför tiden. Som att ha ständig jetlag 
och aldrig kunna sova ikapp. 

Alla tre bär på sin alldeles egen skuld, längtan och drömmar, men går det verkligen att få ihop drömmar och verklighet?

Köp boken, den är billig (bara 139 kr) och såå läsvärd!

Alla bilder är hämtade från http://transcenders.se/jetlag/jetlag/

Deckare med BDSM-tema

Med tanke på gårdagens inlägg om erotik och och BDSM i litteraturen passar det bra att skriva om Straffa och låta dö – en deckare med BDSM-tema.

Semester är deckartid för mig. Då varvar jag facklitteraturen med många oftast svenska deckare som jag gillar. Hitta en ny stjärna på deckarhimlen, Mats Olsson. Läste hans straffa och låta dö under några lata sommardagar.

Mats Olsson är journalist och tidigare känd som sportkrönikör, rockskribent för framför allt Expressen. Olsson har skrivit flera romaner innan bland annat ”De ensamma pojkarna” och ”En pinne i skogen”. Han har också översatt deckare av James Lee Burke och Joseph Wambaugh. Deckardebuten skedde 2014 med Straffa och låta dö. Själv har han sagt i en intervju att bokens huvudperson Harry Svensson har blivit lite av en försvenskad version av Philip Marlowe, fast inte lika våldsam.

Harry Svensson, är en erfaren men lite sliten journalist som bestämt sig för att byta bana och istället för att skriva bli krögare i Skåne. Han är rädd för höjder, fullmånen och Dressman-männen men älskar Calvados. Han har en djupt förborgad hemlighet, han gillar dominanslekar, smisk och pisk. Svensson är en traditionell svensk deckarhuvudperson som ofta är låg, sentimental, ensam och kåt. Han röker på lite ibland och beskriver en person som letar efter sin hotellnyckel som han skulle spela fickpingis på speed.

I denna bok åker han ner till Malmö med sin mattpiskare gömd i ett gitarrfodral för att träffa en kvinna han lärt känna på nätet. Mötet blir inte som han tänkt sig och kvinnan  ger honom en rak höger och avvisar honom. Harry tar sig tillbaka till sitt hotellrum men ser att en dörr i hotellkorridoren står öppen. Därinne ligger bluesartisten Håkan Sandell bredvid en död kvinna. Några månader senare sker ytterligare mord, denna gång i Göteborg. Harry blir mer och mer inblandad i denna soppa och vill till varje pris undanhålla sin egen faiblesse för smisk men förstår snart att mördaren känner till Harrys hemlighet. Jag tycker synd om Harry Svensson som lever kvar i tanken på att BDSM-utövare ses som mycket konstiga av sin omgivning (men det är iofs inte så länge sedan det var så).

Tidningarna skriver om smiskmordet och här blir det mer intressant när han beskriver hur media gottar sig i det normbrytande smiskscenerna medan andra uttrycker hur smiskmördaren visar upp patriarkatet i all sin vidrighet. Föreningen Röda Rappet skriver ett uppmärksammat debattinlägg i den stora morgontidningen där en man hävdar att BDSM inte alls är männens makt utan om hur han istället vill vara sexuellt undergiven och drömmer om stränga kvinnor som vill dominera honom.

När Harry ser tillbaka på sin barndom framkommer att han lekt lekar där hans väninna varit olydig elev, tillfångatagen spion, kidnappad av pirater eller en snattare som åkt fast. Samtliga lekar inkluderade att hon skulle få sin rättmätiga bestraffning av honom själv. Det är inte utan att jag med lite blossande kinder minns hur jag lekte överste och hade ett gäng tjejer som blev utsatt för mina bestraffningar i lekarna som barn.

Medan Harry Svensson går runt med en mattpiskare i gitarrfodral så går bokens mördare runt med en mycket exklusiv rotting i ett fodral för en biljardköer. Båda har också flertalet kontakter i BDSM-världen. De har dock en betydande skillnad mellan sig, Harry Svensson har inga tankar på att tvinga eventuella partners utan ser BDSM-äventyren som en lek på samma villkor.

