En hyllning till det som klibbar, droppar, rinner och sprutar.

Häromdagen gick Anna Dahlqvist, en av tidningen Ottars chefredaktörer förbi min plats på jobbet med nyaste numret av Ottar i handen och sade lite retfullt;
-Nu har den kommit och jag tror att du kommer att älska den.
Sedan fortsatte hon vidare utan att låta mig så lite som att lukta på den…
Igår kom den hem i brevlådan och hon hade fullständigt rätt. Jag älskar senaste numret av Ottar passionerat.

För er som är på  Bokmässan i Göteborg – kom till Releasemingel för OTTAR #3 med tema KROPPSVÄTSKOR! Mingel, dryck och samtal! Plats: Kulturtidskriftsmonterns scen B 02:41

Temat är kroppsvätskor, ett av alla mina favoritämnen när det gäller sex. En vän till mig, sorgligt tidigt avliden, berättade en gång med en inspirerande fascination om sitt mensblods olika konsistens, färg och mängd när hon för ett antal år sedan började använda menskopp. Jag minns att jag glatt förvånat njöt av hur någon så frispråkigt kunde berätta om den egna fascinationen över en av sina kroppsvätskor.

I OTTAR finns också en underbar text lubrikationslektion av Ulrika Dahl som är erotiskt vacker.
Att skriva lustfyllt om lubrikation, lärorikt om kontaktlära, djupt om ytfriktion, hämningslöst om hemliga sekret; kan det bli annat än ett förringande förrådande av hondjurens hemligheter? Tänk inte med musen, skriv med sekreten, säger du som är musan och drar silkestrådar ur mig.
Detta är så vackert att jag vill ha det i min dödsannons eller tatuera in det på kroppen; Lubrikationslektioner; kunskapsfrukter om oändligt mycket mer än slemhinnornas fuktning vid sexuell upphetsning hos hondjur som rör sig i rädslans och heterosexualitetens temporala geografier. Tribiologi; läran om en process eller teknik som reducerar friktion mellan och slitning av en eller båda ytor som är i kontakt med varandra genom en substans kallad lubrikant. 

I OTTAR går det också att läsa om fascination för urin, mansblodets tabu, fittutlösningar och bristen på sperma. Du kan inte missa detta fantastiska nummer. bli medlem i RFSU eller teckna en prenumeration.

Dessutom tar redaktionen tempen på kroppsvätskornas samhällsstatus. där mäter de nivån av äckel, sexighet, politik och pengar i olika kroppsvätskor.

Kanske har någon annan fått uppleva samma fascination över min förtjusning gällande slidsekretets olika konsistens och det faktum att det tämligen lätt går att identifiera de olika delarna i menscykeln genom att föra schema på slidsekretets form, färg och elasticitet. Mest av allt älskar jag när lubrikationen formligen flödar. Om detta har Sandra Dahlén skrivit en fantastisk text.

På den gamla hemsidan lubrikation.nu finns också en vacker bild från utställningen Oh it´s a beaver av Gisela Schink.

Hur flödar kroppsvätskorna i litteraturen då? Jo, om det har jag skrivit en hel del. I många böcker (liksom filmer) är det ett manligt privilegium att skvätta kroppsvätskor, i porren är det alltid männen som får spruta och skvätta men aldrig någon kvinna. Därför är det så befriande att läsa om kvinnor som luktar och lubricerar. I en bok som en av mina socionompraktikanter tipsade om,  Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson finns ljuvliga beskrivningar av slidsekret.

Och så tittar jag på porr och onanerar, mitt fittsekret bokstavligen skvätter ner väggarna hemma vid sängen. Ibland försöker jag läsa en bok som inte är så full av snusk, men efter några sidor tar frustrationen över och jag bläddrar fram till de få rader där sex som finns och så runkar jag igen. Mitt kön är ömt efter allt gnuggande.
Huvudpersonen Anna vill aldrig vill gå miste om ett knull även om hon har mens och  konstaterar krasst att  hon skiter fullständigt i om det blir blod och sekretspår i sängen. Hennes trosor är ofta våta och mysbyxorna stinker fittslem och rök and I Love It!
Så tar jag fingrarna och känner på klägget i i könet. Drar bort torkad flytning, hårstrå från hårstrå, det här är ibland det bästa jag vet. Nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt när det är klart och håren är rena och fina igen.

