Den svåra konsten att ha två bollar i luften samtidigt. Att tillåta barn sin egen sexualitet och samtidigt skydda dem mot övergrepp.

Publicerat: 4 september, 2016 i Barn och ungdomsböcker, barns sexualitet, Böcker om sex & sex i böcker, Sexuellt våld / sexualbrott
Etiketter:, , , , ,
För någon vecka sedan fick jag förmånen att träffa en person som jag har beundrat länge. En pionjär på området barns sexualitet och en av de drivande krafterna för att lansera ordet snippa i Sverige. Jag har nämnt henne i en rad föreläsningar men aldrig fått möjligheten till ett möte IRL. Hon har skrivit en mycket viktigt skrift utgiven av Malmö Stad, som jag varmt kan rekommendera, förhållningssätt till barns sexualitet.
Skärmavbild 2016-09-04 kl. 21.13.16

Alla intervjuade i denna skrift är helt överens om att ett öppet förhållningssätt gör en stor positiv skillnad för barnen. Både för deras tillvaro här och nu samt för deras framtid som vuxna människor. De efterfrågar mer fysiskt utrymme på förskolan, rum där barnen kan dra sig undan till och utforska sin sexualitet i lek.

Som det är nu kan inte förskolepersonalen förhålla sig till barns sexualitet på det sätt de önskar på grund av rädsla för negativa reaktioner från föräldrar och kollegor. Detta beror på  en stor kunskapsbrist gällande barns sexualitet och därtill en stor osäkerhet inför vilket förhållningssätt som är det bästa för barnen. Förskolepersonalen ser en tydlig förändring över tid där barn har fått minskat handlingsutrymme.

Nu är det så att onani och lekar med sexuellt innehåll är en naturlig del av barns sexualitet och ska mötas med respekt. Att få en uppväxt utan skuld och skam kopplat till sexualitet är en rättighet för barn. Likaväl är det är en absolut rättighet att barn aldrig skall förmå eller tvingas delta i någon olaglig eller psykiskt skadlig sexuell aktivitet.

Detta är två absoluta rättigheter. Som sexolog oroar jag mig för barns rätt till sin egen sexualitet inskränks av välmenande vuxna och pedagoger liksom att vuxna och pedagoger blundar eller inte väljer att göra orosanmälan till socialtjänsten vid misstänkta övergrepp.

Som jag tidigare skrivit så finns nu den pedofila blicken inkorporerad i många vuxna. Det uppstår en helt vansinnig koppling mellan vuxnas sexualitet och barns sexualitet som om de vore förenliga. Detta gör att ämnet barns sexualitet blir känslig och kontroversiellt. Jag hittar en artikel  i Sydsvenskan där Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet säger att han  föredrar det engelska begreppet sexual arousal när han ska beskriva barns upplevelse av sexuell stimulans. Han menar att ord som upphetsning blir för starkt. Barn får fysiologiska reaktioner på stimuli, men förstår inte innebörden av detta på samma sätt som vuxna gör, de har inte samma medvetenhet. Även om barnet redan i tre- till fyraårsåldern blir medvetet om skillnaderna mellan pojkar och flickor, och pojkar exempelvis märker att de får stånd om de smeker penis, har de inte någon sexuell identitet, säger han.
 Anna Kosztovics säger i samma artikel att vi måste minska laddningen kring vissa begrepp och våga använda dem även för att beskriva barnens känslor. Annars riskerar vi att osynliggöra barns egna upplevelser. Alternativt uppfinna nya ord, så att vi får både ett vuxensexspråk och ett barnsexspråk. Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon. Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.
Övergrepp mot barn är en bister verklighet och skall på alla sätt bekämpas och måste hanteras på bästa sätt när de väl har inträffat MEN det gäller att inte slänga ut barnet med badvattnet. Elaine Eksvärd, retorikkonsult och författare till boken ”Medan han lever” på (Forum bokförlag) är en engagerad person i debatten om sexuella övergrepp mot barn. I boken berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne under sin uppväxt. Hon berättar om hur hon agerade ut sexuellt men att omgivningen inte noterade detta. Hon berättar om känslor av skuld, skam och osynliggörande. Det är en stark bok om ett barn som växte upp med en gränslös förälder som utsatte henne för upprepade övergrepp. En på många sätt fruktansvärd berättelse och viktig insats att våga och vilja skriva om detta.
9789137146591

När sedan Elaine Eksvärd skriver i ett blogginlägg på sin blogg att  barn är inte sexuella av sig själva och insinuerar att barns sexuella uttryck alltid kommer från erfarenheter av övergrepp så blir det fel. Det blir också märkligt att hon kritiserar förskolan för att låta barn leka bakom stängda dörrar där gränslösa “lekar” tar plats. Lekar, där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem. Hon skriver vidare att hon skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon. /…/ Hon skriver vidare; Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Barn är sexuella subjekt och måste få vara  sexuella på sin nivå och på sina villkor. Att säga att barn inte är sexuella av sig själva är att göra dem en otjänst.

Barn har liksom vuxna rätt till sin kroppsliga integritet och ska alltid respekteras om de inte vill pussa faster, sitta i knä på någon eller krama mormor hejdå. Barn måste få veta att de alltid får säga nej till om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man inte själv vill. När någon gör något som inte känns bra får man berättade det för någon vuxen fast den vuxna säger att det är en hemlighet. Barn har också rätt att utforska sin egen och andra jämnåriga barns kroppar så länge det sker i ömsesidighet och inte någon känner sig tvingad. Barn har rätt till sin egen kropp och att få tillfredsställa sig själv. Barn har rätt att få leka familj, doktor eller andra lekar som går ut på att de utforskar sin egen och andras kroppar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: