Prostatacancer

I Almedalen och nu även senast på Seniormässan i Stockholm har jag stannat till vid Prostatacancerförbundets bord och pratat lite med några gubbar som alltid varit trevliga och velat informera om en av Sveriges vanligaste cancersjukdom som drabbar 10 000 män bara i Sverige varje år. Bakgrunden till mitt intresse är att jag haft släktingar som lidit av sjukdomen men kanske mest för att jag mött män med olika sexuella problem på grund av prostatacancer. Idag är det nära 100 000 som lever med diagnosen. På seniormässan tipsade de om Peter Örns bok, Prostatacancer – en bok om hopp. Den lånade jag på biblo och har nu läst.

Det börjar med problem att kissa och en svullen fot. Det är foten som för Peter Örn till akuten med en misstanke om blodpropp. Hans bror som är läkare tycker att han skall be om ett PSA-prov men sköterskan vill inte ta fler prov än vad läkaren ordinerat så det blir inget. Så småningom dyker fler lågmälda tecken upp på att något är fel och författaren beskriver upplevelsen som en förkylning i underlivet.

Det finns en fin sekvens där Peter Örn äter lunch med sin vän Göran Cars som är professor i samhällsplanering som även han haft prostatacancer. Göran berättar om när han och några fler gubbar träffade en urologsköterska som de kunde prata med och som gav goda råd gällande potens. Hon hade uppmuntrat dem att träna på potensen och sagt runka på som kaniner i ungdomen dagar pojkar

Som medlem i Företagarna har han haft en privat sjukförsäkring som även täcker canceroperationer. Försäkringsbolaget kan därför ordna med operationstid på Carlanderska sjukhuset i Göteborg och den läkare som Peter Örn fått rekommenderad som en av Sveriges främsta kirurger på området, Jonas Hugosson. Brodern är däremot uppbragt för att han har en privat försäkring som ger honom företräde till operation och säger; Du har tur, andra kan få stå i kö under flera månader. Bröderna är oense. Peter Örn menar att han som försäkringstagare och egenföretagare är med och betalar sin egen operation medan brodern Thomas har sett de långa köerna och menar att resurserna bör stanna inom den offentliga vården.

Boken skildrar väldigt tydligt och pedagogiskt problemet med behandling av prostatacancer. Inkontinens och impotens är två vanliga konsekvenser. Prostatan ligger inom ett mycket känsligt område, nära slutmuskeln i anus. Om cancern växt utanför prostatan måste man offra potensen då nerverna ligger klistrade på prostatan.

Hans vän Christian har också genomgått en prostataoperation och berättar om sina våndor inför beslut på vilket sätt sjukdomen skulle behandlas. Hans stora skräck var att bli en pissegubbe, någon som inte kan hålla tätt och som därmed luktar. Sedan kommer den stora och viktiga frågan om potens. Författaren berättar om sin vånda att skriva om potens och sexualitet och använder vännens ord. De konstaterar att kvinnan bär ägget, hon är den mottagande. Och mannen är den penetrerande. det präglar hela vår existens. Mannen upplever sig som den aktiva och drivande. /…/ Prostatacancer skakar oss i våra grundvalar. Jag hade aldrig förstått vikten av mitt underliv, och den där lilla körteln producerar själva beviset att jag som man verkligen presterar något under kärleksakten. Vi känner oss vilsna när den är borta och orgasmen mest är blå rök. Vi får vänja oss vid att det känns helt annorlunda. Detta är en personlig upplevelse och långt ifrån min syn på sexualitet men det säger något viktigt om människors upplevelse som vi alltid måste försöka förstå och respektera men också ge bra sexologisk rådgivning så personer kan få fler perspektiv.

Lars och Barbro har levt med prostatacancer sedan 1995. De intervjuas av Peter Örn och berättar om hur de ser makens sjukdom som gemensam, de har den tillsammans. Barbro sade upp sig från sitt jobb då Lars behövde hennes stöd. Jag ville inte att han skulle vara ensam hemma och grubbla över sjukdomen.  Hon är med i en anhöriggrupp som skapat andrum för henne. Lars berättar att hustrun var hans kurator i början. Hon är alltid med mig numera i alla sammanhang säger Lars. Viet är viktigt för oss. Det är inte endast en person som drabbas av sjukdomen utan ofta finns också en partner eller partners.

Att genomföra ett samlag kan bli svårt efter ett ingrepp trots att det idag finns både tekniska och medicinska hjälpmedel. Det insiktsfulla och viktiga budskapet finns dock med; Det är möjligt att upprätthålla ett aktivt kärleksliv även när potensen är förlorad, tillfälligt eller för alltid förlorat potensen. Det ställer krav på en enda sak – att man vill och vågar göra det. Att man vågar prata om potensen, att man inte vänder varandra ryggen därför att det är genant, att man inte låter relationen eroderas av stumhet och tystnad.

PSA räddar liv och minskar dödligheten med hälften då de män som regelbundet tar prov har väsentligt mycket mindre risk att dö i prostatacancer. Problemet med att införa en allmän screening är dock att testet inte är tillräckligt träffsäkert. Ett förhöjt värde kan indikera andra saker än cancer och att upptäckten av cancer som aldrig kommer att vara till besvär gör personer till patienter helt i onödan.

Det är tidvis en lite grabbig bok ofta utifrån en mycket priviligerad persons perspektiv. Peter Örn har kontakter och är vältalig. Han ser till att skaffa sig kunskap och har goda kontakter så jag undrar flera gånger hur en man från arbetarklassen uppfattar bokens innehåll.

Peter Örn arbetar som föreläsare, författare och styrelseproffs. Han har tidigare varit partisekreterare i Folkpartiet och chef för Svenska Röda Korset, Riksteatern och Sveriges Radio.

Genom en vän som är sjuksköterska, sexolog och forskare fick jag dessutom tips om att det finns information om prostatacancer specifikt riktat till MSM (män som har sex med män)

Var sjunde man i Sverige får prostatacancer för 75 år ålder vilket gör denna cancersjukdom till en av de allra vanligaste cancerformerna. De flesta får inga symptom i början utan får sin diagnos vid en hälsokontroll. Prostatacancer kan upptäckas genom ett vanligt PSA-prov vilket man kan ta vid ett besök på vårdcentralen. Det är ett vanligt blodprov. Vid förhöjda värden så skall dessa följas upp för de kan (men måste inte vara) ett tecken på Prostatacancer.

Mustaschkampen är prostatacancerförbundets kampanj som samlar in pengar till forskning och opinonsbildning. De vill även sprida kunskap om sjukdomen och öka mäns hälsa och livskvalitet.

 

Porr som ett sätt att utveckla den feministiska kampen!

Några timmar innan klubben öppnar får vi som föranmält intresse att gå på sverigepremiären av den queerfeministiska porrfilmen WHEN WE ARE TOGETHER WE CAN BE EVERYWHERE av Marit Östberg ett mail med adressen. Jag letar mig dit och och hittar en anonym dörr i ett stort garage där jag och några andra flator som jag hittat på vägen går in. Det är lite förvirrande först, för där är enbart ett stort garage men vi hittar fram till ytterligare en dörr och där är det klubb. Arrangörerna är den suveräna gruppen 6film som skapat en unik scen för alternativ queer sexfilm och porrkultur i Stockholm. Jag har varit  på flera av deras visningar och filmerna håller alltid hög kvalitet.

Det är alltid lite speciellt att se på porr i storgrupp men även denna gång är stämningen på topp. Det är härligt att få garva, känna allvar och bli kåt i grupp. Filmen inleds med sårad regissör som precis lämnat en relation och behöver en paus men dras till en fascinerande person, Liz Rosenfeld och ett sammanhang som hon senare väljer att dokumentera. Liz är själv konstnär och filmskapare men ville nu pröva att också vara framför kameran. De går på sexklubb gemensamt och ser ett par ha hett sex och därefter knullar Liz med en av personerna i ett toalettbås. Marit finns med och en scen där hon kissar på en toalett fladdrar förbi.

Det är mycket sex och de ligger med varandra i en soffa, på en kamin och kanske på golvet i en typ husvagn. Filmen innehåller flera heta porrscener och det är främst personer som jag läser som kvinnor som har sex med kvinnor förutom en transman med testokuk. De är svettiga, nakna och en kan nästan erfara doften av kön i rummet.

När en porrfilm görs är alla i rummet på något sätt med i sexakten – antingen som voyeur genom en kamera eller som regissör som konkret bryter in och talar om vad skådespelarna ska göra (även om sexscenerna i filmen är till största delen bestämda av skådespelarna själva). Mina skådespelare är mina förebilder, så oskamliga och stolta säger Östberg i en intervju.

Regissören Marit Östberg är både en feministiska aktivist och porrfilmsregissör. För henne är porren ett sätt att utveckla den feministiska kampen. Filmen innehåller långt ifrån bara porr och kan ses som en dokumentärfilm då den även handlar om relationerna under en porrfilmsinspelning både framför och bakom kameran och om relationen mellan  skådespelare och regissör. Ändå vill Marit Östberg kalla det för porr. Det är ett politiskt ställningstagande att gå in och ta över de dominerande porrarenorna. Eftersom hela filmen är 68 minuter lång är det för långt att bara se som porr men här flyter de dokumentära inslagen in i en skön blandning vilket gör att det aldrig blir trist. Marit Östberg finns tydligt med som person i hela filmen. Den dokumentära känslan förstärks när en av kvinnorna efter en sexscen slår huvudet i kameran.

Filmen har också föregåtts av många möten där det också handlat mycket om gränssättning och säkerhet för alla inblandade. Filmen har ett manus och det är skådespelare som är med samtidigt som en av skådisarna som intervjuas på scen efter filmen känner att det inte var så mycket skådespeleri eftersom de också agerade på ett sätt som gav sann njutning. Marit Östberg berättar att den är inspelad i en liten queer bubbla  i Berlin. Det har hela tiden funnits en pågående dialog mellan regissören, filmare och skådespelare och filmen är produkten av ett samarbete runt åtrå och fantasier. Själv är jag helt fångad i filmen från början till slut.

Etik har varit i fokus och filmen ett sätt att skapa säkra ytor. Detta är också är ämnet för Ingrid Rybergs doktorsavhandling där hon undersöker  kroppsligt åskådarskap i förhållande till queer, feministisk och lesbisk pornografi. Hon ger i sina texter en fördjupad förståelse av spänningsfältet mellan åskådare av film, kropp, tid och plats och hur detta samverkar i filmupplevelsen. Samarbetet mellan Squirt Season och 6 film med det efterföljande samtalet och klubb blir precis ett sådan säkert utrymme.