En annan favorit är Filmen och boken Våtmarker av Charlotte Roche. Jag  älskar kladdet med slidsekret men också att de förmår att även utmana mina tabun. Mellan blygdläpparna finns de anogenitala apokrina körtlarna, som utsöndrar könssekret med feromoner – dofter som inte uppfattas medvetet utan man reagerar omedvetet på dem. Därför fascineras jag oerhört över Helens fenomenala sätt att använda sitt slidsekret. Vet ni, jag tror dessutom att det fungerar. Jag blir alltid lite extra omsvärmad när jag följt hennes råd;
Jag använder min smegma som andra använder sina parfymflaskor. Ett kort dopp med fingret i musen och sedan dutta lite slem bakom öronsnibben och gnugga in.

Det är inte bara unga kvinnors trosor som fuktas. I Oscar Levertins vänner av Martina Montelius fuktas den medelålders kulturtantens mörklila trosor och ofrivilligt kniper hon med fittmuskulaturen vid åsynen av hans tydliga kukbula i uniformen.

I novellen Tänk på mig av Tove Nordh finns en kvinna som möter sin egen kropp och sexualitet.
Jag håller fingrarna mot ansiktet och luktar på dem. En varm doft, lite som bittermandel. Slickar på fingret som smakar syrligt men underbart och jag låter tungan rulla över det.

Allt handlar inte om tittsekret och lubrikation. En härlig scen med saliv finns i När han kysste mig förlorade jag allt av Kristofer Folkhammar.
Samlar länge, länge till den största spottloskan. Tjock som klister i motljus. Den blänker och din stjärt blänker. Du kommer aldrig förstå hur lycklig jag är över att se dig med bar underkropp i solljus.

 I Dagbok om min kropp av Daniel Pennac återfinns många fascinerande skildringar om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner. Vid barnbarnens besök måste de tvätta ofta då lakanen gång på gång är nersölade av torkad sperma. Funderingarna flyger iväg för snor har man uppfunnit näsduken, för saliv spottkoppen, för avföring toalettpappret, för urin urinpåsen, för renässansens tårar fin kristall men för sperma finns inget särskilt. /…/ Det är synnerligen angeläget att uppfinna ett kärl för sperman att ge varje gosse då han fått sin första ejakulation. Ceremonin borde vara rituell och utgöra ett tillfälle för en familjefest där pojken bär sin klenod i ett band kring halsen, lika stolt som en konfirmand över sitt armbandsur. Och han skulle ge den till sin fästmö på sin förlovningsdag, avslutade Mona som blivit intresserad av mitt projekt.

Även två av mina favoritforskare har ägnat kroppsvätskor sin uppmärksamhet. Dels är det Filmvetaren dr Mariah Larsson har skrivit en mycket intressant artikel Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis.  Mariah Larsson skriver att kroppens fysiologiska reaktioner av sexuell attraktion och upphetsning till skillnad från många andra fysiska gestaltningar inte kan simuleras. Det går inte så bra att fejka en erektion eller lubrikation. Det omedelbara fysiska tecknen på sexuell upphetsning är i de flesta former av populärkultur, betraktade som något obscent. Det inte sällan reglerat i lag eller någon form av självcensur och den erigerade penisen bör eller måste undvikas. Ett undantag är pornografi och vissa konstnärliga uttryck. Nästan aldrig annars visas erigerade penisar eller närbilder av svullna och våta blygdläppar.