Den som förväntat sig något sexigt eller mer ingående beskrivning av sessioner kommer att bli besviken. Det bästa är Harrys besök på ett ställe i New York hos dominatrixen Harriet Thatcher. Mördaren är dock en störd person som ser som sin uppgift att uppfostra kvinnor som kommer i hans väg.

Harry har fler strängar på sin lyra än BDSM och det förekommer flitiga referenser till både musik, idrott, film, och journalistik. Miljöerna utspelare sig i huvudsak i Skåne förutom någon tur över sundet till Köpenhamn och ett besök New York.

Boken får tre piskor av fem möjliga.

Blev inspirerad av denna och lånade även den andra boken om Harry Svensson på bibblan, men nääh. Den kan jag dock inte rekommendera.

Erotik och BDSM i litteraturen

Vad/vem avgör huruvida en erotisk roman är bra eller dålig? Finns det några gränser i den fiktiva världen? Vilka är författarna som lyckas? Efter att själv ha medverkat vid Malmö Pride med en workshop, en föreläsning och en paneldiskussion var det min tur att slå mig ner och lyssna på ett seminarium om erotik och BDSM i litteraturen.

Författarna Caroline (f.d. L Jensen) och Leffe (f.d. Delo) Grimwalker tillsammans med Vertigos nya förlagschef Alexandra Nedstam och författaren Ariel Held hade ett seminarium på Malmö Pride för att samtala kring erotik och BDSM i litteraturen.

Det går inte att börja, menade panelen, utan att benämna Fifty Shades, kanske är det så, kanske inte? Flera tyckte att den inte kittlar men alla var inte eniga. Helt klart är att den kittlar en hel del företrädesvis kvinnor vilket kanske kan ses som problematiskt, eller inte. Den är ingen manual för BDSM utan underhållning men samtidigt så erotiserar den manlig överordning och kvinnliga underordning på ett sätt som är minst sagt problematiskt. Sedan jag läste Emma Vossens text i antologin Sexual Fantasies kan jag inte se Fifty Shades lika ensidigt negativt, hon gav ett nytt perspektiv med sin pornografiska tolkning. Som Ariel Held mycket väl påpekade under kvällen har dock Christian Grey ett mycket obehagligt stalkerbeteende och det är fruktansvärt tröttsamt att hans intresse för BDSM härrör sig från en destruktiva erfarenheter i barndomen.

Författarna tillika förläggarna och manusgranskarna berättade att det nu inkommit fler manus med sexscener och även BDSM men fortfarande saknas ett normkritik och HBTQ i skönlitteraturen.

Vertigos förlagschef Alexandra Nedstam tipsade om två erotiska klassiker med BDSM-tema från Vertigo förlag. Jag har inte läst Bilden och återkommer med reflektioner runt denna när den är läst.

Erotisk klassiker utgiven 1956

Berättelsen om O är en gammal klassiker i sammanhanget, utgiven 1954.

Det blev också ett spännande samtal om vad som är god erotisk litteratur. Även här finns en uppdelning mellan fin och ful litteratur. Det är fult med brukslitteratur som enbart är till för att framkalla en fysisk reaktion (läs kåthet) hos personer medan en bok med bra språk, litterära kvaliteter + att det knullas mycket är finlitteratur. Här passade Alexandra Nedstam på att hinta om att Vertigo kommer att ge ut den första texten om Dorian Gray av Oscar Wilde. Den har länge stoppats på grund av att innehållet anses vara för grovt och flirtandet med homosexualitet för uppenbart.

Delar av panelen avslöjade en något bristande kunskap i fråga om transkompetens men var ödmjuka och erkände bristen och efterfrågade mer kunskap och skönlitteratur på området. Både Alexandra Nedstam och Ariel Held fascinerades mycket av boken Lost Boi.

Det blev en spännande diskussion med delar av publiken om hur vi präglas av heteronormen i vårt läsande och därmed gärna tolkar litterära gestalter genusstereotypt. Både tyckte dock inte att boken höll ända fram. Jag blev nyfiken och sätter den på läslistan.