Filmen är gjord i Berlin, en förutsättning för dess tillkomst berättar Marit Östberg. Flatporr har producerats länge i Berlin och hade en storhetstid redan på 80-talet. Den hade inte kunnat spelas i Stockholm där stämningen är betydligt mer ängslig säger Östberg. Sexpositiva blir lätt brännmärkta i Stockholm säger Östberg och fortsätter här finns så starka idéer om vad som är rätt och fel och jag kommer på mig själv med att nicka intensivt. Intervjun hålls på engelska och Marit har någon gång svårt att hitta orden så hon säger You get so easily förminskad i Stockholm mött berättar att hon fått höra att Berlin hjärntvättat henne.

Filmens affisch anspelar på de svarta handskarna som återfinns på många av tjejerna när de stimulerar varandra. En scen lyfter också fram det sexiga med pådragandet av plasthandskar och den sista snäppet när en släpper handskarna vilket får fittan att reagera likt Pavlovs hundar. Påminns snabbt om att de också säljer svarta plasthandskar i entrén.

Porrsekvenserna visar vanliga kroppar och jag njuter av detta. Det är kroppar som de flesta av oss möter i våra sexuella möten med bristningar, födelsemärken och olika knottror och hudutslag vilket bidrar till känslan av autenticitet. Det är heta kroppar, sexiga människor och det är lätt att förstå att de njuter och framför allt att de ger sig själv tillåtelse till detsamma. Här har kvinnorna inga pornokroppar med silikonbröst och långt svallande hår, här är de kortklippta och brösten varierar i storlek och form. En av sekvenserna heter Paulitas morning pee och visar när en ung kortklippt flata går ut från en barackvagn iklädd enbart jeanshorts och svarta pumps och går för att kissa i ett fält av höga gröna växter och blommor. Därefter står hon i jorden och onanerar till orgasm. Det är så vackert och läckert att bilden fastnat på min näthinna. Innan hon går markerar hon målar hon ett kort på marken med sprayfärg och vi förstår att detta skett på fler platser eftersom dessa skymtat förbi i landskapet tidigare.

Hela salongen brister i ett förlösande garv när en av tjejerna på filmen förtvivlat ropar efter sin vibrator i väskan för att få den där extra lilla knuffen för att komma över gränsen till orgasm. Motståndet till den heterosexuella scenografin för hur sex skall gå till är slående. Här hjälper en till med fingrar och vibratorer samtidigt som någon stimulerar en kropp. Klitorial stimulans är viktigt även vid ett intensivt handknullande i slidan.

Marit Östberg har även tidigare gjort porr. Hon står nämligen bakom en av mina favoritfilmer i Dirty Diaries, ”Authority”.

Hon har jobbat på RFSL som chefredaktör för tidningen Kom Ut men bor numera i Berlin. Hon har en bakgrund som skribent, journalist and queerfeministiskt aktivist. Hon ser porr som ett kreativt sätt att arbeta med sexualpolitik och ett sätt att utveckla möjligheterna att vara. Hon säger: When women, trans* and queers take their sexuality into their own hands, patriarchy is lost. 

Bild från Bon: https://bon.se/article/valkommen-till-det-queerfeministiska-porrummet/

Förbud mot onani i amerikanska fängelser

Hade du en aning om att det är förbjudet för interner på amerikanska fängelser att onanera? Det låter fullkomligt barbariskt men det är tyvärr sant. Lyssnat på Sam Hughes som berättade om varför denna regel finns i amerikanska fängelser och som tack och lov arbetar för en förändring.

Varför är då onani förbjudet?

• Ett resultat av massfängslande.
• Program inom den amerikanska kriminalvården bygger på en kristen grund.
• Ett ökat antal kvinnliga fängelsevakter.

Hur kan det fortfarande försvaras?

1. Onani anses skapa en dålig arbetsmiljö för de anställda.
2. Det ska förebygga sexuella övergrepp
3. STI-prevention
4. Det är en order
5. Det är ett led i internernas rehabilitering

Problemet är bara att våldtäkter och sexuella övergrepp kan knappast lösas med förbud mot onani. STI:er är vanligt i fängelserna men det sprids via sexuella kontakter och inte genom onani.

Andelen stämningar mot kvinnliga vakter ökar. En juridisk doktrin och lagar avsedda att skydda kvinnor används nu som ett sätt att hindra manliga interner att onanera.
But the increasing number of female guards raises the legal question of ”hostile work environment” that now bedevils every American organization—both governmental and for-profit. A legal doctrine and laws meant to protect women is now being used as a weapon to strip sexuality from every possible workplace interaction. To protect their delicate sensibilities (a myth that 1970s feminism worked tirelessly to challenge), women in cities across America are now claiming that classic nude sculpture, photo shows depicting childbirth, sex education brochures, and even co-workers’ tiny silver vulva earrings create a workplace in which they just can’t function.
Marty Klein, Should Prison Inmates Have the Right to Masturbate? Psychology Today, January 19, 2012.

Det finns en rad konsekvenser som inte behandlas i riktlinjer och regler:

Vis av misstag googlade jag ett antal artiklar för att verkligen förvissa mig om att detta är sant och fanns bland annat flera artiklar om att personer fått sina fängelsestraff förlängda genom att de onanerat ensamma i sin cell.