Sara Johsndotter menar i ett kapitel i Sexual Fantasies,  ”The flow of her cum”: On a recent semantic shift in an erotic word att det skett en semantisk förskjutning i det pornografiska ordet cum. Traditionellt används ordet för sperma. Nu används det mer och mer för att även beteckna kvinnliga vätskor under sexuell aktivitet. Begreppet diskuteras i relation till två hundra erotiska noveller som samlats in från Internet.Numera används det för att beskriva vätskor som kvinnor ger ifrån sig under sex och orgasm. Den nya användningen av ordet »cum« bidrar inte bara till att synliggöra vätskor från slidan utan erotiserar även desamma. Västkorn från fittan blir alltså ett sätt att väcka sexuell upphetsning. Det välkomnar vi!

 

Till sist,

När storken kommer på besök, eller inte?

Igår gick jag förbi en reklamkampanj som presenterar frågan om att berätta om hur barn blir till som en utmaning.

När jag frågade min mamma hur jag blev till, var svaret att pappa gav henne ett frö som kom in i hennes kropp och därifrån växte en bebis fram. Jag tänkte att fröet såg ut som en apelsinkärna och passade mig nogsamt från att äta sådana, livrädd för att få en bebis i magen. Det hade varit skönt med en lite bättre beskrivning. Först när jag blivit större och kunde låna böcker på temat på biblioteket förstod jag hur det verkligen gick till.

Genom mitt arbete på RFSU så skriver jag och mina kollegor varje onsdag en artikel till tidningen Metro under Sex och Liv. I onsdags fokuserade vi på hur en kan prata med barn om livets början och bra böcker om hur barn blir till.

Råden som jag ger i Metro är;

• Det viktigaste är att vara ärlig och konkret – och att utgå från barnens egna frågor.
• Anpassa svaren till barnens utvecklingsnivå. Lyssna till barnets fråga och svara utifrån det.
• Ta det lugnt, ha ögonkontakt och sätt dig ned tillsammans med barnet och prata. Säg exempelvis inte att barn blir till efter att mamma och pappa har kramats.
• En del uttryck som har en symbolisk innebörd, tolkas ofta konkret av barn och kan bli förvirrande.
• Berätta i stället om att barn blir till genom att spermier möter ägg. Detta kan ske via samlag men också genom att någon inom sjukvården hjälper spermierna att möta ägget.
• Tänk på att alla barn inte har en mamma och en pappa, utan att familjer kan se ut på olika sätt men också att barn kan bli till på olika sätt så som provsrörsbefruktning och insemination.
• Vissa barn har en förälder och andra kan ha fler.
• Tänk också på att alla barn inte legat i sin mammas mage utan kan ha varit i en annans mage och idag finns det också barn som legat i sin pappas mage (transmän som har fungerande äggstockar och livmoder kan bli gravida och föda barn).
• Barnböcker kan vara en genial genväg till diskussioner om kroppen och hur barn blir till.

Här är tre fantastiska böcker om hur barn blir till.

Familjeboken av Edward Summanen och Johanna Arpianen utgiven av Vombat förlag.

En charmig bok som beskriver på vilka olika sätt bebisar kan bli till, med fina illustrationer som hjälper till att förklara texten. Är barnet adopterat, har det blivit till via provrörsbefruktning, insemination eller skapats via ett samlag? Det spelar ingen roll för här får alla vara med.

Boken erbjuder också reflektioner om vad som egentligen är en familj. En bok att läsa tillsammans, eller att låta lite äldre barn läsa på egen hand.

Typiskt citat: ”Det finns inga regler för hur en familj ska vara eller hur den ska ha kommit till.”

Hur görs bebisar? av Cory Silverberg och Fiona Smith, utgiven på Olika förlag.

Hur görs bebisar?” är en barnbok som jag tidigare skrivit om. Den har ett lättförståeligt språk och fina fantasifulla och färgstarka illustrationer.

Boken inkluderar familjer av alla olika sorter och den fantastiska mångfald som finns i verkligheten. I den här boken spelar det ingen roll om det är en, två, tre eller fyra föräldrar. De utgår inte från att bara mammor kan ha ägg eller pappor bara kan ha spermier utan istället står att alla kroppar inte har ägg och att det är likadant med spermier. Olika kroppar har olika saker som behövs för att göra en bebis. Hela den biologiska processen beskrivs och alla barn kan känna sig inkluderade.