Fabulösa  Ariel Held läste ur sin roman Säg inte det här till någon. Till min stora glädje valde hon avsnittet med tentakelerotik.

Du, bara – en ungdomsbok med fantastiska sexscener

Du, bara är en fantastisk ungdomsbok om den sextonårige John, relationen till hans första kärlek, kompisen och syrran. Det är en mycket fin skildring av en kärleksrelation och vacker historia om vänskap. Den är utgiven i maj, 2016 på Rabén & Sjögren.

Anna Ahlund som skrivit boken var med på samma seminarium som Sara Lövestam och Sebastian Lönnlöv om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride.

Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv pratar om HBTQ i ungdomslitteraturen

Du, bara handlar om John och hans syster Caroline som är ensamma hemma i bostaden i Uppsala under sommaren när föräldrarna är borta på annat. Syrran träffar en kille, Frank som John också blir huvudlöst förälskad i. Det är komplicerat men John besöker honom i pappershandeln där han jobbar. Han står vid disken och viker papperstranor och lyssnar på Nick Drake.

Jag älskar Anna Ahlunds sexskildringar. Hon berättar i seminariet att hon gillade Sara Lövestams ungdomsböcker men saknar sexskildringar. Till skillnad från Sara skriver Anna gärna om sex och det får gärna sträcka sig över flera sidor. Hennes sexscener är heta och inte det minsta stereotypa. Hon är ett föredöme vad gäller att skriva om sex och kan lyftas fram som en förebild i skrivarkurser i erotik. Vid ett tillfälle kan inte John somna och vet grej som brukar fungera. En beskrivning av ett onanitillfälle som sträcker sig över flera sidor börjar såhär: Jag flyttar ner handen mot mitt skrev. Det börjar susa långt ner i magen redan innan jag hunnit fram, och när jag nuddar kukens mjuka hud med pekfingret rycker den till. Jag smeker långsamt fram och tillbaka, väcker den, lägger fingrarna runt den och känner hur den växer i min hand. Det gör mig kåt.

En av Annas stora förebilder och inspirationsromaner är Spela roll av min kära kollega Hans Olsson.

Hon säger att hon älskar den boken då den präglas av kropp och svett och det lilla universumet. Det finns dessutom en referens i hennes bok till Spela roll. Annars är Annas favoritförfattare David Levithan och hon rekommenderar även Kristoffer Folkehammars böcker och specifikt Magisterlekarna

Nu skriver Anna på boken Saker ingen ser och den kommer ut på Rabén & Sjögren nästa sommar. I den får vi följa sex personer under ett år på gymnasiet.

Av en slump kom jag till boktältet när Anna satt där och signerade och då ville jag naturligtvis köpa den av henne.

Anna Ahlund och jag på Stockholm Pride

Moderator för seminariet på Pride var Sebastian Lönnlöv. Han har skrivit en av de böcker som är mycket vällästa hemma i min bokhylla. Det handlar om boken HBTQ, böcker bortom normen utgiven på BTJ förlag. Den var en skattkista när jag jobbade på RFSL och utbildade bibliotek i samband med hbtq-certifieringar. Upptäckte till min glädje att han också bokbloggar under Tekoppens tankar.

Detta blogginlägg innehåller inte mindre än fyra bra lästips;

Du, bara av Anna Ahlund

Spela roll av Hans Olsson.

Magisterlekarna av Kristofer Folkehammar

HBTQ, böcker bortom normen av Sebastian Lönnlöv

 

Sara Lövestam – en favoritförfattare.

Utan wifi försmäktar jag på våran gård. Har lånat pappas bil och åkt in till Orsa bibliotek  för att kunna få en timmes wifi.

Sara Lövestam är en av mina favoritförfattare och inte mindre efter att ha fått förmånen att hänga med henne live genom skrivarresan i Sitges förra året.

Jag har älskat nästan alla hennes böcker kanske framförallt böckerna Udda och Tillbaka till henne.

Jag använder gärna citat från böckerna om Kouplan när jag föreläst om trans och sex och nu bloggar jag om hennes första ungdomsbok. Detta med anledning av att jag under förra veckan var jag på ett seminarium om HBTQ i ungdomslitteraturen på Stockholm Pride där Sara Lövestam, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv medverkade.

Sara pratade om sin kommande ungdomsbok Skarven som kommer ut 7/9 och Som eld vilken kom ut 2015. Båda utgivna på Lilla Piratförlaget. Jag älskade Som eld, främst för den stora igenkänningen över att ha vuxit upp i ett arbetarhem med den ständigt närvarande känslan av att tillhöra en annan klass än flera av mina klasskamrater. Sara Lövestam gestaltar klassskillnaderna mellan de två tjejerna Lollo och Anna som boken handlar om på ett subtilt men tydligt sätt.

 

Inledningsvis möts Anna och Lollo på en skärgårdsbåt ut till sina respektive sommarställen på en ö i Stockholms skärgård. Anna åker med sin pappa till det slitna sommarstället där det regnar in vid skorstenen. Lollo åker med föräldrar och syskon till den stora sommarvillan med flera stora båtar och 4000 kvadratmeter gräsmatta. Lollo går på Östra Real och Anna i Rågsved och vanligtvis skulle de nog aldrig mötts. Familjerna hyser en slags klassförakt mot varandra och ser ner på den andra. Nu blir det dock så att Lollo och Anna ses vid bryggan när Anna på egen hand skall ta ut familjens eka och lägga nät.

Som eld är en ungdomsbok med en vacker och komplicerad kärlekshistoria. Den handlar om den där sommarförälskelsen som man känner igen efter att ha träffat någon när man bott i sommarhuset, varit på läger eller vistats någon vecka hos en kompis. Kommer kontakten att brytas när man väl kommer tillbaka till den vanliga vardagen?

Sara Lövestam är som vanligt en mästarinna på att mejsla ut fina personporträtt och se detaljer men framför allt är det en underbar kärlekshistoria för unga OCH en bok om klasskillnader. Faktum är att det ägnas mycket mer analys och tankar runt skillnaderna i social grupp än att det är två tjejer som blir förälskade i varandra, skönt!

Boken är skriven för unga mellan 12-15 år men det gick utmärkt att läsa den även som 47-åring. Den är utgiven på Lilla Piratförlaget.

Under seminariet pratade Sara om vad själv läste som ung och liksom många av oss andra började hon med att läsa barndeckare som serien på detektiven Kitty, Olov Svedelids böcker om betongrosorna men även Selma Lagerlöf.

Vilka ungdomsböcker saknas frågar Sebastian Lönnlöv, flera svarar Sara. Det har länge saknats transrepresentation i böcker men det kommer mer och mer. B finns inte som vanligt. Den vanliga historien är alltid hetero blir homo = allt är bra. Hon försvarar komma ut böckernas betydelse då det fortfarande finns behov av att komma ut. Det är fortfarande få som kommer ut utan några som helst problem. Lövestam lyfter fram att det finns få om än någon bok som handlar om att vara tillsammans med en partner av samma kön men sedan blev kär i någon av ett annat kön och leva lyckligt därefter. Jag återberättar detta i ett senare seminarium där jag talar om bisexuellas osynlighet på Pride. Hon saknar också böcker där en flata får en vara en flata utan att lyftas fram eller trycks tillbaka.

Hennes råd till andra skrivsugna är;

Gör mycket och noggrann research. Intervjua gärna personer från grupper som du ska skriva om. Ett bra tips är att fråga om den vanligaste fördomen och därmed försöka undvika att skriva om just det.

• Skriv det du vill skriva!
• Hitta på personer som du vill umgås med.
• Läs bloggar och tweets från de du vill skildra.
• Rollspel och spela böcker finns en likhet.
• Stoppar in sina egna erfarenheter där det passar.
• Börja med det som känns kul

På seminariet deltog även Anna Ahlund som skrivit en annan ungdomsbok Du bara, som nyligen utkommen på Raben & Sjögren. Den läste jag ut i natt i vår fäbodstuga och jag vara överförtjust i den. Blogg kommer snart.