(https://www.theguardian.com/world/2007/jul/26/usa.davidbatty6)

Detta är en sexualfientlig syn på människor och Sam Hughes säger dessutom att om det råder någon oenighet om en intern onanerat eller inte så förlorar de automatiskt. Det finns många fall där vakterna antingen misstolkat en interns aktivitet eller letar efter och finner onani i alla vinklar och vrår.

En studie från 2001 fann att alla utom en manlig fånge onanerat. En annan studie fann att 2/3 av kvinnliga interner onanerat. Att kriminalisera något som alla gör är fullkomligt absurt.

Att straffa personer för onani på fängelser måste dessutom vara totalt kontraproduktivt. Vad händer efter en orgasm? De flesta känner sig avslappnade. Det borde vara det absolut bästa för både medinterner och kriminalvårdare. Vanliga skäl till onani är ge tröst och  lugn, detta kan vara extra viktigt i miljöer som fängelser.

#ssss2016

 

Varför har kvinnor analsex?

Flera forskningsstudier indikerar en ökning i förekomsten av heterosexuella anala samlag. Här på SSSS-konferensen i Phoenix har jag möjligheten att både ta del av en poster, tala med och lyssna på ett föreläsning av Assistant Professor, Health Education/Public Health Kimberly McBride at Department of Health and Recreation Professions University of Toledo som gjort en studie runt heterosexuella kvinnors attityd och motivation till att ha analsex.

Hennes resultat följer här:

Som ni kan se ovan är njutning, nyfikenhet och experimentlusta motivatorer för kvinnor till analsex. Nyfikenheten har ofta kommit av att de  hört andra kvinnor prata positivt om analsex. Det har varit ett väldigt tjat om att heterosexuella kvinnor har analsex för att män (och ibland kvinnor) sett detta i porren. Den förklaringen är i bästa fall partiell säger forskare som undersökt kvinnors attityder till analsex. ”Det faktum att porr är den allmänna förklaringen till ökningen av analsex förstärker tanken att män bestämmer vad som ska ske vid ett sexuellt möte och det faktum att kvinnor ofta är sexuellt passiva (Cicely Marston, PhD, at London School of Hygiene & Tropical Medicine).Kanske kan vi nu konstatera att kvinnor har analsex för att de vill till stor del.

Mer problematiskt är att analsex blir ett sätt att få behålla sin ”oskuld”.

Stigma
Ett stort problem är att analsex är stigmatiserad som praktik. Det återfinns inte inom Gayle Rubins välsignade cirkel och befinner sig långt ner i hierarkin. Detta får också hälsoeffekter då analsex är förknippat med ett sociokulturellt stigma. Den utsträckning i vilken stigma påverkar sexuell hälsa skyddande beteenden är okänd. Data tyder på att anal samlag ofta oplanerat. Det kan vara så att sociokulturella stigma begränsar individens förmåga att förhandla analsex beteenden, inklusive kondomanvändning.

Pain/discomfort
Anledningen till att många kvinnor upplever smärta beror ofta på att inträngandet sker för snabbt då analens öppning omsluts av två muskler som måste säras för att ett inträngande ska fungera. Det innebär att en ofta behöver glidmedel och lite massage innan anus kan omsluta något. Stjärten är mer känslig än slidan och även lite mindre motståndskraftig. Frånvaron av kunskap på området skapar problem och måste finnas med i sexualundervisning och sexualrådgivning. Många kvinnor ville ha mer kunskap om anal sexuell hälsa gällande både praktik och teori visade McBrides forskning. Sexeducators måste göra större och mer samordnade insatser för att prata om analsex praktiker som en sexuell praktik bland flera för att också reducera det stigma som finns. Hennes forskning visar att heterosexuella kvinnor vill ha och behöver mer kunskap på området och det är nödvändigt för att hålla en god sexuell hälsa.

Pleasure
Anus är rik på nervändar vid öppningen och skön att stimulera.

Vill du lära dig mer om analsex kan jag varmt rekommendera RFSUs uppdaterade Analsexpraktika

samt boken The Ultimate Guide to Analsex för women av Tristan Taormino.

Stjärten är verkligen en erogen zon som kan ge fantastisk njutning men den måste precis som alla andra kroppsdelar behandlas med respekt och en skall alltid undvika saker som känns smärtsamma oavsett vart det gör ont.

Kvinnor som har sex med kvinnor får fler orgasmer.

Lyssnar till forskaren Jessica Hille från Indiana University & The Kinsey Institute. Hon säger något som är så självklart men som vi ofta glömmer – heterosexuella kvinnors upplevelser och erfarenheter blir ofta sedda som universella.

KSK (kvinnor som har sex med kvinnor) var i hennes studie (liksom som i många tidigare)  betydligt mer nöjda med sitt sexliv i jämförelse med heterosexuella kvinnor. De hade också orgasm som mål för sexuella kontakter i högre utsträckning än kvinnor som har sex med män (KSM). KSK är mer benägna att få den stimulans som de behöver för att uppleva orgasm. Kombinationen av adekvat stimulans och att partnern ser den andras orgasm som central för det sexuella samspelet  bidrar till högre sannolikhet för orgasm för KSK.

Generellt uppger kvinnor att deras partners orgasm är viktigare än den egna i relation till upplevd sexuell lycka.

Ju äldre deltagare var, ju mer sannolikt var det att de skulle ha orgasm som ett mål för sig själva, sin partner eller båda.  Äldre kvinnor var också mer benägna att få orgasm. Äldre kvinnors sexualitet bör inte förbises, speciellt eftersom orgasm och tillfredsställelse kan öka med åldern.