Typiskt citat: ”När vuxna vill göra en bebis måste de ha ett ägg från en kropp och en spermie från en annan kropp.”

Varför finns jag? av Karin Salmson och Lina Sandquist utgiven på Olika förlag.

Denna bok har en fin berättelse med mycket humor och värme. Det är korta rader på varje sida vilket gör att den passar de lite mindre barnen. Den skildrar ett frågande barn som blivit till genom en assisterad befruktning med en mamma. Barnet frågar om det går att köpa ett barn i affären? Eller göra ett av lera? Få ett av tomten? Boken bygger på frågor och svar vilket många små barn brukar uppskatta.

Typiska citat: ”Varför finns jag?” ”För att jag ville ha dig!”

Om Lust, 37 äldre kvinnor berättar om sex.

Jag fick ett boktips, en bok från 1988 utgiven på Sesam förlag (RFSUs gamla förlag). Den fanns inte kvar att låna på biblo men på underbara Bokbörsen hittade jag den. Boken är skriven av danska Sanne Neergaard och översatt till svenska.

Det är 37 äldre kvinnor som skriver till psykologen Sanne Neergaard om sitt sexliv och sin lust. Jag citerar ur deras berättelser men lyfter ut specifika partier som jag tycker att säger något speciellt. Detta är en underbar bok och jag tycker att de små berättelserna säger allt om bokens innehåll. Allt är inte rosenrött utan det är ibland kämpigt och ensamt. Det är ändå skönt att veta att sexlivet inte slutar vare sig vid 70, 80 eller 90 år.

*

Idag är jag 72 år och min man är död sedan tio år tillbaka. För mig växer längtan efter sex ju äldre jag blir. Jag har två fasta partners. Den ena har jag känt i sju år, den andre bara i ett. De är unga män i 30-40-års åldern, härliga och stiliga, med bra arbeten. /…/ Jag tycker om att onanera en gång i veckan. Då får jag alltid orgasm – det tar ungefär en kvart. Jag använder fingrarna handduschen eller en konstgjord penis (glöm inte att detta är skrivet på 80-talet). Men allra mest bäst känns det med en man som jag tycker om. Och jag tycker om unga män. Naturligtvis finns det vissa problem att ha det såhär – särskilt om männen är gifta. Men båda mina älskare har såna arbeten att de kan komma till mig på dagarna.

*

Jag är 79 år och min största sorg är att jag aldrig blivit sexuellt tillfredsställd. Det skulle betyda så mycket för mig att få uppleva hur det känns, och att jag inte är en onormal kvinna. Mitt äktenskap var ett lidande och sex ett gräsligt måste. Min man var så egoistisk och tänkte aldrig på att göra det skönt för mig, det var en lättnad att bli ensam.

*

Jag har levt i celibat i sju år på grund av min mans sjukdom. Han har inte längre någon känsla för sex och det är plågsamt för mig eftersom jag är mycket varmblodig. /…/ Jag känner mig mycket dragen till mitt eget kön och därför har jag stått ut. För män har jag inte längre något intresse av. /…/ Min mans sjukdom under så många år har nästan tagit kål på mig trots att jag bara är 75 år. /…/ Jag har haft sexuella kontakter med tre kvinnor under de senaste tio, elva åren. Mörka, eleganta och vackra med stora bröst. Platta kvinnor ger mig ingenting. Det är så skönt att bli tillfredsställd av kvinnor, med kyssar och smekningar. Jag har bara använt handen, men om jag visste om att en kvinna bara var tillsammans med mig och var mycket renlig, tror jag faktiskt att jag skulle tycka om att smeka hennes klitoris med tungan. Jag skulle gärna vilja att en kvinna gjorde det med mig. Jag skulle vara lycklig om jag hade en fast, kär väninna men det går inte som jag har det nu, bunden till händer och fötter.

