Ibland är man lessen. Ibland är man glad.

Publicerat: 26 mars, 2017 i Böcker om sex & sex i böcker
Etiketter:,

Natten till idag drömde jag om att jag föll ned på Roslagsbanans spår och i den drömmen var jag min lekamens glatta flisor, delvis inhamrade i den grågröna makadamen mellan syllarna vid Täby Centrum. Mitt vänstra öga var intakt. Ungefär så börjar Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius. Det är hennes tredje roman. Till skillnad från kulturtanten Boel Märgåker i Oscar Levertins vänner som jag älskade går det inte att tycka om huvudpersonen Rakel i denna bok.

Rakel, 32 år bor på Marknadsvägen 181 i Täby . Hon har ständig panikångest och svårt att andas i en lägenhet på tre rum och kök som mest påminner om ett grovsoprum. Där finns mängder av odiskad disk och även någon använd tampong på golvet. Hon stalkar en man som hon ständigt skriver brev till. Rakel jobbar på en skola i Djursholm där hon är lärarassistent åt Grüber, 10 år. Han har någon form av diagnos som gör honom våldsam och föräldrar är så rika att Rakel aldrig träffat dem.

Det finns något i boken  som hon kallar för ”hinnorna”. Dessa många gånger otäcka väsen kan dela sig, hänga likt fladdermöss i taket, vråla och uttrycka otäcka ljud men också njuta av skönsång och ett varmt bad.

Jag har sparkat in ångesthinnorna bakom toalettstolen och låst dörren utifrån med en sax. Det verkar inte troligt att hinnor utan lemmar kan pilla upp dassdörrens lås. Ansamlingen har redan förökat sig. Eftersom den, vilket inte nog kan understrykas, är asexuell, kan den föröka sig utan bistånd av en köttpartner. Tänk om jag också kunde det. Då vore jag inte så ensam.

Varför skriver jag om den här boken i en blogg om sexualiteter? Jo, för att Montelius beskriver en kvinnas sexuella frustration och ensamhet eller är det faktiskt en rasande uppgörelse med tvåsamhetstvånget, förväntan över att alltid behöva vara sexuell i en tid där ett tecken på framgång är ett fantastiskt sexliv. En av de förbjudna företeelserna idag är att leva i så kallade vita äktenskap (relationer utan sex). Vardagspuls gjorde en intervju med mig tidigare i år runt frånvaro av lust.

Hennes kollega Åke är en fullfjädrad manschauvinist som påminner om en del män som inspirerats lite väl mycket av evolutionssexologiska teorier. Dessa handlar nästan alltid om att det för män inte är evolutionära korrekt att fixera sig vid en enskild parningskontrahent. Åker går längre än de flesta men konstaterar att kvinnor som inte finner någon villig partner troligen ger vid handen att hennes feromoner utsöndrar dåliga gener, hon har orena drag och eller fet kropp, att hon är för gammal och det är meningslöst att betäcka henne annat än i tillfällig brist på rekreation. Detta för att män ibland behöver tömmas sig i vad som helst för att bli av med gammal sperma.

Rakel kan visserligen känna sig en aning varmblaskig åt sittfläsket till men det är ändå inget att agera på tycker hon, tvärtom.

Och det gjorde mig stundom aningen upphetsad: saker styvnade och savade enligt föreliggande lathund. Det är dock ingenting jag vill fästa större vikt vid än vid barrträd. Att ignorera kroppsliga reaktioner inför andras åtbörder är mig veterligen inte belagt med fängelsestraff. Det är bara att fortsätta med dagens id, så torkar blädderfläsket inom några timmar på sin höjd. Ingen anledning finns att om man nu tillfälligt savat, bli fullkomligt ifrån sig på ett sätt som man väl inte blir av att till exempelvis ha haft diarré.
Det konsekventa för den som inte vill låta sig domineras av naturen är att se alla naturliga fenomen som samfällt irrelevanta. Oavsett om det rör sig om reflux, panikattacker eller allt glesare fall av kättja. Det är funktioner, bara funktioner, att likna vid tidvattnets mekanismer. Intellekt och min uttalade vilja ska vara min herre. Inte evolutionsbaserade hugskott.

Rakel menar att den tidigare relationen med den framlidne Mauritz bevisat att det går att frigöra sig från naturlagar. De hade i princip ingen sexualitet. Rakel menar att,

sexuell attraktion överfaller människor lika slumpmässigt som narkotikapåverkade emotionellt skadade personer på bärsärkargång genom stadskärnor världen över. Sexuell attraktion är helt opersonlig och snabbt övergående varför det inte har med mänskliga relationer att göra. Problemet är att folk inte fattar detta utan får för sig att de är olycklig kära, men sanningen att säga, tar de livet av sig för att de är kåta.

Martina Montelius leverar alltid, så också denna gång. Hon är en ordkonstnär och som Helsingborgs Dagblad skrev, hon är drottningen av skrattet-i-halsen.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s