 

 

Sex Tech with Nicole Prause

En av mina nya favoriter är Nicole Prause. Igår höll hon ett lysande framförande där hon fullkomligt pulveriserade forskning forskningen runt Your brain on porn. Hennes syfte med forskningen är inte att sjukdomsförklara utan istället informera. Det är viktigt att arbeta icke skambeläggande.

Nicole Prause  obtained her PhD at Indiana University, Bloomington with joint supervision from The Kinsey Institute for Research in Sex, Gender, and Reproduction in 2007. Her concentrations were in neuroscience and statistics.  Her clinical rotations were in neuropsychological assessment and behavioral medicine. She was promoted to Associate Scientist at UCLA in 2014. Current laboratory interests include primary rewards, transcranial brain stimulation, and approach motivation. She is licensed as a psychologist in the state of California. Prause currently holds positions as the founder of Liberos LLC, an independent research institute, and Data Scientist in Los Angeles.
Photo ©Neal Preston

Här på SSSS höll hon idag ett ännu ett lysande föredrag om Technology Horizons och Sex Tech. Jag lyckades följa med nästan hela tiden tills jag förlorade mig bland EEG kurvor och TMS.

I love my Petals!

Idag hade jag glädjen att bli presenterad för Dr Nick Karras. Han har en doktorsexamen i sexologi från the Institute for Advanced Study of Human Sexuality (IASHS) in San Francisco men är också lärare och även fotograf samt mannen bakom boken Petals – en bok med fantastiska fittbilder. Det finns också en film som dokumenterat arbetet.

När jag och min kollega pratade med honom visar det sig att labiaplastik (platstikirurgi med bland annat blygdläppsförminskningar) ligger på 6:e plats i USA över de vanligaste ingreppen. Detta trots att det kan ge mycket stora konsekvenser för den sexuella njutningen. Han berättar vidare att det förekommer mycket unga tjejer som ännu inte haft sexuella relationer som genomgår ingrepp. Det finns en mycket dålig kunskap över hur blygdläppar sväller när de blodfylls och att hela fittan får ett annorlunda utseende. Likheterna med situationen i Sverige är uppenbara.

“I think the most important thing to understand is that there’s huge variety in anatomy,” said Dr. Veronica Gomez-Lobo, the director of Pediatric and Adolescent Ob/Gyn at MedStar Washington Hospital Center and the president of the North American Society for Pediatric and Adolescent Gynecology. She often recommends young women look at unretouched photographs of vulvas, like those in the book “Petals” by Nick Karras.

Petals skapades för att uppmuntra egenkärlek i en värld som översvämmas av bilder från ouppnåeliga ideal. Färre och färre tidningar, bekräftar den inneboende skönheten i en fitta. Istället används Photoshop för att skapa Barbieliknande standard. Petals tar ställning för och avslöjar att fittans hänförande och kraftfulla potential.

@Nick Karras

Några av bilderna från boken (ovan) 

och en trailer från filmen (nedan)

***

 Women used a four-point Likert scale (‘strongly agree’ to ‘strongly disagree’), to rate each target image for ‘looks normal’ and ‘represents society’s ideal’. For each woman, we created two summary scores that represented the extent to which she rated the unmodified vulvas as more ‘normal’ and more ‘society’s ideal’ than the modified vulvas.

Med tanke på att estetiska problem nämns som den vanligaste orsaken för kvinnor som genomgår labiaplastik så är det otroligt viktigt med en ökad medvetenhet kring fittors mångfald och deras genitala utseende. En behandling som innebär avlägsnande av vävnad som är viktig för sexuell funktion och upphetsning måste ses i relation till  den psykosociala aspekten snarare än den fysiska. Sexualupplysning och rådgivning kan vara till stor nytta för att hjälpa kvinnor att övervinna negativa uppfattningar om könsorganens utseende. Det är också angeläget att sjukvårdspersonal är medvetna mångfalden och att deras beslut kring plastikingrepp inte grundar sig på subjektiva åsikter. Vi måste öka medvetenheten om genital mångfald och de sociala och kulturella krafter som driver kvinnor att söka onödig kirurgi. Istället bör de uppmuntras att ta itu med känslor av osäkerhet runt utseende på annat sätt än kirurgi. (What’s normal? Influencing women’s perceptions of normal genitalia: an experiment involving exposure to modified and non modified images, C Moran, C Lee,  2013).

 Läs mer om detta i det senaste numret av Insikt. Detta nummer är för övrigt särdeles bra så  (läs hela).

 

Forskning som Sverige inte är mogen för, eller?

Det blir allt mer viktigt att ha ett intersektionellt  perspektiv i studier på olika gruppers makt och möjligheter att utöva sin sexualitet. Gäller detta alla? Knappast! När jag och mina kollegor utförde studien Osynliga Synliga Aktörer så framkom just maktperspektivet som en av de viktiga faktorerna gäller sexköp/sexsäljande. Vem som har makten kan dock variera utifrån olika förutsättningar. En av de viktigaste variablerna som vi fick fram var maktrelationen mellan köpare och säljare också i relation till deras självförtroende.