Återuppväckt slicklappsmanifest

2008 skrev jag och min dåvarande chef Maria Sjödin ett slicklappsmanifest för RFSL. Det fick namnet, RFSL:s slicklappsmanifest – mot slicklappar men för sex! Detta manifest har fortfarande stor aktualitet. Under och efter Pride har slicklappar återigen kommit upp som ett förslag på säkrare sex, dock enbart i diskussionen om kvinnor som har sex med kvinnor. Jag har fortfarande aldrig hört slicklapp nämnas enbart i relation till män/killar som slickar fitta.

2009 skrev jag min magisteruppsats på Malmö Högskola om slicklappar. Det blev Sveriges största studie om kvinnor som har sex med kvinnor och säkrare sex. Studien fick namnet Som att slicka på en regnkappa. Nu under Pride publicerade min underbara ex-kollega och vän Lisa en fantastisk bild som gestaltar detta. Hade det varit idag hade rapporten som RFSL gav ut haft en otroligt bra bild som skulle kunna illustrerat framsidan;

Vad är då en slicklapp? Slicklappar finns i olika varianter. En slicklapp är en tunn duk, vanligtvis av latex, som man kan läggas över fittan vid oralsex för att undvika direktkontakt mellan fitta och mun eller anus och mun. Om man tar en paus måste man tänka på att inte blanda ihop vilken sida som använts mot den ena personens kropp och vilken som använts mot den andra personens mun. Slicklappar är för engångsbruk.

Bildkälla: http://www.umo.se/Sex/Skydd-mot-konssjukdomar/Slicklapp/

Det är alltid viktigt med säkrare sex och att skydda sig och sina partners från sexuellt överförbara infektioner. Därför är det viktigt med kunskap om säkrare sex och att använda kondom vid anala och vaginala samlag och att undvika sperma i munnen. Kvinnor som har sex med kvinnor får allt för lite information och även om kunskapen blir bättre så lever många fortfarande i okunskap. Däremot har RFSL och RFSU information om hur kvinnor som har sex med kvinnor ska kunna ha säkrare sex. Däremot rekommenderar ingen av dessa organisationer användning av slicklappar.

Råd om slicklappar är ofta missvisande och antyder att de utgör ett fullständigt skydd, vilket det inte finns någon som helst evidens för. Tvärtom är slicklappar inte alls testade på samma sätt som kondomer.

Slicklappar eller plastfolie erbjuder troligen ett visst skydd mot kontakt med kroppsvätskor under oralsex. (Richters, J and Clayton, S. 2010) The practical and symbolic purpose of dental dams in lesbian safer sex promotion Sexual Health 7(2) 103–106). Problemet är att om exempelvis två kvinnor använder slicklapp vid oralsex så är det mycket troligt att de också ägnar sig åt tribbing (gnidsex) och då är skyddet vid oralsex fullkomligt onödigt.

Personer som slickar en fitta behöver inte slicklappar på samma sätt som personer vilka har sex med en kuk. Risken att överföra infektioner är mycket lägre. De vanligaste sjukdomarna mellan kvinnor och personer med fitta är herpes och hpv vilket är mycket svårt att skydda sig mot.

Att klippa sönder en kondom och använda som slicklapp kan vara direkt vilseledande. En slicklapp tillverkad av en kondom är liten, svår att hålla på plats med mindre än att man använder två händer och dessutom knepig att flytta runt. Risken för att lubrikation skall komma utanför den lilla lappen och hamna i munnen på den som slickar är stor.

Efter en uppvaktning av Smittskydsläkarföreningen så tog de dessutom bort kravet på slicklapp för kvinnor som har sex med kvinnor och personer med fitta då det inte finns någon evidens för frågan.

Att propagera för slicklappar skapar orealistiska och oroande höga krav på kvinnor som har sex med kvinnor. Vår sexualitet skall inte problematiseras i onödan och därför behövs inte propaganda för slicklappar.