*

Jag har varit gift två gånger. Min första man var en härlig älskare, vi låg ofta med varandra flera gånger om dagen. Min andra man var ganska skral, men med honom fick jag dock två barn som jag har det fint med. De är så omtänksamma mot mig. Jag blev änka för sex år sedan. När jag var 80 år fick jag orgasm för första gången. Det var en obeskrivlig upplevelse. Det kändes från tårna ända upp till hjässan. Först blev jag lite förskräckt, men sedan uppstod en underbar lättnad i kroppen. Idag är jag 84 år och var tredje eller var fjärde vecka har jag det lika skönt. /…/ Ända sedan jag var ung har jag varit blyg och har aldrig pratat med sexuella ting med någon. Men jag hoppas innerligt att det jag berättar kan hjälpa ensamma kvinnor. Sätt igång flickor! Livet kommer att förändras helt. Kasta förlägenheten ”överbord”. På apoteket kan man få vaselin, det använder jag. Lev livet och ägna er åt er själva.

*

Jag är i början av de sextio och har inte haft samlag med min man under de senaste tio åren. Det har gjort mig bitter och förtvivlad, jag tycker mig sakna en dimension i tillvaron. /…/ Min man har alltid lidit av många sexuella komplex och hämningar och nu vill han överhuvudtaget inte beröra ämnet. Det är tabu! /…/Nu är han impotent. /…/ Vi har absolut inget gemensamt, kan inte tala om saken. /…/ Och nu kommer en fruktansvärd bekännelse: Det händer ofta att jag grips av en önskan att han vore död, så jag kunde få uppleva några år med en ny sexpartner. Det är tunga tankar och drömmar som jag måste slå ifrån mig för att inte känna mig omänsklig.

*

Sedan min menstruation upphörde har min lust blivit större. Jag har fyllt 68 år och blev änka för ett och ett halvt år sedan. /…/ För ett par veckor sedan hände det att jag på en semesterresa gick till sängs med en ganska ung man. /…/ Det blev en fantastisk upplevelse. Hans ungdom och uthållighet ”parad” med min erfarenhet gjorde att det blev så skönt för oss båda, trots vissa språksvårigheter.

*

Varje gång jag läser om onani frågar jag mig om det verkligen är riktigt att det finns så inskränkta människor att de inte klarar av att tillfredsställa sig själva! Jag är en kvinna som börjar närma mig de åttio och jag har känt till den tekniken sedan jag var 15 år. En väninna gav mig en snusktidning och där läste jag bland annat om hur kvinnan var skapad, om könsorganen och om, som man skrev, kittlaren. Det måste jag naturligtvis prova på, och det gick med en gång. /…/ När jag var ung var behovet märkligt nog inte så stort som nu. Jag är änka sedan några år, men är fortfarande lättpåverkad och får lätt orgasm varje dag. Ibland två gånger. Ja, jag tror faktiskt att jag lätt kunde få fler, men jag vet inte om det är nyttigt i min ålder.

Den svåra konsten att ha två bollar i luften samtidigt. Att tillåta barn sin egen sexualitet och samtidigt skydda dem mot övergrepp.

För någon vecka sedan fick jag förmånen att träffa en person som jag har beundrat länge. En pionjär på området barns sexualitet och en av de drivande krafterna för att lansera ordet snippa i Sverige. Jag har nämnt henne i en rad föreläsningar men aldrig fått möjligheten till ett möte IRL. Hon har skrivit en mycket viktigt skrift utgiven av Malmö Stad, som jag varmt kan rekommendera, förhållningssätt till barns sexualitet.

Alla intervjuade i denna skrift är helt överens om att ett öppet förhållningssätt gör en stor positiv skillnad för barnen. Både för deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. De efterfrågar mer fysiskt utrymme på förskolan, rum där barnen kan dra sig undan till och utforska sin sexualitet i lek.

Som det är nu kan inte förskolepersonalen förhålla sig till barns sexualitet på det sätt de önskar på grund av rädsla för negativa reaktioner från föräldrar och kollegor. Detta beror på  en stor kunskapsbrist gällande barns sexualitet och därtill en stor osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen. Förskolepersonalen ser en tydlig förändring över tid där barn har fått minskat handlingsutrymme.