Igår hittade jag en mycket intressant poster från Martin A Mondo, PhD and Christine Milrod, PhD; Perceptions of Providers Power Among Older Men Who buy Sex Online. The study shows that not all sex buyers are in a position of power or benefit equally from patriarchy or other forms av privilege.The following text is a copy from their poster

University of Portland, up

Respondents report greater power in their relationships with providers when they are younger, wealthier, married and partnered, regulary sexually active, healthier and able-bodied. Respondents report less percieved power in their relationships with providers when they report non sexual activities with providers, providing gifts to providers apart from sexual exchange, having an all-time favorite, having fallen in love and reporting that they could marry a former provider. There are a clear evidence that many of the structural and individual issues that we might expect to shape power relationships between customers and providers appear to do so. We havet o recognize the multiplicity of factors that shape the relative power of buyers and providers, rather than assuming at static power relationship

Vagina Dispatches about the Orgasm Gap

Ni har väl inte missat Vagina Dispatches, korta faktaspäckade avsnitt om fittan. Kolla här!

Det senaste avsnittet handlar om ett av mina intresseområden och orgasm gap, av mig även kallat djävulsgapet. Kvinnor är mindre benägna att få orgasm än män vid sex trots att det vid onani inte är svårare för kvinnor.

De refererar till en studie (oklart vilken) där 86 % av männen får orgasm vid sex med en kvinna. 62 % av kvinnorna får orgasm vid sex med en man och 75 % av kvinnorna får orgasm vid sex med en annan kvinna.

Orgasmglappet ”The orgasm gap” är ett oerhört väldokumenterat faktum. Det finns en uppsjö av studier som konstaterar att kvinnor får betydligt färre orgasmer än män vid sex mellan olikkönade personer. Detta finns det tydlig och omfattande forskning runt sedan knappt 100 år tillbaka. Hemligheten bakom att få orgasm heter klitorisstimulans och inte samlag.

I den senaste stora svenska sexualvaneundersökningen från 1996 visade det sig att mer än var femte kvinna i Sverige ganska ofta inte fick orgasm vid samlag och ungefär samma andel uppgav att de hade svårigheter att nå orgasm. Av de som hade orgasmproblem kände endast en liten minoritet att sexuallivet var tillfredsställande.

I RFSUs undersökning Kådiskollen visade det sig att bland kvinnor svarar 20 procent av kvinnorna att de är missnöjda med sitt sexliv på grund av att de får orgasm för sällan. Bland männen är det fem procent som svarar samma sak.

Ofta äger sex i heterosexuella relationer rum på mäns villkor, Shere Hite har beskrivit ”sex som en aktivitet för två för den enes tillfredställelse. Enligt Hite-rapporten upplevde mer än hälften av alla kvinnor obehag under samlag och lika fejkade ibland orgasm. Problemet är att sex ofta bygger på en reproduktiv modell” där mannens utlösning står i centrum och kvinnor tvingas be om någonting utanför den inlärda repertoaren för att kunna få orgasm.

I Horace Engdahls bok, Den sista grisen som kom ut i år finns ett stycke där han säger;

Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och evigt en seger för mannen.

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv!

Än idag finns fortfarande vissa oklarheter om vad en fittorgasm innebär och inte minst hur en uppnår den. I episod tre av Vagina Dispatches går därför Mona och Mae till ett neurolog som mäter orgasmer, talar med psykolog, en sexeducator, Betty Dodson och  en bäckenbottenterapeut för att ta reda på hur kvinnor och personer med fitta kan öka sin sexuella njutning, och möjligheter att få orgasm.

För att fler kvinnor och andra personer med fitta ska kunna få orgasm även vid samlag så behöver kunskapen om klitoris betydelse tas på större allvar. För att kvinnor skall kunna uppnå orgasm lika ofta som män så måste sättet att ha sex på inkludera direkt stimulans på klitoris. Det är nyckeln till fittrelaterade orgasmer och kan bidra till ett bättre gemensam sexupplevelse för alla inblandade.

Ännu ett fall av anekdotisk evidens utan stringens…

Jag blev genast nyfiken när en ny bok om pornografi skulle komma ut nu till hösten och jag satte den på bevakning hos min favoritnätbokhandlare. Boken är en lättläst historia som tog tre kvällar att läsa ut.

Författaren Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem. Författaren Ulrica Stigberg är författare och präst, och jobbar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm.

Bokförlaget Kalla Kulor presenterar denna bok med följande presentation; Vad händer i hjärnan hos den som konsumerar pornografi? Finns det några samband mellan pornografikonsumtion och hälsa, attityd, relationer och sexliv som vi behöver ta på allvar? Och till sist, hur pratar vi med barn och ungdomar om detta? I Visuell drog granskar Maria Ahlin och Ulrica Stigberg dessa frågor med syftet att utforska barns och ungdomars relation och inställning till pornografi.

Titeln i sig avslöjar författarnas hypotes som också går som en röd tråd genom hela boken, det går att bli porrberoende. Tyvärr är denna bok en spekulativ medikalisering utifrån enskilda case utan så mycket vilja att se fenomenets komplexitet. Författarna är inte forskare utan bygger sitt underlag på en utvald skara unga människor som har ”rätt åsikt”, de plockar lite forskning som passar deras egen uppfattning och blandar detta med intervjuer med porrkonsumenter samt olika professionella som stärker deras hypotes. På några ställen finns lite kritisk diskussion och några ord nämns om att det finns studier som visar på motsatt resultat men mestadels handlar det om anektodisk evidens.

Genom historien har det funnits många olika diagnoser som senare har behövts revideras därför att det har varit kulturella uttryck för något som samhället har betraktat som avvikande. Det finns en specifik stjärna på detta område i form av forskaren och författaren Karin Johannisson som skrivit att diagnoser skapar mening och blir ett sätt att förstå och förhålla sig till sjukdom eller avvikelse vid en given tidpunkt, i ett givet kunskapsläge och ett bestämt meningsbärande sammanhang. Samtidigt som diagnoser är meningsprocesser och ett sätt att förhålla sig till avvikelser, ter det sig som samhället har ett stort behov av att konstruera sjukdomar. Enligt Karin Johannissons definition är kultursjukdomar (eller kulturdiagnoser) sådana tillstånd som definieras som sjukdom under en viss tidsperiod och som uppkommer, namnges och sprids i samspel med kulturen. Det innebär att de styrs av tidsandan i form av normer, värderingar, föreställningar och aktuella hotbilder (Läkartidningen nr 46, 2007).

Professor Karin Johannisson har skrivit många intressanta böcker.

Kultursjukdomarna har en viktig betydelse för upplevd ohälsa i samhället. De uppstår i en process mellan medicin, samhälle och individ och sjukdomsbegreppen ger namn och bekräftelse åt individens symtom. De ger också en tolkningsmall och en förklaring som i sin tur kan påverka hur man känner sig. Symtomen upplevs och tolkas i enlighet med den diagnos som etableras. I mitt arbete på RFSU så märker jag att flera unga män oroar sig för porrimpotens vilket är en helt ny diagnos utan förankring. Många får plötslig en tolkningsmall till sina problem.

Onanin kunde under 1700–1800-talet liknas vid ett beroende, ungefär som alkoholism. Fram till 1920-talet gjordes liknelser till alkoholism eller beroende av morfin, både ansågs ge konsekvenser som plötslig död, somatiska sjukdomar och en lång lista mentalsjukdomar. Detta sätt att se på onani hade sin början i det tidiga 1700-talet, och en bit in på 1900-talet.  Onani betraktades som onaturligt, och som ett ofullkomligt samlag, som just därför tärde mer på nervsystemet. Senare har homosexualitet också varit sjukdomsstämplat och först 1979 ströks sjukdomsstämpeln. Fram till 1979 klassade Världshälsoorganisationen homosexualitet under siffran 302, en term som innebär mental rubbning.

The nineteenth-century homosexual become a personage, a past, a case history, and a childhood, in addition to being a type of life, a life form, and a morphology… The sodomite had been a temporary aberration; the homosexual was now a species (Foucault, 1976)

Självklart kan människor uppleva ett problem med för hög konsumtion av porr, att de har för många sexuella kontakter som inte känns tillfredsställande men det behöver inte vara en diagnos utan mycket mer troligt ett sätt att hantera t ex ångest, meningslöshet, sociala svårigheter med mera. Personen hade lika gärna använt andra medel som bedövning/ångestdämpande osv, vilket gör att problemet i sig naturligtvis inte ska bagatelliseras. Däremot är det naivt att tro att det är närvaron av porr i vårt samhälle som skapar problem. Jag har under min yrkesmässiga bana arbetat cirka tio år med missbruk och vet att detta är ett mångfacetterat problem som inte enbart beror på tillgång av droger, alkohol, mat, spel, sex eller porr.

De senaste åren har forskning runt hjärnan fått ny renässans. Utsagor om dopaminnivåer i hjärnan åberopas ofta från personer med ingen eller mycket låg kunskap i frågan. Det låter övertygande och vetenskapligt men få kan på djupet egentligen berätta vad detta innebär. Problemet är också att det är ytterst lite forskning som faktiskt tittar på hjärnan och användning av porr vilket gör att utsagor ofta är baserade på retorik, slutsatser och andra forskningsresultat för att försöka förklara sexuella beteenden. Att enbart hänföra detta till att det skulle handla om en neurologisk fråga där vissa stimuli i hjärnan aktiveras är uttryck för en reduktionistisk människosyn som jag ser som mycket fjärran.

Sexmissbruk eller porrmissbruk finns INTE heller som en vetenskapligt erkänd diagnos. Den togs bort i arbetet med att skapa en ny psykiatrisk diagnosmanual

2013 skrev Språktidningen om veckans nyord som då var porrimpotens.

tidningenEtt av de mest intressanta avsnitten som också innehåller problematiserande av ett slag som den övriga delen lider stor brist på handlar om en psykolog som arbetar på en kriminalvårdsanstalt med personer dömda för sexualbrott. Här slipper vi den enkla formeln porr + man = sexualförbrytare. Istället pratar han om en komplex bakgrund som ofta finns hos de intagna där ensamhet, isolering, svårigheter att lösa problem och sämre relationer finns med i bilden. Han konstaterar helt i enlighet med nyare forskning på området att porr och sexuella relationer snarare har använts som en form av copingstrategi för att dämpa oro och ångest. Porr blir ett sätt att hantera ångest vilket många gånger kan vara detsamma med sex, mat eller träning. Han säger att det viktigaste är att man är vänlig, att man försöker förstå snarare än att avfärda och hata. Jag tror att det är precis rätt väg att gå.