Nu är det så att onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och ska mötas med respekt. Att få en uppväxt utan skuld och skam kopplat till sexualitet är en rättighet för barn. Likaväl är det är en absolut rättighet att barn aldrig skall förmå eller tvingas delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet.

Detta är två absoluta rättigheter. Som sexolog oroar jag mig för barns rätt till sin egen sexualitet inskränks av välmenande vuxna och pedagoger liksom att vuxna och pedagoger blundar eller inte väljer att göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstänkta övergrepp.

Som jag tidigare skrivit så finns nu den pedofila blicken inkorporerad i många vuxna. Det uppstår en helt vansinnig koppling mellan vuxnas sexualitet och barns sexualitet som om de vore förenliga. Detta gör att ämnet barns sexualitet blir känslig och kontroversiellt. Jag hittar en artikel  i Sydsvenskan där Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet säger att han  föredrar det engelska begreppet sexual arousal när han ska beskriva barns upplevelse av sexuell stimulans. Han menar att ord som upphetsning blir för starkt. Barn får fysiologiska reaktioner på stimuli, men förstår inte innebörden av detta på samma sätt som vuxna gör, de har inte samma medvetenhet. Även om barnet redan i tre- till fyraårsåldern blir medvetet om skillnaderna mellan pojkar och flickor, och pojkar exempelvis märker att de får stånd om de smeker penis, har de inte någon sexuell identitet, säger han.

 Anna Kosztovics säger i samma artikel att vi måste minska laddningen kring vissa begrepp och våga använda dem även för att beskriva barnens känslor. Annars riskerar vi att osynliggöra barns egna upplevelser. Alternativt uppfinna nya ord, så att vi får både ett vuxensexspråk och ett barnsexspråk. Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon. Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.

Övergrepp mot barn är en bister verklighet och skall på alla sätt bekämpas och måste hanteras på bästa sätt när de väl har inträffat MEN det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet. Elaine Eksvärd, retorikkonsult och författare till boken ”Medan han lever” på (Forum bokförlag) är en engagerad person i debatten om sexuella övergrepp mot barn. I boken berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne under sin uppväxt. Hon berättar om hur hon agerade ut sexuellt men att omgivningen inte noterade detta. Hon berättar om känslor av skuld, skam och osynliggörande. Det är en stark bok om ett barn som växte upp med en gränslös förälder som utsatte henne för upprepade övergrepp. En på många sätt fruktansvärd berättelse och viktig insats att våga och vilja skriva om detta.

När sedan Elaine Eksvärd skriver i ett blogginlägg på sin blogg att  barn är inte sexuella av sig själva och insinuerar att barns sexuella uttryck alltid kommer från erfarenheter av övergrepp så blir det fel. Det blir också märkligt att hon kritiserar förskolan för att låta barn leka bakom stängda dörrar där gränslösa “lekar” tar plats. Lekar, där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem. Hon skriver vidare att hon skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon. /…/ Hon skriver vidare; Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Barn är sexuella subjekt och måste få vara  sexuella på sin nivå och på sina villkor. Att säga att barn inte är sexuella av sig själva är att göra dem en otjänst.

Barn har liksom vuxna rätt till sin kroppsliga integritet och ska alltid respekteras om de inte vill pussa faster, sitta i knä på någon eller krama mormor hejdå. Barn måste få veta att de alltid får säga nej till om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man inte själv vill. När någon gör något som inte känns bra får man berättade det för någon vuxen fast den vuxna säger att det är en hemlighet. Barn har också rätt att utforska sin egen och andra jämnåriga barns kroppar så länge det sker i ömsesidighet och inte någon känner sig tvingad. Barn har rätt till sin egen kropp och att få tillfredsställa sig själv. Barn har rätt att få leka familj, doktor eller andra lekar som går ut på att de utforskar sin egen och andras kroppar.