I en diskussion om porrens influenser och påverkan på sexualbrott så sker först en bra redovisning av forskningsläget vilket är mycket oklart. Därefter kommer ett långt kapitel utifrån anekdotisk evidens där författarna hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser där bland annat kriminologen Nina Rung menar att det finns ett direkt samband mellan pornografi och sexuellt våld. Det är nästan skrattretande om det inte vore för det allvarliga ämnet när exempelvis en polis anställd på citypolisen säger att de ofta hittar porr som liknar hur övergreppet skett hos gärningsmän. Det är analsex och bundna kvinnor. Inte sällan misstänker jag att det även skett vaginala samlag…

För mig som ofta tänker på Gayle Rubins välsignade cirkel och de sex axiom som hon konstruerat för att förstå den västerländska kulturens tankemönster runt sex så är det lätt att finna dessa i denna bok. De reproduceras till och med om och om igen. Exempelvis när socionomen Jenny Sonesson i ett avsnitt säger att dokumenterade övergrepp mot barn har en absolut koppling till vuxenpornografi. Övergrepp mot barn är naturligtvis ett fruktansvärt brott som bör bekämpas det är nog de flesta överens om. Ett citat från nämnda person lyder;

Jag minns när rollspelet Drakar och demoner kom. Det skapade en jättedebatt i Sverige om att det borde förbjudas och att barnen inte kunde skilja på rollspel och verklighet. Jag tror väldigt många människor kan spela krigsspel utan att bli särskilt påverkade. Men detta med porren handlar om sexualitet. Och sexualitet är något annat. När man onanerar till detta går det man ser in i kroppen på ett annat sätt.

Detta är ett tydligt uttryck för vad Rubin kallar för sexualitetens överdrivna betydelse. Sex innebär alltid att det måste behandlas som ett specialfall. Sexualiteten utgör en särskild kategori som inte bedöms på samma sätt som andra kategorier av mänskligt handlande.

En av den bärande kritiken som går likt en röd tråd genom hela boken handlar om att porr lär unga heterosexuella män att erotisera manlig överordning och kvinnlig underordning. I detta sammanhang kan pornografin ses i ett kontinuum av många olika medierepresentationer i samhället som reklam, musikvideor, populärkultur och tidskrifter. Forskaren Linda Williams menar att pornografin inte nödvändigtvis är mer misogyn och patriarkal än resten av samhället, trots att det traditionellt har varit en manlig genre. Precis som alla andra kulturella produkter av detta samhälle är några av dess uttryck mer subversiva, medan de flesta helt enkelt reproducerar de föreställningar som finns i samhällets ideologiska strukturer som helhet.

En annan av Gayle Rubins axiom handlar om det hierarkiska systemet av sexuella värderingar. I vår västerländska kultur organiseras olika former av hierarkiska sexuella system jmfr den välsignade cirkeln. Privilegierade former av sexualitet beskyddas och belönas, medan de mindre privilegierade är utsatta för stigmatisering och osynliggörande. De som utför de dåliga och mindre värdefulla sexuella handlingarna hamnar långt nere i hierarkin.

Gayle Rubin skriver också om ett axiom runt sex som bryter mot normen är dålig: Det finns en uppfattning om att sexualiteten som något som ser likadant ut för alla människor, som att det finns en viss sexuell standard som alla ska anpassa sig till. Det existerar ingen förståelse av att det finns en god mångfald av sexuella praktiker utan för ofta sker en sammanblandning mellan egna och andras sexuella preferenser och önskemål. Alldeles för många uppfattar de egna sexuella preferenserna som ett universellt system som alla bör följa. I Visuell drog är en av de stora farorna analsex. Jag ser en övergripande risk att vissa sexuella beteende som avviker från de normativa sexuella praktikerna patologiseras.

Jag har en föreställning om att unga tjejer går med på analsex mycket oftare än de kanske vill. Just för att det är så vanligt inom porrens värld. Jag tror att många unga tjejer gör det för att uppfylla killens behov och så vågar de inte riktigt säga nej. Ann Thörnblad, terapeut.

Nu till skillnad från då, är analsex något som man har. Ja, det var analsex säger brottsoffren oberört när jag frågar vilket typ av sex förövaren haft med dem. /…/Exempelvis kan Ulrika Hammarin ibland få höra från de tjejer som hon möter som har utsatts för sexualbrott, att så kallat ATM (ass to mouth) är något de inte vill göra. Ulrika Hammarin, polis

Elaine Eksvärd har även träffat unga tjejer som berättat för henne hur analsex är något man måste ha. Alternativet är att man ses som märklig. Det var efter detta som jag reagerade. Plötsligt är sex något som angår alla och som porrindustrin prackar på oss, istället för något som vi själva upptäcker när vi blir kära i varandra och hittar varandras personliga njutning.

Ofta är det just analsex som problematiseras när det kanske är ett betydligt större problem med vaginalsex och smärtproblematik i samband med detta. Men gudbevars det ligger i den inre och välsignade cirkeln. I det sista citatet kan vi också se hur kärleksnormen lyfts fram som ett viktigt ideal.

I boken står att det är viktigt att vi börjar prata om porr. När någon berättar sin egen historia vågar andra också göra det. Jag vill att andra ska veta att det går att komma ur det. Och att det är värt det. Jag är så enig med författarna vad gäller den första meningen, vi måste prata mer om porr med unga. Det jag däremot känner mig kritisk till är om vi ska komma med färdiga uppfattningar och döma de som har en annan upplevelse av porr än att det är förkastligt och något som ska fördömas.